Dra bort från henne, Mitt folk! | Del 1

Himmelens sista inbjudan

"Kom hit och sätt på dig en jacka, annars får du stryk så huvudet ramlar av!"

Med vidöppen mun stod jag gapandes mot min väns pappa. Jag var rädd. Jag hade aldrig hört en förälder tala så till ett barn förut. Min vän hoppade upp, sprang in för att sätta på sig jackan och kom tillbaka för att leka som om ingenting hade hänt. Jag kunde inte tro hur lugnt han tog det.

Jag hade aldrig hört min mor höja sin röst. Hon fostrade sina barn att lyda henne, så att hon aldrig behövde höja rösten. Tills en dag …

Att bo på landet var det bästa stället i världen att växa upp på. Det fanns så många roliga saker att göra! Så många intressanta platser att utforska! Min bror och jag tyckte synd om våra vänner som var tvungna att bo i stan.

Glatt skuttandes längs grusvägen som ledde från huset till den stora ladan, inte tittades vart jag var på väg, när så plötsligt jag får höra ett ljud jag aldrig hade hört förut. Ett skri - från min mor.

"STANNA!!"

Ögonblicklig lydnad fick mig att stanna med en sladd. Utsträckt över vägen framför mig, precis där mina dansanta fötter hade landat, låg en skallerorm. En meter lång.

Mamma hade skrikit på mig, men hon hade räddat mig. Det spelade ingen roll om jag aldrig hade hört den tonen från henne innan. Jag hörde både rädsla och kärlek för mig i hennes röst. Hon hade räddat mig för att hon älskade mig, och jag älskade mer än någonsin förr.

När Kärlek ser fara så varnar Kärleken. Kärlek ropar. Kärlek skriker. Kärlek gör vad som än är nödvändigt för att rädda.

Idag står världen inför en omfattande kris. Tänkande män och kvinnor från varje nation bevittnar utvecklingen inom och emellan länder. De vet att någonting illavarslande är på väg att äga rum. Alla tiders stora klimax bryter snart ut med oupphörligt våld på jorden.

I denna stund av extrem fara skickar den Himmelske Fadern ett brådskande kall till Sina barn på jorden. Som vilken förälder som helst hade gjort; ju större faran är, desto starkare och än högre ropar den Himmelske Fadern. Hans Ord försäkrar: "Ty . . . [Adonai Yahuwah] gör intet, utan Han uppenbarar Sin hemlighet till Sina tjänare, profeterna." (Amos 3:7, översatt från KJV)

Den sista inbjudan i nåd som ges till mänskligheten är bevarad i Bibelns sista bok. Detta är jordens sista varning, världens sista chans. Det kommer inte ges fler, så det är av yttersta vikt att alla nu levande lyssnar och hörsammar denna solenna varning.

Och därefter såg jag en annan ängel komma ner från himlen … Och han ropade mäktigt med stark röst, och sade: Fallet, fallet är det stora Babylon. … Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte blir delaktiga i hennes synder, och för att ni inte skall få del av hennes plågor. Ty hennes synder har nått ända upp till himlen och Elohim har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar. Ge tillbaka åt henne såsom också hon gav åt er och ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Blanda i dubbelt åt henne i samma bägare som hon blandade. (Uppenbarelseboken 18:1, 2, 4-6, KJV)

"Babylon" är en symbol som ofta används i Skrifterna. Många olika tolkningar av denna symbol har framlagts. Vissa tror att Babylon är den Romersk-katolska Kyrkan. Andra tror att det är Förenta Nationerna medans än andra tror att det är Förenta Staterna.

Babylon är alla dessa och mycket mer. I Bibeln är "Babylon" en symbol för förvirring, eftersom det var vid Babels Torn som Yahuwah lät språkförbistringen falla på de rebellerande byggnadsmännen. På det forntida Akkadiska språket betydde ordet Babylon (BAB.ILI) "gudarnas portgång."

Babylon är mycket större än en ensamstående entitet. Babylon är "förvirring" och det är "gudarnas portgång." Babylon är en symbol för Satans hela infrastruktur av villfarelse och bedrägeri. Det omfattar all felaktighet och alla religiösa kroppar som är sammanflätade till någon grad med felaktighet.

Himmelens varning att dra bort från Babylon är förenat med eviga konsekvenser. I den Bibliska uppteckningen så ges varningen om Babylons fall precis innan världens förstörelse i de sju sista plågorna. Alla som önskar bli skyddade denna vredens dag måste stå under den Allra Högstes specifika försvar. Endast de som har lytt kallet att gå ut från Babylon kommer vara säkra under den tiden.

