|
Romarbrevet 13 används ofta för att lura kristna att följa orättvisa lagar och stödja tyranniska regeringar. Sådana tolkningar motsäger emellertid faktiskt Skrifterna. Yahuwah har aldrig beordrat någon att följa mänsklig lag i strid med gudomlig lag. |
William Shakespeare var utan tvekan den största författaren det engelska språket någonsin har haft. Han bidrog med fler fraser och ordstäv till språket än någon annan person innan eller efter. Under de fyra hundra åren sedan hans död har hans skrifter påverkat folkmunnen till den grad att människor citerar honom utan att ens inse det.
En av Shakespeares fraser som ofta parafraseras är: “Även djävulen kan citera Bibeln för egna ändamål.” Djävulen som citerar Skriften är ett av de mest framgångsrika sätten han bedrar oss på. En lögn är bara lika stark som den mängd sanning som den är uppblandad med. Att kombinera lögner med Skriften är ett extremt effektivt sätt att lura de ärlighjärtade.
När djävulen frestade Frälsaren i vildmarken citerade han Psalm 91: 11-12. Yahushua lurades emellertid inte, för Lucifer hade citerat Skriften och lämnat en nyckelfras och därmed förvridit texten. Så citerar djävulen Skriften! Det är antingen felciterat eller så ges det en felaktig tolkning.
Det är viktigt för de troende att vara uppmärksamma på detta djävulska mönster eftersom den används i stor utsträckning av regeringar och organiserad religion för att få stöd och överensstämmelse med obiblisk praxis.
Skriften varnar för en världsomspännande entitet vid tiden slut som ska utöva despotisk makt över alla. De troende har länge stått som ett bålverk mot ondskans intrång. Därför har djävulen sökt nya sätt att lura dem till att förbli passiva inför fel. Samtidigt förvrider han och motiverar deras passivitet som lydnad mot Yah. Han har hittat den perfekta lösningen genom en felaktig tolkning och översättning av Romarbrevet 13: 1-7:
Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Yah, och den som finns är insatt av honom.
Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Yah har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva.
Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den.
Överheten är en Yahuwahs tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Yahuwahs tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.
Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull.
Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Yahuwahs tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift.
Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.
Utan tvekan är Universum Monark kungars Konung och herrars Herre. “Han avsätter kungar och tillsätter kungar.”. (Daniel 2:21) Eftersom “Yahuwah är den som dömer, den ene böjer Han ned, 
den andre reser Han upp.” (Psalm 75: 8) Således är alla jordiska myndigheter vid makt med Yahuwahs tillstånd. Detta betyder dock inte att de är den Högstes tjänare och bör följas som sådana. De flesta jordiska krafter arbetar för att främja Satans rike, inte Yahuwahs. Därför är det bara när deras lagar eller förordningar är i harmoni med den gudomliga lagen som det är den troendes plikt att underkasta sig dem.
Det är en felaktig tolkning att använda Romarbrevet 13 för att betvinga förlikning med orättvisa lagar. Skrifterna är fulla av exempel där män av Yah riskerade sina liv trotsandes mänsklig lag för att förbli trogna mot den gudomliga lagen.
När en fåfäng kung uppförde en gyllene staty på slätten i Dura och beordrade alla att böja sig och tillbe den, riskerade de tre värdiga männen sina liv för att förbli trogna mot Yahuwah. De förklarade djärvt: "Vet detta, o konung, att vi inte tjänar dina gudar, och inte heller vill vi tillbe den guldstaty som du har låtit ställa upp." (Se Daniel 3.)
 |
|
Daniel i lejongropen, Briton Rivière (1890) |
Flera decennier senare möttes Daniel av en liknande situation. När en lag stiftades för att reglera dyrkan fortsatte Daniel lugnt med sina angelägenheter utan att på något sätt förändra sin normala praxis. Kostnaden för hans handlingar var hög: “De tog Daniel och kastade honom i lejonkulan.” (Daniel 6:16) Regeringen hade överskridit sin myndighet när den fattade ett dekret att ingen kunde be till någon gud förutom kungen för en månad. Daniel visste detta. Så även om han var mycket högt placerad i regeringen förblev han trogen mot den gudomliga lagen snarare än att följa mänsklig lag.
