Napoleon, Atatürk, & Påve Franciskus indikerar att Tillsyningstiden snart är över

Nytt ljus i Daniels bok har avslöjat en chockerande sanning: tillsyningstidens slut är nära! WLC är tvungna att larma:

Gör er redo! Gör er redo! Gör er redo!

En av många stenar som slungats upp av tsunamier längs med Japans kust.
Bild: https://static01.nyt.com/images/2011/04/21/world/21stonesspan/21stones-jumbo.jpg

Dagen började som vilken annan tidigt på vårmorgonen. Barn, i sina skoluniformer, skyndade sig till sina klasser medan vuxna tog hand om dagens företagsamheter. Man planerade för helgen. Livet fortsatte i sin behagliga regelbundenhet, allt omedvetet om att en serie vågor inom några timmar skulle resa sig ur djupet och svepa över landet. Närmare 16 000 liv gick miste, över 2500 individer redovisades aldrig, och ett otal fler som kommer att dö under långsammare former pga cancer och andra sjukdomar kopplade till strålningsexponering från kärnkraftsnedbrytningen vid Fukushima Daiichi-kraftverket. Den värsta jordbävningen som drabbat Japan sedan 869 e.Kr. förstörde huvudön Honshu fredagen den 11 mars 2011.

En gammal stenpelare står 91 meter över högvattensmärket som inträffade på den tragiska dagen. En varning står graverad på den väderbitna stenen: "Bygg inte era hem under denna punkt!"

Japans kustlinje är spridd med sådana markörer, många över 600 år gamla. “Inskriptionerna bad framtida generationer att aldrig bygga närmare vattnet igen. På en står det "Oavsett hur många år som går, glöm inte denna varning."¹

"Tsunamistenarna är varningar i tiden och berättar för efterkommande att undvika samma lidande som sina förfäder," berättade Itoko Kitahara, en specialist i naturkatastrofer vid Ritsumeikan University i Kyoto, till New York Times ...

”De kände till tsunamins skräck, så de uppförde den stenen för att varna oss,” sade Tamishige Kimura, 64, Aneyoshis ledare.²

Tyvärr faller saker i glömska med tiden. En forntida helgedom som ligger 5 kilometer inåt landet kallad Namiwake, vilket betyder "Vågornas Kant", blir inget annat än en relik från en svunnen tid. "Med tiden glömmer människor oundvikligen bort detta tills en annan tsunami kommer som dödar 10 000 fler människor", medger Fumio Yamashita, författare och en tsunami-expert.³

Detta är precis den situation som har inträffat med de varningar som bevarats i Daniels bok. Yahuwah vill att alla på jorden ska ha en chans att fatta ett intelligent, informerat beslut. Amos 3:7 förklarar: “Ty Yahuwah gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna.”

Den himmelske Fadern vill inte att någon ska bli övertumplade. I sin oändliga kärlek och visdom har Han tillhandahållit mycket tydliga profetiska markörer genom vilka alla kan veta var vi befinner oss i tiden. Men profetiorna har missförståtts och misstolkats. Folkmassorna är lika oförberedda som japanerna på morgonen den 11 mars 2011, när jordbävningen drabbade Fukushima.

Dessa markörer avslöjar att tillsyningstidens slut är mycket närmare än någon tidigare har insett.

Framtiden skriven i det förflutna

De som studerar profetia har alltid vetat att Daniel och Uppenbarelseboken är himmelens gåvor till den sista generationen och avslöjar framtiden. Nu har emellertid nytt ljus avslöjat att profetiorna i Daniel 11 inte är framtida incidenter utan snarare är händelser som redan har inträffat! Natten är långt gången. Gryningen närmar sig, men folkmassorna sover helt och hållet omedvetna om att världen rör sig mot sitt slut och att tillsyningstiden för somliga kan upphöra under de närmaste månaderna.

Daniel 11 har förvirrat många bibelstudenter. Den är full av hänvisningar till en mystisk “Nordkung” och en lika förbryllande “Söderkung” som verkar ligga i ett långvarigt krig. Även om man förstått att merparten av kapitlen redan har inträffat så har verserna 40 till 45 i synnerhet betraktats som händelser som fortfarande utvecklas i framtiden. Satan har uppmuntrat denna tolkning i hopp om att förleda världen.

