Yahuwah har givit rika gåvor till Sitt folk på jorden. En av de mest intressanta, men minst förstådda av nådegåvorna från Ovan är tungotalet. Många Kristna tror idag att såvida en person inte har mottagit “den heliga Andens gåva” och kan “tala i tungor” så har inte han eller hon blivit “döpta i Anden”. Tungotalet används som ett test för bevisa huruvida en person har blivit frälst eller inte. Den sorts “tungotal” som praktiseras av många Kristna idag när de säger att de ber eller dyrkar står i motsats till Bibelns genuina tungotal.
Precis innan Yahushua steg tillbaka upp till Himmelen, sade Han till Sina lärjungar:
“Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Och dessa tecken skall följa dem som tror: i Mitt Namn skall de driva ut demoner, de skall tala med nya tungor.” (Mark. 16:15, 17, övers. från New King James Version)
Lärjungarna
blev tilldelade arbetet att föra frälsningens sanningar till hela världen! För
att göra det möjligt för dem att utföra detta så lovade Yahushua att de skulle
begåvas med förmågan att tala i “nya tungor” eller på andra språk. Denna unika gåva skänktes först på Pingsten och ledde
till frälsningen av tusentals dyrbara själar.
“När Pingstdagen var inne var de alla samlade med ett sinne. Då kom plötsligt ett dån från himlen, som när en våldsam storm drar fram, och … de blev alla uppfyllda av den Heliga Ande och började tala med andra tungomål, allteftersom Anden ingav dem att tala.
“Och i Jerusalem bodde det gudfruktiga judiska män från alla folk under himlen. Då nu detta dån hördes, samlades mycket folk och de var förbryllade, ty var och en hörde sitt eget språk talas av dem.”
“Och de blev alla häpna och förundrade sig och de sade till varandra: Se, är inte alla dessa som talar galiléer? Hur kan då var och en höra det egna språket talas som där vi är födda? Parter och meder och elamiter och de som bor i Mesopotamien och i Judéen och Kappadocien, Pontus och Asien, Frygien och Pamfylien, Egypten och de delar av Libyen som gränsat mot Cyrene, och besökande från Rom, både judar och proselyter, kreter och araber. Vi hör dem tala om Yahuwahs underbara verk på våra egna språk.”
"De blev häpna och förvirrade, och den ene sade till den andre: Vad betyder detta?” (Apg. 2:1-12, Reformationsbibeln)
Petrus var snabb med att förklara för folkskarorna vad det var som hände:
“Män av Judéen och alla ni som bor i Jerusalem. Detta skall ni veta, och lyssna till mina ord … detta är det som är sagt genom profeten Joel: Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Yahuwah: Jag skall utgjuta av Min Ande över allt kött, och era söner och era döttrar skall profetera. (Apg. 2:14, 16, 17, Reformationsbibeln)
Petrus predikan förstods av alla närvarande, oavsett vilket modersmål de hade. Resultat var vackert.
“De som då med glädje tog emot hans ord, lät döpa sig, och så ökades [deras antal] den dagen med omkring tre tusen själar. De höll sig fast vid apostlarnas lära och gemenskap och brödbrytelsen och bönerna. (Apg. 2:41, 42, Reformationsbibeln, hakparenteser närmare översättning från King James Version)
Det äkta
“tungomålstalet” förhärligar alltid Yahuwah och ges endast för att kunna
kommunicera gudomliga sanningar till de som annars 
inte skulle kunnat förstå de
ord som talades. I kontrast till detta har vi ljuden som yttras av de som idag
påstår sig ha “tungotalets gåva” som inte är annat än meningslöst babblande. Ljuden
som görs är inte distinkta språk och de undervisar verkligen inte någon i
varken sanning eller rättfärdighet. Faktum är att glossolalian, eller
“tungotalet” som praktiseras av de flesta idag står i direkt motsättning till
de riktlinjer som ges i Skrifterna som avslöjar huruvida det är genuint eller
inte.
Yahushua Själv förmanade tydligt:
“När ni ber, använd inte gagnlösa upprepningar som hedningarna gör. För de tror att de skall bli hörda för deras många ord. Var därför inte såsom dem.” (Matt. 6:7, 8, övers. från NKJV)
Paulus, mer än någon av Nya Testamentets andra författare, skrev om tungotalets gåva. Han varnade för nutidens meningslösa oljud som många idag kallar “tungomålets gåva”.
“Men håll dig borta från vanhelgande och tomt prat, för det kommer leda till mer ogudaktighet.” (se 2 Tim. 2:16)
Paulus förstod att alla språk är en gudomlig gåva som uttryckligen har givits för kommunikation. Men om en person inte förstår vad den andra personen säger, finns där ingen kommunikation! I det fallet blir alla språk bara ett virrvarr av meningslösa ljud: tomt prat. Vid ett tillfälle var de troende i Korint i fara att åtrå tungotalets gåva av samma anledning som många idag önskar det – de tror att de kommer uppfattas som heligare och mer betydande. Paulus var snabb med att rätta till dem att tala ord som ingen förstod inte kommunicerar sanning och uppfyller därför inte det ursprungliga syftet som Himmelen ger tungomålets gåva i första taget!
