Print

Det är mer välsignat att ge . . .

Claudia var orolig.1 Årets största firande nalkades och hon hade ingen gåva att ge sin värdfamilj. En utbytesstudent från ett Europa som fortfarande kämpade med att bygga upp sig igen efter andra världskriget, hennes rika värdfamilj verkade för henne vara att ha allt i världen någon någonsin skulle kunna ha önskat sig.

Vad kan man ge människor som redan har allt?

Hennes värdfamilj hade varit så snälla och generösa mot henne. Hon visste att under det kommande firandet skulle de överskölja henne med gåvor som de gjorde med sina egna barn. Vad hade hon att erbjuda människor som inte hade några behov och kunde köpa för sig själva allt som de önskade?

barnkläderDen stora dagen kom allt närmare. Slutligen, två dagar innan, visste Claudia precis vad hon kunde göra. Hon tog en buss till centrum och gick till ett trevligt varuhus och köpte de vackraste bebiskläderna hon hade råd att köpa och fick dem inslagna i en paket. När hon var på väg ut ur butiken så gick hon till dörrvakten och frågade, “Ursäkta, men vet du var jag hittar där fattiga familjer bor?”

Han tittade snett på henne och vände sig bort. Hon gick istället till en polis.

“En fattig familj? Du vill inte åka dit, fröken. Den delen av staden är inte säker. Gå hem istället och ha goda helgdagar.”

New York City är sysselsatt alla dagar på året och två dagar innan en större helgtid är inget undantag. Claudia kände sig mycket ensam när upptagna shoppare rusade förbi. Hon började gå och visste inte varthän hon skulle gå för att färdigställa sin plan, orolig för att hon skulle misslyckas.

Efter ett tag kom hon till några gator som inte var så inbjudande som de hon hade varit van vid sedan hon kom till Amerika. Här var byggnaderna mer nedslagna; folket, inte så snyggt klädda. Hon hörde en klockas klang och till hennes lättnad såg hon en man i en röd uniform ringa en klocka bredvid en insamlingsskål för Frälsningsarmén. Hon kände till Frälsningsarmén. De fanns också i Europa.

Tveksam, blyg, rädd för att bli avvisad igen, närmade sig Claudia mannen. "Förlåt, men vet du var jag kan hitta en fattig familj?"

Mannen, en snäll farbror, förstod att det fanns något bakom denna fråga. På hans uppmuntran började hon förklara på bruten engelska.

Frälsningsarmén-officeren förstod. “Ja, jag känner en fattig familj. För många faktiskt. Mitt skift är nästan över. Om du kan vänta några minuter tar jag dig till en.”

Efter att ha vinkat till sig en taxi litet senare gav mannen en vägbeskrivning till ett högt hyreshus. Det var verkligen förfallet. Claudia visste inte att sådan fattigdom ens existerade i Amerika. Officeren klev ut och höll dörren öppen för Claudia. Hon skakade på huvudet.

"Nej. Snälla, du tar gåvan till dem. Det är inte mitt att ge. Snälla förklara för dem: det är en gåva från någon som har allt."

Taxichauffören körde hem henne men ville inte låta henne betala för biljettpriset. Han hade lyssnat på deras konversation och var också en förstående man.

Den stora festdagen kom. Högarna med presenter var rejäla. Claudia fick, som hon väntat sig, många generösa presenter. När allt hade öppnats, så försökte hon blygsamt, tveksamt, på sin trevande engelska förklara varför det inte tycktes finnas någon gåva från henne.

"Snälla förstå. Jag vill ge er väldigt speciell gåva. Men ni har redan så mycket. Ni behöver ingenting jag kan ge. Ingenting jag kan köpa kan visa mitt tack från mitt hjärta för allt ni gör för mig. Så jag köpte den vackraste babyklänningen jag kunde hitta och gav den till en mycket fattig familj. De behöver mycket. Jag gav det i ert namn. Är gåva från er.”

Den fattiga familjens tacksamhet var gåvan åt dem, förklarade Claudia, inte hennes egen. Detta var hennes gåva till dem som hade allt.

Tysthet omslöt rummet. Tårarna stod i värdfamiljens ögon. Skönheten i hennes kärleksgåva åmindes långt efter att Claudia kom hem och fortsatte med livet, eftersom det inspirerade dem att "gå och göra på samma sätt" under de kommande åren.

Ett hjärta som älskar, vill ge. Tacksamhet för mottagen kärlek finner sitt uttryck i att ge tillbaka.

gyllene presentMen vad ger du den som har allt?