Sanningen är att verserna 40 till 45 redan har inträffat och att det inte är två utan tre kungar som nämns i Daniel 11:

Kungen i norr
Kungen i söder
Den “villige” kungen

Förståelsen av dessa symboler utgör ett väckelsekall till alla som lever på jorden. Innan vi identifierar dem är det värt att ta ett ögonblick att läsa över verserna:

³⁶ Kungen skall göra vad han vill och skall upphöja sig och förhäva sig över varje gud. Ja, mot gudars Gud skall han tala sådant att man måste förundra sig. Allt skall lyckas honom väl till dess att vredens tid är ute, ty det som har beslutats måste ske.

³⁷ Han kommer inte att visa någon aktning för sina fäders gudar och inte heller för den som är kvinnors lust eller för någon annan gud, utan han skall upphöja sig över alla.

³⁸ Men fästenas gud skall han i stället ära, en gud som hans fäder inte har känt skall han ära med guld och silver och ädla stenar och andra dyrbara ting.

³⁹ Han skall göra vad han vill med starka befästningar med en främmande guds hjälp. De som erkänner honom skall han bevisa stor ära. Han skall låta dem härska över många, och han skall dela ut land åt dem till belöning.

⁴⁰ Men vid ändens tid skall kungen i Söderlandet drabba samman med honom. Kungen i Nordlandet skall då storma fram mot denne med vagnar och ryttare och en stor flotta. Han skall rycka in i länderna och svämma över och dra igenom dem.

⁴¹ Han skall också dra in i 'det härliga landet', och många länder skall falla, men dessa skall undkomma hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons avkomlingar.

⁴² Ja, han skall sträcka ut sin hand mot länderna. Egypten skall inte slippa undan.

⁴³ Han skall erövra skatter av guld och silver och alla slags dyrbara ting i Egypten. Libyer och etiopier skall följa honom.

⁴⁴ Då skall han få höra rykten från öster och norr som förskräcker honom, och han skall dra ut i stort raseri för att förstöra och förgöra många.

⁴⁵ Sina palatstält skall han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom. (Daniel 11:36-45)

WLC är övertygade om att identiteten för dessa tre makter är av stor betydelse för de som lever på jorden just nu. När vi vet vilka dessa är så avslöjar det också var vi befinner oss i tiden.

Kungen i norr är det Osmanska riket.
Kungen i söder är Egypten.
Den villige kungen är Napoleons Frankrike.

Mer än någon annan samtida makt visade ateistiska Frankrike inte aktning för kvinnor:

“Den franska revolutionen är kanske den mest centrala symbolen för det moderna sociala och kulturella paradigmet som svepte åt sidan kyrkan och aristokratin i förmån för folkets rätt att styra sig själva i stället för att underkasta sig monarkernas och biskoparnas vilja. Den moderna franska staten avancerade medborgarnas rätt till självbestämmande oavsett ursprung eller egenskap. Religion avsattes från sin hegemoniska position, berövades verktygen för att verkställa dess vilja och privatiserades till att endast omfatta personlig tro ...

“Denna liberala demokratiska revolution inledde också avskaffandet av sexuell ortodoxi, vilket möjliggjorde större individuell frihet och extraherade staten från regleringen av homosexualitet.

“Med tillkomsten av den Napoleoniska lagstiftningen försvann sodomin från strafflagstiftningen, och när Napoleon svepte igenom Europa och avvisade grundpelarna i den gamla ordningen, lämnade han nya nationbyggare i sitt kölvatten som grundade rättssystem utan kategorin sodomi. Den moderna världen ... bröt det medeltida sambandet mellan homosexualitet och kriminalitet i början av 1800-talet.”

(http://law.jrank.org/pages/1336/Homosexuality-Crime-Modernity.html)

Världens ände, tidens slut som vi känner till det, är inte bara en tidpunkt. Det är också en process. Under denna process måste ett antal saker inträffa. Kungen i norr, kungen i söder och den villiga kungen var alla makter, uppförda av Yahuwah, för att utföra ett bestämt arbete vid en bestämd tid.

