Förbereder hjärtan och sinnen för Yahushuas plötsliga återkomst!
Datum, mål, och agendor kopplar jesuiterna till ett massivt bedrägeri gällande jordens verkliga form – allt i syfte att iscensätta ett mångfacetterat sluttidsbedrägeri.
Konspiration. Ordet har under de sista 20 åren eller så mist sitt anseende hos gemene man. Bevis som stöder förekomsten av konspirationer avfärdas ofta med ett skrock. Lösryckta tokidéer. Men människor som snabbt avfärdar bevis på ondska som inget annat än spekulationer förbiser ofta en viktig punkt: när det finns tillräckligt med bevis för att stödja en teori, så går den från antagande och blir en möjlighet. Sedan en sannolikhet. Och slutligen ett faktum.
Förbluffande nya bevis drar in jesuitorden i en konspiration. De är planläggarna bakom ett lurendrejeri som sträcker sig över århundraden. Den här artikeln kommer att spåra jesuiternas handlingar och inflytande för att uppnå detta bedrägliga mål. Målet har varit att förändra gemene mans bild och uppfattning om jorden, Bibelns myndighet, universum och Skaparens position i den. Denna förändring utgör grunden för den överväldigande illusion som snart kommer att drabba världen under det första veropet, eller femte trumpetstöten, som profeterades i Uppenbarelseboken 9: demonisk rymdinvasion.
Ibland är bevisen omständliga. Denna sorts bevis kan emellertid vara mycket övertygande och bör inte avfärdas. Enligt en pensionerad domare:
I allmänhet finns det två slags bevis, direkta och omständliga. Direkta bevis är ett vittnesbörd om vad vittnet personligen såg eller hörde eller gjorde. Omständliga bevis är indirekta bevis, det vill säga bevis som gör att du kan konstatera ett annat faktum, även om det inte har bevisats direkt. Det finns ingen rättslig åtskillnad mellan direkta och omständliga bevis; lagen tillåter dig att ge lika vikt till båda …
Det finns ingen anledning att vara fördomsfull mot bevis bara för att det är omständliga bevis. … Faktum är att bevis som hänger på omständigheterna kan vara lika avgörande som vittnen som vittnar utifrån sina observationer. Man talar om omständliga bevis för att bevisa ett visst faktum utifrån vilket du ombeds antyda existens av andra fakta. Innan du bestämmer dig för att ett faktum har bevisats utifrån omständigheterna så måste du beakta alla bevis med logik, erfarenhet, och sunt förnuft.1
“I den stora lögnen finns det alltid en viss trovärdighetskraft; eftersom de breda massorna … lättare faller offer för den stora lögnen än den lilla lögnen, då de själva ofta drar lögner i små saker men skulle skämmas för att ta till sig stora falskheter. Det skulle aldrig falla dem in att fabricera kolossala osanningar, och de tror inte att andra skulle kunna ha fräckheten att snedvrida sanningen till den grad.
“Även om fakta som bevisar att detta är fallet tydligt kan presenteras för dem så kommer de fortfarande att tvivla och vackla och kommer fortsätta att tro att det kanske finns någon annan förklaring. Den grova lögnen lämnar alltid spår efter sig, även efter att den har spikats; ett faktum som alla sakkunniga lögnare i denna värld känner till såväl som alla som konspirerar tillsammans i lögnens konst.”
(Adolf Hitler, Mein Kampf, vol. 1, kap. X.)
En jordglob är obevisad pseudovetenskap men hela världen tror på den. Det är en enorm lögn som överförs från generation till generation. Den som vågar ifrågasätta den blir hånad och förlöjligad. Vladimir Lenin påstod enligt uppgift: “En lögn som berättas tillräckligt ofta blir sanning.
Om en person ens yttrar orden ”platt jord” så hånskrattar åhöraren. Den felaktiga mentala bilden som omedelbart dyker upp är en flat plätt där, om man inte är försiktig, man skulle kunna snubbla och falla utanför kanten.
Ingenstans ses detta fenomen lika tydligt som tron på att jorden är en sfär som snurrar genom rymden, kretsandes kring solen – som själv färdas tusentals kilometer i timmen genom rymden. Om en person ens yttrar orden ”platt jord” så hånskrattar åhöraren. Den felaktiga mentala bilden som omedelbart dyker upp är en flat plätt där, om man inte är försiktig, man skulle kunna snubbla och falla utanför kanten.
WLC uppmanar dig att lägga åt sidan din tro på en klotformad jord. Studera noga de ackumulerade bevisen för en sluten jord som inte cirklar runt solen.
Allting började med en man …
Nicolaus Copernicus
Copernicus är känd för att ha föreslagit en ny och annorlunda världsbild. Före Copernicus trodde de flesta välutbildade människor på den Ptolemaiska världsmodellen, där en platt, innesluten jord befann sig i mitten av universum. Copernicus föreslog att solen, inte jorden, var mitten i solsystemet och att jorden kretsade kring den. Denna ”heliocentriska” modell är vad som lärs idag, medan den tidigare ”geocentriska” modellen där allt kretsar runt jorden har förpassats till den historiska soptunnan.
De flesta är medvetna om att det var för att han främjade Copernicus idéer som Galileo Galilei förföljdes av den romersk-katolska hierarkin mindre än 100 år efter Copernicus död. Anklagad för kätteri tvingades Galileo att ta tillbaka sin teori och tillbringade de sista nio åren av sitt liv i husarrest. Men vad de flesta inte vet är följande betydande fakta:
Nicolaus Copernicus, 1473-1543
Copernicus tillhörde orden Lekmannadominikanerna. När han ville satsa på en karriär i kyrkan studerade han bland annat astrologi och astronomi.
Vissa källor hävdar att Copernicus aldrig avlade prästeden, men han var en präst och gifte sig aldrig. ”Det faktum att kung Sigismund av Polen 1537 satte hans namn på listan över fyra kandidater till Ermlands lediga biskopsstol, gör det troligt att han, åtminstone senare i sitt liv, hade gått in i prästerskapet.” 2
När Copernicus sökte efter råd om hur man skulle reformera kalendern drog han sig till en början men skrev senare en rad brev till påven Paulus III som innehöll exakta observationer som “sjuttio år senare faktiskt utgjorde grunden för utarbetandet av den Gregorianska kalendern.” 3
Under lång tid vägrade Copernicus att publicera sin teori om ett heliocentriskt universum. Slutligen, 1531, publicerade han ett kort sammandrag där han framlade sin teori i sju axiomer. Från detta spreds konceptet snabbt.
Två år senare föreläste Albert Widmanstadt om den kopernikanska modellen för påve Clemens VII, en handling som han belönades för.
År 1536 uppmanade kardinal Schonberg, som var ärkebiskop i Capua, att Copernicus skulle publicera sin teori eller åtminstone få en kopia gjord på kardinalens bekostnad.
Mellan 1539 och 1541 publicerades och distribuerades ett 66-sidigt brev och ett preliminärt kapitel.
Copernicus förklarade i ett brev till påven Paulus III varför han till slut gav med sig och valde att lämna in sina manuskript för publicering. Det var på ständig uppmaning av kardinal Schonberg, biskop Giese av Culm och andra kunniga män. En färdig, publicerad kopia av hans bok placerades i Copernicus händer några timmar före hans död den 24 maj 1543.
Copernicus teori om ett heliocentriskt universum var välkänt i de övre nivåerna i den katolska kyrkan under hans livstid. Han föredrog att publicera sina teorier efter sin död. Det var på uppmaningarna av högt rankade kyrktjänstemän som han slutligen gick med på att publicera sina manuskript. Dessutom var det inte katolikerna som ursprungligen avvisade hans teorier, utan Martin Luther, Philipp Melancthon och andra protestantiska ledare. Katoliker erkänner själva: “Opposition mot det kopernikanska systemet uppkom först av protestantiska teologer av bibliska skäl.” 4
Fråga: varför pressade katolska ledare Copernicus till att offentliggöra sina teorier om ett heliocentriskt universum; samma teorier som de fördömde Galileo för mindre än 100 år senare?
Svaret är komplicerat, men avslöjar motivationen för vad som blev en stor jesuitisk konspiration: det var nödvändigt att ändra den offentliga uppfattningen från en exakt förståelse av jordens form till en falsk tro så att människor skulle vara mer mottagliga för den slutgiltiga villfarelsen – en “rymd”-invasion.
Hegels dialektik
Hegels dialektik är ett verktyg som används av regeringar och olika förändringsagenser för att påverka allmänhetens tänkande och åstadkomma en önskad förändring. Enkelt uttryckt skapas ett problem artificiellt. Detta problem drar fram ett förberett gensvar. Gensvaret används sedan för att producera den önskade lösningen.
Nästan alla större händelser i historien använder Hegels dialektik: Problem – framställa en kris eller dra nytta av en befintlig för att få den önskade reaktionen hos allmänheten där man sedan kräver en lösning som har förutbestämts.5
Den katolska hierarkin fick en perfekt möjlighet att lägga grunden för ett världsomspännande bedrägeri som skulle bära frukt i slutgenerationen. Bedrägeriet krävde en liten, klotformad jord, som snurrade genom rymdens stora gränslöshet – en gränslöshet där också rymdvarelser och andra levande livsformer kan finnas. Detta fick folk att tvivla på Bibeln som det inspirerade ordet av Yahuwah, eftersom Bibeln presenterar jorden som orörlig. Man hade också flyttat Skaparen långt bort från sin skapelse genom att presentera en modell där universum är otänkbart stort. Förändringsagensen som konstruerade denna omvandling i tro var det nyligen grundade Jesu sällskap, allmänt kända som jesuiterna.
Samtidigt Copernicus motsatte sig påtryckningarna om att publicera sin teori om ett heliocentriskt solsystem, förde den romersk-katolska kyrkan krig mot den nya Protestantismen. Katoliker medger att “motreformationen” var “ett försök att motverka protestantismens framfart genom äkta reformer inom den katolska kyrkan.” 6Jesuitorden upprättades 1540 under godkännande av påven Paul III – samme påve som Copernicus hade korresponderat med beträffande kalenderreform och till vilken Copernicus ägnade sin bok, Om himlakropparnas kretslopp!
Katolska kyrkan var kraften bakom Copernicus. De uppmanade ständigt den motvilliga prästen att sprida sina heliocentriska teorier som strider mot Skrifterna. Den nybildade jesuitorden var de perfekta instrumenten för att iscensätta en hemlig operation som förändrade allmänhetens uppfattning om Skriftens, jordens, och Skaparens myndighet. Skillnaden mellan jesuiterna och alla andra katolska sällskap var att jesuiterna medvetet bjöd in demoniska andar in i sig själva och sina följare. Detta gjordes genom de ”spirituella övningar” som jesuiternas grundare, Ignatius Loyola, formulerade. Dessa andliga övningar gjorde dem till hjärntvättade slavar. Enligt dem själva skulle de vara som ett ”lik eller kadaver” som ”utan tvekan lyder” deras överordnades vilja.
När jesuiterna medvetet öppnade sina sinnen för demoners påverkan, garderades de med en ondskans ande, en demonisk intelligens som saknade motstycke inom katolicismen. Det gjorde också jesuiterna extremt framgångsrika i varje företag. Eftersom det mänskliga livet är så förgängligt, med korta individuella liv, så kan ingen person eller ens grupp av människor planera och genomföra det långtgående onda verk som jesuiterna har.
Ledda och inspirerade av demoner blev jesuiterna beryktade för sin färdigheter i bedrägeri och förevändning; deras förmåga att infiltrera regeringar och lärandeinstitutioner, och det inflytande de hade, som rådgivare för kungar och ledare inom utbildning. Genom att arbeta genom statliga entiteter och utbildningsorgan har de kunnat vägleda vetenskaplig forskning för att främja sina egna mål och presentera den största lögnen genom tiderna: en klotformad jord.
Följ ledtrådarna …
Efter Copernicus motvilliga publicering av sina teorier producerade jesuitorden fler astronomer än förmodligen någon annan folkgrupp i Europa. Att en till synes religiös orden producerar så många forskare är i sig själv märkligt. Att dessa forskarna nästan uteslutande var inriktade på ett enda vetenskapsområde är än märkligare. En studie av astronomer från 1500-talet till 2000-talet avslöjar att många ledande astronomer också var jesuitpräster eller var kopplade till dem. Till och med den moderna civila kalendern, den gregorianska kalendern, skapades av en jesuitastronom. Hans namn är Christopher Clavius.
Så länge människor accepterade Skrifternas kosmologi med jorden som en fast, orörlig massa under ett skyddande hölje fanns det ingen grund att bygga lögnerna som ämnar få det mänskliga sinnet att tvivla på Yahs ord. Genom att minska människors förtroende på Bibeln och dess pålitlighet så ökade underligt nog förtroende för påven som himmelens utsedda myndighet all tro. Jesuiterna har alltid varit Bibelns fiender. Katolska kyrkan rangordnade redan påvliga föreskrifter och traditioner över Skrifterna, men nu hade man ytterligare en kanal som man kunde undergräva Skrifterna på och öka anseendet för pastorer, präster, och påven hos gemene man.
Så fort den Bibliska, geocentriska modellen avsattes krävdes en ny förklaring. Ett jordklot som färdas miljontals kilometer i ett kretslopp kring solen, som rör sig genom rymdens stora tomhet, blev nödvändig för att förklara universums nya heliocentriska modell. Detta skapade i sin tur en miljö där Charles Darwins skrifter hittade en mottaglig publik som tog hans spekulationer steget längre. Om människan förlitade sig på Bibeln som den högsta myndigheten så skulle de aldrig ha accepterat Darwins teorier. Men när vetenskapen “bevisade” att Bibeln hade fel om något så grundläggande som jordens form och rörelse (eller icke-rörelse) så skildes vetenskapen från religiös tro. Allt var möjligt! Ingenting var heligt, inte ens världens skapelse – eller rymdvarelsers existens.
Främja lögnen
“Big bang-teorin är [idag] den ledande förklaringen till hur universum började. Enkelt uttryckt börjar allt med en liten singularitet som sedan expanderar under de kommande 13,8 miljarder åren till det kosmos som vi känner till idag.” 7 Big bang-teorin är ateistvetenskapens svar på 1 Mosebok 1.
Fader Andrew Pinsent arbetar på fakulteten för teologi vid Oxford University. Han har höga utmärkelser i teologi från Pontifical Gregorian University i Rom samt en doktorsexamen i filosofi. Han har också en doktorsexamen i partikelfysik från Oxford. Denna otroligt intelligenta präst / forskare sade år 2015:
Som både präst och före detta partikelfysiker vid CERN uppmanas jag ofta att hålla föredrag om tro och vetenskap. Ofta ställer unga människor mig följande fråga: “Hur kan du vara präst och tro på Big Bang?” Jag kan glatt svara: “Vi uppfann det! Eller mer exakt, Fader Georges Lemaître uppfann teorin som idag kallas ’Big Bang’ och alla borde veta om honom.” 8
Monseigneur Georges Lemaître, jesuitutbildad präst, författare till ”Big Bang”-teorin (Foto: Wikimedia via Katholieke Universiteit Leuven)
Det stämmer. Författaren till Big Bang-teorin var ingen annan än den jesuitutbildade prästen, fader Georges Lemaître. Den 28 oktober 2014 rapporterade Sarah Kerr om påven Franciskus tal till Pontifical Academy of Sciences. Påven hävdade att: ”Big Bang-teorin är förenlig med den katolska kyrkans undervisning om skapelse.” 9 Vidare, sade han: “Big Bang, som idag anses vara världens ursprung, strider inte mot Guds kreativa ingripande; tvärtom fordras det.”
Följ från orsak till verkan: utan en klotformad jord som kretsar kring solen genom rymden så har du inte Big Bang. Utan Big Bang har du inte evolution. Utan evolution är det mer troligt att du accepterar Skapelsen som en handling av intelligent design av en gudomlig Skapare. Den katolska kyrkan accepterar faktiskt evolutionen. Kerr rapporterade: “Påven sade att det är möjligt att tro på båda och insisterar på att Gud var ansvarig för Big Bang från vilket allt liv utvecklades.” 10
Accepterandet av evolutionen och dess integrerade lag om “den starkaste överlever” gav upphov till blodbaden under 1900-talet där miljoner människor förlorade sina liv. Många forskare har upprättat otvetydiga förbindelser mellan Vatikanen, schweiziska bankirer, och det nazipartiet.11 Karlheinz Deschner går så långt som att säga att det fanns ett rent samarbete mellan Vatikanen och nazipartiet.12 Oavsett till vilken grad Vatikanen och nazisterna samarbetade (för att inte tala om den amerikanska Bush-dynastins inblandning) så var det som hände efter andra världskriget ännu viktigare.
Operation Paperclip smugglade hundratals naziforskare, inklusive toppofficerare inom SS som stod inför rättegång för krigsförbrytelser, till USA för användning i USA:s rymdkapplöpning under kalla kriget.13 En av dessa, nazipartimedlemmen, Wernher von Braun, befordrades till ordförande vid NASA:s Marshall Space Flight Center. I egenskap av denna position ledde han utvecklingen av Saturn V-raketerna för att ”vinna rymdkapplöpningen” över sovjeterna.
Under Operation Paperclip fick cirka 350 tyska forskare och tidigare underrättelsesagenter visum och välbetalande jobb. Många av dessa forskare hade tvivelaktiga förflutna. Braun hade själv varit en aktiv medlem i nazipartiet, och hans kollega vid NASA, Dr. Hubertus Strughold, en specialist i flygmedicin, hade genomfört experiment på fångar i koncentrationsläger.14
Naziforskare vid Fort Bliss, Texas. Wernher von Braun står i främre raden, sjunde från höger.
Syftet med detta massiva – och olagliga – åtagande verkar ha varit att upprätta en världsomspännande myndighet om allt som berör rymd och astronomi. NASA blev rymdens offentliga ansikte. Det har länge fungerat som en front som tillhandahåller en intet ont anande värld med pseudovetenskap, med stöd från den amerikanska regeringen.
NASA är sitt eget monopol. Den kontrollerar spridningen av offentlig information om astronomi och döljer fakta som den inte vill att allmänheten ska veta. Många länder och universitet har observatorier, men likväl är det alltid uttalanden, fotografier, och ”upptäckter” från NASA som får nyhetsrubrikerna. Med NASA som moderator för flödet av astronomisk information till allmänheten så verkar det som att Vatikanen har förblivit en central aktör i den verkliga, sanna astronomin som inte släpps ut till allmänheten.
I hundratals år har Vatikanen ägt de flesta teleskop och observatorier än någon organisation. NASA och Vatikanen äger gemensamt LUCIFER, världens största binokulära teleskop. Enligt Vatikanens officiella webbplats så är vatikanska observatoriet ”ett av de äldsta astronomiska instituten i världen.” Så var är då fotografierna? Var är nyheterna om de senaste upptäckterna? Vad har jesuitastronomerna gjort under de senaste 500 åren? Bara de vet.
NASA:s nyhetsflöde, som främjar idén om ett ständigt expanderande universum, har naturligtvis lett till antagandet att det måste finnas främmande liv på andra planeter. Om samma slumpartade händelser som producerade liv på jorden kan finnas annanstans på grund av Big Bang, varför skulle då inte intelligent liv också ha utvecklats där? Med Hollywood och science-fictiongenren har NASA skapat en miljö där kontakt med utomjordiska livsformer är lika önskad som den är fruktad.
En ny bok kan ha den sista pusselbiten vi behöver för att förstå denna generationslånga konspiration för att bedra slutgenerationen.
LUCIFER, rymdvarelser & Kristi Återkomst
Tom Horn och Chris Putnam, författare till Petrus Romanus: The Final Pope Is Here, publicerade nyligen en överväldigande bok där de hävdar att Vatikanen aktivt söker efter utomjordiskt liv med sitt nya LUCIFER-teleskop. I den nya boken Exo-Vaticana: Petrus Romanus, Project LUCIFER, and the Vatican’s Astonishing Exo-Theological Plan for the Arrival of an Alien Savior, hävdar man att Vatikanen väntar på en utomjordisk frälsare. Från bokens research:
Horn och Putnam fick september 2012 tillstånd att besöka observatoriet på Mount Graham. Observatoriet hyser Vatican Advanced Technology Telescope (VATT).
De diskuterade studerandet av djupa rymden med jesuitastronomerna där, och fick därtill tillgång till en av de högsta av Vatikanens astronomer i Rom.