Alla som hörsammar varningen kommer beskyddas av Yahuwah.

Satan vet att alla som hörsammar denna varning mirakulöst kommer bevaras och vara evinnerligt säkra från hans bedrägerier. Därför är hans mål att förhindra människorna från att lyda påbudet att lämna Babylon. Han har gjort detta genom ett mästerligt lurendrejeri som snärjer mängder av uppriktiga Kristna.

Djävulens slutgiltiga vanföreställning är: "Kallet att lämna Babylon gäller inte för mig eftersom jag inte är i Babylon!"

Genom att leda människorna till att förkasta varningen som någonting som inte gäller dem, så har Satan förblindat massor som annars kunnat räddas.

Det finns många olika skäl för att ignorera Himmelens nådiga varning. Satan skräddarsyr ursäkter för varje individs liv och varje uppsättning av omständigheter. Vissa förkastar kallet att lämna Babylon eftersom de är Protestanter. De är inte Katoliker, så de tror att meddelandet inte gäller för dem.

För andra förkastas varningen eftersom de tillber på lördagen. Det faktum att de inte tillber på söndagen förser tillräckligt tillfredställande bevis för dem att de inte kan vara i Babylon. Alltså gäller inte budskapet för dem.

Satans vanföreställning är så framgångsrik för att den vilar på spirituell stolthet. Alla som avvisar kallet insisterar på att det inte kan beröra dem, eftersom de inte är i Babylon. Var och en besitter någon sanning som de tror särskiljer dem från alla andra. Sanningen som de tror på gör att de känner sig spirituellt överlägsna. Därför gäller inte budskapet för dem.

Många människor förkastar kallet att fly Babylon eftersom de tror att de inte är i Babylon.

Detta är djup spirituell blindhet och är en av Satans mest framgångsrika vanföreställningar i dessa sluttider. Den sista generationen har blivit välsignad med en uppsjö av andlig sanning och förståelse – vida överstigande det som givits åt någon föregående generation. I sin desperation har Satan förvrängt denna fantastiska välsignelse genom att leda sinnen till antagandet att med all den sanning de redan har och tror på, så finns ingen ytterligare sanning nödvändig för frälsningen. På så vis förkastas automatiskt allt avancerande ljus som felaktigt.

Yahuwahs kärleks stora hjärta förutsåg denna fara som väntade den sista generationen. Skrifterna varnar att spirituellt högmod och dess medföljande blindhet är de största farhågor som den sista generationen står inför.

Skriv också till ängeln för laodiceernas ekklesia: … Jag vet om dina gärningar, att du varken är kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, skall jag spy ut dig ur min mun. Ty du säger: Jag är rik och har överflöd och behöver inget, och du vet inte att du är eländig, ömkansvärd, fattig, blind och naken. (Uppenbarelseboken 3:14-17, Reformationsbibeln)

Detta kallas för det "Laodicéeiska Budskapet." Ju större sanningen man tror på är, desto större är risken för spirituell stolthet och högmod och dess medföljande blindhet.

Folk kommer även att öppet erkänna att de är "Laodicéer" … men bara för att de har sagt orden, för att de verbalt har erkänt sig vara "Laodicéeiska", så tror de att budskapet ej längre berör dem. De vältrar sig i sin stolthet när de ödmjukar sig nog att erkänna deras "Laodicéeiska tillstånd", och använder det som bevis för att varningarna inte längre gäller dem. Så fortsätter de i sin andliga blindhet, i behov av allt, men påstående sig behöva inget.

Detta är en dödlig vanföreställning och en av Satans mest framgångsrika sätt att förtappa själar på. Det enda hoppet man har för att bryta sig fri från denna lögn, som är så tillfredställande för människans fallna natur, är att av tro acceptera att man är Laodicéer, eftersom Yahuwahs säkra ord säger så. Endast när detta budskap accepteras genom tron som någonting som uppriktigt gäller dig individuellt, kan det gudomliga botemedlet förses.

Jag råder dig att köpa guld av Mig, som är renat i eld, för att du skall bli rik, och vita kläder att klä dig i, så att din nakenhets skam inte skall synas, och smörj dina ögon med ögonsalva, så att du kan se. (Uppenbarelseboken 3:18, Reformationsbibeln)

Guldet som har raffinerats i elden är tro och kärlek: tro verkar med kärlek och renar själen. De vita kläderna är Yahushuas rättfärdighet, accepterad i tron på Hans försonande meriter. Ögonsalvan, accepterad i tro, är andlig urskiljning. Endast de som kommer acceptera detta budskap i tron, kommer vara i en position att acceptera botningen. De är då beredda att i tron acceptera att kallet att gå ut ur Babylon gäller för dem likaså.

