En allt
växande skara ärlighjärtade sanningssökare stöter på ett uppseendeväckande
påstående: att den Romersk-katolska Kyrkan är ansvarig för att ha tilldelat
världen Bibeln så som vi känner den. Det uppges att den Romersk-katolska
Kyrkan, vid Nicaeakonciliet valde ut vilka av skriftverken som skulle
inkluderas och bestämde vilka böcker som var inspirerade och förkastade andra
som oinspirerade.
Om detta påstående är sant, blir problemet uppenbart faktum: med hänsyn till hur många oskrifterliga trosatser som förkunnas och praktiseras av den Romersk-katolska Kyrkan, hur kan man vara säker på att den moderna Bibeln är Yahuwahs ord? Tänk om den Romersk-katolska Kyrkan förkastade böcker som borde ha blivit inkluderade? Om Katolicismen är ansvarig för vår moderna Bibel, hur kan vi då vara säkra på att den är korrekt?
Tanken, att den Romersk-katolska Kyrkan ensam är ansvarig för att ha tilldelat världen den Heliga Bibeln, kommer föga förvånande från de Romersk-katolska själva. The Faith of Millions: The Credentials of the Catholic Religion klargör med all önskad tydlighet resonemanget som används för denna otrolig hävdan:
Det var den Katolska Kyrkan som samlade upp alla dessa böcker [i det Nya Testamentet], placerade dem inom en enda volyms omslag, och gav så till världen vad som idag är känt som Bibeln…
1.
Det Nya Testamentet skrevs i sin helhet av Katoliker.
2. S:t Peter, den Katolska Kyrkans första påve, är författare
till två av dess brev.
3. Den Katolska Kyrkan bestämde Bibelns kanon eller
listan av böcker som utgör det Nya Testamentet.
4. Den Katolska Kyrkans förklaring att alla Nya
Testamentets böcker är inspirerade av Gud utgör den enda auktoriteten för både Katolska och Protestanters universella
tro i deras inspirerade karaktär.
5. Den Katolska Kyrkan existerade före det Nya
Testamentet.
6. Den Katolska Kyrkan är det Nya Testamentets moder.
Om hon inte noga hade granskat sina barns skrifter, avvisat några och godkänt andra som värdiga medräknan i Nya Testamentets kanon, skulle det Nya Testamentet inte finnas idag.
Om hon inte hade förklarat böckerna som sammanställer det Nya Testamentet att vara det inspirerade ordet av Gud, skulle vi inte känna till det.
Den enda auktoritet som icke-Katoliker har för Skrifternas inspiration är den Katolska Kyrkans auktoritet. Om den senare avslås, återstår ingen logisk grund för kvarhållandet av den kardinala grundsatsen för någon Protestant – Skrifternas inspirerade karaktär.1
Upphovsmannen till detta otroliga påstående är uppsåtligt vilseledande. Han vrider och vänder avsiktligt på orden på ett listigt, slugt sätt. Genom att använda termen “Katolska Kyrkan” alltigenom, leds man till att anta att kyrkan som avses är den Romersk-katolska Kyrkan. Detta är dock missvisande. Historiska fakta bevisar att den Romersk-katolska Kyrkan inte tillkom förrän åtskilliga hundra år efterdet Nya Testamentet skrevs. Därför kan den Romersk-katolska Kyrkan i själva verket inte vara “Nya Testamentets moder”, lika lite som den kan ha “existerat föredet Nya Testamentet.” Alltså: författarna av det Nya Testamentet kan inte ha varit Romersk-katolska!
Och det är här det avsiktliga bedrägeriet kommer in. Påståendet görs om den “Katolska Kyrkan” inte den “Romersk-katolska Kyrkan” som de flesta läsare skulle förutsätta. Ordet “katolsk” betyder helt enkelt “universell”. Så på det sättet skulle man kunna hävda att Nya Testamentets författare var av den “universella” kroppen av troende som faktiskt existerade före Nya Testamentets tid. Men antydan att det endast är den Romersk-katolska Kyrkans förklaring att “alla Nya Testamentets böcker är inspirerade av Gud [är det som] utgör den enda auktoriteten för både Katolska och Protestanters universella tro i deras inspirerade karaktär.” är både inkorrekt och hädiskt.
En sådan redogörelse nedsätter Bibelns auktoritet och placerar den Romersk-katolska Kyrkan i en ställning överlägsen Skrifterna. Om Yahs Ord är heligt endast för att påven förklarar det, ger det påven en mer betydelsefull ställning än Yahuwah Själv, den gudomliga Författaren.
När man betraktar det i ljuset av historians dokumenterade fakta, avslöjas sådana dristiga påståenden att vara intet mer än förmätet, bedrägligt skryt.