Vatikanets stora teleskop på Mt. Graham
Horn sade att Broder Guy Consolmagno, som också har kallats för den påvliga astronomen, under fem intervjuer berättade häpnadsväckande information för författarna.
”Han säger utan förbehåll att världens nationer snart kommer att vända sig till rymdvarelser för frälsning”, sade Horn.
Consolmagno gav också författarna privata dokument från Vatikanen som avslöjar en hel del om tankarna hos högt uppsatta och ansedda teologer och astronomer inom kyrkan.
Horn sa att dessa dokument visar att de tror att vi snart kommer att besökas av en utomjordisk frälsare från en annan värld.15
Dessa uttalanden är inte chockerande om man förstår Vatikanens ständigt utvecklande inställning till vetenskap och rymden. Den 12 maj 2014 uttryckte påven Franciskus sin vilja att döpa utomjordingar som ville låta sig döpas. Kommentaren är givetvis skämtsamt framlagd, men det lyckades orsaka nyhetsrubriker världen över: ”Cool Påve är så Cool att Han är Villig att Döpa Marsianer!” Nettoresultatet var att det ytterligare flyttade tanken om varelser från yttre rymden från ren science fiktion närmare en tänkbar möjlighet. Genom att prata om det som om det skulle kunna vara en möjlighet så blir sinnet invant med konceptet.
Efter att Vatikanen höll en femdagarskonferens om möjligheterna kring utomjordiskt liv så blev den katolska prästen, fader Jonathan Morris, intervjuad av (amerikanska) Fox News. Prästens uttalanden avslöjar den dolda agendan som jesuiterna har drivit sedan Copernicus dagar. På frågan hur det skulle förändra kyrkans doktrin om det konstaterades att intelligent utomjordiskt liv faktiskt existerar, svarade Morris:
Det skulle definitivt få oss att sätta oss ned och säga, ”Kanske vår förståelse av ständigt återkommande sanningar måste uppdateras.” Just nu ser vi på det såhär: det handlar inte om huruvida Gud var Skaparen utan snarare hur Han skapade. Det handlar inte om arvsynd, om berättelsen om Adam och Eva, är sann eller inte. Det handlar om hur vår förståelse om hur dessa faktiskt utspelade sig. Det handlar om att växa i vår förståelse av fleråriga sanningar.16
Och där har vi det: att ifrågasätta jordens kosmologi leder till ifrågasättande av Skrifterna och Skrifternas författare. Det förbereder vägen för det överväldigande bedrägeri som profeterats i Uppenbarelseboken 9.
Det första Veropet
Tidigare i artikeln skrev vi: Den katolska hierarkin fick en perfekt möjlighet att lägga grunden för ett världsomspännande bedrägeri som skulle bära frukt i slutgenerationen. Syftet med hela detta hundratals år gamla, intrikata, flerskiktade bedrägeri är att lura världens massor för att framtvinga ett önskat resultat. Det är än en gång Hegels dialektik. För att leda världen till en enad världsreligion med påven som högste ledare, kommer djävulen att skapa ett PROBLEM. Detta problem kommer att orsaka en REAKTION bland jordens invånare som kommer att kräva en LÖSNING. Lösningen är ett förutbestämt resultat.
Den allvetande Skaparen har avslöjat denna bedrägeriets kulmen i Uppenbarelseboken 9:
Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna, som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn.
Stjärnan öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur den som rök från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen.
Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och åt dem gavs en sådan makt som skorpionerna på jorden har.
De blev tillsagda att inte skada gräset på marken eller någon annan grönska eller något träd, utan bara de människor som inte bär Yahs sigill på pannan.
De fick inte rätt att döda dem men väl att plåga dem i fem månader, och den plågan var som plågan av en skorpion när den stinger en människa.
I de dagarna kommer människorna att söka döden men inte finna den. De skall önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem.
Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon. (Uppenbarelseboken 9:1-6; 10-11)
Nyckeln till denna profetia finns i frasen “avgrundens brunn”. Det kommer från det grekiska ordet abussos och är exakt samma ord som översätts “avgrunden” i Lukas 8:31 när demonerna bad om att skickas in i svinhjorden snarare än skickas tillbaka till djupet. Stjärnan, fallen från himlen, är en tydlig hänvisning till Lucifer / Satan. När han därför ges ”nyckeln till avgrundens brunn” släpper han lös horder av demoner på jorden.
Denna händelse, som kännetecknas med ett “verop” av Uppenbararen, kommer skenbart att se ut som en utomjordisk invasion. Dessa onda änglar kommer enligt Skrifterna att ha ett mycket distinkt utseende. De kommer att attackera världen i fem månaders, eller 150 dagars, tid.
Under denna tid kommer Yahuwahs folk, de som har accepterat Hans sigill, skyddas från dessa onda varelser. Detta är inte den sista förseglingen som kommer ges för att skydda de rättfärdiga från de sju sista plågorna. Men beskydd från det demoniska angreppet kommer att ges alla som älskar och följer Skaparen. Alla som medvetet har gjort uppror mot himlen kommer att drabbas kraftigt under de skoningslösa demonerna.
Trumpetstötarna, den femte av dessa som också kallas för det första veropet, är inte de sju sista plågorna. Trumpetstötarna kommer innan prövotidens slut. De är båda högtidliga varningar och barmhärtiga inbjudningar. De varnar att världens tillsyningstid lider mot sitt slut och bjuder in varje själ på jorden att acceptera Yahuwahs fria gåva. Evigt liv. De som hörsammar trumpeternas varning kommer att visa sin kärlek och tacksamhet genom att underkasta sig själva Hans vilja. De kommer att välja att leva i lydnad till alla kraven i Hans gudomliga lag, inklusive kraven i det fjärde budet.
Trumpeterna är en kärleksfull gåva till dem som snart måste stå inför den Helige Skaparen utan en Medlare efter att prövotiden har upphört. Dessa händelser förutsades för nästan 2 000 år sedan, långt innan det fanns en katolsk kyrka, än mindre en jesuitorden. Det visar oss Faderns förkunskap. Det varnar oss för att slutet kommer fort men det inspirerar också till förtroende och förlitan på Han som förutsåg dessa katastrofala händelser nästan två tusen år innan de inträffade. Återstoden kommer att behöva stark tro på Faderns kärlek när dessa händelser utvecklas. När trumpeter stöts, en efter en, precis som profeterats, kommer deras tro och mod att stärkas och de kommer att ledas till större fasthet och förtröstan på Hans löften.
Den utomjordiska invasionen är det fabricerade PROBLEMET. Den naturliga REAKTIONEN, som uppstår från varje lidande själ på jorden, kommer att vara att någon ställer sig mellan dem och demonerna och förhandlar fram ett fredsfördrag. Liksom alla andra gånger Hegels dialektik använts för att manipulera händelser och forma världspolitiken så är problemet, reaktionen, och lösningen förutbestämda och under Satans direkta kontroll.
Påve Franciskus, som ”den åttonde kungen” (Uppenbarelseboken 17) och sista påven, kommer att vara världens frälsare som kliver fram och förhandlar fram fred. Som jesuit är han redan kontrollerad av demoner via de andliga övningar som Ignatius Loyola myntade.
Påve Franciskus, som ”den åttonde kungen” (Uppenbarelseboken 17) och sista påven, kommer att vara världens frälsare som kliver fram och förhandlar fram fred. Som jesuit är han redan kontrollerad av demoner via de andliga övningar som Ignatius Loyola myntade. Han har också upprättat sympatiska band med andra religioner. Därför är han det logiska valet som mänsklighetens representant och kommer inrätta ett fredsfördrag med dessa inkräktare från yttre rymden.
Detta fördrag kommer att
Avsluta kriget exakt 150 dagar efter det började;
Placera påven som mänsklighetens representant i spetsen för den nya världsordningen;
Placera påven som mänsklighetens frälsare i spetsen för en ny, enad världsreligion.
Som ”världens frälsare” kommer påven då att vara i den perfekta positionen att upprätta en tillbedjelsedag för alla – söndagen – beräknad genom den hedniska / påvliga kalendern. Denna förening av världen under en regering och en religion kommer under omständigheterna att vara logisk och alla som vill ta den enkla vägen ut kommer att samarbeta för att delta och upprätthålla denna nya världsteokrati. Alla statschefer kommer att överlämna sin suveränitet och makt till påven exakt som Skrifterna siar: “Och de tio hornen du såg är tio kungar, som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att regera som kungar under en enda timme. De behärskas av ett och samma sinne och överlämnar sin makt och myndighet åt vilddjuret.” (Uppenbarelseboken 17:12-13)
Det är detta som utlöser den slutliga kampen mellan gott och ont. Mot det överhängande hotet om fortsatt utomjordisk aggression kommer jordens folk att förena sig för att föra obevekligt krig mot alla som kommer att stå för sanningen. De samvetsgranna få som placerar Yahs ord över alla jordiska mandat kommer att anses vara faror och fiender. Individuell religiös frihet kommer att avlivas på ändamålsenlighetens altare och man kommer hävda att det är bättre att några enstaka få förgås snarare än att hela världen kastas tillbaka till lidandet under rymdvarelserna.
När det femte inseglet öppnades såg Johannes “under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Yahs ords skull och för det vittnesbörd som de hade. De ropade med hög röst: Mästare, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?” (Uppenbarelseboken 6:9-10) Svaret som ges är olycksbådande. Det förutsäger den intensiva förföljelse som kommer att drabba de rättfärdiga efter det första veropet när många kommer att lida martyrdöden för sin tro när de vägrar att förena sig med resten av den onda världen i att dyrka på en dag som hyllar den stora bedragaren. “Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.” (Uppenbarelseboken 6:11)
Gör dig redo! Gör dig redo! Gör dig redo!
Detta bedrägeri skulle aldrig fungera om människor visste om den verkliga formen på jorden och universum. Därför behovet av ett massivt omskolningsprogram.
Under 500 år har denna jesuitkonspiration förkunnat en klotformad jord som kretsar kring solen – som själv kretsar kring mitten av en enorm galax – en galax som som på samma sätt färdas genom gränslösheten. Inom denna gränslöshet antas det finnas andra arter av intelligent liv som bebor andra världar. Dessa lögner kommer att kulminera i den “utomjordiska invasionen” som förutses i Uppenbarelseboken 9. Det ultimata bedrägeriet kommer att inträffa när påven förhandlar om ett fredsfördrag å mänsklighetens vägnar med dessa demoner. Som Satans representant kommer han att tronsättas som världens ledare och förespråkare. Genom påven kommer Satan ha uppnått sitt uråldriga mål – att sitta som härskare över jorden.
Det första veropet, troget beskrivet av Uppenbararen, avslöjar början av händelserna i Satans slutspel för att lura världen strax före Yahushuas Återkomst. I 500 år har jesuiterna arbetat för att övertyga mänskligheten om att världen är ett klot. En sådan övertygelse har medfört en hel mängd andra fel. Allt detta för att begå det ultimata bedrägeriet: en utomjordisk invasion som gör att denna jesuitpåve kan förena världen under en regering och en religion.
Och ändå är det första veropet bara början av detta tidernas kulmen. Det lägger grunden för ett ännu större bedrägeri som kommer snabbt därefter …
Salar de Uyuni är världens största saltöken och täcker ungefär 11 000 kvadratkilometer. Om världen vore en sfär skulle bilden ovan inte vara möjlig. Jordens angivna omkrets vid ekvatorn skulle innebära att dess krökning förhindrade oss från att se bergskedjan som vi ser här mitt i bilden. Bild: http://www.dailymail.co.uk.
WLC ansåg att det var absolut nödvändigt att publicera sambandet mellan jesuiternas ogudaktiga hemliga operationer, ”jordklots”-lögnen, och det förestående stötandet av trumpeterna innan vi delade alla detaljer om hur teamet kom till denna förståelse. WLC kommer, om Yahuwah är villig, snart att publicera material som tydligt illustrerar hur vi med säkerhet kan veta att jorden inte är ett jordklot. Under tiden uppmuntras alla att bönsamt undersöka denna fråga på egen hand. Observera att inte alla bilder som föreställer jorden som ett klot har tagits bort från webbplatsen. Dessa kommer att tas bort så snabbt som vi kan. Beröm Yahuwah för varje ytterligare ljusstråle i dessa sista tider.
Himmelens budskap till den sista generationen är att fly från alla organiserade religioner och samfund. Religiösa ledare har emellertid anledning att hålla kvar folk som kommer till kyrkan. De har använt de åttonde och nionde kapitlen i Hesekiel för att få människor att tro att de är skyldiga att förbli medlemmar även när det är uppenbart att kyrkan är i förfall!
Jag stirrade på min vän i chock. Cynthia hade varit en medlem i Worldwide Church of God hela livet. Hon berättade nu om den förödande uppdelningen av samfundet när teologiska förändringar inträffade efter att grundaren Herbert W. Armstrong dog. Samfundet tappade upp till 50% av sitt medlemskap när det gav upp festhögtiderna och Sjundedagssabbaten och blev mer som huvudfåran evangelikaner.
“Det var fullständigt bedrövande” sade Cynthia tårögt. “Vi fick höra att vi var kvarstoden och att alla andra kyrkor var fallna. Vi dyrkade på Sjundedagssabbaten – som vi då trodde var lördagen. Vi observerade Yahuwahs högtider. Vi trodde inte på treenighetskätteriet. Vi hade sanningen! Och för kyrkans ledare att bara kasta bort alla dessa trosuppfattningar, avvisa högtiderna, och börja dyrka på söndagen var den mest upprörande upplevelsen i hela mitt liv. Det finns inga ord för att beskriva det.
“Vi förlorade de flesta av våra vänner när vi vägrade att förbli medlemmar i en kyrka som skulle ge upp alla dess Bibelbaserade trosuppfattningar. Vi fick höra att vi behövde stanna kvar i kyrkan och försöka göra förändringar från insidan. När vi lämnade så avvisade våra vänner oss eftersom de fortfarande trodde att de fortfarande var kvarstoden. Och genom att lämna så “bevisade” vi för dem att vi nu var bland de förlorade.”
Det är en grundsats för de flesta kyrkor att deras församling är den enda sanna kyrkan och att alla är förlorade eller “fallna”. Så om du vill vara medlem i “kvarlevan” så måste du vara en medlem i den enda sanna kyrkan: deras kyrka. Och betala tionde. Det är ett faktum att pastorer, präster, och rabbiner vill behålla så många medlemmar som möjligt. När allt kommer omkring är den organisation som människor ger sina tionde till och sina gåvor samma organisation som betalar ledarnas löner.
I deras ansträngningar att hålla så många människor som kommer till kyrkan som möjligt, citerar religiösa ledare från Hesekiel 8-9. Men hur de tolkar dessa kapitel är vilseledande och håller inte med resten av Skrifterna.
Styggelser i Jerusalem
Hesekiel levde samtidigt som Daniel och var en av de fångar som togs till Babylon. Hesekiel 8 upptecknar en vision som gavs honom där Yahuwahs ande visade honom de styggelser som begicks i Jerusalem och templet där. (Templet ännu inte förstörts av Nebukadnessars tredje och sista invasion av Juda.)
Profeten visades fyra styggelser, var och en värre än den förra och djupare in i staden och templet. Dessa inkluderar bland annat dold avgudadyrkan och kvinnor som gråter för Tammuz – en praxis känd inom den katolska kyrkan som kallas “påskfastan” och som har främjats som en ritual för andlig hängivenhet i många protestantiska kyrkor.
Den sista styggelsen som Hesekiel är den värsta: “Så förde han mig till den inre förgården till Yahuwahs hus. Och där, vid ingången till Yahuwahs tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Yahuwahs tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen i öster.” (Hesekiel 8:16) Detta är inget annat än soldyrkan som man hävdar ska ära Yahuwah!
Förvrida Yahs Ord
Kyrkans ledare är mycket bra på att använda retorik för att övertyga uppriktiga troende om att Yah vill att de ska stanna i kyrkan.
På universitetet var en av de mest spännande klasserna som krävdes för min examen “Argumentation & Debatt”. Ett av knepen för ett övertygande argument, sade professorn till oss, var att ange din motståndares argument åt honom. Om du, i din egen presentation, tydligt erkänner argumenten mot dina resonemang så kommer du att vara i bättre ställning för att visa varför dessa argument är fel. Att helt enkelt blåneka anspråken mot din ståndpunkt är inte vidare övertygande. Det är mycket mer övertygande att uttrycka den motsatta åsikten och sedan logiskt visa varför den motsatta åsikten är fel.
Det är just detta som pastorerna och andra ledargestalter har gjort när de citerar från Hesekiel 8 och 9. De erkänner att det finns fel i kyrkan. Det finns missbruk av myndighet; missbruk av kyrkans medel; teologiprofessorer som undervisar fel; pastorer som använder neurolingvistisk programmering; och kyrkledare som tydligt främjar en agenda för försoning med Rom … men, insisterar man, kyrkan kommer att härda ut. Förbli med kyrkan.
Ett exempel på detta är en artikel skriven av Carey Nieuwhof där han uppger:
Du hör det hela tiden.
Jag är färdig med kyrkan.
Jag behöver inte riktigt gå i kyrkan … min relation med Gud är personlig.
Jag fått nog av organiserad religion.
Kyrkan är ett mänskligt påfund och inte Guds idé.
Jag förstår fullständigt varför ett växande antal människor bailar i kyrkan. Även människor som brukade leda i kyrkan slutar ofta att gå …
… Jag fattar. Kyrkan är långt ifrån perfekt. Livet är komplext. Det finns ett växande antal alternativ. Och det postmoderna sinnet misstror det mesta som är organiserat eller institutionellt. Men hur trendig idén att skriva ur sig ur kyrkan än må vara så är det ett misstag.
När man anser det som sofistikerat tänkade när man räknar bort kyrkan så ska man veta att det i själva verket är motsatsen; tänk om det är en förenklad och till och med reduktionistisk tankegång som inte leder något konstruktivt? 1
Därefter fortsätter Nieuwhof med att bygga upp en komplicerad väv som är utformad för att få Kristna att tro att det är deras Kristna skyldighet att stanna kvar i kyrkan. Han hävdar till exempel: “Om du är kristen är kyrkan inte något du går till. Det är något du är. Du kan avskilja dig från kyrkan som Kristen lika lite som du kan avskilja dig från mänskligheten som person. Du går inte i kyrkan. Du är kyrkan.” 2 Problemet med ett sådant resonemang är att det förenar sanning med fel. I detta har han rätt: “Du är kyrkan”. Detta eftersom “kyrkan” är ekklesian, eller de “utkallade”. Det är emellertid inte sant att något samfund är eller kan vara ekklesian. Och ändå hävdar Nieuwhof just detta.
Medlemmarna får lära sig att de ska “sucka och gråta” när de ser problem i kyrkan, när de ser raka felaktigheter som predikas från predikstolen, eller andra avskyvärdheter. Men de får inte, under några som helst omständigheter, lämna kyrkan. Ledarna hävdar ju trots allt att deras kyrka är den sista kyrkan. Om de lämnar så är de inte längre en del av dem.
Han avslutar med det helt ologiska påståendet: “Om du vill bli av med kyrkan måste du också bli av med Jesus. Du kan inte ha en utan den andra.” Detta argument försöker hävda att de utkallade / ekklesian är samma sak som ett samfund.
Detta är fel. Argument som dessa är utformade för att lägga skuld på människor och tvinga dem till att stanna i en religiös organisation som den Helige Ande säger åt dem att lämna. Medlemmarna får lära sig att de ska “sucka och gråta” när de ser problem i kyrkan, när de ser raka felaktigheter som predikas från predikstolen, eller andra avskyvärdheter. Men de får inte, under några som helst omständigheter, lämna kyrkan. Ledarna hävdar ju trots allt att deras kyrka är den sista kyrkan. Om de lämnar så är de inte längre en del av dem.
Predikan skallar, konferenser hålls, böcker och artiklar skrivs om hur man kan hindra etablerade medlemmar från att lämna och istället öka kyrkans medlemskap. De skäl som anges låter väldigt bra. I sitt förord till boken, Church Transfusion: Changing Your Church Organically—from the Inside Out, beskriver Dave Ferguson en trestegsprocess som “hjälper kyrkor att göra övergången mot att bli en missionär rörelse.” Han skriver:
Under de senaste tjugofyra månaderna har jag upptäckt att det finns åtminstone tre kritiska drag som dessa kyrkor måste göra för att göra det skiftet:
Gå mot praxis som lär människor om Jesus sätt.