Varningen att lämna Babylon är ett budskap speciellt givet för Yahuwahs folk. Inget samfund är undantaget.

Laodicéer är väldigt snabba att applicera kallet att lämna Babylon på andra som inte förhåller sig till deras individuella, föredragna uppsättning trosatser. Detta är den andliga stolthetens blindhet som visas upp. Men kallet att fly Babylon går ut till samtliga av Yahuwahs folk! Den himmelska inbjudan går till de som Fadern ömt kallar för "Mitt folk."

Emedan alla som hörsammar kallet nådeligen kommer accepteras, så är budskapet särskilt ämnat för Yahuwahs folk! Inget trossystem är här undantaget. Ingen enskild församling är utelämnad fördömningen. Alla som anser sig själva vara Yahuwahs barn borde, därmed, lyssna extra noggrant på denna varning eftersom den faktiskt gäller dem, oavsett hur stor sanning de än tror sig besitta. Alla som Yahuwah kallar "Mitt folk" är inkluderade i kallet att lämna Babylon.

Är du en i Yahuwahs folkskara? Du behöver höra upp. Detta budskap är till dig.

Det Gamla Testamentet utvecklar denna sista generations varning:

“Ropa trösteliga, spar inte; lyft upp din röst såsom en basun, och förkunna för Mitt folk deras överträdelse, och Jakobs hus deras synder.” (Jesaja 58:1, Karl XII:s Bibel, betoning tillagd.)

Igen, det är de som Yahuwah kärleksfullt kallar "Mitt folk" som varnas för att synda. Och ändå, redan i nästa vers, avslöjas det att de står som blinda för deras synd!

Yahuwah kallar Sitt trofasta folk att omvända från en synd de inte vet att de begår!

“De söka mig dagligen, och vill veta Mina vägar, såsom ett folk som redan rättfärdighet hade, och sin Elohims rätt inte har övergivit.” (Jesaja 58:2, Karl XII:s Bibel)

Det är inte till den upproriska världslingen som detta budskap är givet. Folket som varnas för deras synd är just de som hänger sig åt Honom varje morgon. De som söker Yahuwah dagligen. De som gläds åt att veta Hans vägar. Hur otroligt det än må verka, så kallar Yahuwah Sitt folk att omvända från en synd som de inte känner till.

Varningen slutar med avslöjandet av vilken förordning som har övergivits och som kallar för en återgång till omsorgsfull lydnad.

"Om du vänder din fot från Sabbaten, så att du inte gör vad som du själv tycker på Min helgdag, och kallar Sabbaten för ett nöje, kallar Yahuwahs helgade dag en ärad dag, att helga och prisa Yahuwah på; ty du prisar Honom när du inte gör dina egna förnöjelser, eller talar dina egna ord. Då skall du gläda dig själv i Yahuwah. …” (Se Jesaja 58:13, här övers. från KJV)

Yahuwah lovar att det i de sista dagarna skulle finnas ett arbete för Sabbatsreform, som den sista generationen skulle utföra:

“De som är bland er skall bygga upp det som länge legat öde; du skall lyfta upp många generationers grunder; och du skall kallas Bräschens Lagare, Återställaren av Gator att Dväljas i. (Jesaja 58:12, här övers. från NKJV)

Babylon, som "gudarnas portgång", involverar oäkta tillbedjan: dyrkandet av Lucifer, Yahuwahs ärkefiende. Så kallet att dra bort från Babylon handlar också om återställningen av sann tillbedjan.

Problemet är att folk som är helt försjunkna i Babylon, vet inte om att de är det och kan inte se det. Den spirituella blindhetens obehag leder dem till stolthet över de sanningar de redan känner till och förvägrar allt nytt ljus som felaktigt. På så vis avfärdar de Himmelens sista varning som inget för dem.

Babylon är inte bara de Förenta Nationerna eller de Förenta Staterna.
Babylon är inte bara världens hedniska religioner.
Babylon är inte bara Islam eller Judendom.
Babylon är inte bara de Romersk-katolska eller Ortodoxa Kyrkorna.
Babylon är inte bara de söndagshelgande kyrkorna.
Babylon är inte bara de lördagshelgande kyrkorna.

Vilken grad av felaktighet det än är som hålls av en person, gör att personen då står kvar i Babylon.

Babylon inkluderar alla organiserade religioner och samfund eftersom alla dagens samfund använder en påvlig kalender som är baserad på en hednisk kalender för fastställandet av när man ska tillbe: fredag, lördag eller söndag. Oavsett hur mycket sanning ett samfund än påstår sig ha, eller deras egen profets giltighet, eller den gudomliga inspirationen i deras tradition, om de är sammanflätade, i någon grad alls, med felaktighet, så är de i Babylon.