Den villige kungen

Det råder ingen tvekan om att den villiga kungen som upphöjde sig och förhävde sig över alla gudar, som hedrade fästenas Gud och "en gud som hans fäder inte har känt", kungen som inte betraktade "kvinnors lust", är ingen annan än Napoleon Bonaparte och hans Frankrike. En noggrann redogörelse av de identifierande kännetecknen som kopplar den villiga kungen till Napoleon och Frankrike ligger utanför denna artikel. Det räcker för tillfället med att säga att Napoleon är upprest av Yahuwah för att agera en viktig del i de sista tiderna.

General Berthier tog påven till fånga den 20:e februari 1798 Den 10 februari 1798 marscherade general Louis-Alexandre Berthier, på uppdrag av Napoleon, till Rom. Påven Pius VI hade varit fientlig mot de allt mer ateistiska fransmännen. När han vägrade att underkasta sig fransk myndighet tog general Berthier honom fången den 20 februari och förde ut honom ur staden om natten. Den åldrande pontiffen flyttades från plats till plats tills han slutligen dog i exil året efter.

Att ta påven tillfånga var en oerhört förödmjukande handling, en oerhörd och aldrig tidigare skådad handling. Kungar hade darrat under påvarnas missnöje. Det var ett långt fall från dagarna då påven Gregorius VII tvingade den tysk-romerska kejsaren, Henrik IV, att knäböja i snön i tre dagars tid innan han benådade honom. Henrik IV hade kallat påven en “falsk munk” och en inkränktare - en handling som påven hämnades genom att berätta för Henriks undersåtar att de inte behövde lyda honom.⁴ Napoleon gjorde mer än att bara tala. Han fängslade påven.

Napoleons vågade handling markerade slutet på 1260 år av påvlig dominans. Daniel hade siat om den här tidsintervallen då den påvliga förföljelsemakten skulle regera och konstaterade: “Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid.” (Daniel 7:25)

Johannes uppenbararen hade förutspått slutet på denna långa tidsintervall och förklarade:

Och jag såg ett vilddjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. Ett av dess huvuden såg ut som om det hade blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde efter det. (Uppenbarelseboken 13:1 & 3)

Yahuwahs yttranden är lika fasta som Hans tron. Hans syften kan inte påskyndas eller försenas. Vid rätt tidpunkt befriade himlen Frankrike från sina påvliga förtryckare och reste upp Napoleon Bonaparte för att vara den nödvändiga förändringsmedlet. Att ta påven tillfånga var också stöten som gav påvedömet det dödliga såret. Det slutade 1260 år av påvligt världsherravälde och inledde slutprocessen.

Kungen i söder trycker mot Frankrike

Om det fanns några tvivel om identiteten på den villiga kungen som Napoleon / Frankrike så bekräftas denna tolkning av det franska fälttåget i Egypten och Syrien. Detta tjänar dessutom till att identifiera Kungen i södern som Egypten, för Egyptens handlingar mot Frankrike uppfyller Daniels profetia perfekt:

Men vid ändens tid skall kungen i Söderlandet drabba samman med honom [Den villige kungen]. Kungen i Nordlandet skall då storma fram mot denne med vagnar och ryttare och en stor flotta. Han skall rycka in i länderna och svämma över och dra igenom dem.

Han skall också dra in i 'det härliga landet', och många länder skall falla, men dessa skall undkomma hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons avkomlingar.

Ja, han skall sträcka ut sin hand mot länderna. Egypten skall inte slippa undan.

Han skall erövra skatter av guld och silver och alla slags dyrbara ting i Egypten. Libyer och etiopier skall följa honom.

Då skall han få höra rykten från öster och norr som förskräcker honom, och han skall dra ut i stort raseri för att förstöra och förgöra många.

Sina palatstält skall han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom. (Daniel 11:40-45)

Återigen är en text-för-text-analys av den här delen utanför denna artikelns ramar. Men Egypten “pressade” mot Frankrike och detta under det år som anges i profetian som “vid ändens tid”!