Gå mot tydlig förståelse och artikulering av Jesu uppdrag.
Gå mot en vision om en rörelse som utför Jesu uppdrag.3
Vackra ord till trots så är fokuset på att kontrollera och påverka gruppen, snarare än den intima, andliga anslutningen av individen till Frälsaren. Frälsning har alltid varit en individuell fråga. Som Hesekiel nedtecknade: “Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Yahuwah.” (Hesekiel 14:14)
Kyrkans ledare fokuserar dock på siffrorna. Naturligtvis! De vill fullfölja evangeliets uppdrag. Men behovet av att upprätthålla sitt ekonomiska uppehälle påverkar deras tolkning av detta stycke i Hesekiel. De försöker få desillusionerade medlemmar att stanna kvar och berättar för dem att Yahuwah förväntar sig att de kommer att göra förändringar från insidan.
När Hesekiel 8 och 9 läses i sitt sammanhang är det emellertid inte vad Bibeln säger.
Total omintetgörelse
Yahuwahs svar på styggelserna i Jerusalem och templet är tydligt: total förstörelse krävs.
Han sade till mig: Ser du detta, du människobarn? Är det inte nog för Juda hus att bedriva de vidrigheter de har bedrivit här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för näsan!
Därför skall jag också handla i vrede. Jag skall inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, skall jag ändå inte lyssna till dem. (Hesekiel 8:17-18)
Domen är kvick.
Jag hörde honom ropa med hög röst: Kom hit, ni som skall straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen. Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid sin höft. De kom och ställde sig vid sidan av kopparaltaret. (Hesekiel 9:1-2)
Det här är allvarligt! Yahuwahs kommando kallar fram män som håller vapen i sina händer. Men även här ses Yahuwahs nåd. “Yahuwah … har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” (2 Petrusbrevet 3:9)
Härligheten från Israels Eloah hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel och ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och som hade skrivdonet vid sin höft. Yawhuah sade till honom: Gå mitt igenom Jerusalems stad och sätt ett tecken på pannan på de män som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som bedrivs därinne.
Till de andra hörde jag honom säga: Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni skall döda för att förgöra, men inte röra någon som har tecknet på sig. Börja vid min helgedom. Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset. (Hesekiel 9:3-6)
Inte alla ska dödas i förgörelsen som följer. De som “suckar och jämrar sig över för alla de vidrighteter som bedrivs” skonas. Detta är stycket som religiösa ledare använder för att övertyga kyrkans medlemmar att stanna trots att den Helige Ande upprepade gånger uppmanar dem att lämna. Ledargestalterna erkänner att det finns synd i kyrkan, men de skyndar att tillägga att de som får frälsningsmärket är de som suckar och gråter för alla de styggelser som görs i kyrkan. Betydelsen är därför att man måste stanna kvar i kyrkan för att sucka och gråta över de styggelser som begås där.
Det finns emellertid inget i detta stycke som säger att Yahs folk måste stanna kvar där en sådan grov styggelse äger rum. Skriften lär faktiskt tvärtom.
Varje vecka indoktrineras de troende till att “Förbli med kyrkan!”. Men den Helige Ande befaller: “Därför säger Yahuwah: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er.” (2 Korinthierbrevet 6:17)
Fly för era liv!
Himlen befaller den sista generationen: “Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Yahuwah har kommit ihåg hennes brott.” (Uppenbarelseboken 18:4-5) Såsom behandlas i andra artiklar på WLC är detta en befallning åt alla troende. Ingen ska förmoda att deras kyrka, samfund, eller organisation är undantagen för alla har gjort avfall för att de avvisar nytt ljus.
Men det finns andra skrifter som tydligt lär oss att avskilja sig från organisationer som är i avfall. Yahuwah hade makten att bevara Lot även i Sodom. Men det gjorde Han inte. I stället skickade Han änglar för att dra ut den motvillige Lot och hans familj och gav sedan det brådskande budet: “Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.” (1 Mosebok 19:17)
Lot räddades ut ur Sodom, inte in i det. På samma sätt räddades Noa ur den onda världen innan syndafloden, inte i den. Petrus förstod detta koncept mycket väl:
Ty Yahuwah skonade inte … den gamla världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, tillsammans med sju andra, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld.
Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga.
Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.
Yahuwah vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag. (Se 2 Petrusbrevet 2:4-9.)
Lot suckade och grät för de avskyvärda handlingarna i de vedervärdiga städerna på slätten. Enligt Jasherboken dödades en av hans egna döttrar av korrupta män när hon visade vänlighet mot en främling. Och ändå, på Abrams bön, sändes änglar för att överlämna budskapet att han skulle lämna omedelbart. Det här är vad himlen förväntar sig att de troende kommer att göra; inte stanna kvar i kyrkan och genom sin närvaro ge tyst stöd till avfallet som sker i kyrkan.
Förseglad & tryggad
Hesekiel visade att människor i staden suckade och grät. Religiösa ledare tolkar att människor ska stanna i kyrkan. De lär att församlingen ska sucka och gråta och att det är beviset på att de är kvarlevan och därför måste stanna kvar i “den sista kyrkan”. Alla förändringar, säger de, kan endast åstadkommas från kyrkans medlemmar.
Detta är fel! Att sucka och gråta bevisar, i sig, ingenting. Fariséerna på Yahushuas tid var stora anhängare av denna praxis, och därtill fasta, och andra yttre demonstrationer på deras helighet. De anställde till och med människor för att sucka och gråta vid begravningar. Att sucka och gråta som en extern yttring för att demonstrera ens hängivenhet vinner intet hos Yahuwah. Som Yahushua sade: “Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull.” (Matteus 6:7)
Laodicéer är, liksom fariséerna, också stora suckare och gråtare. Genom att sucka och gråta över andras synder bevisar de för sig själva att de inte är Laodicéer. Allt som allt så har de ju den andliga urskillningen att inse att det finns något att sucka och gråta om! De är minsann inte blinda!
De som får märket är de som suckar och gråter av själens äkta ångest. Himlen uppmanar idag var och en av oss att skilja sig från de fallna kyrkorna! Vad väntar du på?
Men dessa suckar och tårar tillhör inte dem som kommer att få märket av Yahuwahs utsände. Människor som visar att de beklagar avfallet i kyrkan, men som hellre skulle dö än att faktiskt lämna kyrkan, kommer inte att förseglas. Satan använder dessa för att avskräcka andra från att fortsätta med sin övertygelse. De tystar den Helige Andes röst som uppmanar de uppriktiga att fly.
De som får märket är de som suckar och gråter av själens äkta ångest. Det är inte någon yttre demonstration eller charade á la fariséer eller Laodicéer för att bevisa för sig själva och andra hur hängivna de är. De som får märket är öppna för att lämna kyrkan – och skulle göra så! – om de hade mer tid och mer klarhet för att förstå att Yahuwah inte kräver att de stannar kvar.
Yahuwah “har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” (2 Petrusbrevet 3:9) Han kommer inte att avvisa någon vars hjärta är villig att följa sanningen oavsett kostnaden, även om de ännu inte har haft tid eller möjlighet att lära sig all aktuell sanning. Deras uppriktiga sorg avslöjar att deras hjärtan är känsliga för den Helige Andes vägledning, eftersom att erkänna avfallet i kyrkan är det första steget att så småningom lämna kyrkan. De har bara inte kommit till den punkt att förstå att de kan och bör lämna. Yahuwah läser deras hjärtan och sätter ändå ett märke på dem.
Själva märket är ytterligare bevis på att de så småningom skulle lämnat om de hade tid att utveckla en mer mogen förståelse. Märket i sig är Yahuwahs Ande som leder till sanningen. Yahushua förklarade att den Helige Andes arbete är att övertyga om synd och att leda till mer sanning! “Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom.” (Johannes 16:7-8)
Detta är nyckeln till att förstå hur vissa – även så sent i tiden – kan vara i kyrkan, sucka och gråta och fortfarande får frälsningens märke. De uppriktiga hjärtan som gråter över de styggelser som görs i kyrkan gör det från en sann förståelse av syndens svärta. Detta kan bara läras av den Helige Ande.
Skrifterna liknar alltid försegling med att vara fylld med den Helige Ande: “Bedröva inte Yahs helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag.” (Efesierbrevet 4:30)
“Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Yah. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.” (2 Korinthierbrevet 1:21-22)
“för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.”
(Efesierbrevet 1:12-14)
Himlen uppmanar var och en av oss att komma ut. Vi uppmanas inte att döma dem som är kvar. Yahuwah känner intimt varje hjärta; det gör inte vi. Yahuwah har visdom att leda var och en individuellt; det gör inte vi. Var och en av oss måste svara på den Helige Andes ledning i våra egna hjärtan. Vi kan lita på att han också kommer att leda alla andra som svarar på vägen och på den tid som är bäst för dem.
Ta dig ut. Be för dem som är kvar. Men lita på en kärleksfull, himmelsk Fader som vet vilka hjärtan som ännu inte har förhärdat mot Hans manande Ande. Alla som kommer att svara på den Helige Ande kommer att få det märke som skiljer dem. Medan vi gör allt för att gå den väg som läggs framför oss, kan vi säkert överlämna till fadern de som befinner sig på en annan punkt i deras förståelse.
Det faktum att vissa kanske ännu inte har nått den punkt där de kan förstå ljuset som leder dem ut ur kyrkorna ursäktar inte de andra som har det ljuset. Stanna inte kvar i de fallna kyrkorna. Det är allas vår plikt att komma ut. Nu.
Lyd … och visa andra vägen.
Alla kyrkor och religiösa organisationer idag är fallna eftersom alla, utan undantag, har avvisat olika strålar av nytt ljus. Vissa kan acceptera visst ljus men avvisar andra sanningar som, om de accepterades, skulle påverka dem för “negativt”.
Liksom änglarna som sändes för att skynda Lot ut ur Sodom, larmar Himmelens budskap och varnar alla för att fly från dessa organisationer och samfund. Det finns inga undantag. Alla har “blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar.” (Uppenbarelseboken 18:2) Tveka inte. Dröj inte.
Ja! Sucka och gråt för de styggelser som görs i kyrkan. Men gör det utanför kyrkan. Med ditt exempel på lydnad, visa andra att det är säkert att följa Lammet varthelst Han går, även ut ur organiserade religioner. Frälsning erhålls genom tro på Yahushua, inte genom kyrkans portar.
Yahuwah kommer att ha en kvarleva, liten som den må vara, som är ofläckad av världen. Dessa utropade är Yahuwahs sanna kyrka och Hans ögonsten.
3 Dave Ferguson, in the foreword to Church Transfusion, by Neil Cole & Phil Helfer.
Uppriktiga kristna har längtat efter “höstregnet” eller den utlovade “uppfriskningen” av den Helige Ande som de förväntar sig kommer att göra dem redo att utföra allt de är kallade till precis innan Återkomsten. En förbisedd vers i Femte Mosebok avslöjar att “höstregnet” är helt annorlunda än vad som förväntats och att det redan håller på att falla!
The Iroquois Theatre, Chicago, Illinois, December 1903.
När Iroquois Theatre öppnade den 23 november 1903 ansågs vara praktexemplet på vad en teater borde vara. Platsen, nära intill det polispatrullerade Loop-området, var mycket säkert. Chicago Daily News skanderade: “Ingen teater är vackrare än Iroquois. Förutom L’Opera i Paris, är ingen teater som jag någonsin sett så lyckad i arkitekturen.” 1Chicago Tribune var än mer utsvävande i sitt beröm och förklarade:
Ett lekhus så fantastisk i varje enskild, så vacker i alla dess delar, så magnifik och ändå så bekväm, har Chicago hittills inte kunnat kalla något av sina egna. Iroquois är verkligen oöverträffad i perfektion bland de vanliga nöjesplatserna i väst, och det är tveksamt om öst kan skryta med mer än ett eller två hus som är dess jämlike. 2
Annonser och teateraffischer lovordade byggnaden som “Fullständigt brandsäker”. 3
Trettioåtta dagar senare, den 30 december, var teatern fylld till bredden med publik. Uppskattningsvis 2100-2200 personer pressade in sig för en matinépjäs. Minst 200 åskådare – främst kvinnor och barn – hade inga platser men fick stå i bakre delen av salen och sitta i gångarna.
Strax efter den andra akten började en muslinridå att brinna. Inom två minuter var hela råsystemet ovanför scenen i lågor. Eddie Foy, en skådespelare i stycket, försökte förhindra panik i publiken genom att uppmuntra: “Behåll era platser. Det är inget! Den kommer att vara släckt om en minut. Spela, Dillea, spela!” 4 Musikregissören, Joseph Dillea, följde Foys råd och spelade vidare.
En 3 meter djup trängsel bakom låsta dörrar, otillräckliga för människoskaran som försökte pressa sig igenom.
Över 600 personer dog på grund av branden, de flesta inom några minuter.
Den här tragedin – i en “Fullständigt brandsäker” byggnad, en brand som avfärdades som “Inget. Den kommer att vara släckt inom en minut.” – är än idag den dödligaste husbranden och den dödligaste teaterbranden i USA:s historia.
Åskådarna, som fick höra att branden inte var mer än en mindre olägenhet, hade ingen aning om att flammorna rusade allt närmare när de satt och tittade pjäsen. De förväntade sig en behaglig avslutning på en trevlig utflykt. De förväntade sig att återvända hem efter några timmar.
Verkligheten var att händelser redan hade inträffat som skulle komma att förhindra hundratals att någonsin realisera sina förväntningar.
Den dystra sanningen är att samma scenario upprepas i vår tid, men den här gången står mycket mer på spel: vår eviga frälsning.
Vårregnet
Utgjutelsen av den Helige Ande vid Pingsten var en andlig händelse av oerhörd betydelse.
När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. (Apg 2:1-4)
Den enorma gåva av Helig Ande utgjöts och gav de tidiga troende kraften att föra evangeliets budskap till den kända världen i en och samma generation. Detta var den utlovade “Hjälparen” och den utgjöts som “vårregnet”.
Det som är än mer dyrbart för dagens troende är en upptäckt av bibelverser i Gamla Testamentet som lovar en upprepning av denna gåva. Men denna gång sker det i “höstregnets” kraft. “Fröjda er, ni Sions barn, var glada i Yahuwah, er Eloah, ty han har givit er Läraren som ger rättfärdighet. Han skall låta rikligt med regn komma ner över er, både höstregn och vårregn som tidigare.” (Joel 2:23)
Dyrbara löfte! Ett utgjutande av den Helige Ande för att rena själen och livet, för att göra ett folk redo att möta Yahushua i himlen och ge dem kraft att ta det sista budskapet till världen. Många troende längtar efter denna utlovade händelse. De längtar efter renandet. De längtar efter att till fullo samarbeta med himlen för att bära den sista varningen till världen. De ber till Yahuwah att Han skickar det senare regnet för att förbereda dem för alltings slut.
Tragiskt nog gör många exakt samma misstag som folket gjorde på Iroquois-teatern. De slog sig tillbaka i sina säten och lyssnade vidare på musiken och förväntade sig att återvända hem efter föreställningen. De skjuter fram det förväntade regnet in i framtiden medan händelser inträffar, i detta nu, som mycket väl kan hindra dem från att ta sin förväntade resa hem till Himlen.
För att förstå varför denna förvirring har inträffat är det nödvändigt att förstå vad vårregnet och höstregnet i Palestina var och vad de är när de används som symboler.
Regnstorm
Jag växte upp i vetefältens böljande kullar. Det var väldigt torrt i både mark och luft. Årlig nederbörd var cirka 50 cm.. Mestadels från höst- och vårregn och vintersnö. Bönderna hade bemästrat konsten att hantera torrt jordbruk. De planterade vintervetet på hösten. Det började gro och växa. När vintern kom låg det unga vetet skyddat från kylan under ett skyddande snötäcke. När vårregnet kom mognade vetet snabbt. Den torkade sedan ut under den heta sommarsolen innan den skördades i juli månad.
Veteodling i torra landskap liknar de obevattnade jordbruksmetoder som israelitiska jordbrukare i det forna Palestina använde.
Denna årliga cykel liknade på många sätt hur spannmål odlades i de torra klimatområdena i Palestina. Jordbrukare planterade på hösten. De skördade korn på våren och vete på sommaren. Israeliska jordbrukare var beroende av två regniga säsonger för att odla sina grödor. “Vårregnet” föll strax efter plantering på hösten. Detta fick kornen att gro och började deras tillväxt.
“Höstregnet” föll i slutet av tillväxtcykeln, på våren, och fick kornen att mogna. Det senare regnet försäkrade en riklig skörd.
Det är inte förvånande att inspirationens Ande valt att använda dessa regn som symboler för de troendes spirituella tillväxt och mognad vid Pingsten och, åter, strax före Återkomsten.
Men vad är det då?
Så … höstregnet är den Helige Ande. Men vad betyder det specifikt? Hur gör det den troende redo för Himlen?
Svaret på denna fråga avslöjar en spännande sanning: Höstregnet har redan börjat! Det faller nu!
Yahushua förklarade den Helige Andes speciella verk och konstaterade:
Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.
Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom:
om synd, ty de tror inte på mig,
om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre,
om dom, ty denna världens furste är dömd.
Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu.
Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske.
Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. (Johannes 16:7-14)
Den Helige Ande ges för förkunnande! För att utbilda den ödmjuka eleven i Himmelens sanningar. “Höstregnet” är alltså avancerad sanning!
Detta faktum fastställs av två viktiga verser, dolda i Femte Moseboken: “Lyssna, ni himlar, jag vill tala, hör, du jord, orden från min mun. Som regnet må min lära drypa, som daggen må mitt tal flöda, som rikligt regn på grönska, som regnskurar på gräs.” (5 Mosebok 32:1-2)
Höstregnet är läran. Det är nytt ljus! Att stå upp inför Yah utan medlare kräver återställandet av sanningar som fallit i glömska. Sanningar begravda under okunnighet, vidskepelse, och traditioner, återställs under höstregnets livgivande skurar.
Och detta händer redan!
Tilltagande ljus
De som klamrar sig fast vid gamla sedvänjor och felaktigheter har missat att ljuset ständigt ökar på vägen för alla som följer [Yahushua]; sanningen utvecklas ständigt för [Yahs] folk. Vi måste ständigt gå framåt om vi följer vår ledare. Det är när vi vandrar i ljuset som lyser över oss och följer sanningen som är öppen för vår förståelse, som vi får större ljus. Vi är inte ursäktade att endast acceptera det ljus som våra fäder hade för hundra år sedan. Om våra gudfruktiga fäder hade sett vad vi fått se och hört vad vi fått höra, skulle de ha accepterat ljuset och vandrat i det. Om vi önskar efterlikna deras trofasthet måste vi ta emot de sanningar som är öppna för oss. De fick det som presenterades för dem; vi måste göra som de skulle ha gjort, om de hade levt i vår dagar.5
Ökat ljus är en enorm gåva. Yahuwah stärker sina barn med ständigt ökande kunskap, visdom, och förståelse för de djupa sakerna i Yah. Oändlig kärlek demonstreras genom att inte undanhålla någon sanning. När Hans folk hungrar och törstar efter Hans ljusstrålar så sviker Han aldrig.
“Endast de som lever upp till det ljus de har kommer att få större ljus. Såvida vi inte dagligen avancerar i vår illustration av de aktiva kristna dygderna så kommer vi inte erkänna manifestationerna av den Helige Ande i det senare regnet. Det kanske faller på hjärtan runt omkring oss, men vi kan inte urskilja det eller ta emot det.” (Testimonies to Ministers, s. 507.)
Yahushua sade: “Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.” (Matteus 5:6) Yahuwah belönar dem som omsorgsfullt söker större ljus. De som värderar och följer sanningen, oavsett kostnad, kommer att skörda rika andliga belöningar i detta liv och ännu större belöningar i det kommande livet. Yahuwah fördjupar deras kärlek till sanning med nya ljusstrålar från Hans nådetron.
Sådana enorma andliga gåvor medför emellertid ett enormt andligt ansvar; att dela med andra vad man har lärt sig, och att också fortsätta att söka ständigt ökande ljus. De kristna kyrkorna har alltför länge varit nöjda med det ljus de redan har. Den katolska kyrkan, den äldsta av de organiserade samfunden, skryter med sina gamla traditioner och baserar många av dess läror på ingenting annat än “kyrkfädernas läror”. Hur skiljer sig detta från de rabbinska “de äldstes stadgar” som Yahushua så förnuftigt fördömde?
