En traditions kraft ligger i känslorna som människor fäster vid olika handlingar, symboler, eller praxis. Traditioner som funnits i generationer ger en känsla av sammanhang. Man tänker på tidigare generationers erfarenheter och man finner ett starkt känslomässigt band som överskrid tid och rum. I förlust och svårigheter kan traditioner till och med ge tröst. Kulturer och till och med enskilda familjer har uppskattade traditioner som värderas högt.
Traditioner ger skönhet och mening till många livsområden. Även om religiös tro bör grundas på Skrifterna snarare än traditioner så finns det många andra områden där traditioner kan berika de involverades liv. Ett bröllop är en ritual som har många traditioner.
För par som vill etablera sitt äktenskap på endast Skrifterna och lägga åt sidan allt som har övertoner av “Babylon” uppstår många frågor. Vad är en biblisk bröllopsceremoni? Måste bröllopet äga rum i en kyrka? Borgerlig vigsel? Måste andra närvara? Fastställer Bibeln vilken tid på dagen ett bröllop ska äga rum? "Traditionella" bröllopskläder? Skall Yahuwahs folk bära vigselringar?
Dessa är alla legitima frågor. Skrifterna ger inte specifika instruktioner om hur ett bröllop ska genomföras. Bibelns principer ger oss dock en grund varvid vi kan besvara alla frågor på.
Olika kulturer har olika definitioner och uppfattningar om vad som utgör ett bröllop. Eftersom Skrifterna inte preciserar hur man genomför en äktenskapsseremoni så är det helt acceptabelt att integrera de olika traditioner som din individuella kultur tycker är meningsfull och vacker i ett bröllop.
Det som förenar två individer i ett giftermål är inte platsen; det är inte blommorna eller kläderna, tårtan, eller vigselringarna. Det är de löften de ger inför Yahuwah och bröllopsgästerna som tjänar som mänskliga vittnen till ceremonin.
Att sammanfoga en man och en kvinna i äktenskap kallas ofta “heligt äktenskap”. Det är ett heligt förhållande som skiljer sig från alla andra vänskapsband eller partnerskap man kan ha. Vid Skapelsen skapade Yahuwah båda könen. Det var i förening mellan både man och kvinna som Yahuwahs karaktär skulle avslöjas för alla skapade varelser:
Elohim sade: Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika Oss. De skall råda över ... hela jorden … Och Elohim skapade människan till sin avbild, till Elohims avbild skapade Han henne, till man och kvinna skapade Han dem. (1 Mos. 1:26, 27)
Äktenskap är därför mycket mer än ett juridiskt avtal mellan två parter. Det är ett förbund bevittnat och välsignat av Skaparen.
I det mänskliga rättssystemet betraktas äktenskap som ett juridiskt avtal. Som sådan får inte vem som helst juridiskt sett gifta sig. Endast de som har fått tillstånd av staten har tillåtelse att genomföra en sådan äktenskapsceremoni.
För troende är äktenskap mycket mer än bara ett juridiskt avtal. Det är ett förbund - ett avtal som är bindande enligt lagarna i himmelriket och bevittnas och sanktioneras av den stora Laggivaren. Ett kontrakt är bindande i mänskliga domstolar, men ett förbund, som ingås med högtidlig ed och bevittnas av universums Suverän, är långt mer bindande. Som sådan kan lagarna i mänskliga domstolar bryta det "lagliga äktenskapsavtalet", men förbundet skulle fortfarande vara bindande enligt lagarna i den himmelska domstolen.
Insikten att det är de löften som ges inför Yah som högtidliggör varje bröllop har fått många att ifrågasätta om det är nödvändigt eller till och med tillrådligt att vara "lagligt" gift i en ceremoni utförd av en tjänsteman med statlig myndighet. När en regering utfärdar en “licens” så är det underförstått att regeringen har tillståndet att utföra ett sådant – och i egenskap av detta, också kan återkalla och vägra dig rätten att gifta sig. Typiskt sett lägger regeringen vissa begränsningar på äktenskapet. De flesta regeringar vägrar att tillåta äktenskap:
Det är sant att en äktenskapslicens inte förbinder dig i ett giftermål i himlen. Det betyder emellertid inte att ett par som sammanfogar sina liv i äktenskapet bör vägra att följa de lagstadgade kraven för äktenskap som styr landet där de bor.
Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Yahuwah, och den som finns är insatt av Honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Yahuwah har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. (Rom. 13: 1, 2)
För århundraden sedan i England kallades äktenskap som utfördes på traditionellt sätt, med ett utbyte av handledsband och utan närvaron av en präst, "common law"-äktenskap. 