Yahuwah har allt. Faktum är att Han är källan till allt! Vad kan en människa ge sin Skapare när allt är Hans till att börja med?

Yahuwah själv har berättat vilken typ av gåva Han värderar mest:

Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Elohim och Fadern. (Se Jak. 1:27)

Yahuwah behöver inte en ny skjorta. Han har ingen användning av en bok, en klocka eller den senaste datoriserade prylen. De gåvor som Yahuwah värnar om är de gåvor som Han skulle ge om Han var på jorden: kärleksfulla, vänliga gärningar; glädjeord och uppmuntran; mat och kläder för dem som behöver dem; himmelska sanningar för den hungriga själen. "Amen säger Jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa Mina minsta bröder, det har ni gjort mot Mig." (Matt. 25:40)

Allt som görs för att lindra andras lidande eller okunnighet accepteras av Yahuwah som en personlig gåva som ges till Honom. Yahushua försäkrade: “Den som räcker er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus - Amen säger Jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.” (Mark. 9:41) Även att lindra någons törst, accepteras som gåva inför Yahuwah!

Anledningen är enkel: Yahuwah och Yahushua känner allt som känns av deras jordiska barn. “Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.” (Hebreerbrevet 4:15) Om någon därför lider av hunger känner Yahuwah också hunger. En matgåva ger lättnad från smärtan som den hungriga personen känner, vilket i sin tur lindrar smärtan som Yahuwah känner när ett av Hans barn lider.

Ord om hopp och tro som talas för att uppmuntra en orolig, sårad själ, underlättar den känslomässiga smärtan som Yahuwah känner när ett av Hans barn är ledset och missnöjt. Förmodligen den största gåvan av allt som kan ges är kunskapen om sanning. Mångfalden lever i sorg och felaktighetens och vidskepelsens blindhet. Att ge dem sanningens gåva, så att de kan glädja sig över Yahuwahs frälsning och bli räddade i Hans eviga rike, är en gåva som särskilt värdesätts av den himmelske Fadern.

person som lägger brev i kuvertDet är viktigt för personer som håller hemekklesia och inte har någon organiserad struktur att skänka sina pengar till att förstå principerna bakom återgäldandet av tionde och offergåvorna. WLC accepterar inte tionde eller offergåvor och om en person inte har någon kyrkotillhörighet kan det vara svårt att veta vad man ska göra med sådana medel. Det finns ett antal sätt man kan återgälda till Yahuwah vad som är Hans - även när man går medverkar i en hemekklesia.

Anledningen att vi använder Ekklesia och inte kyrka när vi hänvisar till Yahuwahs trofasta i WLC-material är för att ordet “kyrka” inte ackurat förmedlar betydelsen som finns i det ursprungliga grekiska ordet ‘Ekklesia’. I Nya Testamentet pekar ordet mot de Utkallade. Ordet ‘kyrka’, som syftar på en grupp människor, blir därför en felaktig översättning och borde aldrig ha använts från första början. Kristna är bokstavligt talat de Utkallade. Yahushuas sanna efterföljare är sannerligen de Utkallade som lämnat organiserade samfund och religioner sammanbundna med Babylon. När kallet att lämna Babylon hörsammas så skall ingen återgå till babyloniska kyrkor och religionsformer.

Det är skillnad mellan tionde och gåvor. Tionde ges till Yahuwah i det uttryckliga syftet att främja Hans verk på jorden, antingen till stöd för Hans tjänare eller för att sprida evangeliet. Gåvor är det som ges till Yahuwah i tacksamhet och kärlek. Dessa kärleksgåvor kan ha olika former och inkluderar mycket mer än pengar.

Offer

Yahushua var inte bara vår Förlossare. Han var också vårt exempel på hur man ska leva. Han var världens största lärare, men innan Han lärde folket sanningen om frälsning bemötte Han först de fysiska behoven hos folket. Han botade deras sjukdomar, gav syn åt de blinda, hörseln åt döva, fred åt den demonbesatte och mod till de hjärtsvaga. Vid behov tillhandahöll Han dem till och med mat! När deras hjärtan värmdes med tacksamhet var folket mer öppna för att höra de gudomliga sanningens ord som Han ville dela med sig.

Genom att följa Hans exempel är det helt acceptabelt för de troende att använda sina gåvor för att lindra lidande kring dem. Skrifterna är fulla av förmaningar att visa barmhärtighet och vänlighet mot de som är i nöd.

Så säger Yahuwah Sebaot: Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet. Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan. (Se Sakarja 7:9-10.)