Samfunden som uppstod efter den protestantiska reformationen omfamnade de dyrbara strålarna: alla troendes Överstepräst, rättfärdighet genom tro, vuxendop genom nedsänkning, med mera – men sedan stannade de. Den andra och tredje generationen av protestanter nöjde sig med det ljus som deras föregångare fick. De fortsatte inte att söka mer sanning.
“Många av folkets erkända lärare är helt nöjda med där de står gör inte några framsteg längre, och det sticker dem i ögonen när andra efter sitt samvete börjar söka vidare efter sanning. När nytt ljus presenteras känner de sig som fariséerna kände när Kristus kom med nytt ljus. De vill stoppa det nya ljuset. Inte nog med att de vägrar att söka i Skrifterna för sig själva, utan de gör också allt för att förhindra andra att söka.” (Review & Herald, June 29, 1886.)
På samma sätt avancerade de olika samfunden som uppstod under 1800-talet vidare på vad de protestantiska reformatorerna accepterade som sanning. Sjundedagsbaptister accepterade sjundedagssabbaten och delade detta med sjundedagsadventister. Mormonerna omfattade ett hälsosamt liv. Jehovas vittnen sökte efter Yahuwahs riktiga namn och förkastade alla hedniska helgdagar. Förutom att acceptera sjundedagssabbaten och hälsobudskapet, studerade sjundedagsadventisterna de enorma sanningarna vad gällande helgedomen och de lärdomar det har att gett om frälsningsplanen.
Men…
Samtliga av dessa samfund har upprepat tidigare misstag och de har också stannat. De har inte fortsatt framåt i ljuset.
För att få nytt och djupare ljus måste varje sanningssökande lämna varje artificiell tradition. Han eller hon måste lägga varje förutfattat antagande åt sidan och vara villig att lyda allt som den Helige Ande avslöjar som sanning.
Låt dig vid din undersökning att lämna dina förutfattade åsikter och dina ärftliga och kultiverade idéer. Du kommer aldrig att nå sanningen om du söker i Skriften för att bekräfta dina egna idéer. Lämna dessa, och gå med ett bestämt hjärta för att höra vad [Yahuwah] har att säga…
Bär inte din tro till Bibeln och läs Ordet mot bakgrund av dina tidigare åsikter. Försök inte få allt att överensstämma med din trosbekännelse. Sök Ordet noggrant och bön med ett sinne som är fritt från fördomar. Om, när du granskar, övertygelsen kommer och du inser att dina mest uppskattade åsikter inte är i harmoni med Ordet, försök inte att få Ordet att passa dessa åsikter. Få dina åsikter att passa Ordet. Låt inte det du har trott eller praktiserat tidigare kontrollera din förståelse. Öppna ditt sinnes ögon till att se de underbara sakerna ur lagen. Ta reda på vad som är skrivet och sätt sedan fötterna på den eviga klippan.6
Endast genom att göra detta är det möjligt att besegra innevarande fördomar och följa sanningen vart den än leder.
För att tillgodose det stora behovet på grund av kyrkornas misslyckande att följa framskridande ljus, så har olika oberoende ministerier välsignats till att sprida himmelens sanningar. Dessa ministerier har troget delat ljuset som gavs dem, men nästan utan undantag har de valt att hålla fast vid sin ljusstråle och vägrat fortsätta vidare och studera ännu mer sanning. Än värre, de flesta oberoende ministerier, liksom de olika samfunden innan dem, lär sina anhängare att avvisa allt ljus utöver vad de redan har.
Detta är en stor tragedi. Det är en ofattbart stor fara för de själar som förkastar nytt ljus. Himmelens sanningar är att söka efter! De ska studeras noggrant och ivrigt accepteras. Inte en endaste pärla, oavsett hur liten och till synes obetydlig, ska läggas undan eller kasseras. Allt ska samlas, vårdas, och lydas.
Det är varje troendes ansvar att: 1) söka efter sanning; 2) acceptera den givna sanningen; och 3) leva ett liv i enlighet med avslöjat ljus.
Helgad genom lydnad
“Ljus” är sanning. Men mer än så – det är bevis på sanningen, som omfamnas av intellektet, och efterlevs i lydnad. Ett rent intellektuellt samtycke kommer aldrig att rädda någon. Demonerna bekänner Yahuwahs kraft och darrar men fortsätter göra uppror: sanningen räddar dem inte. För att vara fullt accepterad måste sanning följas och det är när hjärtat bestämmer sig för att lyda som Sanningens Ande som helgar själen.
Paulus prisade Yahuwah för denna sanning: “Men vi är skyldiga att alltid tacka Yahuwah för er bröder, Yahushuas älskade, eftersom Yah från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen.” (2 Thessalonikerbrevet 2:13)
Ordet här översatt till ”tror” på svenska är ett verb. Det är en aktiv handling. Det är aktiv tro (med åtföljande lydnad) som helgar. Inte ett passivt mentalt samtycke. Ordet kommer från hebreiska pis’tis (#4102) vilket betyder övertygelse, försäkran.
Själen är helgad genom lydnad. Detta är en oerhört viktig punkt. Nya koncept som man anammar blir grundläggande principer. Dessa grundprinciper blir i sin tur del av individens attityder och övertygelser. Attityder och övertygelser bildar tankar och känslor. Och det är tankarna och känslorna som bildar karaktären.
Karaktär är det enda vi tar med oss till himlen. Ingen kan riskera att förkasta den minsta ljusstråle, eftersom var och en lägger grunden för ännu större ljus, som leder till lydnad och själens helgande. Till och med ett endaste steg bakåt från att helt omfamna sanning sätter själen i riskzonen.
Härdade genom olydnad
Den israelitiska nationens historia är en högtidlig varning för dagens troende. Det avslöjar de svåra konsekvenserna när man stänger hjärtat för nytt ljus. Det allra första steget som israeliterna tog i avvisandet av Frälsaren var, på sätt och vis, det farligaste eftersom det lade grund för ett prejudikat. Man etablerade en slags rutinmässig olydnad. När rapporter om Hans stora visdom, Hans överlägsna karaktär, de underverk Han utförde, senare började komma in så tog övertygelsen grepp om dem: Yahushua var verkligen den efterlängtade Messias. Men den fallna mänskliga naturen, stolt och styvnackad, tillät inte ledarna att erkänna att de gjort ett misstag. Ledarna påverkade sedan resten av folket att avvisa Frälsaren och folket var för stolta för att erkänna att de hade lagt sin tro på fel ledare.
Det senare regnet ges för att förbereda hjärtan för skörden. Endast de som accepterar detta framskridna ljus kommer mogna till fullo i Yahushua.
Varje uppriktig sanningssökande bör vara medveten om att samma scenario upprepas idag. Kyrkans medlemmar får nytt ljus och, alltför ofta, är deras första reaktion att springa till sin pastor, präst, eller rabbin, ivrigt frågandes: ”Är detta sant?”.
Religiösa ledare är medvetna om att det nya ljuset strider mot fastställda läror men de är anställda i en organisation som också betalar deras lön. Det är i deras bästa intresse att avvisa allt nytt ljus. Och det gör de. Denna författare är personligen bekant med en handfull olika adventistpastorer som är övertygade om att månsabbaten är sann, men de förkunnar inte detta för sina församlingar. De håller tyst. De fortsätter att ta ut lön från en organisation som har tagit ställning mot detta ökade ljus. Detta upprepas varje gång man gör en annan människa till den slutliga myndigheten för vad som är sanning.
Varför frågar dessa människor människor och inte Yahuwah? Fadern har nådigt inbjudit alla att komma till Honom för visdom: “Om någon av er brister i visdom skall han be till Yah, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” (Jakobsbrevet 1:5)
Liksom fariséerna på Yahushuas tid är dagens religiösa ledare mycket stolta över sina läror. De har varit på seminarium! De har studerat hebreiska och biblisk grekiska. De har läst skolastiska verk som den genomsnittliga personen aldrig ens har hört talas om! De tar det för givet att de har överlägsen kunskap och känner sig upprörda över blotta möjligheten att en del av deras övertygelser kan vara fel.
Därför träder stoltheten in och de känner förakt för alla som föreslår att de kan ha ett mer avancerat grepp om sanningen än ledarna själva. De avvisar bevisen med, ibland falska, ibland förvirrande, argument. Ledarna själva studerar inte med öppna sinnen eftersom det är i deras egna intressen att bibehålla rådande maktbalans. Genom deras exempel lär de församlingen att betvivla nytt ljus och misstänksamhet gror gentemot någon som vågar ifrågasätta.
När ytterligare bevis når de religiösa ledarna och de övertygas om sanningen så erkänner de fortfarande inte det för sina följare. Alla bevis i världen är inte tillräckliga för att bryta igenom härdad stolthet. De upprätthåller envist sin kurs och vägrar erkänna att de hade fel.
Det finns en risk när [Yahuwah] ska skicka sitt folk speciellt ljus. Kommer de också att placera sig på fariséernas sida? Men låt inte någon som har haft, eller fått, avancerat ljus anta att de har allt ljus som skall avslöjas i tiden. Anta inte att det inte finns några ytterligare strålar att begrunda och acceptera från [Yahs] ord. Ju mer vi söker i Skrifterna, desto mer kommer också att avslöjas av de rika och värdefulla sanningarna. Kommer de som har känt en förtryckets ande från sina bröder i kyrkorna, upprepa deras misstag? Kommer de att göra som de självrättfärdiga fariséerna? Kommer de att möta argument med förlöjligande och sarkasm? Kommer de att, som fariséerna sade om världens Förlösare, anklaga ljusbäraren för att vara “besatt”? Kommer de att förbjuda hans budskap, “för att denne inte är en av oss”? Kommer budbäraren som [Yahuwah] ska skicka med speciellt ljus behandlas med förakt, såsom Paulus behandlades av hedningarna, som sa: “Låt oss höra vad denna pratmakare har att säga”? 7
Glädjas i ljuset
När du går till Yahuwah på egen hand kommer Han att lära dig. På individuell nivå. Det är inte nödvändigt att fråga religiösa ledares åsikter. Sanningar som blivit lärda på detta sätt blir mycket värdefulla. När Yahuwah är din lärare kommer Han att sätta dig i sanningen så att ingenting kan skaka din tro.
Det är väldigt inspirerande att se tillbaka på de upplevelser som Yahuwah har lett en igenom och de sanningar Han har lärt.
WLC-teamet är inte annorlunda någon annan. Vi är helt enkelt en grupp ödmjuka troende, utspridda runt om i världen, som älskar Yahuwah och som har en brinnande önskan att dela sanningen när den kommer till vår medvetenhet. Detta har ibland krävt en offentlig bekännelse av tidigare fel. Men sanningen är så dyrbar att det alltid är värt det! Vi vill aldrig låta stolthet hindra oss från att erkänna tidigare misstag. Sanningen är viktigare.
Med varje acceptans av avancerat ljus ges också mer sanning, när de uppfriskande regnskurarna från det andliga höstregnet fortsätter att falla över oss alla. Det är just dessa sanningar som förbereder själar för den stora skörden i slutet.
Denna resa började år 2000 för WLC-teamet då vi blev övertygade att vi behövde fly från alla fallna organisationer. Efter att ha beslutat att följa Yahushua, och Yahushua allenast, så har Fadern vattnat oss med sina himmelska skurar generöst och kontinuerligt i följande kronologiska ordning:
Sann tolkning av Daniel 11 och 12, och hur nära prövoperiodens slut är.
Förstå sambandet mellan kungen i norr och de sju kungarna i Uppenbarelseboken 17.
Förståelse kring 1 Mosebok 6:1-4 och frågan om nefilim, eftersom det bekräftar Yahuwahs ofelande kärlek.
Kunskap om dagens Israel och dess bedrägeriska status.
Länken mellan jesuiterna och bedrägeriet kring jordens form.
Den dolda agendan bakom den diaboliska treenighetsläran.
Den slutgiltiga lögnen är baserad på jordens felaktiga form.
Acceptera ljuset, förkasta felaktigheten
Nytt ljus är inte något att frukta. Det är en fantastisk gåva! Varje ljusstråle avslöjar också fel. Accepterat med tacksamhet och införlivat genom lydnad, så förbereder det hjärtat för Himlen.
Be om nytt ljus. Sök noggrant efter det, som efter dolda ädelstenar. Det finns inget bättre bevis på att Yahuwah leder dig än att Han fortfarande lär dig sin lära.
Rannsaka ditt eget hjärta. Vilket nytt ljus har du fått? Finns det ljus som du avvisat? Är du säker på att du avvisade felaktighet? Var det kanske ljus? Gå tillbaka och gör en omgranskning. Att studera med ett öppet sinne innebär att du betraktar alla bevis med ett hjärta som är villigt att lyda om den Helige Ande övertygar dig om att det är sanning. Se till att du har accepterat allt tillgängligt ljus och be om mer.
Det senare regnet faller i detta nu. Den mängd information och sanning som finns nu är enastående. I långa århundradena har världen varit höljd i andligt mörker. Detta nya ljus är av yttersta vikt för din själ eftersom det är detta ljus som förbereder dig att möta Yahushua i fred när Han kommer.
Och Han är snart här!
Den eviga gryningens strålar lyser till och med nu i horisonten. Acceptera med glädje och tacksamhet de nya läror som Yahuwah strömmar ut och gör dig redo för Himlen.
1 Amy Leslie, quoted in Chicago Death Trap: The Iroquois Theatre Fire of 1903, by Nat Brandt, p. 25.
2 W. H. Hubbard, ibid.
3 Brandt, p. 5.
4 Christopher Cerf, The Experts Speak, p. 247.
5 Ellen G. White, Historical Sketches, p. 197.
6 Ellen G. White, Manuscript Releases, No. 209, pp. 431-432.
7The Home Missionary, September 1, 1894.
Jesuitorden har varit hjärnan bakom några av de största bedrägeriena i historien. Datum, mål, och agendor kopplar dem till det globala, moderna jordklotsbedrägeriet. En noggrann granskning av Skriften, arkeologi, och historia knyter dem också till en lögn som sträcker sig över nästan 1 700 år: den breda uppfattningen att lördag är den sjunde dagens sabbat i Bibeln.
Andra lögner grenar ut från dessa två diaboliska lögner:
1. En klotformad jord, som snurrar genom rymdens oändlighet, skiljer människosjälen från Skaparen och minskar ens självkänsla och närhet till Skaparen.
2. Den gregorianska kalendern hävdar lögnen att en kontinuerlig veckocykel har rullat oavbrutet sedan Skapelsen. Detta bedrägeri är grundläggande för antagandet att lördag är Bibelns sabbat och att söndag, den första veckodagen, är dagen för Frälsarens uppståndelse. Denna lögn påverkar den dag man dyrkar på och är därför en viktig bidragande faktor till införandet av vilddjurets märke.
Ockult kunskap.
Esoterisk visdom.
Det är ord som får Kristna att resa ragg. De anspelar på svartkonst. De viskar om förbjuden kunskap. Kunskap sprungen från kunskapens träd om gott och ont.
En vanlig fras inom esoterisism / ockultism är ”som ovan, så nedan.” Denna fras avslöjar en dold hemlighet, en hemlighet som alla borde veta.
Frasen och bilden avslöjar ondskans funktionssätt. Det klargör att kunskapens träd om gott och ont är levande och blomstrar och lura miljarder. Vartän ormens lögner har spridit sig så finns där också kunskapens träds rötter.
Satans agenda har alltid varit att avsätta Fader Yahuwah. I årtusenden har han vigt sitt enorma intellekt för att uppnå detta mål. Skrifterna upptecknar hans skrytfulla ambitioner:
Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!
Du sade i ditt hjärta: Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Yahs stjärnor skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.
Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste. (Jesaja 14:12-14)
Ett träd växer och frodas inte utan rötter, och kunskapens träd sträcker sig tillbaka till Eden. De är starka och djupt etablerade. Ur dessa har vuxit det enorma, komplicerade maskineri som lurar hela jorden i Satans försök att få alla att gå miste om Himmelriket.
Satan är inte något barn som försöker norpa en kaka innan middagen. Han är för smart för att lämna öppna spår som leder till sanningen. Hans lögner är täckta av fler lögner: ett helt system av dikt och lögn. Falskheter sammanvävda som sedan stöder annan falskhet. Komplexiteten i sig ger lögnerna en skenbar sanningsenlighet.
Den pråliga skruden av grönska lockar ögat och distraherar sinnet från det komplicerade systemet som gömmer sig där bakom. En lögn kräver fler lögner för att stödja och dölja den ursprungliga lögnen.
För att gå till botten med detat och hitta sanningen är det nödvändigt att börja vid det som ses, till det som inte ses. Kunskapens träd är täckt med vackra, distraherande gröna blad. Man behöver plocka bort den kamouflerande lövskruden och spåra kvistarna tillbaka till grenarna, ner till de enorma lemmarna, som utgör det kolossala bedrägeri som är kunskapens träd.
Jesuiterna, planläggare och upphovsmännen bakom den 500-åriga jordklotsmyten, därtill döljandet av den platta jorden, är experter på att dölja sanningen under flera lager av lögner. Sedan deras början har jesuiterna institutionaliserat bedrägeri. De är källan till ett överväldigande antal olika ondskefulla konspirationer genom tiden.
I takt med att kunskap har tilltagit har en expanderande mängd vittnen höjt sina röster i sanningens försvar. Vissa har avslöjat att jordklotet är en lögn. Andra varnar för farorna med läkemedelsindustrin och nanopartiklar inbäddade i modern medicin och genetiskt konstruerade livsmedel. Ytterligare andra uppenbarar elitmakternas mörka handlingar.
Den som står på ena sidan av kunskapens träd, och begåvad med gudomlig urskillning ser att klustret av lögner döljer ett bedrägeri, förstår ofta inte att de lögner som upptäckts av någon annan är delar av samma träd, med samma vilseledande agenda, genomförd av samma grupp.
I nästan 500 år har jesuiterna samarbetat med övernaturliga intelligenser i en stor konspiration. Denna komplott är mycket större än man tidigare har insett. Jesuiterna var direkt involverade i förverkligandet av jordglobslögnen. Sanningen om den platta, inneslutna jorden är emellertid bara sanningens senaste framsteg. Det finns en annan jesuitisk lögn som också har direkt inverkan på den sista generationen. Det är något som tas för givet så ofta att ingen vet att ens ifrågasätta det. Men det eviga ödet för många hänger på sanningarna begravda under detta enorma bedrägeri: den gregorianska kalendern.
Precis som jesuiter och jesuittutbildade präst-astronomer har spelat en stor roll i uppbyggandet av en falsk uppfattning av jorden (och följaktligen universum), så har jesuiterna varit avgörande för en lögn som döljer skaparens verkliga sabbat och avleder tillbedjan bort från Fader Yahuwah. Jesuitorden är direkt ansvariga för dagens förfalskade Sjundedagsabbat, följt av en lika bedräglig ”söndag”.
Världen idag förenas i användadet av den gregorianska kalendern för den civila beräkningen av tid. Detta innefattar arbetstid och skolkalendrar men våra dagar för dyrkan regleras också av den gregorianska kalendern.
“Den verkliga striden i Israel är striden om kalendern: för den som kontrollerar kalendern, kontrollerar de andliga årstiderna för alla levande själar.”
Uppfattningen att kalendern är utformad av och för bönder så att de skulle veta när de skulle så och när de skulle skörda har tagits för givet. Men logiken och kalla fakta stödjer inte detta antagande. Jordbrukarna behöver inte en formell kalender för att veta årstiderna, och primitiva samhällen har lyckats mata sig själva i flera generationer utan kalender.
Faktum är att kalendern utformades för att förutbestämma den exakta tiden för högtider som hedrar gudarna. Kalendern var med andra ord en religiös enhet.1
Det är den fortfarande. Ett gammalt ordspråk lyder: ”Den som kontrollerar kalendern, kontrollerar världen.” Jesuittorden, arkitekten för den gregorianska kalendern, är på ett väldigt riktigt sätt de som styr världens dyrkan. De kontrollerar och reglerar dyrkan för alla som beräknar sina dagar för tillbedjan i denna kalender. Ironiskt nog omfattar det samtliga av de Abrahamitiska religionerna:
Judar dyrkar på lördagen, den sjunde dagen i den moderna veckan;
Katoliker, ortodoxa, och de flesta protestanter tillber på söndagen för att hedra dagen för Kristi uppståndelse, medan vissa protestanter dyrkar på lördag som den sjunde dagens sabbat;
Muslimer tillber i moskén på fredagen, som ursprungligen faktiskt var den sjunde dagen i veckan. (Mer om detta senare.)