Dessa “civilrätter” betraktades som lagligt bindande äktenskap och det skapade en utbredd skandal när en tidig saxisk kung avvisade sin fru till förmån för en ny union med en annan kvinna, välsignad av en präst. Alla länder hade någon form av denna typ av äktenskap.
Med den romersk-katolska kyrkans spridning över hela Europa började borgerliga äktenskap ogillas. Endast de äktenskap som "välsignades" av en präst ansågs vara moraliskt bindande. Slutligen förbjöd England år 1753 civilrättsäktenskap. Hädanefter krävde ett giltigt äktenskap att en anglikansk präst utfärdade den. Judar och kväkare exkluderade.
Än i dag tillåter många länder civilrättsäktenskap eftersom de erkänner att giftermålsrätten fanns före etablerade regeringar, så äktenskapsinstitutionen föregår fastställd lag. Även de regeringar som erkänner civilrättens giltighet som en rättighet erkänner inte alltid ett giftermål som legitimt såvida de inte tilldelats statens egna “äktenskapslicens”. Detta kan ställa till problem på grund av hur det påverkar andra juridiska frågor.
Ett äktenskapligt förhållande påverkar äganderätten, överlevnadsrätten, familjeförmåner, och många andra äktenskapliga bekvämligheter, inklusive bland annat skatteprocent. Att registrera äktenskapet med de rättsliga myndigheterna är nödvändigt för att skydda de inblandade personerna. Dessutom, om paret skulle få barn, så innebär det också ett rättsligt skydd för barnen som inte bör ignoreras för att det är en mänsklig regering som utfärdar de lagliga pappersarbetena.
En statlig äktenskapslicens ger ett visst skydd vid en av parternas bortgång eller vid skilsmässa. Regeringar som erkänner civilrättsäktenskap kräver vanligtvis någon form av bevis på äktenskapet om det ifrågasätts vid domstol eller om bevis för äktenskapet behövs för att lösa en bortgången partners äktenskap.
Civilrätten "kontrollerar" inte giftermålet och "upprättar" heller inte ett äktenskap, eftersom det endast anger de markörer som kan användas för att avgöra om en man och kvinna faktiskt är gifta, eller om de helt enkelt använder ordet "gift" utan att det finns några av de grundläggande elementen som samhället förstår skall innefattas i ett verkligt äktenskap. Kort sagt verkar inte civilrätten för ett äktenskap om inte eller framtill det att giftermålet ifrågasätts i en domstol. Vid ett sådant tillfälle kommer domstolen att använda de civilrättsliga standarderna som har utvecklats för att avgöra om det påstådda äktenskapet verkligen var etablerat som sådan.1
Även om civilrättsäktenskap är lagliga i vissa länder så finns det en bredare princip som bör beaktas. Att undvika att man framträder som en av de onda. Eftersom det moderna samhällets moraliska kompass är skamligt låg så väljer allt fler människor att leva som “sambo” – samboende utan att vara gifta. 
När ett par bor tillsammans utan att göra det nödvändiga pappersarbetet som krävs av deras regeringar för att ha ett lagligt erkänt äktenskap, verkar det för andra att man “lever i synd”. Medan ens egna släktingar och familj må ha bevittnat löftesutbytet inför Yahuwah så kommer det för andra verka som att paret inte är propert “gängade” utan bara är "sängkompisar".
Yahushua insåg vikten av att undvika ondskans sken. I de frågor som inte bryter mot Yahuwahs lag men som skulle väcka anstöt om konventioner ignorerades, lärde Yahushuas exempel att mänsklig konvention bör följas.
De gick sedan till Kapernaum, och de som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade: Betalar inte er mästare tempelskatt? (Matteus 17:24)
Petrus uppfattade en underförstådd kritik av sin älskade mästare och hoppade snabbt till Hans försvar. Yahushua var minsann inte en lagbrytare! Så han svarade: Ja!
Petrus insåg det inte, men till Frälsarens fienders förnöjelse hade han så gott som medgett att Yahushua inte var Messias! I den hebreiska ekonomin behövde inga “smorda”, vare sig kung, prins, präst, eller rabbin, betala tempelskatten. Som Messias och högt respekterad rabbin behövde Yahushua tekniskt sett inte betala skatten.