Om du känner till en äldre man som inte har tillräckligt att äta så är en gåva med mat för att hjälpa honom i sin nöd en kärleksgåva som Yahuwah gläds att få. Det var en sedvänja bland hängivna israeliter att ta mat till tiggare på den sjätte veckodagen så att deras behov kunde tillgodoses och de inte skulle behöva tigga under de heliga timmarna på sabbaten.

Om det finns en ensamstående mamma som kämpar för att försörja sina barn, är gåvor som vinterkläder och stövlar som uppfyller ett specifikt behov en acceptabel gåva till Yahuwah, för när Hans jordiska barns nöd underlättas, blir Hans eget lidande med dem underlättat.

mor och dotter omfamnar varandra i snönYahuwahs kärlekshjärta berörs alltid vid lidande. Hans uppmärksamhet är riktat på de i nöd, och alla som arbetar för att lindra dessa behov, arbetar med Yahuwah och de gåvor som sålunda ges, är verkligen erbjudanden som ges till Honom.

Den som ömmar för den fattige lånar åt Yahuwah och får lön av Honom för det goda han har gjort. (Se Ords. 19:17)

En gåva är inte detsamma som ett. En gåva ges utan några förväntningar på återbetalning. Ett lån, å andra sidan, lånas bara ut under en viss tid mot förväntan att det kommer att återgäldas till utlånaren vid ett senare tillfälle. Det är omöjligt att ge mer än Yahuwah ger. Han är källan till allt generöst givande. Gåvor som ges till fattiga och behövande betraktas av Yahuwah som ett lån. Han kommer att se till att den som skänker aldrig lider brist, utan kommer mer än bara återställa allt som ges för att hjälpa en annan. Yahuwah redovisar också för mat och gästfrihet som ges för att välsigna Hans heliga och kommer att se till att givaren får en full belöning. “Den som unnar andra gott blir välsignad, för han delar sitt bröd med den fattige.” (Ords. 22:9)

“Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det.” 2 Dessa ord har inte med tiden mist sin kraft. Vår himmelske Fader fortsätter att placera i sina barns väg möjligheter som är välsignelser i förklädnad; och de som förbättrar dessa möjligheter finner stor glädje. “Om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. . . Och Yahuwah skall alltid leda dig; Han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.” 3

I vår moderna värld är det lätt att ha en alldeles för begränsad syn på vad som utgör “tionde och gåvor.” Det är lätt att tänka att såvida det inte är pengar som ges för att stödja en organisation kan det inte räknas som tionde eller gåvor. Detta stämmer dock inte med Skrifterna.

spannmålForntida Israel var ett jordbrukssamhälle: folket var för det mesta jordbrukare, ranchägare, och herdar. Tionden kunde betalas i djur, kannor med olja, skäppor med frukt, påsar med säd, fat med mjöl. Gåvor kan vara allt man önskar ge Yahuwah.

En kvinna som var flink med handarbete kunde brodera en fin bit tyg eller väva något vackert på hennes vävstol. När hennes familj reste till tabernaklet för lövhyddohögtiden kunde hennes man ta med säckar med säd som tionde av vad av hans gård producerade, men hon kunde också ta med sig en personlig gåva: en kärleksgåva för att visa hennes tacksamhet till Yahuwah för Hans välsignelser under hela året.

När alla inte kunde resa till Jerusalem varje år för högtiderna tog man också hänsyn till de som av ett lagligt skäl inte kunde göra resan. En andra tionde lades åt sidan av det uttryckliga syftet att hysa de fattiga i ens eget hem under de årliga festhögtiderna. Yahuwah tar hand om de fattiga, de sjuka och de äldre. Han gjorde så att alla skulle kunna ta del av välsignelserna vid festhögtiderna.

De som var för fattiga för att kunna betala för resan till Jerusalem kunde fortfarande ta del av välsignelserna av en riklig skörd och den andliga högtiden genom att acceptera gästfriheten hos de som hade mer. Således var hela den hebreiska ekonomin baserad på ett generositetssystem och att hjälpa de fattiga och behövande. Sådana gåvor, även om de inte var monetära, betraktades som gåvor och accepterades av Yahuwah som gåvor som hängivna åt Honom.

Den som ger åt den fattige skall inget sakna, den som blundar drabbas av mycken förbannelse. (Ords. 28:27)

Tionde

Till skillnad från gåvorna så är tionde inte en gåva som man ger till Yahuwah. Tioenden tillhör redan Honom! I själva verket tillhör allt Skaparen. Han äger allt eftersom Han gjorde allt!

Vänd om till Mig så skall Jag vända om till er, säger Yahuwah Sebaot. Men ni frågar: Varför skall vi vända om?