Egypten, under mamlukernas styre, hade praktiskt taget förstört den franska handeln med Egypten. Det var för att rätta till denna situation, och antagligen med avsikt att göra Egypten till en fransk koloni, som Napoleon invaderade Egypten 1798 - precis året som började “slutet”!

Egyptens förstörelse av sin handel med Frankrike var inte ett stort brott. Egypten bara "pressat mot" Frankrike. Frankrikes gensvar ledde dock till en lång reaktionskedja med några mycket oavsiktliga konsekvenser.

En storm till skörd

Men vid ändens tid skall kungen i Söderlandet drabba samman med honom. Kungen i Nordlandet skall då storma fram mot denne… (Daniel 11:40)

Napoleon hade antagit att det osmanska riket i bästa fall skulle vara tacksamma, i värsta fall neutralt inställda mot det franska avsättandet av mamlukerna som tidigare kämpat mot osmanskt styre.

Frankrike hade traditionellt varit allierade med det osmanska riket, och åtminstone för tillfället fanns ingen avsikt att störa detta. Den franska planen förlitade sig starkt på att ottomanerna förblev åtminstone neutrala och räknade med deras fientlighet mot mamlukerna ... övervägde deras ilska gentemot den franska invasionen av det som fortfarande officiellt var en osmansk provins.⁵

Napoleons flotta förintades praktiskt taget av britterna vid Slaget vid Nilen. Endast två franska fartyg undkom och lämnade Napoleons styrkor strandsatta i Egypten och avskurna från alla förnödenheter. Striden kostade britterna 200 liv medan fransmännen förlorade 1 700, med ytterligare 3 000 fångade. Bild av George Arnald.

Detta naiva antagande från fransmännens sida visade sig vara fullständigt fel när den brittiska admiralen Horatio Nelson tillintetgjorde den franska flottan den 1 augusti 1798.

Eventuella chanser att det osmanska riket skulle acceptera den franska erövringen grusades när Nelson förstörde den franska flottan vid Slaget vid Nilen (1 augusti). Brittisk diplomati i Istanbul kunde nu styra imperiet mot direkt opposition, och den 9 september 1798 förklarade det osmanska riket krig mot Frankrike ... Napoleon var nu tvungen att möta den verkliga risken för invasion av land och till sjöss. Två osmanska arméer skulle involveras i invasionen. Damaskus armé skulle avancera genom Syrien och Palestina och attackera Egypten över Sinai. En annan armé, som skulle bildas på Rhodos, skulle, med skydd från den kungliga marinen, landa nära Nilen. Fransmännen skulle vara helt inringade och underbemannade.⁶

Detta var en fullständig uppfyllning av Daniel 11:40-45 eftersom det osmanska riket / kungen i norr, i sitt försök att driva ut fransmännen, verkligen gick in i det "förlovade landet". Många länder störtades och Egypten tvingades till slut att betala en straffgärd till det osmanska riket, i enlighet med profetians säkra ord som hade förklarat: “Egypten skall inte slippa undan. Han skall erövra skatter av guld och silver och alla slags dyrbara ting i Egypten. Libyer och etiopier skall följa honom.” (Daniel 11:42-43)

Ryssland och Persien, från norr och öster om det osmanska riket, började annektera delar av det osmanska riket som gränsade till deras territorier. Detta förargade det osmanska riket, som reagerade med stor ilska och så småningom ledde till folkmordet på de armeniska kristna under misstanke att de hade hjälpt Ryssland. Enligt International Association of Genocide Scholars, "Mer än en miljon⁷ armenier utrotades genom direkt dödande, svält, tortyr, och tvångsdödsmarscher." ⁸ Enligt Yahuwahs ord så drog det osmanska riket, kungen i norr, ut “i stort raseri för att förstöra och förgöra många.” (Daniel 11:44)

Ingen skall bistå honom

Sina palatstält skall han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom. (Daniel 11:45, KJV)

Strax innan kungen i norr / det osmanska riket kom till vägs ända så slog han verkligen upp “sina palatstält” i Palestina genom att flytta en del av sin regering dit.