Yahushua skällde inte ut Petrus. Han visste att Petrus bara hade drumlat sig när han försökte försvara Honom. Tålmodigt förklarade Yahushua för Petrus varför skattesamlarna hade ifrågasatt honom och varför Frälsaren lagligen inte var skyldig att betala skatten. Yahushuas förklaring undervisar alla som ifrågasätter en regerings lagliga rätt att kräva det som den gudomliga regeringen inte kräver:
Men för att vi inte skall stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisk som du får upp och öppna gapet på den. Då skall du hitta ett silvermynt. Ta det och ge åt dem för min och din räkning. (Matteus 17:27)
“För att vi inte skall stöta oss med dem”. Yahushua, som Messias, behövde inte betala skatten. För att undvika att väcka anstöt instruerade Yahushua emellertid Petrus att ändå betala skatten - och Han uträttade ett mirakel för att betala skatten som bekräftade Hans skattefria ställning!
Detta är den ståndpunkt som alla som försöker hedra Yahuwah bör ta. Himlens regering kanske inte kräver en statlig äktenskapslicens, men för att inte väcka anstöt så borde alla försiktighetsåtgärder vidtas för att undvika att man verkar leva som de onda gör. Om en enkel äktenskapslicens förhindrar detta förnärmande så bör ingen vägra att skaffa en sådan.
Nästa fråga som uppstår är var man ska ha bröllopet och vem man ska anlita. Är det nödvändigt att hålla bröllopet i en kyrka för att få Yahuwahs välsignelse? Detta är särskilt problematiskt för de som har lämnat organiserade samfund.
Här reglerar olika tullar och lagar något. I Nordamerika har pastorerna statlig myndighet att utföra vigselceremonier. Om paret har en släkting som är en pastor och det skulle vara meningsfullt för dem att få den anhöriga att utföra bröllopet så är det inget fel med att gifta sig på det sättet. När en person har förstått kyrkornas fallna tillstånd är det dock olämpligt att gifta sig i en kyrka. Ingen israelit skulle ha gift sig i Venus tempel, kärlekens gudinna, för att det var en vacker plats att gifta sig på. På samma sätt kommer Yahuwahs folk som följer uppmaningen att lämna Babylon inte att välja att gifta sig i en kyrka.
Några av de vackraste bröllopen äger rum utomhus. Adams och Evas bröllop ägde rum i en trädgård. Andra lämpliga platser för bröllop är familjehem eller för ett bröllop som är för stort för ett privat hem, en hyrd hall eller hotellkonferensrum kan också hysa ett bröllop.
Många länder ger dock inte pastorerna den lagliga myndigheten att utföra vigselceremonier. I sådana länder har de som vill ha en religiös ceremoni två val: de gifter sig genom korrekt juridisk myndighet och får sin union välsignad i en religiös ceremoni någon annanstans. Det är inget fel med att gifta sig borgerligt av en domare eller annan tjänsteman. Det som är viktigt är att varhelst bröllopet äger rum, oavsett om en pastor eller tjänsteman utför ceremonin, så erkänns bröllopet som ett högtidligt och heligt tillfälle där ett förbund bekräftas. Närvaron av ens vänner och familj som vittnen är vanligtvis en viktig del av ett sådant tillfälle.
Det finns andra faktorer som inte bör förbises för att de inte är bibliska “bud”. Varje kultur har sina egna traditioner som ger bröllopceremonin skönhet och mening. 
En israelitisk brudgum skulle skriva ett äktenskapskontrakt som han presenterade för sin avsedda brud. Detta kontrakt, kallad en ketubah, presenterades för bruden vid en speciell måltid förberedd av hennes familj.
I den uttryckte brudgummen sin kärlek till sin brud och presenterade sina löften till bruden och hennes familj. Han redogjorde för hur han planerade att skydda och försörja henne och alla framtida barn, hur han ville att deras hushåll skulle drivas och barnen skulle växa upp.
Efter att ha presenterat äktenskapskontraktet för bruden, hällde han upp ett glas druvsaft, den bästa kvaliteten han hade råd med och tog en slurk. Den unga kvinnan skulle sedan ta ketuban och studera den. Hon skulle noga överväga alla punkter och huruvida detta var ett kontrakt hon ville acceptera och efterleva. Det kan ta lite tid för henne att gå igenom det. Det var ingen brådska. När hon efter noggrant övervägande beslutade att acceptera ketuban, skulle hon också ta en slurk av druvsaften och från och med då ansågs de förlovade.
Olika kulturer håller bröllop vid olika tidpunkter på dagen. Hebreiska bröllop utfördes på natten. Stjärnhimlen som sträckte sig över dem var en påminnelse om Yahuwahs löfte till Abraham att hans ättlingar skulle vara som havets sand och himmelens otaliga stjärnor. Återigen är detta dock inte ett bibliskt mandat. Det var bara en tradition som tillförde skönhet och mening till hebreiska bröllop.