Nicaeakonciliet (322-325 e.Kr.) sammankallades av Konstantin I enbart för ekumeniska ändamål. Han ville av egna sekulära skäl ena Kristendomen. Det är från detta koncilium som vi får den Nicenska trosbekännelsen. Det finns inga uppgifter om någon diskussion vid den tiden som skulle hänföra till vilka böcker som borde innefatta den heliga kanonen och vilka som borde utelämnas.
Det Nya Testamentet som den existerar idag cirkulerades och erkändes som inspirerad långt innan Nicaeakonciliet. Alla böckerna som innefattar det Nya Testamentet var skrivna vid år 95 e.Kr. Redan under Paulus livstid cirkulerades hans brev bland de tidiga troende. Paulus anvisade medlemmarna i Kolossai: “När nu detta brev blivit läst bland er, se till att det läses också i Laodicéernas kyrka, och att ni läser brevet från Laodicea likaså.” (Kolosserbrevet 4:16, översatt från New King James Version. Se också1 Thessalonikerbrevet 5:27.)
 |
|
Justinus Martyren av Theofanes Kretensaren |
Vid mitten av 100-talet cirkulerades de fyra evangelierna tillsammans. Justinus Martyren (100-160 e.Kr.) nämnde inte vid namn någon av Nya Testamentets skrifter, men hänvisade till dem med “det är nedskrivet” eller som “apostlarnas memoarer”. Han hänvisar också i plural till Evangelierna: “För apostlarna, i memoarerna sammansatta av dem, som kallas Evangelier, har sålunda framburit åt oss det som ålades dem; att Jesus tog bröd, och när Han hade tackat, sade "Detta gör I till minne av Mig ..."2
Runt omkring år 170-175 e.Kr. skapade Tatianus, en av Justinus lärjungar, en harmoni av de fyra ortodoxa evangelierna som kallas Diatessaron. Denna text accepterades i vissa cirklar, ibland till och med ersatte den de fyra evangelierna, men dess framgång var mycket kortlivad. Vad denna harmoni påvisar, dock, är att kyrkan började erkänna endast fyra evangelier.3
Detta är en viktig punkt eftersom det klart förkastar samtliga av de Gnostiska Evangelierna som skrevs mellan år 100 och år 300 efter Kristus. Irenaeus, Klemens av Alexandria och Tertullianus; alla citerar de från, nämner eller namnger samtliga av Nya Testamentets böcker, med undantag för brevet till Filemon, Judas brev, Jakobs brev, Petrus andra brev, och Johannes andra och tredje brev. Många år före Nicaeakonciliet nämnde Origenes (185-254 e.Kr.) samtliga av Gamla och Nya Testamentets böcker! Eusebios av Caesarea, som har kallats “kyrkohistoriens fader”, gav en redogörelse för förföljelsen som ägde rum under Kejsare Diocletianus. Han listade alla böckerna i det Nya Testamentet. Athanasius, biskop av Alexandria, förtecknade även han samtliga av Nya Testamentets böcker. Alla dessa är författare som fanns innan de Romersk-katolska, och ändå refererar samtliga på något sätt till böckerna som innefattar Nya Testamentets kanoniska böcker.
Den Muratoriska Bibelkanonen tillhandahåller ytterligare avgörande och unika bevis för att det Nya Testamentet sammanställdes före och oberoende av någon involvering från den Romersk-katolska Kyrkan. Detta dokument är ett manuskriptfragment som innehåller den äldsta kända förteckningen av Nya Testamentets böcker. De flesta forskare tror idag att den skrevs någon gång mellan år 170 och 200. De enda böcker som fattas i förteckningen är Hebreerbrevet, Petrus första och andra brev och Johannes tredje brev. Det är inte ett Romersk-katolskt dokument.
Den Romersk-katolska Kyrkan såsom den är idag fanns inte under de första trehundra åren efter Kristus. Den uppkom först efter Konstantin I:s ekumeniska ansatser legaliserade Kristendomen. Och även då var det en process som sträckte sig över åtskilliga århundraden.