Tillbedjan definieras som: “att återge gudomlig vördnad till den Allrahögste; eller den vördnad och hyllning som tilldelas Honom i religiösa handlingar.” 2 Därför är den som kontrollerar (eller har auktoritet eller inflytande över3) kalendern också den som kontrollerar tillbedjan.
Katoliker hävdar öppet att denna universella kontroll av tillbedjan är deras myndighetstecken eller märke:
“Söndagen … är helt och hållet en katolska kyrkans skapelse.” American Catholic Quarterly Review, January 1883.
“Söndag … är den katolska kyrkans lag allenast … .” American Sentinel(Catholic), June 1893.
“Söndagen är en katolsk institution och dess krav på efterlevnad kan bara försvaras på katolska principer … Från Skriftens början till dess slut finns det inte ett enda stycke som garanterar överföring av veckovisa offentliga gudstjänster från veckans sista dag till dess första.” Catholic Press, Sydney, Australia, August 1900.
Detta bedrägeri antar att lördagen är Bibelns Sabbatsdag och att söndagen är dagen för Kristi uppståndelse.
“Naturligtvis hävdar den katolska kyrkan att förändringen (lördagssabbat till söndag) var hennes handling … Och handlingen är ett tecken på hennes kyrkliga myndighet i religiösa ting.” (H. F. Thomas, Chancellor of Cardinal Gibbons.)
“Söndagen är rotad i tradition och inte i skrifterna och är klart och tydligt en katolsk institution. Eftersom det inte finns något bibelstycke som bekräftar överföringen av vilodagen från veckans sista till dess första dag, så borde protestanter hålla sin sabbat på lördagen och därmed låta full besittning av söndagen till katolikerna.” (Catholic Record, September 17, 1893.)
Detta är en öppen lögn och falskhet.
En öppen lögn är oftast den mest effektiva. Den ifrågasätts inte, analyseras inte kritiskt. Dess existens tas helt enkelt för givet. Den moderna kalendern är ett sådant bedrägeri.
Antagandet är som följer: eftersom tiden är kontinuerlig så har också veckocykeln alltid varit kontinuerlig. Man antar därtill att den moderna veckan som börjar på söndag och slutar på lördag alltid har varit sådan.
Man behöver inte gräva djupt innan man upptäcker att fakta strider mot dessa antagande. Det sista landet som antog den gregorianska kalendern var Turkiet 1927 strax efter Grekland, som antog den 1923. Men det var inte förrän kommunismen tog över Kina efter andra världskriget som dess bruk blev universellt.4
Nikolaus Kopernikus, den katolska forskaren vars teorier om en klotformad jord användes av jesuiterna för att främja deras agendor för ändens tid, kontaktades av en påvlig kommission redan i början av 1500-talet. De ville veta vad han ansåg om en kalenderreform. Inledningsvis drog han sig för att svara.
Kopernikus hade uppmanats av den påvliga kommissionen 1514 att uttala sina åsikter, och hans beslut var att solens och månens rörelser ännu inte var tillräckligt kända för att kunna reformera kalendern. Kommissionen skulle lämna konkreta förslag under rådets tionde session. Även om detta sköts upp från 1514 till 1515 kom man aldrig till någon slutsats. Efter Laterankoncilierna gjordes betydande framsteg. Kopernikus hade lovat att fortsätta observera solen och månen och han gjorde det i mer än tio års tid. Resultaten som fastställts i hans odödliga verk ”De Revolutionibus Orbium Cœlestium” (1543) gjorde det möjligt för Erasmus Reinhold att beräkna de pruteniska tabellerna (Wittenberg, 1554), som senare utgjorde grunden för den gregorianska reformen.5
Enligt Catholic Encyclopedia var Aloisius Lilius “huvudarkitekten” bakom den gregorianska kalendern. Lilius var en katolsk läkare och professor i medicin. Hans manuskript om kalenderreformen presenterades för den romerska kurian 1576 av hans bror, Antonius. Hans idéer användes av jesuiternas astronom-präst, Christopher Clavius, som underlag för den nya kalendern. Kalendern är uppkallad efter påven Gregorius XIII. Det är en påvlig institution, rakt igenom.
Även om världen idag är enad i sin användning av den gregorianska kalendern så förkastades när den först introducerades av protestantiska länder som en katolsk institution. En påvlig bulla, Inter Gravissimas, utfärdat den 24 februari 1582, beordrade katolska präster att acceptera den och uppmanade katolska monarker att göra detsamma. Då var de enda länderna som accepterade kalendern de katolska länderna Italien, Spanien, Portugal, Polen, och områden i Frankrike. Det tog nästan 350 år innan alla länder antog påvens kalender.
Det måste tydligt förstås att påvens kalender som används i hela världen idag är en plan för religiös kontroll.
Katoliker erkänner själva: “Kalenderreformen var från början kopplad till koncilier och rådslag, nämligen Nicæa (325), Constance (1414-1418), Basel (1431), Femte laterankonciliet (1512-1517) och Trent (1545-1563).” 6
Människor kopplar vanligtvis inte religiös iakttagelse till astronomi, men det finns ett nära samband. Från första början har jesuiter dominerat astronomisk forskning och andra nära besläktade vetenskapliga områden. Till och med Big Bang-teorin uppfanns av en jesuittränad präst, fader Georges Lemaître. Astronomin var avgörande för jesuiterna för utan den kunde de inte ha reformerat kalendern eftersom tidsmätning alltid är beroende av de himmelska kropparnas rörelse.
Den gregorianska kalendern, liksom alla andra grenar på kunskapens träd, utformades med ett primärt motiv: att dölja och ersätta sanningen med sin egen sanning. Ur kalendern slog nya skott ut med mer lövverk som döljer sanningen för sanningssökaren.
Övergången från den julianska kalendern till den gregorianska framhålls ofta som ett obestridligt bevis på att lördagen måste vara Bibelns sabbat. Anledningen är bedrägligt enkel. När den julianska kalendern övergick till den reviderade gregorianska kalendern gick inga veckodagar förlorade. Torsdagen den 4 oktober följdes upp av fredagen den 15 oktober. Endast numreringen ändrades då 10 datum släpptes från kalendern. Det är allt.
Detta är fakta. Och från detta faktum dras ett felaktigt antagande: eftersom veckodagarna inte stördes när den gregorianska kalendern infördes så har den moderna veckocykeln förblivit oförändrad sedan skapelsen. Denna extrapolering är inte korrekt men den skapar en avledning som döljer sanningen: Sabbaten, som observerats av patriarker, apostlar, och Yahushua, beräknades med en annan kalender, med en annan veckocykel, som inte överensstämmer med lördagen som sjunde dagen i veckan.
Denna kalenderändring skedde för över 430 år sedan. Tiden har gett en ytlig myndighet åt lögnen. Detta tycks överensstämma med antagandet att en kontinuerlig veckocykel har rullat utan avbrott sedan skapelsen. Sanningssökare finner den smidiga övergången från den julianska till den gregorianska kalendern och de undersöker inte ytterligare.
Men den gregorianska kalendern var bara ytterligare ett skikt av bedrägeri. Om man skalar bort detta lager så upptäcker man den post-niceanska julianska kalendern: en kalender med en kontinuerlig veckocykel och forskare är övertygade om att de har avslöjat sanningen!
För att gå till botten med det hela och hitta sanningen om Skaparens utsedda dag för tillbedjan så behöver man gå bortom det vackra lövverket, förbi de felaktiga kvistarna som de är bundna till och gräva ytterligare. Den påvliga gregorianska kalendern baserades på den hedniska julianska kalendern. Jesuitastronomen Christopher Clavius erkände själv detta.
Clavius … bekräftade att den julianska kalendern är förankrad i ren hedendom och inte har några kopplingar till den bibliska kalendern … I sin bok, Romani Calendarii A Gregorio XIII P.M. Restituti Explicato, avslöjar Clavius att när den julianska kalendern gjordes till kyrkans kyrkliga kalender vid rådet i Nicæa så avvisade kyrkan medvetet biblisk kalendering och antog istället hednisk kalendering.7
Dessutom kan den moderna veckan, söndag till lördag, spåras tillbaka (förbi kalenderövergången 1582) till rådet i Nicea. Veckan som man känner till den idag standardiserades då.
De hedniska namnen på planetveckan har förvarats i kalendern som används bland de så kallade kristna nationerna. Varje gång vi tittar på kalendern ser vi en ständig påminnelse om amalgameringen av hedendom och kristendom som ägde rum till följd av det stora religiösa avfallet. 8
Innan rådet i Nicea fanns regionala skillnader i hur den julianska kalendern användes i hela Romerriket. Planetveckan kom inte, som kristna har antagit, från judarna och skapelsesveckan. Snarare kom det från de persiska mysteriereligionerna.
Det råder ingen tvekan att spridningen av de iranska [persiska] mysterierna har haft en betydande roll i hedningarnas allmänna antagande av veckan med söndagen som en helig dag. Namnen som vi använder, omedvetet, för de övriga sex dagarna togs i bruk samtidigt som mithraism vann anhängare i provinserna i väst, och man är inte förslagen om man finner en koppling mellan dess triumf och det åtföljande fenomenet.9
Observera att även den moderna veckan kan spåras till en hednisk religion.
Det verkar som om något spirituellt geni med kontroll över den hedniska världen hade planerat och verkställt att den hedniska planetveckan skulle införas precis vid rätt tidpunkt som den populäraste solkulten genom tiderna uppstod och exalterade Solens dag som en dag ovan och mer helig än alla övriga. Detta var sannerligen inte någon slump.10
När den integrerades med den julianska kalendern så började veckoräkningen på lördagen (dies Saturni, alltså ”Saturnus dag”) och slutade på fredagen (dies Veneris, ”Venus dag”)! Detta ändrades sedermera när mithraismen vann fler följare och påverkade tidig kristendom. “Den framträdande roll som tilldelades dies Solis (solens dag) bidrog också till det allmänna erkännandet av söndagen som en helgdag. Detta har samband med ett viktigare faktum, nämligen antagandet av veckan av alla europeiska länder.” 11 Det är inte så att de tidiga européerna inte hade en vecka att förhålla sig till, utan att veckan de använde var annorlunda.
Mithraisterna ville starta veckan med söndagen för att hedra sin solgud, Mithras. Många tidiga kristna, som övergav den månbaserade sjundedagssabbaten beräknad enligt den Bibliska kalendern, började också dyrka på söndagen. Detta gjordes till synes för att hedra Yahushuas uppståndelse den första veckodagen. Tertullianus, en kristen apologet från 100-talet, försökte bortförklara denna kristna acceptans av en hednisk dyrkningsdag och konstaterade:
Dessa stenfragment visar resterna av en tidig Julian fasti. Den ursprungliga åttadagarsveckan kan tydligt ses indikeras av veckodagarna som har utsetts med bokstäverna A till H.
Andra, säkert mer bildade, tror att solen är den kristna guden eftersom det är känt att vi ber mot öster och håller fest på solens dag. Gör ni mindre? Rör inte de flesta av er, i tillgjord dyrkan av de himmelska kropparna, era läppar mot solen när den stiger upp. Även ni är de som mottog solen registrerad bland de sju dagarna, och ur dessa dagar föredrog den … 12
När kalendern är demonteras och granskas finner man arkeologiska fynd som utan tvekan bevisar att den moderna veckan kommer från de hedniska mysteriereligionerna. Den julianska kalendern är inte sprungen ur den bibliska veckan. Den tidiga julianska kalendern hade en åttadagarsvecka. Den var inte baserad på sju dagar. Det är rimligt att julianska kalenderns ursprungliga vecka skulle ha en åtta dagar vecka eftersom den veckan i den Romerska republikens kalender också hade en åttadagarsvecka, och det var vad romarna var vana att använda.
Judarna på Yahushuas tid använde inte den åtta dagar långa julianska veckan som sin kalender. De använde fortfarande Moses kalender, samma luni-sol-kalender som etablerades vid skapelsen. Apostlarna och de tidigaste kristna dyrkade alla på sjundedagssabbaten baserade på den Bibliska kalendern, även om det under det andra århundradet fanns vissa kristna som påverkats av mithraismen och tillbad på lördagen eller söndagen baserad på den hedniska planetveckan.
Denna mångfald av tillbedjelsedagar då somliga dyrkade på den månbaserade sjundedagssabbaten i den bibliska kalendern, andra på lördagen, än andra på söndagen, fortsatte fram tills Nicaeakonciliet. Då avsattes den antika kalendern för religiösa ändamål. Rådet beslutade hädanefter att den hedniska julianska kalendern skulle användas för alla religiösa observationer. Denna ensidiga förklaring kunde verkställas eftersom rådet stöttades av Konstantin den Stores imperialistiska makt.
Judiska forskare erkänner påverkan Nicea hade på den forntida bibliska kalendern. The Jewish Society of America publicerade Heinrich Graetzs monumentala verk, History of the Jews. I hans redogörelse för Nicaeakonciliet skrev Graetz:
“Nymånen är fortfarande, och sabbaten var ursprungligen beroende av måncykeln. . . Ursprungligen firades Nymånen på samma sätt som sabbaten; gradvis blev den mindre viktig medan sabbaten blev alltmer en religionens och mänsklighetens dag; av religiös meditation och instruktion, av fred och själens glädje.”
(Universal Jewish Encyclopedia, p. 410)
Vid konciliet i Nice klipptes den sista tråden som anslöt kristendomen till dess stamfader. Påskfestivalen hade hittills firats samtidigt som den judiska påsken, och faktiskt på de dagar som beräknades och fastställdes av Synhedrion [Sanhedrinen] i Judæa för dess firande; men i framtiden skulle dess efterlevnad göras helt oberoende av den judiska kalendern.13
Detta är mycket mer betydelsefullt än vad de flesta människor idag – inklusive judar – inser. Kalendern som upprättades av Fader Yahuwah vid skapelsen hade verkligen en sjudagarsvecka. Hur veckorna rullade var dock helt annorlunda.
Den bibliska kalendern, liksom alla forntida kalendrar som härstammar från tiderna innan syndafloden, var mån-och-solbaserade. Detta innebär att månaderna började med att nymånen firades. Faktum är att själva ordet ”månad” ursprungligen kommer från ”månvarvet”. Månadens första dag var alltid en dag för tillbedjan. Arbetsveckan började på månadens andra dag. Den största skillnaden mellan skapelsekalendern och de julianska / gregorianska kalendrarna är att de julianska / gregorianska kalendrarna hade / har en kontinuerlig veckocykel. På den bibliska kalendern börjar veckocykeln om varje månad.
Pålroten till denna enorma komplexitet och ondska är naturligtvis “draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan”. (Uppenbarelseboken 20:2) Precis som ett träd har många grenar som avviker från stammen så sprider också ett träds rotsystem ut sig. I själva verket kan rotsystemet vara mycket stort, mycket djupt, och mycket brett eftersom det stagar upp hela trädet ovanför marken som ses.
Ur pålroten, djävulen, förgrenar sig alla icke-mänskliga, demoniska krafter som samverkar med honom. Ur dessa finner vi sedan en viss skara, inspirerade av demoner, som arbetar för att främja ormens ändamål. Bibeln hänvisar till dem som “ryktbara män”. 1 Mosebok 6:4 anger: “Vid denna tid, då Elohims söner gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.”
Det synliga trädet stöds alltid av ett osynligt rotsystem.
Dessa “ryktbara män” var inte den Högstes ödmjuka tjänare. Den nästa versen fortsätter: “Och Yahuwah såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.”
Dessa “ryktbara män” är inte idag, och har heller aldrig varit, gudomliga män. Genom hela jordens historia blir man inte ryktbar om man inte samarbetar med de onda krafterna. De ryktbara befrämjas och avanceras av Satan för att göra det möjligt för dem att verka för hans agenda.
I alla tider har de haft stort inflytande; de som arbetar bakom kulisserna. De har kallats olika saker. De har kallats påvar; frimurare; Illuminati; bilderbergare; Romklubben. De har hänvisats till som ”eliten”. En av de mest kraftfulla och inflytelserika av dessa grupper har varit Jesu sällskap, annars kända som jesuiterna.
I nästan 500 år har jesuiterna arbetat för att främja ormens agenda. Redan från början var de under påverkade av demoniska intelligenser genom sina “Andliga övningar” som författades av deras grundare, Ignatius de Loyola.
A. De är upphovsmännen bakom den klotformade jorden i ett enormt universum för att förbereda världen för en slutgiltig illusion vid tidens ände;
B. De författade den gregorianska kalendern för att lägga till ytterligare ett lager av bedrägeri för att dölja sanningen om den bibliska kalendern och den ursprungliga månsabbaten. Deras avsikt var att begrava den så djupt att denna sanning aldrig skulle upptäckas och återställas, vilket ger plats åt vilddjurets märke.
“De ryktbara” visste från sina ockulta källor när kunskapen skulle tillta. De ville ha kunskapen reserverade för sig själva. För att hålla det från massorna inledde de en kampanj för att “dumma ner” allmänheten. Denna kampanj började med bildandet av jesuitorden samtidigt som gudomliga sanningar återställdes via den protestantiska reformationen. Jesuiter är kända över hela världen för tre saker: 1) deras hänsynslösa missionärsiver; 2) deras närvaro inom astronomi; 3) deras utbildningssystem.
Jesuittagendan bakom både jordklotet och den falska kalendern kan urskiljas av alla som är villiga att studera bevisen:
Jordklotet: Tron på en jordglob lägger grunden för den slutgiltiga villfarelsen: en falsk Andra Ankomst avsett att lura hela världen precis innan Yahushuas sanna Återkomst.
Gregorianska kalendern: Skapandet av den gregorianska kalendern under samma århundrade som den katolska kyrkan upprättade jesuitorden och kungjorde teorin om en jordglob, bildade ytterligare ett lager av bedrägeri. Det stärkte antagandet att den moderna, kontinuerliga veckocykeln alltid har funnits. Således skulle alla bevis som visar att lördag inte är Bibelns sabbat omedelbart avfärdas som omöjliga.
Båda felen är så fast etablerade i allmänt accepterad kunskap att de nu är arketyper. Med andra ord accepteras de utan någon tvekan som självklara fakta. Att ifrågasätta antingen jordens form eller antagandet att lördag är Bibelns sabbat lämnar ifrågasättaren öppen för att bli förlöjligad och avvisad. Detta grupptryck avskräcker många från att våga tänka självständigt. Det har nettoeffekten att det förhindrar att massorna drar nytta av den ökade kunskap som Himmelen ställer till vårt förfogande.
Jesuiterna har genom sina missionärer, deras inflytelserika närvaro i den vetenskapliga världen och deras skolor och universitet haft en aktiv roll i att forma generationernas tänkande. När man jämför läs-, skriv- och matematikfärdigheterna hos den genomsnittliga åttondeklassaren i Amerika i början av 1900-talet med dagens med den stora allmänheten i dagens Amerika så är det uppenbart att elitens agenda för att dumma ned folket har varit mycket framgångsrikt. Människors uppmärksamhetsomfång, deras förmåga att fokusera, att resonera från orsak till verkan, att tillämpa inlärda koncept på deras liv är så förminskad att de lätt kan kontrolleras av de befintliga krafterna.
Den genomsnittliga personen har inte längre förmågan att sitta ner och fokusera på ett ämne tillräckligt länge för att kunna undersöka det noggrant. De blir snabbt uttråkade. Ämnet kommer att läggas undan innan det någonsin löses. Få har förmågan att dra en slutsats baserat på den ackumulerade vikten av bevis. Färre lyckas anamma den nya informationen praktiskt i sina dagliga liv på meningsfullt vis. Kritiskt tänkande har gått förlorat och det är också en del av jesuiternas stora plan.
Utan kritiskt tänkande tittar folk på externa myndigheter. I stället för att lita på sin egen förmåga att komma fram till en logisk slutsats vänder de sig till respekterade forskare, deras pastorer eller präster, till och med de statskontrollerade medierna, för att berätta för dem vad som är sanning och vad de ska tro. Således kan befogenheterna kontrollera allmänhetens beteende eftersom de styr deras tankar genom informationsflödet som når massorna.