Daniels motståndskraft mot mänsklig lag möttes av Yahuwahs godkännande. När kungen öppnade lejonkulan och frågade om Daniel fortfarande levde så fastställer Daniels svar tydligt principen att lydnad gentemot den gudomliga lagen alltid har företräde mot mänsklig lag. “Må konungen leva för evigt! Min Elah 1 har sänt sin ängel och stängt till lejonens gap, så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför Honom och jag har heller inte förbrutit mot dig, o konung.” (Daniel 6:21, 22)
Min Elah. Daniel konstaterade att hans Elah var överlägsen kungens gudar och som Högste Elah så hade lydnad mot Hans förordningar företräde över varje mänsklig lag. Det är en rättfärdighetens princip att Yahuwahs lag aldrig ska brytas för att följa mänskliga lagar.
Berättelsen om Petrus och Johannes inför Sanhedrinen är ett annat utmärkt exempel på att Yahuwahs lag har företräde över jordiska förordningar. Faktum är att när människors befallningar trotsar Yahuwahs lag måste människan trotsas och den Allrahögste följas. Efter att Petrus hade helat en lytt man, lät prästerna arrestera honom och Johannes.
De befallde dem att lämna rådssalen och överlade med varandra. De sade: Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem, det står klart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. Men för att detta inte skall spridas vidare bland folket, så låt oss varna dem för att i fortsättningen tala till någon människa i det namnet.
De kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Yahushuas namn. (Apg. 4:15-18)
 |
|
Skriften är tydlig: oavsett vilken jordisk makts auktoritet så förblir den troendes första ansvar gentemot Yahuwah. Vi ska inte följa någon jordisk lag som förnekar Yahuwahs lag. “Vi borde följa Yahuwah snarare än män.” (Apostlagärningarna 5:29) |
Lärjungarnas inspirerade svar fastställer principen som alla bör följa när de ställs inför mänskliga lagar som står emot den gudomliga lagen: “Men Petrus och Johannes svarade dem: Döm själva om det är rätt inför Yah att lyda er och inte Yah? Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört.” (Apostlagärningarna 4:19, 20)
Denna berättelse är intressant av ett annat skäl: det var nationens religiösa myndigheter som krävde att deras regler och förordningar följdes. Skriften är tydlig: oavsett vilken jordisk makts auktoritet så den troendes första ansvar gentemot Yahuwah. De enda jordiska lagarna som ska följas är de som inte strider mot den gudomliga lagen. Genom alla tider har miljontals trofasta gett sina liv för att motstå orättvis myndighet och förbli lojala mot Yahuwah.
New International Version (NIV) är en översättning av Bibeln som ofta används av dem som vill vrida Skriften till att passa egna ändamål. Det är lätt att se varför när man granskar Romarbrevet 13.