I England är det vanligt att hålla bröllop på morgonen. Faktum är det under en tid inte ens var lagligt att utföra en vigsel efter middagstiden. I Nordamerika, å andra sidan, äger bröllop vanligtvis rum på eftermiddagen, och de mest formella bröllopen inträffar på kvällen. Ingen praxis är mer korrekt än den andra. Paret bör gifta sig på en tid som är mest bekväm och meningsfull för dem.
Ingen bör känna att det är nödvändigt att spendera mer pengar på bröllopet än de inblandade personerna har råd med. Man bör dock fortfarande vara försiktig så att var och en som ingår i äktenskapet hedrar den andra. 
I många kulturer är röd den traditionella färgen som bärs för att fira ett äktenskap och vit symboliserar sorg. I västerländska samhällen, där svart bärs för sorg, bärs vit som en symbol för renhet.
Det är inte nödvändigt att spendera mycket pengar på bröllopskläder, men att bära speciella kläder är ett sätt som brudgummen hedrar sin brud på, och som hon hedrar sin avsedda make på.
Vigselringar har sitt ursprung i hedendom och är inte nödvändiga för att gifta sig. Guldcirkeln var en symbol för solen. Det placerades på vänstra handens "ringfinger" eftersom man trodde att en ven löpte från det fingret direkt till hjärtat.
En sådan symbol, grundad i hedendom, är inte lämplig för Utkallade som önskar lämna Babylon bakom sig. I många kulturer kan emellertid frånvaron av en ring leda till antagandet att paret bor tillsammans utan att ha gift sig. Om ett nygift par befinner sig i en sådan situation, räcker en enkel ring, som kvinnan bär i några veckors tid tills hennes rykte som en gift kvinna är etablerad, tillräckligt för att kommunicera sin status. När detta har uppnåtts kan ringen läggas åt sidan som onödig utsmyckning.
Alla ansträngningar bör göras för att ingjuta betydelse och mening för detta speciella tillfälle. Små flickor växer upp och drömmer om dagen när de blir en brud och en kärleksfull brudgum kommer att göra allt som står i hans makt för att stödja och vårda hans utvalda när hon övergår till att bli hans drömmars kvinna.
De flesta unga par ser fram emot bröllopsceremonin som början på deras gifta liv. Äldre par, som varit gifta längre, inser i efterhand att det verkliga äktenskapet börjar under de första dagarna efter giftermålet. Smekmånaden är verkligen början på deras liv som man och hustru. Långa, dyra smekmånader är inte 
på något sätt en nödvändighet och ingen bör gå i skuld för att få en smekmånad. Men alla ansträngningar bör vidtas, efter bästa förmåga, att ha lite privat tid tillsammans i början av äktenskapet.
Livslånga vanor kan etableras under smekmånaden som kommer att vara en välsignelse för var och en under resten av deras liv. Att ha "familjetillbedjan" på morgonen och kvällen från första början, att avsätta tid för att be tillsammans, att besöka och lyssna på varandra, kommer att stärka det äktenskapliga bandet och skörda rika belöningar under de kommande åren.
Yahuwah erkände vikten av att stärka den nya relationen under de första dagarna. Han befallde att ingen man skulle sändas ut i krig under den första tiden i ett äktenskap. Snarare skulle han stanna hemma för att göra sin fru lycklig. Självklart betyder det inte att han var indolent och inte arbetade. Det första året var dock en speciell tid då, som står skrivet i Skriften, de två blev “ett kött”. Det är bara genom delade livserfarenheter som en sådan förbindelse smiddes och varje nygift par bör sträva efter att stärka sin relation i fruktan mot Yahuwah.
Det äktenskapliga förhållandet upprättades av Yahuwah. Med Skaparen som hemmets huvud kan äktenskap verkligen vara en välsignelse. Eftersom det fordrade både en man och en kvinna för att avslöja “Yahs likhet”, så kan en man och en kvinnas förening uppenbara dyrbara sanningar om den himmelske Fadern. Ett par som är engagerade i Yahuwah kan vara ett lysande ljus i denna syndförmörkade värld. Ett underbart inflytande för det goda genom exemplet på ett gudomligt äktenskap och ett Yahushua-centrerat hem.
Himmelens rikaste välsignelser kan vila på dem som tillsammans hänger sina liv i Skaparens tjänst.
1 http://www.originalintent.org/edu/marriage.php, emphasis supplied.