Det är hög tid att frigöra sanningen från alla felaktigheter. Det är dags att veta vad du tror och varför. Det är av största vikt när du studerar alla nya ämnen att du bibehåller ett öppet sinne. Låt ingen partiskhet leda dig åt något håll! Den engelska prästen och kristna filosofen, William Paley, observerade korrekt: “Det finns en princip som är ett hinder mot all information som är bevis mot alla argument och som har förmågan att fjättra en människa till evig okunnighet. Den principen är förakt före utredning.”
William Paley, (1743-1805), uppgav: ”Hedningens otrohet … sammanfattas i en princip som enligt min bedömning kommer att redogöra för ineffektiviteten i deras argument, eller vilka bevis det än må vara: förakt före utredning.”
(A View of the Evidences of Christianity: In Three Parts)
Att hålla ett öppet sinne innebär att du är villig att acceptera den slutsats som den Helige Ande visar är sanning, oavsett vad den är. Det är omöjligt att komma till sanningen om du börjar din studie genom att försöka bevisa att den nya idén är fel. Du kan ju ha fel! Å andra sidan kan det vara rätt! Håll ditt sinne fördomsfritt och tillåt inte jäv i din forskning genom att försöka bevisa att det är fel innan du vet vad alla bevis visar.
Var inte rädd för att ifrågasätta. Fader Yahuwah skapade den mänskliga hjärnan att vara logisk. Han bjuder in: “Kom, låt oss gå till rätta med varandra.” (Jesaja 1:18) Det kan vara skrämmande att öppna sinnet till blotta möjligheten att det du har trott vara sanning i själva verket är fel. Fader Yahuwah har dock lovat att skydda den som har anförtrott sig till Hans omsorg. Aposteln Paulus ord är vittnesbörd för alla som anförtror sin själ till Fadern: “Jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig.” (2 Timotheos 1:12)
Eftersom den sista prövningen handlar om dyrkan så är det viktigt att känna till rätt dyrkan. För att beräkna rätt tillbedjelsedag är det nödvändigt att använda den sanna kalendern. Om du bara byter auktoriteten du tillfrågar, (säg från en romersk-katolsk präst till en protestantisk pastor) så kan du förledas på nytt. Andliga ledare, vars lönecheck är hämtade från en religiös organisation som undervisar tillbedjan på lördag eller söndag ur den gregorianska kalendern, har ett intresse av att bevara den traditionella teologin.
Att bara ändra myndigheter räcker inte. Du måste själv gå till visdomens källa: Skaparen. Lita på att Han kommer att lära dig vad som är sanning när sanningen och felaktigheten blåser med stormkraft omkring din själ.
Jesuiterna är denna tidens “ryktbara”. Med övernaturlig intelligens har de skapat två av de största bedrägerier som någonsin har begåtts mot mänskligheten: en tro på ett jordklot; och antagandet att lördag är den bibliska sabbaten och söndagen är dagen för Yahushuas uppståndelse. Båda dessa övertygelser är farliga fel eftersom båda ämnar vilseleda världen till att acceptera Satans bedrägerier i den sista tiden och få vilddjurets märke.
Bland de sista orden som sades till profeten Daniel var ett löfte: “Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.” (Daniel 12:4) Kristna tolkar alltid denna text som en hänvisning till avancerad teknik. Och förvisso har tekniken avancerat exponentiellt under de senaste 120 åren.
Ökningen av kunskap som ges till slutgenerationen är dock av mycket större betydelse än bara teknik. Denna ökade kunskap hänvisar till exponeringen av alla lögner som har hållits för sanning.
Joels tredje kapitel hänvisar till resultatet som denna kunskapsökning har: varje själ på jorden har ett beslut att fatta innan den slutliga domen.
Skynda er att komma, alla ni hednafolk häromkring, och församla er. Sänd, Yahuwah, dina hjältar dit ner.
Låt hednafolken resa sig och dra ut till Josafats dal, ty där skall jag sitta till doms över alla hednafolk häromkring.
Låt lien gå, ty skörden är mogen. Kom och trampa, ty pressen är full, presskaren flödar över, ty deras ondska är stor.
Det är skaror på skaror i Domens dal, ty Yahuwahs dag är nära i Domens dal. (Joel 3:11-14)
Mångfalden i dag befinner sig i beslutets dal. Vetenskap och organiserad religion har båda byggts på flera lögner. Yahuwahs stora dag är nära och varje själ som lever idag står inför ett beslut: ”Följer jag obekväma sanningar? Eller håller jag fast vid en bekväm lögn?” Kom ihåg: även om man inte känner till sanningen så förändrar det inte verkligheten i vad som är sanning.
Att följa sanningen oavsett kostnad kräver offer. Det kräver engagemang. Att acceptera opopulär sanning öppnar upp för ett förlöjligande av dem som håller sig fast vid lögn. Det kan också påverka ens jobb och ens äktenskap. Det är ett beslut som varje individ på jorden står inför: Sanningen? Eller lögnen?
Lögnen verkar trygg. Rimlig. Bekväm. Det är den grundläggande förståelsen som andra övertygelser har byggts på. Men nu, när sanningen återställs, med kunskapen ökad, är det av avgörande betydelse för ditt eviga öde att avslöja lögner och acceptera sanningen, oavsett hur bespottad den är, eller hur obekväm dess inverkan på ditt liv.
Acceptera sanningen oavsett vad det för med sig. En evighet av lycka väntar på alla som överlämnar sina förutfattade meningar och låter fader Yahuwah leda dem till sin sanning.
1 Zecharia Sitchin, When Time Began, (Santa Fe, New Mexico: Bear & Co., Publ., 1994), p. 198, emphasis supplied.
2 Noah Webster, American Dictionary of the English Language, 1828 ed., emphasis supplied.
3 See The American Heritage Dictionary of the English Language, 4th Edition.
4 China had adopted the Gregorian calendar on January 1, 1912. Shortly thereafter, however, China descended into political turmoil with various parts of China using differing calendars. It was not until the People’s Republic of China was founded in 1949, that there was unified use of the Gregorian system.
9 Franz Cumont, Textes et Monumnets Figures Relatifs aux Mysteres de Mithra, (Brussels: H. Lamertin, 1899), Vol. I, p. 112.
10 Odom, p. 157.
11 Franz Cumont, Astrology and Religion among the Greeks and Romans, p. 163.
12 Tertullian, Ad Nationes, Book 1, Chapter 13 in J. P. Migne, Patrologiæ Latinæ Cursus Completus, (Paris, 1844-1855), Volume 1, columns 369-372.
13 See Heinrich Graetz, History of the Jews, Vol. II, pp. 563-564, emphasis supplied.
Jesuiternas generalsuperior är den romersk-katolska religiösa ordens officiella ledartitel. Generellt kallas han fadergeneralen. Positionen bär också med sig det nedsättande öknamnet den svarte påven. Den [i skrivande stund] nuvarande generalsuperiorn prästen fader Adolfo Nicolás.
JESUITERNA – 10 FAKTA
”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar.” – Yahushua i Matteus 7:15
“Vi kom in som lamm och kommer att regera som vargar.” – Francesco Borgia, jesuiternas tredje generalsuperior.
Jesu sällskap, mer känd som jesuiterna, är den romersk-katolska kyrkans väpnade milis. De sanktionerades 1540 av påven Paulus III med ett mandat: att besegra protestantismen och återfå det världsliga påvedömet. För att uppnå denna monumentala uppgift använder de ständigt anpassande metoder som pseudoutbildning, sociala program, infiltration, och all ondska man kan föreställa sig. Naturligtvis uppnår de stor framgång i sitt uppdrag, som håller på att nå sin kulmen med den nuvarande påven, Franciskus, dvs. den åttonde och sista påven i Uppenbarelseboken 17. Franciskus höll några av de högsta positionerna i Argentina, inklusive provinssuperior i Jesu sällskap och ärkebiskopen av Buenos Aires. Han blev kardinal av påven Johannes Paulus II.
Idag är de flesta i världen omedvetna om hur jesuiter verkar, från deras början till just denna dag. Nu mer än någonsin tror World’s Last Chance att det är oerhört viktigt att ta fram följande historiska fakta om detta onda sällskap för att avslöja den onda naturen i denna verkligen ondskefulla ordning.
Fakta #1
Påven Clemens XIV avskaffade jesuiterna som sällskap 1773:
Det tog inte lång tid för katolska nationer på 1700-talet att tröttna på jesuiternas inblandning i deras nationella angelägenheter. De var så upprörda mot jesuiterna att de krävde att den romersk-katolska kyrkan skulle avskaffa dem en gång för alla. Tillräcklig politisk påtryckning fördes påve Clemens XIII. Han dog dock innan han kunde göra något åt saken. Uppgiften att avskaffa Jesu sällskap föll sedan på hans efterträdare, Clemens XIV. När Clemens XIV undertecknade dekretet som avskaffade jesuittordern så sade han: ”Jag har undertecknat min dödsdom, …” Inom nio månader var han död. [Många samtida ansåg att han förgiftades och misstänkte att jesuiterna var ansvariga].
Ingen annan entitet på jorden har fördrivits eller undertryckts av katolska såväl som icke-katolska länder som jesuiterna:
Naturligtvis förvisades inte jesuiterna från nationerna (ens i katolska länder) på grund av deras utbildnings- eller välgörenhetsarbete. De förvisades för att ha engagerat sig i och genomfört omstörtande politiska komplotter mot mänskligheten för att främja sin egen sak.
”Mellan 1555 och 1931 förvisades Jesu sällskap [dvs. jesuittordern] från minst 83 länder, stadsstater, och städer för att ha engagerat sig i politiska intriger och omstörtningsplaner mot statens välfärd, enligt en ansenlig jesuitprästs uppgifter [Thomas J. Campbell]. Praktiskt taget varje förvisning berodde på politisk intrig, politisk infiltration, politiskt undertryck, och uppmaning till politiskt uppror.”
Jesuiterna är kända för bedrägerier, spionering, infiltration, lönnmord, och uppror. De arbetade sig djupt in i det politiska området och konspirerade där i alla världens länder.
Källa: ”The Babington Plot”, av J.E.C. Shepherd, s.12
När jesuiterna förvisas från ett land så ändrar de helt enkelt strategier och återvänder till det land de förvisades från under en ny förklädnad. Följande sammanfattar deras operativa strategi:
“Vi kom in som lamm och kommer att regera som vargar. Vi ska förvisas som hundar och återvända som örnar.”
Källa: Francesco Borgia, jesuiternas tredje generalsuperior.
Fakta #3
Hitler modellerade sin fruktade SS-organisation efter jesuiternas och den romersk-katolska kyrkans organisationsstruktur:
”… SS-organisationen hade inrättats enligt jesuitordens principer.”
Källa: ”The Secret History of the Jesuits,” by Edmond Paris, p. 164
Walter Schellenberg, före detta chef för nazistisk kontraspionage, sade: ”SS-organisationen hade bildats av Himmler [Heinrich Himmler, ledande medlem av det nazistiska partiet] enligt jesuitordens principer. Deras förordningar och de andliga övningarna föreskrivna av Ignatius av Loyola var modellen Himmler försökte kopiera exakt. Himmlers titel som högsta chef för SS skulle vara motsvarigheten till jesuiternas ’general’ och hela strukturen var en nära imitation av den katolska kyrkans hierarkiska ordning. ” ”The Secret History of the Jesuits”, av Edmond Paris, s. 164
Framför allt har jag lärt mig från jesuiterna. Och så gjorde också Lenin: ”såvitt jag vet. Världen har aldrig känt något så fantastiskt som den katolska kyrkans hierarkiska struktur. Det var en hel del saker som jag helt enkelt anammade från jesuiterna för att partiets bruk.
Källa: Manfred Barthel, ”The Jesuits: History and Legend of the Society of Jesus (New York, 1984), Adolf Hitler, p.266.
”Jag lärde mig mycket från jesuitorden”, sade Hitler … ”Fram tills nu har det aldrig funnits något mer grandiost på jorden än den katolska kyrkans hierarkiska organisation. Jag överförde mycket av denna organisation till min eget parti … Jag kommer att berätta en hemlighet för dig … Jag grundar en orden … I min ordens fästningar skall vi uppfostra en ungdom som får världen att darra … Hitler slutade sedan och sa att han inte kunde säga mer om saken …
Den som signerar konkordatet är kardinal Pacelli (som senare blev påve Pius XII). 1933 var han Vatikanstatens statssekreterare. Andre man från vänster är Franz von Papen, en lömsk nazist och hängiven katolik som var Hitlers främste diplomat och vatikanens agent som hjälpte Hitler ta makten. Längst till höger ser man den vatikanske prästen Montini, som senare blev påve Paulus VI.
Källa: ”Hermann Rauschning, former national-socialist chief of the government of Dantzig: ”Hitler m’a dit”, (Ed. Co-operation, Paris 1939, pp.266, 267, 273 ss).
”Führern hade kommit till makten, tack vare rösterna från det katolska Zentrum [Centerpartiet övervakat av jesuiten Ludwig Kaas], fem år före 1933, men de flesta av de mål som cyniskt avslöjades i Mein Kampf var reden förverkligade; denna bok … skriven av jesuittkontrollerade fader Bernhardt Stempfle och undertecknad av Hitler. För … det var Jesu sällskap som fulländade det berömda pangermanska programmet som anges i denna bok, och führern godkände det.”
Källa: Edmond Paris, The Secret History of the Jesuits, s. 138
Franz von Papen, en annan inflytelserik nazist, som var avgörande för upprättandet av konkordatet mellan Tyskland och Vatikanstaten, hade detta att säga: ”Tredje riket är den första världsmakten som inte bara erkänner utan också praktiserar påvedömets höga principer.”
Under de senaste 400 åren har jesuiterna lyckats upprätta det största världsomspännande nätverket av skolor och universitet.
Dessa framstående skolor och universitet har producerat många välkända studenter. Således har jesuiterna kunnat forma och gjuta tankarna hos många berömda världsledare och producera generationer av politiska och religiösa ledare som var gynnsamma för den romersk-katolska kyrkan och hennes agendor.
Den kände brittiska predikanten Charles Haddon Spurgeon,varnade en gång om pastorer och präster som utexamineras från dessa universitet för att ”… de håller tillbaka en del av evangeliet … efter att ha studerat i djävulens nya jesuitiska högskola.” Källa: Charles H. Spurgeon “A Solemn Warning for All Churches,” Sermon No. 68
Fakta #5
Jesuiternas agenter har varit ansvariga för morden på många statschefer under århundradena:
Statschefer mördades av jesuiterna när de försökte undertrycka jesuitternas inflytande och inblandning i deras nationella angelägenheter. Av statschefer som man känner till har blivit mördade av jesuiterna nämner vi till exempel: Vilhelm av Oranien, kungarna Henrik III och Henrik IV av Frankrike, Tsar Alexander I och Alexander II av Ryssland, president Abraham Lincoln och John F. Kennedy, och mexikanske presidenten Benito Pablo Juarez.
Abraham Lincoln var helt medveten om jesuiternas onda natur. Han sade: “… det är inte endast mot sydstaternas amerikaner jag kämpar. Det är mer mot påven i Rom, hans förfärliga jesuiter och deras blinda och blodtörstiga slavar som vi måste försvara oss själva mot.”
Källa: Fifty Years in the Church of Rome, by Charles Chiniquy. s. 496
“Det verkar som om jesuiterna från krigets början [det amerikanska inbördeskriget 1861-1865] hade haft det i åtanke, att hitta ett tillfälle att avlägsna [dvs. lönnmorda] Mr. [Abraham] Lincoln.”
Källa: Thomas M. Harris (U.S. Army Brigadier General; Author of the book Rome’s Responsibility for the Assassination of Abraham Lincoln)
”Jesuiternas favoritpolicy är lönnmordet.”
Källa: Amerikanska arméns brigadgeneral Thomas M. Harris; “Rome’s Responsibility for the Assassination of Abraham Lincoln”; 1897; s. 19)
“Det är av tro som påven har rätt att avsätta kättare och upprorskungar. Monarker som avsätts av påven omvandlas till ökända tyranner och får dödas av första bästa som kan få tag dem. ”Om allmänheten inte kan komma till försvar vid tyrannens död så är det lagligt för den första som kommer att mörda honom.”
[Defensio Didei, JesuitenSuarez, Book VI. C 4, Nos. 13, 14]
[Donald] Freed kommer ihåg vad som tydligen anses vara hövlig konversation när män som [William] Colby och [Ray] Cline träffas. Det var bisarrt, sade Freed, för det samtalsämne de valde var: När är det acceptabelt att mörda en statschef? Colby presenterade vad han hävdade var en teologiskt och filosofiskt sund inställning. Den katolska kyrkan, sade han, hade för länge sedan brottat med denna fråga och hade, enligt Colby, framkommit med ett felfritt koncept: Det är acceptabelt, sade han, att mörda en tyrann. [Donald Freed är en vän till författaren Mark Lane. Han organiserade en konferens på USC för den amerikanska underrättelsetjänsten och dess kritiker att träffas. I panelen var Lane, Ellsberg, och John Gerassi, alla kritiker. På andra sidan var William Colby, tidigare DCI (Director for Central Intelligence från september 1973 till januari 1976), David Atlee Phillips, och Ray Cline, före detta biträdande DCI.]
[Plausible Denial, Mark Lane, 1991, s. 85]
President John F. Kennedy var ytterligare ett offer för jesuiternas fasansväckande ondska. När han utåt sett distanserade sig från den påvliga agendan och stod för mer liberala ideal och mänskliga rättigheter så ansågs han, enligt deras normer, som en förrädare mot Vatikanstaten och en ”tyrann” som förtjänade att dö.
Detta är ett utdrag från ”Vatican Assassins” av Eric Jon Phelps:
När de visste att president Kennedy inte skulle eskalera Vietnamkriget så började underrättelsetjänsten att förbereda för hans lönnmord. … Kardinal Spellman [Francis Spellman, ärkebiskop av New York från 1939-1967] hade genom FDR ordnat frigivningen av ”Lucky” Luciano … Nu behövde kardinalen en tjänst. Om det vägrades så kunde Spellman använda hela underrättelsetjänsten, som han hade hjälpt till att organisera, för att eliminera alla gangsterbossar. Om det accepterades så skulle nya hasardspelshallar och kasinon öppnas, då i synnerhet Atlantic City. Det stod klart för alla att om presidenten [JFK] avlägsnades så skulle alla förvärva mer makt och rikedom, underättelsetjänsten skulle bli mer oinskränkt, och kardinalen skulle bli ännu mer respekterad av sina kamrater i Rom. 1964, för första gången i historien, satte påven av Rom sin fot i fjortonde ändringsförslagets Amerika. Kardinal Spellman hade presterat väl och belönades med ett besök från sin mästare, “Cold Warrior”-kollegan och hanterare av vatikanens “Ratlines”, kardinal Montini, som nu var påve Paulus VI. Det finns ytterligare en anledning till att president Kennedy avlägsnades. Han ville beväpna Israel. Loftus skriver:
“September 1962 beslutade Kennedy att förse Israel med defensiva luftvärnsrobotar, men inte Egypten med offensiva missiler. Det var amerikanska regeringens första vapenförsäljning till Israel …. Kennedy lovade israelerna att så snart valet 1964 var över så skulle han dela upp CIA i tusen bitar och “sprida den med vinden” … Efter Kennedys lönnmord i november 1963 förlorade israelerna den bästa bundsförvanten de hade i Vita huset sedan Truman.” Källa: The Secret War Against The Judes, John Loftus, 1994]
Och varför ville inte Vatikanens jesuiter att vapen såldes till Israel just då? Varför vände den jesuitstyrde presidenten Johnson ryggen till när den egyptiska armén ryckte upp genom Sinaiöknen för att förbereda sin attack mot Israel 1967? Eftersom attacken mot Israel behövde provoceras fram. Detta åstadkom jesuiterna genom sin internationella underrättelsegemenskap genom ett Egypten som felaktigt uppfattade den israeliska arméns svaghet och det amerikanska imperiets antagna övergivande av Israel. Det sex dagar långa kriget, anstiftat av malteserriddaren James Angleton, hade ett huvudsyfte: erövra Jerusalem och tempelberget. Den skenbara bristen på militär hårdvara från Israels sida provocerade Egyptens planerade attack. Därför gick Israel till attack först och på sex dagar var den heliga staden i Roms sionistiska regerings händer.