Guvernörernas styrka hängde inte enbart på deras personliga färdigheter utan också på den myndighet som tilldelades dem av centralregeringen i Istanbul ... I slutet av artonhundratalet, under Abdülhamid II:s regering, utnämndes guvernörer bland palatssekreterarna av sultanen, inklusive Ekrem Bey, guvernör i Jerusalem från 1906 och 1908. Senare, i början av nittonhundratalet, utsågs guvernörer av Ungturkarna bland turkiska tjänstemän.⁹

Mustafa Kemal Atatürk, turkisk landsfader, 1881-1938

Bara några år senare var kungen i norrs tid över, och ingen bistod honom. Precis som Napoleon var Yahuwahs svärd som sårade påvedömet så höjdes Mustafa Kemal upp av Yahuwah för att ge Islam ett dödligt sår.

Kemal var en krigshjälte i det turkiska självständighetskriget och drev britterna, fransmännen, och grekerna från Turkiet. Kemal använde sin popularitet för att upprätta Republiken Turkiet. “Det naturliga valet [till första president] var Mustafa Kemal, hjälten i självständighetskriget, som nu antog titeln "Atatürk", vilket betyder "turkens fader." ¹⁰

Kemal var en lysande strateg och en skicklig statsman. Han ville modernisera Turkiet och han såg att det bästa sättet att göra detta var genom att skilja henne från den islamiska religionen som hade varit en integrerad del av det osmanska riket.tribute

Atatürk [Kemal] och hans medarbetare började offentligt ifrågasätta religionens värde och ansåg att religionen inte var förenlig med modern vetenskap och att sekularismen var absolut nödvändig för moderniteten. Således började Ataturk-regimen steg för steg att genomföra den “kemalistiska” ideologin med en radikal reformering av det turkiska samhället i syfte att modernisera Turkiet från resterna av dess osmanska förflutna.¹¹

En av de första saker som Kemal gjorde var att avskaffa det osmanska sultanatet och omvandla kalifatet till en ren galjonsfigur. Kalifatet hade funnits sedan profeten Mohammeds död och var vördad som en religiös myndighet av muslimer i många olika länder. Inom ett och ett halvt år från att ha eliminerat sultanatet avskaffade Kemal och nationalkongressen också kalifatet.

De otroliga reformer som Kemal initierade var mycket långtgående och var helt enastående. Inga muslimer, i ett muslimskt land, hade någonsin genomfört sådana reformer.

Republiken Turkiets konstitution ändrades så att islam inte längre var statsreligionen.
Sharialag ersattes med europeiska lagar.
De religiösa ledarnas traditionella kläder förbjöds.
Turban och fez förbjöds för män, medan hattar i västerländsk stil uppmuntrades.
Kvinnors hijaber blev förlöjligade och bannlysta från alla offentliga byggnader.
Den gregorianska solkalendern ersatte den månbaserade islamiska kalendern.
Arabisk skrift ersattes med latinska bokstäver. Detta gjorde de yngre generationerna oförmögna att läsa många uppteckningar, och därmed okunniga om deras historia. Det gjorde det också omöjligt att läsa koranen på originalspråket.
Religiösa skolor stängdes.
Regeringen beslagtog över 70 000 moskéer och begränsade byggandet av nya. De konfiskerade moskéerna konverterades till muséer eller användes för sekulära ändamål.
Ministeriet för nationell utbildning övervakade all religiös undervisning.
Sufi (en sekt av islam) -kloster, möteshus och logier konfiskerades. Deras ritualer och möten var förbjudna.
Regeringen utsåg muftier och imamer och höll tillsyn över dem.
Det arabiska ordet för Gud, “Allah,” ersattes med den turkiska motsvarigheten: “Tanri”.
Den muslimska uppmaningen till bön förbjöds på arabiska. Hädanefter behövde gjordes det på turkiska.
Helgen inkluderade inte längre fredag, den traditionella islamiska bönedagen. Istället följde helgen det europeiska exemplet med att ha lördag och söndag som lediga dagar.

Uppror mot den sekulära agendan dämpades snabbt och brutalt, bara Seyh Sait-upproret kostade nästan 30 000 liv.