Låt alla vara underkastade de styrande myndigheterna, ty det finns ingen myndighet förutom det som Yahuwah har upprättat. De befintliga myndigheterna har inrättats av Eloah. Följaktligen, den som gör uppror mot myndigheten gör uppror mot vad Yahuwah har inrättat, och de som gör det kommer att döma sig själva. ... (Romarbrevet 13: 1-2)
Vad King James-versionen översätter som "högre makter" översätter NIV som "styrande myndigheter". Det ursprungliga ordet är exousia (#1849). Förvisso innefattas betydelserna makt och auktoritet – men betydelsen innefattar också privilegium, obundenhet, behärskning, och frihet. Människor investerades med auktoritet av Skaparen - kraften att välja själv vad man kommer att göra. När ordet "frihet" införs i textstycket lyser en annan betydelse genom:
“Låt varje varje själv underordna sig den högre friheten. För det finns ingen frihet som inte är av Yahuwah: de friheter som finns är förordnad av Yahuawh. Så vemhelst som motstår frihet, motstår Yahuwahs förordning: och de som motstår skall dra domen till sig själva. För de styrade inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för friheten? Gör vad gott är så skall du få beröm av den. (Romarbrevet 13:1-3)
Det är oerhört viktigt för den sista generationens troende att ha en korrekt förståelse av Romarbrevet 13 eftersom det är missbruk av detta stycke som redan används för att säkerställa efterlevnad av tyranniska jordiska makter. Inom en snar framtid kommer samma stycke att användas för att upprätthålla den förfalskade sabbaten. Kompromissande pastorer kommer att uppmana sina medlemmar att underkasta sig denna lag som bryter mot Yahuwahs lag. En missförståelse av Romarbrevet 13 kommer att leda till att Yahs föregivna folk följer mänskliga lagar. När de gör detta kommer de att få vilddjurets fruktade märke.
Det är både felaktigt och moraliskt förkastligt att använda Romarbrevet 13 för att stödja statliga lagar som är i motsats till den gudomliga lagen. Yahuwah har inte gett någon människa, ingen makt i varken himmelen eller på jorden, myndighet att förneka Hans lag.
 |
|
Friedrich Gustav Emil Martin Niemöller, 1892-1984 |
Martin Niemöller förstod denna extremt viktiga princip om rättfärdighet. Han var en engagerad kristen pastor som levde under den ateistiska regimen i Nazityskland. Vid den tiden förlikade sig många kristna kyrkor med nazisternas krav och de baserade denna kapitulation på Romarbrevet 13. Niemöller, en luthersk teolog, förstod faran med att placera mänsklig auktoritet över gudomlig myndighet. Han motsatte sig hårt “nazifieringen” av alla protestantiska kyrkor och var en skarp kritiker av nazistisk politik. Denna modiga man av Yah arresterades och fängslades i diverse koncentrationsläger mellan 1937 till 1945.
Han kom sedan att uttrycka sin bittra ånger över att han inte hade talat upp och gjort mer för att hjälpa offren för den nazistiska regimen och konstaterade
Först kom de efter socialisterna, och jag talade inte—
Eftersom jag inte är en socialist.
Sen kom de efter fackföreningarna, och jag talade inte ut—
Eftersom jag inte är en fackföreningsman.
Sen kom de efter judarna, och jag talade inte ut—
Eftersom jag inte är en jude.
Sen kom de efter mig—och det fanns ingen kvar som kunde
tala för mig.
Skrifterna förkunnar inte blind lydnad mot jordiska krafter. Däremot lär den att alla som älskar sanning och helighet har både en plikt och en skyldighet att motstå fel. Det här är motsatsen till den felaktiga tolkningen av Romarbrevet 13.
Edmund Burke var en man som förstod detta väl. Han var författare, statsman, politisk teoretiker, och filosof. En citat som ofta tillskrivs honom lyder: “Det enda som är nödvändigt för att det onda ska segra är att goda män inte gör någonting."
Det är en solenn plikt att stå för sanning. Det är en helig skyldighet att stå emot det onda i alla dess former. Regeringar, befogenheter, och myndigheter innehar sina positioner av tillåtelse från den Allsmäktige. Deras myndighet är delegerad myndighet. Som sådan är de själva ansvariga inför Skaparen. Så fort de förmodar krav och lagstiftning som trotsar den gudomliga lagen – i det ögonblicket – bryter de mot myndigheten som har givits dem av den gudomliga lagstiftaren.
Predikaren 12:13 sammanfattar människans skyldighet: “Detta är slutsatsen, när allt blivit hört. Frukta Eloah och håll Hans bud. Det är människans hela plikt.” Själens huvudansvar är gentemot Skaparen. Detta är alltid en stående skyldighet. Jordiska styrande myndigheter ska följas endast när de överensstämmer med den gudomliga lagen. Detta är människans hela plikt.