Kom ihåg, kallet att fly Babylon går till Yahuwahs folk. De är inte avsiktligt i felaktigheten men är det likväl ovetandes. Felaktigheten som är sammantvinnad med deras trossystem avslöjar att de är i Babylon.

Hur kan man förena Yahuwahs tempel och avgudar? Ty ni är den levande Elohims tempel, som Yahuwah har sagt: Jag skall bo i dem och vandra ibland dem, och Jag skall vara deras Elohim och de skall vara Mitt folk. Därför säger Yahuwah: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent, och Jag skall ta emot er. Och Jag skall vara en Fader för er, och ni skall vara Mina söner och döttrar, säger den Allsmäktige Elohim. (Se 2 Korintierbrevet 6:16-18, här Reformationsbibeln)

Nittio procent sanning med endast 10 % fel, gör inte det avvikande felet mer rätt. Den sanning man besitter gör endast att felet man klamrar sig fast vid är så mycket mer bedrägligt.

Vare sig du är Romersk-katolsk eller Ortodox; vare sig du är Sjundedagsadventist, Sjundedagsbaptist eller medlem i Guds Världsvida Kyrka; vare sig du är Metodist, Baptist, Presbyterian, Lutheran, Nasir, Episkopal, Pingstvän eller någonting annat, om ditt samfund tillber på fredag, lördag eller söndag, så är du i Babylon och varningen är till dig.

Att dra bort från Babylon är en livsförändrande händelse. Det kommer påverka alla områden i ditt liv.

Karriärmål
Utbildningsmöjligheter

När en människa väljer att lämna Babylon så påverkas varje område i ens liv.

Vänskapsband och umgänge
Kyrklig tillhörighet
Livsstil
Kost
Klädsel
Underhållning

Babylon är Satans totala infrastruktur av lögner, vanföreställningar och världslig grannlåt.

Att dra bort från Babylon fordrar att helt och hållet bryter med världen och dess attraktioner. Dessa världsliga lockelser varierar från person till person. För vissa är det den världsliga framgångens grannlåt; att vara respekterad i deras valda yrke; att vara inflytelserik bland sina like. För andra är det samhörigheten med kyrkofamiljen: anseendet de har vunnit som uppriktiga, sannhjärtade Kristna, trogna den konfessionella trosbekännelsen.

För andra är det kärleken till deras hem, bilar, livsmål, karriärmöjligheter, livsstil, favorittillflykt, och stadslivets lockelser som de är band som inte känns vid som fast förankrade till Babylon. För de flesta är nog andras åsikter det starkaste bandet till Babylon. Detta kan vara det svåraste bandet av dem alla att överge och säga, "Inte jag, utan Yahushua."

Förhållanden med sina närmaste och käraste blir oundvikligen påverkade om de väljer att förbli i Babylon när du lämnar. Men att förbli kvar resulterar i att du går miste om evigt liv. En sann berättelse illustrerar detta faktum synnerligen målande:

Hennes man var en gästfri man, så hon hade vant sig vid oväntade middagsbesök. Hon hade lärt sig hur man snabbt lägger till de små detaljerna som gör en vanlig middag till en gästmiddag. De två männen han hade tagit med hem kvällen innan verkade inte speciellt annorlunda. Men saker och ting blev snabbt märkliga.

"Ni måste lämna staden ikväll" sade besökarna. "Den kommer att förintas."

De måste skämta! Vem hade någonsin hört på maken? En stad som förintades rätt uppochner? Inte var det krigstider, heller. Till råga på det, deras stad var inte mycket värre än de omkringliggande städerna. Men männen var övertygande. Insisterande, rent av.

Hennes man skyndade tvärs över staden för att varna sina gifta barn för faran. Han återvände ensam. Med brustet hjärta. Besegrad. Ingen hade trott honom. Alla hade återvänt till sina frukt bekväma och behagliga sängar, skrattandes åt hur lättlurad gamla farsan var.

Hon vacklade. Allting hände så plötsligt. Allt bara måste vara ett misstag. Varför behövde de lämna mitt i mörkaste natten? Nog för att de kunde flytta, med det skulle ta tid att sälja huset; det skulle ta tid att förflytta alla saker; ta tid att hitta ett nytt ställe, packa upp, flytta sina behörigheter. Det var omöjligt att bara att bara ställa sig upp och gå därifrån. Då skulle de ju behöva lämna precis allt!