Alla dessa reformer samverkade för att effektivt radera islam från turkens vardagliga liv. Trots religiöst sinnade turkars bästa ansträngningar ... för att bevara sitt arv, språk, och religion, så var pressen från regeringen att anta sekulära idéer för stor. I över 80 år förblev den turkiska regeringen hårt sekulär. Försök att återföra islamiska värden till regeringen har bemötts av motstånd från militären, som ser sig själv som skyddaren av Atatürks sekularism.¹²

Precis som påvedömet som föregick det så hade det osmanska riket (och islam i allmänhet) fått ett dödligt sår som profeterades i Daniel. Kungen i norr hade kommit till sitt slut och ingen bistod honom.

Nödens tid

Daniel delade inte in sina profetior i kapitel. Daniel 12:1 följer omedelbart Daniel 11:45 i de ursprungliga manuskripten. Det är av häpnadsväckande betydelse: “På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken.” (Daniel 12:1)

För första gången i historien blev en påve kung med undertecknandet av Lateranfördraget.

När?

När nordkungen kom till sitt slut. Då började nödens tid!

Nittonhundratjugotvå var ett extremt viktigt och betydande år i profetisk historia. 1922 avslutades det osmanska riket, med dess inflytande över hela islam. Kungen i norr hade kommit till sitt slut utan att någon hjälpte honom. Samma år besteg påve Pius XI den påvliga tronen. Nästan på dagen sju år (eller en sabbatsperiod) senare, undertecknade Benito Mussolini och påven Pius XI Lateranfördraget, som "erkände påvlig suveränitet över Vatikanstaten ... och säkrade påvens totala oavhängighet ... [Fördraget] gav staden Rom en speciell karaktär som "centrum för den katolska världen och pilgrimsfärdplats." ¹³ För första gången i historien blev påven själv en "kung". Han hade oberoende politiskt herravälde över Vatikanstaten och kunde skicka och ta emot ambassadörer från världens olika regeringar.

Så när nordkungen kom till sitt slut började alltså nödens tid när det “dödliga såret” (som påvedömet fick av Frankrike) läktes. Detta är oerhört viktigt, eftersom detta betyder att nedräkningen av de åtta kungarna som omnämns i Uppenbarelseboken 17:10-11 hade börjat. Det råder ingen tvekan om att det osmanska riket fall 1922, och början av nedräkningen av de åtta kungarna, representerar den perfekta uppfyllandet av Daniel 11:45.

Slutet började 1798 när påvedömet fick ett dödligt sår. Nödens tid började 1922, när den första av de åtta kungarna besteg den påvliga tronen, i förberedelse för det dödliga sårets läkande.

Fokus med tanke på de "sju sista plågorna", som talas om i Uppenbarelseboken 16, har lett till ett allmänt antagande att perioden då plågorna faller [officiellt] är Nödens Tid. Och det blir en hemsk tid. Men under den tiden, efter att tillsyningstiden har avslutats, kommer Yahuwahs folk att bevaras och ingen av de rättfärdiga kommer att förlora sina liv.

Veteraner från första världskriget som desperat sökte hjälp vände sig till skulptörer som gjorde ansiktsproteser för saknade ögon, näsor, till och med käkar.

Nödens tid som talas om i Daniel 12:1 är mycket bredare. Även om det inkluderar de sju sista plågorna så omfattar den också tiden sedan 1922.

Fler människor har mist livet under nittonhundratalet än under någon annan tidsperiod i historien. “Det totala antalet militära och civila förluster under första världskriget var cirka 40 miljoner. 20 miljoner dödsfall och 21 miljoner sårade.” ¹⁴ De 21 miljoner sårade led värre på den tiden eftersom medicinsk vetenskap inte var så avancerad som den är idag.