Hade Kennedy beväpnat Israel så skulle egyptierna aldrig ha uppmuntrats till att rycka ut i krig. Utan provocerat krig så skulle det inte ha förekommit någon israelisk attack. Utan någon israelisk attack skulle Jerusalem aldrig ha tagits av sionisterna, som är kontrollerade av jesuiternas Mossad. Om Jerusalem var i arabernas händer kunde sionisterna aldrig återuppbygga Salomos tempel – ovetandes – åt jesuiternas “ofelbare” påve
“Som motsätter sig och upphöjde sig över allt som kallas Gud eller som tillbeds; så han som Gud sitter i Guds tempel [Salomos återuppbyggda tempel] och visar sig att han är Gud.”
– [II Thess. 2: 4]
Man kan säkert säga att jesuitgeneralen, som använde påven med sin mäktigaste kardinal, [mördade president Kennedy].
Man skulle kunna anta att denna känslomässiga målning skulle hänga någonstans i Dallas, Texas eller kanske i Smithsonian. Och man skulle ha fel båda gångerna. Denna målning gjord av Mark Balma på president John F. Kennedys kusliga lönnmord hänger i St. Paulus domkyrka i Vatikanen. Målningen har namnet “Pietà” efter Michelangelos berömda skulptur av Maria som håller den korsfäste Kristus kropp, som också är i Vatikanen. Är detta inte ett makabert sätt att ”hedra” livet för USA:s kanske mest älskade president? eller är detta snarare en hyllning till jesuiternas agenda, som en sträng varning / påminnelse till dem som är villiga att korsa dem?
Jesuiterna styr idag alla de mäktiga hemliga sällskapen som utgör den nya världsordningen
“Listan över hemliga sällskap som idag styrs av jesuiterna inkluderar: Frimurarorden, Malteserorden, Bilderberg-gruppen, de högre nivåerna av Columbus riddare, och de högsta nivåerna av Opus Dei – och samtliga undergrupper som faller under dessa kraftfulla entiteter.”
”Det finns fortfarande … [män och kvinnor] runtom i landet, som med djup allvarlighet kommer att säga dig, att om du undersöker frimurarna hela vägen upp genom dess alla positioner och befattningar tills du kommer till den högsta toppen – ledaren för världens frimurare – så kommer du att upptäcka att denne fruktade individ och ledaren för Jesu sällskap är en och samma person!”
Källa: James Parton, 1855, American Historian, The Black Pope, M.F. Cusack, (London: Marshall, Russell & Co., 1896) s. 76.
Om ovanstående är sant så skulle exemplet nedan vara ett möte med två av de mäktigaste männen på jorden! Jesuiternas ledare och påven, som också är en jesuit.
Generalsuperior Nicolás [i skrivande stund] träffade påven Franciskus och skrev om sin erfarenhet.
“På påven Franciskus personliga inbjudan åkte jag till huset på Santa Marta … Han stod vid ingången och tog emot mig med den sedvanliga jesuitomfamningen. Vi fotograferades en stund, på hans begäran, och på min ursäkt för att inte vidhållit standard protokoll så insisterade han på att jag skulle behandla honom som alla andra jesuiter på ”Tu”-nivå, så jag behövde inte oroa mig för att tilltala honom som ”Ers Helighet”, eller ”Helige Fader”. Jag erbjöd honom alla våra resurser eftersom han i sin nya position kommer att behöva råd, tänkande, personal, etc. Han visade tacksamhet för detta och på inbjudan till lunch vid kurian sade han att han skulle närvara. Det var full gemensamhet i flera av frågorna som vi diskuterade och jag var övertygad att vi mycket väl skulle komma att samverka med varandra i kyrkans tjänst …
Det var lugn, humor, och ömsesidig förståelse om det förflutna, samtiden, och framtiden. Jag lämnade Casa de Santa Marta övertygad om att påven gladeligen kommer att lita på vårt samarbete i Herrens vingård. I slutet hjälpte han mig med min kappa och följde mig till dörren. På grund av detta fick jag ett par extra hälsningar från Schweizergardets vakter. En jesuitomfamning, återigen, som det naturliga sättet att hälsa och avsända en vän.”
“Allmänheten är praktiskt taget omedveten om det överväldigande ansvaret som Vatikanen och dess jesuiter bär för båda världskrigens utbrott – en situation som delvis kan förklaras av de gigantiska finanser som står till Vatikanen och dess jesuiters förfog, vilket ger dem makt och inflytande i så många områden, särskilt sedan andra världskriget.”
Källa: Edmond Paris, The Secret History of the Jesuits, page 9
De dokumenterade illdåd som jesuiterna har begått, särskilt de under Ustasja, är särskilt störande och chockerande eftersom det finns faktiska fotografier av sådan ondska. Detta hände inte för hundratals eller tusentals år sedan. Det hände på 1940-talet! Här är några länkar till en del av det satanska folkmordet Ustasja genomförde under Ante Pavelićs regering, en katolsk kroatisk fascistledare, som ockuperade en del av Jugoslavien för det fascistiska Italien och Nazityskland, och slutligen för påvedömet. För många i Jugoslavien var det antingen konvertering till katolicismen eller tortyr och brutal död.
(Vänster bild – Pavelić inför kardinal Stepinac som arresterades för krigsförbrytelser och fängslades och dog i husarrest men saligförklarades av påven JPII 1998.)
(Höger bild – Katolska biskopar gör Hitlerhälsning; notera längst till höger: Joseph Goebbels; och andre man från höger: Wilhelm Frick)
(Bild nedan – Ustasjasymbol)
Efter att påven Pius VII befriades från sin landsflykt 1814 var hans första affärsordning när han återvände till Rom att återställa jesuitorden
Påvedömet förnedrades storligen av Napoleon. Således, efter Napoleons nederlag 1814, befriades påven Pius VII från sin fångenskap och återvände till Rom. Behovet av att återställa jesuitmilisen blev en brådskande fråga. Rom ville aldrig någonsin sakna jesuiternas tjänster, oavsett hur betungande denna tjänst var för Romkyrkan och dess allierade.
”I överenskommelsen om att rädda Rom [dvs. den romersk-katolska kyrkans hierarki] efter att ha förlorat sin världskontroll till protestantismen och för att bevara den andliga och världsliga överhöghet som påven ”tillskansat sig” under medeltiden, sålde nu katolska kyrkan sig själva till Jesu sällskap; i allt väsentligt överlät påven sig i deras händer.”
Källa: John Daniel (“The Grand Design Exposed”; 1999; s. 64)
Fakta #9
Jesuiterna tog över inkvisitionen kort efter dess sanktionering och detta ledde till miljoner helgons martyrdöd
År 1254 inrättade påven Alexander IV inkvisitionen. Den första inkvisitorn var Dominic, som var grundaren för Dominikanorden.
Kort efter att påve Paulus III sanktionerade Jesu sällskap återupplivades inkvisitionen och påven gav jesuiterna fria tyglar för att driva detta, och inkvisitorerna beviljades exceptionella befogenheter för att utföra sitt mandat att utrota alla ”kättare”. Detta orsakade miljontals helgons martyrdöd.
Citaten nedan visar vilken effekt jesuiternas övertag av inkvisitionen hade:
”Behöver jag tala med dig om det trettioåriga kriget i Tyskland, som främst inleddes av jesuiterna, för att beröva protestanterna rätten till fri religiös tillbedjan, som säkrats dem genom Augsburgfördraget? Eller om det irländska upproret? Om den omänskliga slakten av cirka femton miljoner indianer i Sydamerika, Mexiko, och Kuba, av de spanska papisterna? Kort sagt beräknas det av autentiska historiker att påvliga Rom har utgjutit blodet på sextioåtta miljoner människor för att upprätta hennes ogrundade hävdan om religiöst herravälde.”
Källa: Dr. Brownlees “Popery an enemy to civil liberty”, s. 105
“Detta var århundradet av de sista religiösa krigen i “kristendomens namn”; trettioårskriget i Tyskland, underblåst av jesuiterna, som tvingade folket till kannibalism och befolkningen i Böhmen från 4 000 000 själar till blott 780 000 och Tyskland från 20 000 000 ned till 7 000 000 och förvandlar Sydtyskland mer eller mindre till en öken, … ”
Källa: Cushing B. Hassell, History of the Church of God, Chapter XVII.
[John] Lord skriver sålunda om jesuiterna:
“De anklagas för annulerandet av ediktet i Nantes – en av de största brotten i modern tid, som ledde till utdrivandet av fyra hundra tusen protestanter från Frankrike och avrättandet av ytterligare fyra hundra tusen.”
Källa: John Lord, Beacon Lights of History, volume VI, s. 325.
“I Böhmen fanns det år 1600 en befolkning på 4 000 000, varav 80 procent var protestanter. När hapsburgarna och jesuiterna hade utfört sitt verk återstod bara 800 000, samtliga katoliker.”
Källa: Henry H., Pocket Bible Handbook, Chicago, 13th edition, 1939, s. 790.
Fakta #10
Jesuiterna lyckades med sin destruktiva agenda genom att dominera bekännelsefältet vart de än åkte
“Jesuiterna blev den dominerande gruppen som bistod med biktfäder åt kungar och prinsar och de som hade myndighet. New Catholic Encyclopedia förkunnar: ”de agerade kungliga biktfäder åt alla franska kungar i två århundraden, från Henrik III till Ludvig XV; åt alla tyska kejsare efter tidigt 1600-talet; åt alla hertigar i Bayern efter 1579; åt de flesta härskare i Polen och Portugal; åt furstliga familjer i hela Europa.
“Som kungars rådgivare påverkade de politik och principer. En kunglig biktfader drog sig inte från att berätta för kungen att han hade en skyldighet att sluta den typen av politiska allianser som skulle främja kyrkans temporära intressen. Det var Le Tellier, Ludvig XIV:s jesuitiske biktfader, som på 1680-talet övertalade monarken att annullera ediktet i Nantes, som beviljade protestanter religiös frihet.”
Jesuiterna är till och med påvars biktfäder. ”Påvens biktfader, en vanlig präst, måste vara en jesuit: han måste besöka Vatikanen en gång i veckan vid en fast tid, och endast han kan befria påven för sina synder.”
Ignatius av Loyola – Jesuitordens grundare
av Francisco Zurbaran.
Med ovanstående historiska fakta om jesuiterna är det chockerande att se media och världens religiösa och politiska ledare hetsa för att stödja och berömma påven Franciskus. Vi har inga ord för att beskriva denna enastående världsomspännande epidemiska minnesförlust gentemot Rom och hennes jesuiter.
General Shermans förutseende varning är ytterst lämplig att citera idag:
“Jag vill påminna er om Websters definition av jesuiten: en ränksmidare, en intrigmakare. Om Romkyrkan segrade så skulle påven vara den universella kungen … Jesuiterna är här för att planera och om möjligt ta från oss det ädla arvet som är vår civila och religiösa frihet. Jesuitordens regelbok motiverar och tillåter stöld, tygellöshet, lögn, falskt vittnesbörd, självmord, och mord på föräldrar och andra släktingar. Världshistoriens största brott som begåtts mot individer och nationer har begått av jesuiterna … Varhelst jesuiten är så har de facklan för att bränna, svärdet för att dräpa, inkvisitionen för att tortera. De är [Bibeltroende] Kristnas fiender. De lever för erövring, förmögenhet, och härlighet.”
Källa: General Sherman’s Son: The Life of Thomas Ewing Sherman, S.J., Joseph T. Durkin, S. J., (New York: Farrar, Straus and Cudahy, 1959) s. 186.
Det är vår plikt att som följare av Yahuwah exponera Rom och hennes jesuiter och att be för att deras onda bedrägerier ska förstöras. Bön är det enda vapen vi har mot den dolda fienden vi står inför idag. Rom och hennes jesuiter är evangeliets och mänsklighetens största fiende. Men vi är säkra i Hans profetiska ord att de inte kommer att segra. Skökan kommer att förstöras fullständigt innan Yahushuas Andra Ankomst:
”Och de tio hornen som du såg och vilddjuret, de kommer att hata skökan och göra henne utblottad och naken. De skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld.” Uppenbarelseboken 17:16
Pris ske Hans namn för evigt och för alltid!!
På jakt efter den sanna Ekklesian…
Det finns tusentals kyrkor i världen idag som alla hävdar sig representera Yahuwahs sann tro. Vissa av dem hävdar att endast de är Ekklesian, och alla som inte följer dem kommer att gå förlorade. Det verkar vara en nedslående och omöjlig uppgift att identifiera vilken, om någon, som är Yahuwahs sanna Ekklesia.
Anledningen till att vi använder ordet Ekklesia och inte kyrka när vi hänvisar till Yahuwahs trofasta i WLC:s innehåll är för att ordet “kyrka” inte täcker den ursrpungliga grekiskans “Ekklesia”. I Nya Testamentet hänvisar Ekklesia till de Utkallade. Ordet “kyrka”, som betonar en grupp, blir därför en felaktig översättning och borde aldrig ha använts från första början. Kristna är bokstavligt talat de Utkallade. Yahushuas sanna efterföljare är verkligen de som kallats ut ur Babylons alla organiserade församlingar och samfund. När kallet att fly Babylon hörsammas så skall ingen återvända till Babyloniska kyrkor och religionsformer.
Det kan ta månader att tillräckligt utvärdera ens ett av dessa samfund. Även när det har gjorts kvarstår frågan huruvida utvärderingen bygger på en fast grund. En erfaren sökande vet mycket väl att personliga kriterier kan få ett samfund att verka attraktivt under en viss tid, men inte lika gynnsamt under en annan. Så endast utredning ger inte ett definitivt svar.
Bibeln torde vara ett objektivt och rättvist kriterium för att bedöma hur väl kyrkorna klarar sig. Men i praktiken stöter vi på ett verkligt problem. För det första är Bibeln så omfattande att den kräver mer arbete än vad som är möjligt för att utvärdera de olika kyrkorna. För det andra är kriterierna som en person eller till och med kommitté kan fastställa på grundval av Bibeln helt klart subjektiva. Bibeln är mottaglig för många tolkningar, och alla kommer att ha sin egen uppfattning om vad som är viktigt och vad som bör inkluderas. Tusen ”bibliska” kriterier för utvärdering kan väl föreställas.
Lösningen är helt enkelt att ta de delar av Bibeln som ger de högsta påståenden som avslöjade av Yahuwah som ett omfattande uttryck för vad människor måste tro och göra. På så sätt kan ett kort men omfattande kriterium fastställas utan att introducera subjektiva aspekter. Dekalogen råkar vara den enda texten som påstår sig ha talats av Yahuwah direkt, utan en profet, ängel, dröm, eller vision, och offentligt till en enorm mängd människor från alla nationer. De rapporteras ha kommit från den tidens största metropol. De var minst två miljoner individer till antalet som representerade den mänskliga rasen. Ingen annan text av världens klassiska religiösa böcker gör samma påståenden om objektiv uppenbarelse. Oavsett om vi tror att berättelsen är sann eller inte, är texten unik i sina påståenden och därför det bästa kriteriet vi har för att utvärdera kyrkorna.
En annan sak gör att användningen av dekalogen som ett verktyg för snabb och viss utvärdering: merparten av kristendomen erkänner dekalogens myndighet. Det är sant att vissa motsätter sig det. Men den stora majoriteten av de som påstår sig vara kristna tillhör samfund som inte bara erkänner dekalogens myndighet, utan till och med ger dekalogen en framträdande plats i sina katekeser, dvs deras böcker som publiceras för att förkunna deras tro. Sådana dekalogsbaserade katekeser finns för katoliker, ortodoxa, lutherska, reformerade, anglikanska, metodistiska, och presbyterianska församlingar för att nämna ett fåtal av de som utgör den stora majoriteten av den kristna befolkningen.
Det är både rättvist och objektivt att utvärdera kyrkorna och samfunden på grundval av dekalogen. Dekalogen kommer att vara tillräcklig för att visa om en församling har fallit eller inte. Det kan naturligtvis finnas aspekter av ett samfund som påvisar dess fallna karaktär som inte kan skönjas genom att bara undersöka de frågor som nämns i dekalogen. Det kan finnas orättvisa bördor som församlingarna lägger på sina medlemmar i form av övertygelser och praxis som inte nämns i dekalogen. Med andra ord kanske dekalogen inte avslöjar hur fallna valörerna är, men om den avslöjar att de har fallit, så är de verkligen fallna.
Ur praktisk synvinkel räcker emellertid bara tre bud:
Du skall inte ha några elohim före Mig.
Minns Sabbatsdagen att du håller den helig.
Du skall inte döda.
Det verkar inte finnas en enda kyrka eller samfund som upprätthåller ens alla dessa tre, för att inte säga något om alla tio buden.
Är den Romersk-katolska kyrkan fallen?
För att vara så rättvisa som möjligt, låt oss undersöka den romersk-katolska kyrkan med sin egen version av de tio budorden i 2 Mosebok 20 från Douay-Rheims Version från 1899.
(2Mos. 20:1) Och Yahuwah talade alla dessa ord:
(2Mos. 20:2) Jag är Yahuwah, din Eloah, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
(2Mos. 20:3) Du skall inte ha främmande elohim vid sidan av Mig.
(2Mos. 20:4) Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.
(2Mos. 20:5) Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty Jag, Yahuwah, din Eloah, är en nitälskande El, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar Mig,
(2Mos. 20:6) men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar Mig och håller Mina bud.
(2Mos. 20:7) Du skall inte missbruka Yahuwahs, din Eloahs, Namn, ty Yahuwah skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar Hans Namn.
(2Mos. 20:8) Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.
(2Mos. 20:9) Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor.
(2Mos. 20:10) Men den sjunde dagen är Yahuwahs, din Eloahs, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar.
(2Mos. 20:11) Ty på sex dagar gjorde Yahuwah himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade Han. Därför har Yahuwah välsignat sabbatsdagen och helgat den.
(2Mos. 20:12) Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Yahuwah, din Eloah, ger dig.
(2Mos. 20:13) Du skall inte mörda.
(2Mos. 20:14) Du skall inte begå äktenskapsbrott.
(2Mos. 20:15) Du skall inte stjäla.
(2Mos. 20:16) Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
(2Mos. 20:17) Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
Verserna 2 och 3 hänvisar till Yahuwah med pronomen ”jag” och ”mig.” Detta är en exakt återspegling av den ursprungliga hebreiska. Orden är i singularis. När mer än en person menas, använder vi pronomen såsom ”vi” och ”oss” eller motsvarande ord på andra språk. Det skulle vara häpnadsväckande, besvärligt och mycket ovanligt även för en grupp om tre att använda orden ”jag” och ”mig” istället för ”vi” och ”oss”. Texten presenterar tydligt ”Yahuwah din Eloah” som en enda personlighet. Om den romersk-katolska kyrkan, eller något annan för den delen, antingen förnekar existensen av denna Enda Allsmäktige Eloah som talar dessa ord enligt texten, eller utger Honom för att vara ett flertal personer, som är mer än en, eller är en annan än den enskilda högtalaren här, då misslyckas det första testet i kriteriet. Det i sig är tillräckligt för att klassificera kyrkan eller samfundet som fallet.
Klarar den romersk-katolska kyrkan det första testet? Låt oss se. Tre citat från horder av samma slag ur den romersk-katolska katekesen borde räcka.
Artikel 249: ”Från början har den avslöjade sanningen om den heliga treenigheten varit grunden för kyrkans levande tro, …”
Artikel 258: ”Hela den gudomliga ekonomin är de tre gudomliga personernas gemensamma arbete ….”
Artikel 266: ”Nu är detta den katolska tron: Vi tillber en gud i treenigheten och treenigheten i enhet, utan att varken förvirra personerna eller dela enigheten; ty Fadern är en, Sonens är en annan, den Helige Andes en annan; men gudomen hos Fader, Son och Heliga Ande är en, deras ära lika, deras majestät evig.” (Athanasianska trosbekännelsen: DS 75; ND 16).
Genom denna lära placerar den romersk-katolska kyrkan sig i konflikt med kriteriet för dekalogen och visar sig vara en fallen kyrka. Inga fler bevis behövs än detta.