“Men nu, bröder, om jag kommer till er talandes i tungor, hur skall jag gynna er såvida jag inte talar till er antingen genom uppenbarelse, genom kunskap, genom profeterande eller genom undervisning?
Även saker utan liv, vare sig det är flöjten eller harpan; när de gör ett ljud, såvida de inte gör en skillnad mellan ljuden, hur skall man då veta vad som spelas?
Så med er; såvida ni inte med tungan yttrar ord som är lätta att förstå, hur skall man då veta vad som sägs? För ni kommer då att tala i tomma luften.
Om jag därför inte känner till innebörden bakom språket [som talas] så kommer jag vara som en främling för den som talar, och den som talar vara en främling för mig.” (1 Kor. 14:6, 7, 9, 11, övers. från NKJV)
Paulus gick så långt att han konstaterade att om språket som talades inte förstods eller kunde översättas av någon annan närvarande som också talade det språket så skulle personen som “talade i tungor” förbli tyst.
“Om någon talar i en tunga, … låt då en översätta. Men om där inte finns en översättare, låt då honom hålla tyst i ekklesia.” (1 Kor. 14:27-28, övers. från NKJV)
Paulus
trodde på tungotalets gåva. Han hade själv använt det flera gånger! Men han
förstod att den äkta “tungomålets gåva” alltid var ett rättmätigt språk som kunde förstås.
“Jag tackar min Elohim att jag talar med tungor mer än er alla; men i ekklesia hade jag hellre talat fem ord med min förståelse, att jag må lära andra också, än tiotusen ord på ett [okänt] språk.” (1 Kor. 14:18-19, övers. från NKJV)
Paulus förklarade att skillnaden mellan de som gjorde meningslöst olåt gentemot de som faktiskt blivit begåvade med förmågan att kunna anvisa andra i sanning på ett främmande språk:
“Den som talar i en tunga bygger upp sig själv, men han som profeterar bygger upp ekklesia. Jag önskar att ni alla talade med tungor, men än mer att ni profeterade; för den som profeterar är större än han som talar med tungor, såvida han inte förvisso översätter så att ekklesia kan mottaga uppbyggandet.” (1 Kor.14:4-5, övers. från NKJV)
“Tungotalets gåva” är just det: en GÅVA som ges av Himmelen för det uttryckliga ändamålet att kommunicera sanning med andra. Paulus uppmuntrade korintierna att “sträva efter kärleken och önska andliga gåvor.” (se 1 Kor. 14:1) Men Himmelens gåvor kommer inte på begäran. De ges endast till dem som, i hjärtats ödmjukhet, är fyllda med Yahushuas Ande och utför Hans arbete. Alla ges inte samma gåvor och ingen ges Andens gåvor som använder dem för att förhärliga sig själv.
“Det finns
olika slags gåvor, men det är alltjämt samma Ande som delar ut dem.” (1 Kor.
12:4, övers. från New International Version)
Andens gåvor ges till dem som först uppenbarat Andens frukt.
“Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålmodighet, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet, självbehärskning.” (Gal. 5:22-23, övers. från NKJV)
Yahuwah gläds att ge Andens gåvor till Sina barn. Yahushua försäkrade alla:
“Om ni då, som onda, vet hur man ger goda gåvor till era barn, hur mycket mer kommer er himmelske Fader ge den Heliga Anden till de som frågor Honom!” (Luk. 11:13, övers. från NKJV)
Himmelen är villigare att skänka Andens gåvor än det finns fallna människor att ta mot dem.
“Varje god gåva och varje perfekt gåva är från ovan, och kommer från ljusets Fader, hos Vilken det inte finns något avvikande eller skuggan av vändande.” (Jak. 1:17, övers. från NKJV)
Alla som kommer ödmjuka sina hjärtan, och söka full åtlydnad till Yahuwahs vilja, kommer välsignas med Andens frukt. Då, när Yahuwah behöver dem, kommer Han begåva Sina barn med gåvor nödvändiga för dem att slutföra Hans vilja på jorden. Babblande, vare sig det är i dyrkan eller bön, tjänar endast till att förhärliga den som påstår sig ha “tungomålets gåva”. Det varken uppbygger eller undervisar någon i rättfärdighet om ingen kan förstå vad som sägs. Sådant meningslöst prat avslöjar enbart en brist på Andens frukter som ovillkorligen åtföljer Andens gåvor. Kärlek, tålamod, och mildhet går förlorat när man förhärligar sig i sin egna självupplevda betydelse med pladdrande och meningslöst missljud. Bönen och dyrkan som är acceptabel åt Yahuwah är det som kommer från ett hjärta fyllt av kärlek, för ett sådant hjärta är fyllt av Yahuwahs Ande.
“Han ber väl, som älskar väl
Båd’ mänska, fågel och fä.
Han ber bäst, som älskar bäst
Allting, smått som stort;
För den kära [Yah] Som älskar oss
Han älskar allt Han gjort.”
(Samuel Taylor Coleridge)
Låt alla sträva efter att förhärliga Fadern som är i Himmelen, och Fadern som
ser och känner till allt och alla kommer att använda det ödmjuka hjärtat för
att förhärliga Hans heliga Namn och sprida sanning och rättfärdighet över hela
jorden.
Klicka här för att titta på videon!