De flesta kristna blir fostrade från barnsben att hasardspel är fel. Föräldrar och lärare på söndagsskolan lär att himlen har gett mänskligheten värdefulla gåvor och att det är en gudomlig plikt och skyldighet att vara kloka förvaltare. Att därför riskera eller slösa bort dessa gåvor genom spel är synd. Och ändå tror och lär miljontals kristna att frälsning i sig är ett slags lotteri.
Predestinationsläran, som först introducerades av den protestantiska reformatorn John Calvin under det sextonde århundradet, reducerar de Evangeliet till att vara intet annat än ett kosmiskt tärningskast, ett gudomligt chansspel. Om Gud valde att du ska vara en av de utvalda, lyckost! Men om inte; trist! Du förlorade. Och ingenting du kan göra kommer att förändra ditt öde.
Medan de som tror på predestination utan tvekan är uppriktiga i sin tro, är denna lära farlig eftersom den felaktigt representerar och snedvrider Yahuwahs kärleksfulla karaktär. Den här artikeln kommer att granska de olika komponenterna i predestinationsläran och förklara hur dessa övertygelser motsäger det avslöjade ordet i Yahuwahs bok, och på ett felaktigt sätt representerar Yahuwahs karaktär såsom det står skrivet i Skriften.
Predestination bygger på fem grundpelare. Dessa fem övertygelser är:
Vid en första anblick skulle de flesta, om inte alla, kristna hålla med om åtminstone några av dessa punkter. Men när man noggrant jämför punkt för punkt med Skrifterna så kan man se att konstateringar som kan verka rimliga och till och med stämma överens med Bibeln i själva verket motsäger den. Låt oss titta på vart och ett av dessa fem punkter och jämföra var och en med Yahuwahs klara ord.
Det är sant att alla som någonsin fötts har ärvt en fallen natur från Adam. ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda ... Alla har syndat och saknar härligheten från Yahuwah.” (Rom. 3:10, 23.) På det att intet tvivel om vilken grad synden har sänkt den mänskliga rasen till förklarar Jesaja: “Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.” (Jesaja 64: 6)
Men om man använder ovanstående för att stödja predestinationsläran så är det uppenbart att felet är extremt. Om människan vore helt och helt ond så kunde hon omöjligt följa den upprepade förmaningen att omvända sig och vända sig från det onda:
“Så sant Jag lever, säger Yahuwah Eloah, Jag gläder Mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill Jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?” (Hes. 33:11)
Dessutom, om människan vore helt oförmögen till gott så skulle hon inte kunna hållas ansvarig för sina synder. Att göra det skulle vara grymt och orättvist.
Även om detta låter Bibliskt eftersom människan oundvikligen har ärvt en fallen natur, är det fortfarande felaktigt. Att grunda sin frälsning helt och hållet på chansen att Yahuwah förutbestämde en att bli räddad tar bort utövandet av fri vilja från ekvationen. Predestination lär att Yahuwah i förväg bestämmer vem som ska räddas. Traditionella kalvinister förkunnar för övrigt en “dubbel predestination” där de tror att Yahuwah också förutbestämmer vilka själar som går förlorade.
Problemen med en sådan tro är tvåfaldiga:
Först och främst tar det bort det personliga ansvaret. Kains mord på Abel skulle i så fall, korrekt, kunna skyllas på att Kain hade “förutbestämts” gå förlorad, och därför “förutbestämd” att mörda sin bror. Det frigör en människa från sina felaktiga handlingars konsekvenser. Det tar bort personligt ansvar för hur andra påverkas av en annans felaktigheter. I själva verket är det just det som Kain försökte göra.
Skriften upptecknar konversationen mellan Yahuwah och Kain efter mordet:
Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom.
Och Yahuwah sade till Kain: Var är din bror Abel? Han svarade: Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror? (1 Mosebok 4:8-9)
Felet med denna tro röns snabbt när Yahuwah avvisar Kains ursäkter och förklarar:
Då sade Han: Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till Mig från marken!
Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand.
När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden. (1 Mosebok 4:10-12)
Det andra problemet med ovillkorligt utval är att det innebär att Yahuwah “förutbestämde” synden i sig. Alla kalvinister tar inte predestinationsläran riktigt så långt; men vissa gör det. Det är ett problem. Om Yahuwah förutbestämde allt så förutbestämde Han också synden när Han valde att vissa själar skulle gå förlorade. Detta motsäger Skriften som tydligt säger: “Ingen som frestas skall säga: Det är Yah som frestar mig. Ty Yahuwah frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.” (Jakob 1:13)
En sådan selektiv förlösning, även om den överensstämmer med predestinationsläran, är inte förenlig med Skrifterna, som upprepade gånger hävdar att Yahushua dog för alla. I Jesajas sublima profetia om Messias verk skrev han:
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Yahuwah på Honom.
Genom den vedermöda Hans själ har utstått får Han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar Min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det Han som bär.
Därför skall Jag ge Honom de många som Hans del, och de starka skall Han få som byte, eftersom Han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, Han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe. (Jesaja 53:6, 11-12)
En av de vackraste och mest citerade skrifterna i Bibeln understryker detta ytterligare genom att förklara att Yahushua dog för hela världen, inte ett förvalt, lyckligt lottat fåtal.
Ty så älskade Yahuwah världen att Han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
Inte sände Yahuwah sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom Honom. (Johannes 3:16-17)
Oemotståndlig nådDenna tro förkastar själva grunden som frälsningsplanen vilar på! Med andra ord: denna tro förkunnar att ingen har valfrihet. Varje son och dotter av Adam ärvde en syndig natur. Yahuwah, "[som] vill inte att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig." (se 2 Petrusbrevet 3: 9), offrade sin Son för att ge alla en andra chans att välja själva. Om det fria valet avlägsnas genom ett gudomligt förutval av vilka som ska bli räddade och vilka som ska bli förkastade så är själva skälet till Yahushuas död för intet.
Denna tro förkunnar att ingen, oavsett hur envist upprorisk, oavsett hur mycket förkärlek man har åt sin favoritsynd, kan gå förlorad om Yahuwah har beslutat annorlunda. På samma sätt kommer ingen, oavsett hur denne längtar efter att vara som Yahuwah, räddas om samme redan valts till förtappelsen. Denna destruktiva övertygelse stöds inte av Skrifternas klara ord. Bibeln lägger endast beslutet på individens egna val. “Det är skaror på skaror i Domens dal, ty Yahuwahs dag är nära i Domens dal.” (Joel 3:14)
Liksom med läran om “oemotståndlig nåd” så försvinner människans fria vilja om man tron att en person som räddats inte kan göra något för att gå förlorad. Ingen är en "fri moralisk agens". En persons valfrihet tas inte bort så fort man accepterar frälsningsgåvan. 
Aposteln Paulus hänvisade själv till möjligheten att han kunde bli förtappad – även efter allt han hade gjort för att få andra till frälsning!
“I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.” (1 Kor. 9:27)
Predestinationsläran strider mot andra principer som finns i Skrifterna. Bland de sista orden som Frälsaren sade nedtecknade i Skriften lyder befallningen: “Gå därför och lära alla nationer och döp dem ... Lär dem att iaktta allt Jag har beordrat dig: och se, Jag är alltid med dig, även till världens slut.” (Matteus 28: 19-20) Om Yahuwah redan hade bestämt att vissa människor skulle räddas så skulle evangelisering inte tjäna något syfte eftersom ändå kommer räddas.