Men låt oss gå vidare. Verserna 4 och 5 förbjuder att göra, tillbe, eller tjäna bildstoder eller avgudar. Klarar den romersk-katolska kyrkan detta andra test?
Artikel 2132: ”Den kristna vördnaden av bilder strider inte mot det första budet som förbjuder avgudadyrkan. Faktum är att ”den ära som tilldelas en avbild övergår till dess prototyp”, och ”den som värderar en avbild värderar den person som visas i den”. Den ära som tilldelas heliga bilder är en ”respektfull vördnad”, inte tillbedjan endast Gud förtjänar: Religiös tillbedjan riktas inte till bilder i sig själva, betraktade som ting och intet mer, utan under deras distinkta aspekt som bilder som leder oss till Gud själv. Rörelsen mot bilden avslutas inte i själva bilden, utan tenderar mot den vars bild det är.”
Precis som läran om treenigheten försöker upprätthålla en enhet av Yahuwah samtidigt som den inför en hednisk, trinitarisk uppfattning, försöker denna princip rättfärdiga användningen av bildstoder och avgudar i sin hängivenhet genom att hävda att hängivenheten riktas till ”Gud” och inte till avbilden i sig. Även om detta utan tvekan är sant, tar detta ganska avväpnande påstående inte hänsyn till de specifika kraven i budet att inte ”göra, dyrka, tjäna”. Även om det katolska argumentet accepteras, ligger praxis någonstans i ett odefinierat område hos orden ”dyrka” och “vörda”. Åtminstone hälften av budet bryts.
Hur förhåller sig den Romersk-katolska kyrkan till vers 7?
Artikel 2143: ”Bland Uppenbarelsens alla ord finns det ett som är unikt: det uppenbara namnet på Gud. Gud anförtror sitt namn till dem som tror på Honom; Han avslöjar sig för dem i sitt personliga mysterium. Namnets gåva tillhör ordning av förtroende och intimitet. ”Herrens namn är heligt”. Därför får människan inte missbruka det. Han måste ha det i åtanke i tyst, kärleksfull vördnad. Han kommer inte att införa det i sitt eget tal förutom att välsigna, berömma, och förhärliga det. ”
Detta uttryck verkar följa budet. De som tolkar budet att man förbjuds att svära helt och hållet kommer att finna fel med artikel 2154.
Artikel 2154: ”Efter St. Paulus har kyrkans tradition tolkat att Jesu ord inte utesluter ed som har gjorts av allvarliga och rätta skäl (till exempel i domstol).” En ed, åkallandet av det gudomliga namnet som ett vittne till sanning, kan inte tas eller ges om det inte är sant, i dom, och i rättvisa.'”
Och på samma sätt finns det fel i artikel 2155.
Artikel 2155: ”Det gudomliga namnets helighet kräver att vi varken använder det för triviala frågor eller tar en ed som på grundval av omständigheterna kan tolkas som godkännande av en myndighet som orättvist kräver det. När en ed krävs av illegitima civila myndigheter så kan det vägras. Det måste vägras när det krävs för syften som strider mot människors värdighet eller kyrklig gemenskap.”
Vi anser att den romersk-katolska kyrkan är korrekt i sin tolkning av lagen att eder kan komma att äga rum. Det finns emellertid oro för att kyrkans värdighet är över lagen. Den här artikeln skulle till exempel förhindra att en person vittnar om att pedofili begås av en präst. Kanske gör kyrkan en åtskillnad i detta avseende, men i alla fall gör den det på myndighet som är placerad över moral. Det förbehåller sig rätten att definiera moral, och detta är inte acceptabelt.
Om vers sju är tvetydig så är verserna 8-11 inte. Den romerska kyrkan sätter sig klart mot den bokstavliga betydelsen och praktiken av sabbatsbudet genom söndagsinstitutionen.
Artikel 2175: ”Söndagen skiljer sig uttryckligen från sabbaten som den efterföljer kronologiskt varje vecka; för kristna ersätter dess ceremoniella iakttagande sabbaten. I Kristi påsk uppfyller söndagen den andliga sanningen hos den judiska sabbaten och förklarar människans eviga vila i Gud. För tillbedjan under Lagen beredde vägen för Kristi mysterium, och vad som utfördes under den föregick vissa aspekter av Kristus: De som levde enligt de gamla vägarna har kommit till ett nytt hopp, frångår sabbaten, i förmån för Herrens dag , där vårt liv välsignas av honom och av hans död. ”
Även om vi accepterade den ganska irrationella utläggningen om treenigheten, om avbilderna, och den något tvivelaktiga tolkningen av att avge ed, så är ställningen med avseende på sabbaten så fientlig mot den tydliga avsikten med Bibelns text att det bevisar att den romersk-katolska kyrkan är fallen.
Även om det inte är nödvändigt att gå vidare i utredningen, kan det påpekas att den romersk-katolska kyrkan för det mesta upprätthåller resten av buden. Kyrkan försöker stärka sin egen myndighet genom att lägga till i betydelsen av att hedra sina föräldrar. Det finns en utveckling av begreppet rättfärdigt krig, men den är så begränsad, så teoretisk, att praxis borde förhindras, om kyrkans uttalade ståndpunkt accepteras på alla andra punkter. Om man så accepterar varenda en av resten av katolska kyrkans ståndpunkter så står de fortfarande fallna på frågorna om Yahuwahs enhet och sabbaten, och ersätter dessa med treenigheten och söndagen.
Det finns säkert både förmildrande omständigheter och fördömande omständigheter som vi inte har undersökt. Men kriteriet som vi har följt visar med önskad klarhet att Romkyrkan är fallen.
Vad sägs om den ortodoxa kyrkan?
Det verkar för tillfället inte finnas en enda auktoriserad svensk (eller engelsk) version av Bibeln i den ortodoxa kyrkan. Den ortodoxa kyrkan baserar sina biblar på Septuagintan (LXX) på grekiska. Medan LXX ofta skiljer sig från den hebreiska bibeln och följaktligen från den engelska King James Version, så verkar de tio buden vara ganska stabila. Den enda skillnaden av möjlig betydelse tycks vara det faktum att ordet sabbat i vers 8 är flertal i LXX. Även om detta öppnar texten för tolkning som möjligen inkluderar de årliga festivalerna, är det inte nödvändigtvis en svaghet.
Den första meningen i den ortodoxa katekesen (http://orthodoxcatechism.org/), under artikeln The Holy Trinity är denna:
”Vi tror på en Gud. Denna Gud är treenig. Det vill säga, Gud inkluderar tre personer: Fadern, Sonen och den Helige Ande.”
Detta borde räcka för att visa att den ortodoxa kyrkan är fallen.
LXX använder grekiska ord i vers 5 som verkar mer specifika än Douay-Rheims-versionen. Till följd av detta ryggar den ortodoxa traditionen tillbaka från graden av avgudadyrkan som finns i den romerska kyrkan.
”Sanningen som uttrycks ovan, som avslöjas i kristendomen, utgör således grunden för kristen bildkonst. Bilden (eller ikonen) står inte bara i motsats till kristendomen, utan är oförenligt kopplad till den; och detta är grunden till traditionen att från början Evangelium fördes till världen av kyrkan både i ord och bild.
”St. Johannes av Damaskus, en kyrkofader från det åttonde århundradet, som skrev på höjden av ikonoklastiska (anti-ikon) kontroverser i kyrkan, förklarar att eftersom Guds ord blev kött (Johannes 1:14), så är vi inte längre i vår minderårighet; vi har vuxit upp, vi har av Gud fått skarpsinnet och urskillningen. Vi vet vad som kan avbildas och vad som är obeskrivligt. Sedan den andra personen i den heliga treenigheten levde bland oss i köttet, så kan vi framställa honom och reproducera för begrundan honom som har nedlåtit sig att bli skådad av oss. Vi kan med säkerhet representera Gud den osynlige – inte som en osynlig varelse, utan som en som har gjort sig själv synlig för vår skull genom att dela i vårt kött och blod.
”Helgade ikoner utvecklades sida vid sida med den helgade gudstjänsten och, liksom gudstjänsten, uttryckte kyrkans läror i samstämmighet med Helig Skrift. Efter det sjunde ekumeniska konciliets lära så är inte ikonen blott konst, utan det finns en fullgod överensstämmelse av Helig Skrift och ikon; ‘för om ikonen visas av Helig Skrift så visar ikonen Helig Skrift’.” (Sjunde ekumeniska konciliets gärningar, 6) http://www.ocf.org/OrthodoxPage/reading/catechism.html
Den ortodoxa positionen skiljer sig från den romersk-katolska genom att förbjuda snitt eller tredimensionella bilder enligt budet. Det teologiska konceptet för den tvådimensionella bilden skiljer sig också något. En fullständig parallell dras mellan ikonen eller bilden och uppenbarelsens ord, båda ses som av lika läromyndighet. I detta, som i så många frågor, tar Rom ett ytterligare steg i avfall, utöver andra kyrkor. Vi skall vara konsekventa och hävda att Rom är avgudadyrkande i sin användning av bilder, medan Ortodoxa kyrkan inte är det. Men genom en striktare granskning av verserna 4 och 5 kan båda ses som avgudadyrkare.
I vers 7 verkar ortodoxin uppfylla kraven i budet. Men när det gäller sabbaten är ortodoxin bristfällig. Även om den inte ersätter sabbaten med söndagen, försummar den i hög grad sabbaten utom en gång om året.
Den heliga lördagen firas också i den romerska traditionen, men utan att erkänna den som sabbaten.
Ortodoxin stöder för det mesta resten av buden. Det är också bristfälligt som ett vittne i frågan om dödande i krigföring. Om man fokuserar på praxis saknså är både den romersk-katolska kyrkan och den ortodoxa kyrkan bristfälliga i denna fråga. De katolska härjningarna under andra världskriget, som begicks av katolska kroater med kyrkans underförstådda välsignelse, var bakgrunden för de ortodoxa vedergällningarna i Bosnien som utfördes nyligen. Vedergällningar som världen har kritiserat hårt. Ett seriöst övervägande av budet från båda sidor skulle ha räddat liv. Men varken kyrkan hade den moraliska kraften eller den teologiska förståelsen av budet att påverka dess församlingsmedlemmar. Ortodoxin misslyckas lika mycket som Rom på budet du skall inte döda.
Medan ortodoxin inte når samma nivå av uppror mot Yahuwah som den romerska kyrkan gör, visar dess anslutning till treenigheten och dess försummelse av sabbaten att det är en fallen kyrka.
Den koptiska kyrkan skiljer sig från ortodoxin främst i monofysitfrågan. Den ortodoxa tron är att Yahuwahs Son har två naturer, en gudomlig och en mänsklig. Monofysitens ståndpunkt är att det bara finns en natur, att vara både gudomlig och mänsklig. I praktiken har detta lett till betoning av Yahushua som Eloah snarare än som mänsklig.
Den etiopiska kyrkan skiljer sig från den koptiska i frågan om sjundedagssabbaten. Alla historiska former av österländsk kristendom har någon form av treenigheten. Detta gäller också för den etiopiska kyrkan, som också förhåller sig till den monofysitiska läran. Sammanfattningsvis, med de tio budorden som kriterium, så har alla antika historiska kyrkor fallit på grund av avgudadyrkan. Alla accepterar den hedniska treenigheten. Vissa, mer än andra, engagerar sig i mycket tveksam tillbedjan av bilder. Alla utom den etiopiska kyrkan försummar sabbaten och den romersk-katolska kyrkan ersätter faktiskt sabbaten med söndagen. Hur tydligt alla är fallna! Dessa kyrkor utgör numeriskt den stora majoriteten av kristendomen i dag.
Andra nationella kyrkor
Bedömd utifrån de tio buden är de anglikanska, lutherska och reformerade kyrkorna alla fallna. Alla håller sig till läran om treenigheten, alla förnekar skyldigheten att följa sabbaten, och alla fungerar som statskyrkor och stödjer stötande militära åtgärder när de anser det vara motiverat och bryter därmed budet du skall inte döda. Att vara medlem i en sådan kyrka är att delta i dessa synder. Att förbli medlem i den lutherska kyrkan är till exempel att ta del av skyldigheten för det lutherska stödet av Hitlers brott mot mänskligheten. ”Och jag hörde en annan röst från himlen som sade: gå ut ur henne, Mitt folk, att ni inte är delaktiga i hennes synder och att ni inte får av hennes plågor.” (Upp 18: 4)
I artikel 85 i The Large Catechism talar lutheranerna starkare mot sabbaten än Rom, för de kallar sabbatsobservation som skapandet av ”oordning genom onödig innovation”.
”Men sedan den gamla söndagen [Herrens dag] har utsetts för detta ändamål, borde vi också fortsätta på samma sätt för att allt ska ske i harmonisk ordning och ingen skapar störningar av onödig innovation.”
Hur någon kan betrakta sabbaten som en innovation och söndag som giltig, efter att just rapporterat att sabbaten var i kraft under Gamla testamentet och att söndagen antas ha införts efter Nya testamentet, går bortom skäliga gränser för vad som är acceptabelt för det mänskliga sinnet.
Samtidigt lägger katekesen till egna bördor, samtidigt som de bortser från de tydliga orden i budet. Meningen med sabbaten är inte att vila från arbetet, utan att lyssna på och följa prästen! Hela undervisningen under sabbatsbudet i Small Catechism reduceras till detta:
”Vi bör frukta och älska Gud så att vi inte föraktar predikningen och hans ord, utan håller det heligt och gärna hör och lär oss det.”
Så sabbatshållning, felaktigt ersatt med söndag, är att gå till den lutherska kyrkan, lyssna på prästen och ”gärna höra och lära sig den.”
I fråga 103 från Reformed Heidelberg Catechism, snarare än att erkänna sabbatens tydliga vikt som en vilodag, föredrar man att använda den som ett medel för att uttrycka sina åsikter om kvinnors underkastelse genom att citera under frågan om sabbaten, följande texter:
“1 Tim. 2:3 – För detta är bra och acceptabelt för Gud vår Frälsares ögon; 1 Tim. 2:8 – Jag vill därför att män ber var som helst, lyfter upp heliga händer, utan vrede och tvivel. 1 Tim. 2:9 – På samma sätt också att kvinnor pryder sig med blygsam klädsel, med skamfasthet och nykterhet, inte med flätat hår eller guld eller pärlor eller kostsamt uppbåd, 1 Tim. 2:10-11 – utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. Låt kvinnan bära sig i tystnad med all underkastelse.”
Hur sabbatsbudet, som listar tjänare såväl manliga som kvinnliga, men aldrig hustrun, befaller underkastelse av kvinnor, är svårt att föreställa sig. Ändå kan de reformerade kyrkorna göra det, samtidigt som de förnekar själva budet.
De nationella kyrkorna har fallit ännu längre än Rom, genom att de är knutna till nationella arméer som beskyddare. Den reformerade eller presbyterianska kyrkan har i flera århundraden höjt söndagen i stället för Sabbaten än högre än vad påvedömet har, och i den aspekten representerar ett djupare avfall. Alla har varit inblandade i förföljelse. Före reformationen fanns det många lågprofilerade kristna grupper med sabbatsskydd i Europa. I de områden där Lutheranismen vann mark var den första åtgärden att slakta dessa grupper. Sabbatister i Selicia, Sverige, Finland, och Norge, dödades till siste själ.
Tre bud är tillräckliga för att visa att det officiella kristna etablissemanget har fallit. Det finns många tusentals trosbaserade samfund, och det är inte möjligt att nämna dem alla. Av dessa bildar baptister och metodister lejonparten, och de misslyckas med alla tre buden med få undantag från små pacifistiska eller sabbatsbejakande grupper. Bland dem följer ingen alla tre buden, och då har vi heller inte granskat de övriga tio.
Den förvirrande massan av samfund som skriker efter uppmärksamhet kan reduceras till det enkla testet som dessa tre bud utgör. Ingen av dem följer samtliga tre. Sjundedagsadventister accepterar treenigheten och bryter därmed det första budet. De kompromissar också med budet att inte döda, ibland tillåts större deltagande i militären än till och med deras regeringar skulle påföra dem. Ett av de mest skenbara exemplen är adventistkyrkan i Tyskland både under första och andra världskriget. (SDA har också förkastat det nya ljuset om Sabbaten.) Jehovas vittnen misslyckas på sabbatsbudet, trots deras prisvärda vittne om de andra. Mormoner misslyckas med alla tre. Deras polyteistiska system är ett av de mest häpnadsväckande ting som kristendomen någonsin har producerat.
Antalet samfund som klarar trebudsprovet är så oklart, om det finns några alls, att de kan utvärderas av vem som helst med önskvärt djup och kan med Bibelns hjälp påvisas vara avfälliga kyrkor. Faktum är att Babylon har fallit. Med kärlekens tårar kallar Yahushua sina egna ut ur samfundens förvirrelse till lydnad mot Honom.
NASA:s nyhetsflöde, som främjar idén om ett ständigt expanderande universum, har naturligtvis lett till antagandet att det måste finnas främmande liv på andra planeter. Om samma slumpartade händelser som producerade liv på jorden kan finnas annanstans på grund av Big Bang, varför skulle då inte intelligent liv också ha utvecklats där? Med Hollywood och science-fictiongenren har NASA skapat en miljö där kontakt med utomjordiska livsformer är lika önskad som den är fruktad.
“Det var fullständigt bedrövande” sade Cynthia tårögt. “Vi fick höra att vi var kvarstoden och att alla andra kyrkor var fallna. Vi dyrkade på Sjundedagssabbaten – som vi då trodde var lördagen. Vi observerade Yahuwahs högtider. Vi trodde inte på treenighetskätteriet. Vi hade sanningen! Och för kyrkans ledare att bara kasta bort alla dessa trosuppfattningar, avvisa högtiderna, och börja dyrka på söndagen var den mest upprörande upplevelsen i hela mitt liv. Det finns inga ord för att beskriva det.
Domen är kvick.
Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.
WLC-teamet är inte annorlunda någon annan. Vi är helt enkelt en grupp ödmjuka troende, utspridda runt om i världen, som älskar Yahuwah och som har en brinnande önskan att dela sanningen när den kommer till vår medvetenhet. Detta har ibland krävt en offentlig bekännelse av tidigare fel. Men sanningen är så dyrbar att det alltid är värt det! Vi vill aldrig låta stolthet hindra oss från att erkänna tidigare misstag. Sanningen är viktigare.
Fakta #3
President John F. Kennedy var ytterligare ett offer för jesuiternas fasansväckande ondska. När han utåt sett distanserade sig från den påvliga agendan och stod för mer liberala ideal och mänskliga rättigheter så ansågs han, enligt deras normer, som en förrädare mot Vatikanstaten och en ”tyrann” som förtjänade att dö.
“På påven Franciskus personliga inbjudan åkte jag till huset på Santa Marta … Han stod vid ingången och tog emot mig med den sedvanliga jesuitomfamningen. Vi fotograferades en stund, på hans begäran, och på min ursäkt för att inte vidhållit standard protokoll så insisterade han på att jag skulle behandla honom som alla andra jesuiter på ”Tu”-nivå, så jag behövde inte oroa mig för att tilltala honom som ”Ers Helighet”, eller ”Helige Fader”. Jag erbjöd honom alla våra resurser eftersom han i sin nya position kommer att behöva råd, tänkande, personal, etc. Han visade tacksamhet för detta och på inbjudan till lunch vid kurian sade han att han skulle närvara. Det var full gemensamhet i flera av frågorna som vi diskuterade och jag var övertygad att vi mycket väl skulle komma att samverka med varandra i kyrkans tjänst …
Fakta #7 
De dokumenterade illdåd som jesuiterna har begått, särskilt de under Ustasja, är särskilt störande och chockerande eftersom det finns faktiska fotografier av sådan ondska. Detta hände inte för hundratals eller tusentals år sedan. Det hände på 1940-talet! Här är några länkar till en del av det satanska folkmordet Ustasja genomförde under Ante Pavelićs regering, en katolsk kroatisk fascistledare, som ockuperade en del av Jugoslavien för det fascistiska Italien och Nazityskland, och slutligen för påvedömet. För många i Jugoslavien var det antingen konvertering till katolicismen eller tortyr och brutal död.
http://www.chick.com/reading/books/153/153_03b.asp
Fakta #8 
Det finns tusentals kyrkor i världen idag som alla hävdar sig representera Yahuwahs sann tro. Vissa av dem hävdar att endast de är