Får en människa stjäla från Yah? Ändå stjäl ni från Mig. Ni säger: Vad har vi stulit från Dig? Tionde och offergåvor. (Mal. 3:7-8)

Yahuwah tillåter oss nådigt att använda 9/10 av allt Han ger oss. Hans enda begäran är att vi återlämnar 1/10 till Honom. Gåvor kan vara vilken gåva som helst som ges i kärlek till Yahuwah, men tiondet är för det uttryckliga syftet att främja Hans sanning på jorden.

Detta kan göras genom att direkt stödja Hans tjänare; antingen med pengar, mat, eller vad man än har som kan ge stöd i Hans arbete med att sprida evangeliet. Tionden kan också återgäldas på ett antal andra sätt. Alla utgifter som stöder sanningsspridningen kvalificerar sig som att ge tionde. Detta inkluderar att köpa biblar och andra andliga material som ska delas med andra.

kvinna som arbetar på datornDe som inte har sina egna skrivare kan återlämna sitt tionde genom att skriva ut sanningsfyllda artiklar på internetkaféer och få dem kopierade i kopieringsbutiker. Dessa kan sedan delas med andra. WLC Free Store har ett avsnitt om Truth Sharing Tools som också kan vara användbara för att sprida sanningen. Frälsningsarbetet skulle ta mäktig fart om alla som har möjlighet gav sin tionde genom att direkt sprida sanningen till sin bekantskapskrets.

För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i Mitt hus. Pröva Mig nu i detta, säger Yahuwah Sebaot, om Jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rika mått.

Och för er skull skall Jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger Yahuwah Sebaot.

Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land, säger Yahuwah Sebaot. (Mal. 3:10-12)

Yahuwah har lovat en övernaturlig välsignelse åt alla som litar på Honom tillräckligt för att osjälviskt återgälda åt Honom tionde och offer. Ingen ska känna att sin tionde är för liten för att räkna med, eller att sin gåva inte kommer att göra någon skillnad. Det är Yah som ger påökningen! (1 Kor 3: 6, 7)

Jag planterade, Apollos vattnade, men Yahuwah gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Yahuwah.

Oavsett vilket arbete man gör, eller hur mycket tionde och offer man återgäldar, ser Yahuwah på hjärtat och i proportion till givarens önskan ger Han ökningen.

En liten gåva, som ges från ett rent hjärta av kärlek, i ödmjuk tro, kommer att få en större belöning än tusentals dollar som ges utifrån själviskhet och stolthet.

Yahushua ville se till att alla förstod denna punkt. En dag var Han var i templet med sina lärjungar,

Yahushua såg upp och märkte hur de rika lade sina gåvor i offerkistan. Men Han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt.

Då sade Han: Amen säger Jag er: Denna fattiga änka gav mer än alla andra. Ty det var av sitt överflöd som alla andra lade något i offerkistan, men hon offrade av sin fattigdom allt vad hon hade att leva på. (Luk. 21:1-4)

De rika som gav mycket pengar hade mycket pengar kvar. Den fattiga änkan hade bara två kopparmynt att ge. Men hon gav mer än alla de övriga sammanlagt, eftersom “hon offrade av sin fattigdom allt vad hon hade att leva på”. Med andra ord, den lilla summa pengar som hon hade för att tvungen upprätthålla henne för den dagen, var vad hon gav. Hon gav allt.

äldre kvinna som lerHennes belöning kommer att vara så mycket större än de rika som lagt in mycket, men hade mycket mer kvar. En dag i himlen kommer Frälsaren att visa henne vad som var resultatet av hennes osjälviska gåva: missionärer och läkare skickades till alla delar av världen, sjukhus byggdes, skolor och barnhem fick stöd. Det som började som en ringa gåva på två kopparmynt, växte och växte tills det svällde till ett mäktigt hav av välvillighet och generositet, allt inspirerat och möjliggjort genom hennes exempel på osjälvisk gåva. Hur stor blir inte hennes belöning!

Vad finns i din hand? Vad ligger i din kraft att återgälda till Yahuwah? Formen på kärleksgåvan spelar ingen roll. Tiondets storlek gör ingen skillnad. Allt som räknas är kärleken som framkallar gåvan. Allt som är viktigt är önskan att arbeta med Yahuwah för att sprida Hans sanning.

Inte ens den minsta gåvan går miste om en riklig avkastning. Stor kommer belöningen att bli för alla som ger av det de har till Mästaren.


1 Namnen har förändrats i sekretessyfte.

2 Heb. 13:2

3 Se Jes. 58.