Dessutom, om Yahuwah redan har förutbestämt att visst antal ska räddas, så är det meningslöst att be för familj och vänner eftersom de kommer att räddas eller fördömas helt avhängigt Yahuwahs förval och ingenting någon kan göra kan ändra Hans åsikt. En sådan tro är ett förnekande av de Bibliska principerna om att be för andra som så passande sammanfattas av profeten Samuel. När Israel insisterade på att få en kung att regera över dem så avvisade de Yahuwah som deras Suverän. Vid den tiden, med ett bristande hjärta, sade Samuel ord som rungar än idag:
Det vare också fjärran från mig att jag skulle synda så mot Yahuwah att jag slutade be för er. Jag vill i stället lära er den goda och rätta vägen.
Se bara till att ni fruktar Yahuwah och tjänar Honom troget av hela ert hjärta. Ty se, Han har gjort stora ting med er.
Men om ni gör det som är ont, skall både ni och er kung förgås. (1 Samuelsboken 12:23-25)
Ingenting här är förutbestämt. Samuel lägger fram konsekvenserna om de fortsatte att göra uppror mot sin Skapare. Strax före Moses död gav han en uppmaning till hela Israel att utöva sin Yah-givna valfrihet och välja rättfärdighet:
Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva,
genom att du älskar Yahuwah, din Eloah, och lyssnar till Hans röst och håller dig till Honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig. (Se 5 Mosebok 30:19-20)
Moses, den Högstes vän, den ödmjuke tjänaren som Yahuwah talade med “ansikte mot ansikte, som en man talar med sin vän” (2 Mos. 33:11), förkastade helt klart alla antydningar till predestination. Han konstaterade klart och tydligt att det var ett individuellt val.
Men värre än något annat är vad predestinationsläran säger om Yahuwahs karaktär. Förutbestämning är orättvisa eftersom de icke-utvalda är förutbestämda att gå förlorade genom inget fel de själva begått! Det är verkligen sant att hjärtat hos en fallen människa är skadat av synden. “Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?” (Jeremia 17: 9) Det är också sant att frälsning är Yahuwahs fria gåva: “Ty av nåd är ni frälsta genom tro; och det inte av er själva: det är Yahuwahs gåva.” (Efesierbrevet 2: 8) Felet inträffar när människans val avlägsnas.
Skriften förklarar att “Yahuwah är kärlek”. (1 Johannesbrevet 4: 8) En kärleksfull Eloah skulle inte ta bort valfriheten från sina värdefulla barn i något slags gudomligt lotterispel där några att räddas men än fler går förlorade .
En sådan handling är inte heller rättvis. Bibeln avslöjar Skaparens karaktär:
Så säger Yahuwah: Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom.
Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner Mig: Att Jag är Yahuwah, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har Jag Min glädje, säger Yahuwah. (Jeremia 9:23-24)
Predestinationsläran är en mycket destruktiv tro. Den framställer den kärleksfulla Skaparen som grym, hjärtlös, och godtycklig. Detta motsäger Skrifterna, som framställer Honom som en kärleksfull Fader som inte vill att någon ska förgås. Resultatet är att mänskliga hjärtan avvisas av en kall orättvisa. De vänder sig bort och förstår inte att dessa karaktärsdrag inte tillhör Yahuwah. De har istället felaktigt tillskrivits Honom Yahs och människans ärkefiende: Satan.
Falska övertygelser om Förlossarens karaktär kommer emellan själen och sin Skapare. Yahuwah uppmanar alla att lägga åt sidan varje tro som inte grundar sig på Skrifterna. Acceptera den kärlek Han har för dig. Du kommer att se djupet av skönhet i den gudomliga karaktären som drar dig till Honom med band av oändlig kärlek. Han sitter inte avlägset och isär från sin skapelse och väljer, godtyckligt, vilka som ska bli räddade och vilka som gå förlorade. Istället är Han aktivt involverad i att dra alla till sig själv och Han längtar efter att alla ska bli frälsta.
“Fjärran ifrån uppenbarade sig Yahuwah för mig: Med evig kärlek har Jag älskat dig, därför låter Jag Min nåd förbliva över dig.” (Jeremia 31:3)