Den allra tidigaste historiska referensen till exakt de 27 böcker som utgör det Nya Testamentet föreföll sig inte förrän långt efter Nicaeakonciliet. I brevet som skrevs av Athanasius, “Påskbrev” från 367 e.Kr., var alla 27 böckerna förtecknade. Konciliet i Hippo (393 e.Kr.) refererade till en lista över skrifter som kunde läsas i kyrkan. Ingenting från denna synod finns kvar idag. Den är bara känd för att den refereras till i Konciliet i Karthago (397 e.Kr.). “Inte heller denna historiska hänvisning från Karthago, Kanon 24, ‘listar’ varje enskilt dokument. Till exempel står det: “evangelierna, fyra böcker …” Enda anledningen för denna lista är att bekräfta vilka skrifter som är ‘heliga’ och då bör läsas i en kyrkotjänst. Det finns ingen kommentar om hur eller varför man kom överens om denna lista.”4
Mot bakgrund av det föregående så är den Romersk-katolska Kyrkans skrytsamma påstående att den själv har varit den ensamme väktaren och bevararen av de heliga Skrifterna ned till nutiden, är inget annat än ren osanning. Bibeln är inte en Katolsk bok. Katolikerna skrev den inte, inte heller stämmer deras doktriner eller kyrka överens med den doktrin och kyrka som den talar om. Det Nya Testamentet färdigställdes innan det första århundradet e.Kr. var över. Sakerna i den motsvarar inte till den Katolska Kyrkan som hundratals år efter apostlarnas död sakta utvecklades till det den är nu. Den [Romersk-] Katolska Kyrkan är inte den ursprungliga och sanna kyrkan, utan en "kyrka" född ur många avvikelser och förvanskningar från den Nytestamentliga kyrkan.5
I stort sett användes fyra kriterier för att avgöra huruvida de olika skrifterna var inspirerade av YAHS Ande och borde vara inkluderade i den heliga Bibelkanonen eller inte:
Det är viktigt att förstå att ingen kyrka och ingen människohandling har åstadkommit eller är ansvarig för de Heliga Skrifterna. Ingen koncilie gjorde en bok “inspirerad” helt plötsligt. De olika redogörelserna från koncilierna erkände bara vad själva kroppen av troende redan hade etablerat som inspirerat skriv. Michael J. Kruger, författare till The Question of Canon, observerar följande:
När folk upptäcker att Nicaea inte beslutade eller bestämde Bibelkanonen, är oftast följdfrågan: “Vilken koncilie bestämde kanonen då?” Vi kan ju med all säkerhet inte ha en kanon utan någon slags auktoritär, officiell handling utförd av kyrkan som fastställde den. Inte kan väl vi ha en kanon såvida inte en samling män någonstans någon gång röstade om det. Eller hur?
Detta sätt att resonera på avslöjar ett fundamentalt antagande om Nya Testamentets kanon som behöver korrigeras, nämligen det att den hade (eller måste ha) bestämts av en kyrkokoncilie. Faktum i frågan är att när vi granskar tidig kyrkhistoria så finns ingen sådan koncilie. Visst, det finns regionala kyrkokoncilier som gjorde deklarationer om kanonen (Laodicea, Hippo, Karthago). Men dessa regionala koncilier “valde” inte bara böcker som de råkade gilla, utan bekräftade böckerna som de trodde hade tjänat och fungerat som grundläggande dokument för den Kristna tron. Med andra ord: dessa koncilier förklarade hur saker hade varit, inte hur de ville att de skulle vara.
Alltså – dessa koncilier varken skapade, godkände eller bestämde Bibelkanonen. De var helt enkelt bara en del av processen i erkännandetav en kanon som redan var där.6
Endast Yahuwah är ansvarig för världens tillförande av inspirerade skrifter; skrifter som Han ensam är författare till. “Hela Skriften är given av inspiration från Yahuwah och är nyttig till undervisning, tillrättavisning, till rättning, till fostran i rättfärdighet: att Yahuwahs människa skall vara fullbordad, grundligt utrustade åt alla goda gärningar.” (Andra brevet till Timoteus 3:16-17)
Studera heliga Skrifter. Anförtro ditt sinna till din Skapare. Han har lovat att leda dig till all sanning. “Om någon av er saknar visdom, låt han be Yahuwah, som ger åt alla frikostigt, och förebrår inte; och det skall bli givet honom. Men låt honom be i tro, utan tvivel. Ty han som tvivlar är som en våg på havet av vinden driven och omkastad.” (Jakobs brev 1:5-6)
Acceptera
med förtroende att Bibeln är den Allsmäktiges Ord till dig, personligen. Visdom
och förståelse kommer att ges till alla som hänger sig själva att känna Yahuwah
genom Hans Ord.
Relaterat Innehåll:
1 John Anthony O’Brien, The Faith of Millions, s. 127, betoning ursprunglig.
2 Justinus Martyren, First Apology 66, betoning tillagd,
3 “How the New Testament Canon was Formed,” http://www.churchhistory101.com/new-testament-canon.php. Diatessaron kommer av Grekiskans διὰ τεσσάρων (dia tessarōn) "ut av fyra" eller "genom de fyra".
4 Ibid.
5 “Did the Catholic Church Give Us the Bible?” http://www.bible.ca/cath-bible-origin.htm.
6 Michael J. Kruger, “The NT Canon Was Not Decided At Nicea – Nor Any Other Church Council.”