Och detta var bara föregångaren till nödens tid! Jämfört med förödelsen under andra världskriget så är detta bara en bråkdel av förlusterna eller de liv som krossades. “Andra världskriget dödade fler människor, förstörde mer egendom, störde fler liv och hade antagligen mer långtgående konsekvenser än något annat krig i historien.” ¹⁵

Uppskattningar för de totala förlusterna under andra världskriget. De flesta uppskattar att cirka 60 miljoner människor dog i andra världskriget, däribland cirka 20 miljoner soldater och 40 miljoner civila. Många civila dog på grund av sjukdom, svält, massakrer, bombningar, och avsiktliga folkmord. Sovjetunionen miste cirka 27 miljoner människor under kriget, nästan hälften av alla dödsfall från andra världskriget. En av fyra sovjetiska medborgare dödades eller skadades i det kriget.¹⁶

Ödeläggelsen på mänskligheten under 1900-talet är enastående i världshistorien.

Aldrig tidigare har vi haft två sådana förödande krig inom loppet av 100 år, men dessa två krig inträffade inom 30 år mellan varandra. Sedan andra världskriget och även dessförinnan så har det varit ett krig efter det andra. Mellan de två världskrigen hade vi det ryska inbördeskriget, som kostade uppemot 9 miljoner liv, och före det den mexikanska revolutionen 1911 som dödade 2 miljoner. 1950 dödades 3.500.000 människor under Koreakriget. Sen har vi Vietnamkriget med 6.020.000 döda. Det andra Sudanesiska kriget 1983–2005 kostade 2 miljoner liv. Iran-Irak kriget 1980 till 1988 med 2 miljoner döda. Det andra Kongokriget 1998 till 2003 med 5.400.000. Kriget mot terror har i sig krävt mer än fyra miljoner liv. När du lägger ihop siffrorna så blir det totalt 146.920.000 liv. Detta gör de senaste 100 åren till det dödligaste århundradet i historien, bara utifrån krigföringen och det fanns många fler konflikter under denna tid som vi inte ens nämnt!

För att sätta dessa siffror i perspektiv så betänk då att ... cirka 82 miljoner dog i krig under 1800-talet, 60 miljoner av dessa var från Taiping-upproret i Kina på 1860-talet. Betänk också att korstågen som omfattade 200 år dödade upp till 9 miljoner och de mongolska invasionerna som varade i 300 år dödade upp till 60 miljoner.¹⁷

Men detta är inte allt. Det var inte bara krig som skördade offer över hela världen. Stalins terrorsvält i Ukraina, Holodomor, en konstgjord katastrof ¹⁸, dödade omkring 17 miljoner liv bara mellan 1932-1933.

Den stora hungersnöden i Kina, som ägde rum mellan 1958-61, är en av de största tragedierna i nedtecknad historia och dödade mellan 14 och 40 miljoner människor. Den typiska uppskattningen är vanligtvis cirka 30 miljoner människor. För att jämföra detta antal med andra stora mänskliga dödsfall kan andra världskriget ha dödat 80 miljoner människor totalt. Men medan dessa människor svalt ihjäl, undertryckades informationen om hungersnöden kraftigt och vad som redovisades om skördestatistiken manipulerades.¹⁹

Hungersnöden 1932-1933 i Ukraina, idag känd som Holodomor (ukrainska: Голодомор, "utrotning genom hunger" eller "hunger-utrotning") var ett planerad folkmord på Europas “brödkorg”. Det fanns ingen faktisk brist på spannmål. Snarare var kornet inlåst i kornmagasin och förvarades målmedvetet från folket.

Och det här är bara två av många hungersnöder som världen har skådat sedan 1922. Hundratals miljoner har dött på grund av sjukdom sedan nödens tid började och trots medicinska framsteg blir sjukdomarna mer virulenta och svårare att behandla. Så kallade “naturkatastrofer” har krävt hundratals miljoner fler liv. Det lidande som åsamkats får sinnet att snurra. Den nya normen är rekordbrytande ytterligheter: i hetta, i torka, i kyla, i orkaners styrka, i nederbörd. Och listan fortsätter och fortsätter. Det rapporterades endast 78 naturkatastrofer 1978 i motsats till 348 år 2004. Och under åren sedan dess har antalet stigit än högre, liksom dödsfallen från dessa händelser.

Åren sedan 1922 har verkligen varit "en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden." Det enorma lidandet under 1900-talet och början av 2000-talet förutspåddes i Daniels profetior. Dessa tragedier kommer bara att öka inom en snar framtid när världen står inför de sju trumpetstötarnas larm, följt av de sju sista plågorna utgjutning.