Männen blev övertygande angelägna. Var och en tog en hand; hennes, hennes mans, deras två döttrars. När de hade dragit ut dem ur staden, ropade de, "Spring för era liv! Skynda! Och titta inte tillbaka."

Ställda, halvt misstroende och förvirrade började de springa. Skynda! Skynda! Fortsätt springa! Stanna inte! Titta inte bakom er! Skräcken var den som jagade dem.

eldklot När gryningen började färga den östra himlen splittrade en hög åskknall den tidiga morgonens stillhet. Klot av eld rann ner från skyn, ner på hennes hem, hennes stad … hennes barn!

Reaktionen var inte planerad. Hennes barn, hennes barnbarn var fortfarande där! De hade vägrat att komma när deras far hade varnat dem. Hur kunde hon lämna dem bakom sig?

Hon stannade. Hon vände sig om. Hon blev till en saltstod. Hennes barn var fortfarande i Sodom. Det var också där hennes hjärta var, så Lots hustru dog i förstörelsen som drabbade slättens städer, även att hon var på ett säkert avstånd, ända ute på landet. (Se Första Moseboken 19.)

Lots hustru var antagligen inte en ond kvinna. Hon var en moder. Hon älskade sina barn. Hon vände sig om för att hon inte ville lämna sina barn. Som svar på Abrahams ihärdiga böner (se Första Moseboken 18:17-33) så skickade Himmelen två änglar att skona hennes liv och livet på alla de som trodde på budskapet. Men kärlek för sina barn, mer än kärlek för sin Frälsare, ledde till hennes död med förstörelsen av de som förblev kvar. Hon var ovärdig den kärleksfulla räddningen som hon blivit erbjuden.

Adam föll när han älskade sin fru mer sin Skapare. Hur många tar idag samma beslut?

Ingen tycker om att bli utsatt för skvaller eller hånskratt.

Att vara separat är att vara annorlunda. De flesta gillar inte att vara annorlunda. Det kan vara mycket obehagligt, rent av pinsamt. Det är inte direkt trevligt att bli missförstådd, baktalad, skvallrad om, hånskrattad. Många kommer mista evigt liv för att de fruktar ett hånflin … eller för att deras män eller barn förkastar kallet att lämna Babylon … eller för att deras pastorer insisterar på att kallet inte berör dem, eftersom de inte är i Babylon.

Varje individ kommer ha en annorlunda kombination av känslomässiga band och världsliga attraktioner som kommer framtvinga dem att stanna kvar i Babylon. Dessa band kan utöva en enorm press. Satan kommer fresta alla som hör kallet att fly Babylon att rationalisera bort uppmaningen som något som inte är ämnat för dem individuellt.

Innan Han blev förrådd i Getsemane, lovade Yahushua att Han skulle sända den Heliga Anden.

Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och om rättfärdighet och om dom. … när han kommer, sanningens Ande, skall han leda er till hela sanningen. … (Joh. 16:8, 13, Reformationsbibeln)

Den Heliga Anden kommer övertyga varje individ vad "Babylon" betyder i hans eller hennes liv. Han kommer bevisa för dig vad som knyter fast dig vid Babylon. Det är av yttersta vikt att Yahuwahs Andes maningar åtlyds omedelbart. Endast de som älskar sin Skapare mer än någonting annat kommer vara villiga att överge allt, ta upp sin lydnads kors, och följa sin Frälsare ut ur Babylon.

Mödrar älskar sina barn "mer än livet självt." Men alla måste älska sin Skapare och Frälsare, inte bara mer än livet, utan mer än barn, mer än karriär, mer än omhuldade drömmar och personliga mål, mer än kamratinflytandet, anseende eller till och med ens make eller maka.

Yahushua lade Själv ut frälsningens kostnad:

Den som älskar far eller mor mer än Mig är Mig inte värdig, och den som älskar son eller dotter mer än Mig är Mig inte värdig. Och den som inte tar sitt kors på sig och följer Mig, han är Mig inte värdig. (Matt. 10:37, 38, Reformationsbibeln)

Att hörsamma kallet att lämna Babylon kräver erkännandet av förfluten spirituell blindhet. Det är ödmjukande. Att lämna Babylon fordrar en villighet att följa sanningen oavsett kostnaden.

Kommer du att hörsamma varningen? Om du inte har tillräckligt stark tro att stå ensam, om du inte har tillräcklig kärlek för sanningen, eller modet att separera från Babylon, be om det! Allt du behöver för din frälsning har utlovats vara tillgänglig på din begäran. "… allt är möjligt för den som tror." (Mark. 9:23, Reformationsbibeln)

Kommer du att plocka upp ditt kors och följa din Frälsare?

Kommer du att dra bort från Babylon?

glad äldre par