Det är under denna nödens tid som Mikael ställer sig upp.

Mikael reser sig

På den tiden skall Mikael träda upp … Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden … (Daniel 12:1)

Att Mikael ställer sig är en högtidlig händelse. Det betyder att tillsyningstiden är på väg att avslutas för hela mänskligheten. Prövoperioden upphörde för den israelitiska nationen när de, vid Stefanus rättegång, slutligen och till fullo helt förkastade Frälsaren.

När de hörde detta blev de ursinniga och skar tänder mot Stefanus. Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Yahs härlighet och Yahushua som stod på Eloahs högra sida. Och han sade: Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Yahs högra sida. (Apg. 7:54-56)

Den åttonde påven

Påve Franciskus höga ålder, den åttonde och siste kungen, är ett brådskande vittnesbörd om hur dessa händelser snart kommer att äga rum.

Påven Francis I är den åttonde och siste påven som förutses i Uppenbarelseboken 17. Han är en gammal man. Han har redan levt längre än den genomsnittlige människan. Det är under hans regeringstid som Mikael kommer att ställa sig upp, och signalera tillsyningstidens slut. Detta betyder att det är under hans få återstående år som de sista händelserna som förutses i Skrifterna kommer att äga rum. Yahushuas tjänst i det Allraheligaste kommer att avslutas, mänsklighetens prövning kommer att avslutas, de sju sista plågorna kommer att hällas ut över de förlorade, och Frälsaren kommer tillbaka i triumf och härlighet.

Profetia förstås i allmänhet endast vid dess uppfyllelse. Det faktum att världen har varit i nödens tid sedan 1922, det faktum att den åttonde och sista kungen sitter på "Petrus tron" i detta nu, visar oss att tiden för Mikaels resning och prövotidens avslut är nära! Inom bara några månader kommer prövotiden för de utvalda att förseglas. Det är dags för varje uppriktig troende att rannsaka sina hjärtan och till fullo överlämna sig till Yahushua och lägga åt sidan “allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss.” (Hebreerbrevet 12:1)

Detta är den högtidligaste av tider. Det finns väldigt få händelser kvar innan Yahushua ses i härlighetens moln. Det är bara några korta månader innan katastrofen översköljer oss och de sista händelserna och till sist alltings slut. Tiden kvar för perfektion av vår enskilda karaktär är nästan över. Ingen kan fördröja eller skjuta upp förberedelse utan den största risken för sin egen själ. Varje synd och fel måste övervinnas genom tro på Honom som redan har erövrat allt.

Allt är nu på plats. Allt som återstår är för de de sju trumpeterna att larma såsom förutspåtts i Uppenbarelseboken 8-9. Dessa börjar med en faslig jordbävning. Trumpeterna kommer strax därefter. När det väl har börjat kommer det inte att vara långt kvar till slutet.

Den femte trumpetstöten, som är så fruktansvärd att Skrifterna kallar den för det första veropet, kommer att resultera i att påve Franciskus blir ordförande för den nya världsordningen, som förutsetts i Uppenbarelseboken 17:12-14. De sataniska bedrägerierna som väntas, som t.ex. invasion från yttre rymden, under denna tid kommer att vara fruktansvärda och bara de som är baserade på Yahs Ord kommer att kunna stå upp för sanningen. När påve Franciskus har upphöjts till världens ledare kommer han att föra det hårdaste kriget någonsin mot Yahuwah och Hans laglydiga anhängare. Den falska sabbaten kommer att verkställas och den sanna sabbaten kommer att förbjudas över hela världen.

Scenen är redo. Alla spelare är på plats. Det enda som står mellan massorna och den slutgiltiga prövningen är trumpeternas stötande.

Profetiornas varningsmarkörer förklarar att tiden drar mot sitt slut. Alla som älskar Yahuwah kommer att överlåta sig helt till Honom för att bli rena från allt smuts. Alla kommer att göra allt för att vinna förlorade själar åt Honom. Slutet är här! Yahushua är på väg!

Gör er redo! Gör er redo! Gör er redo!