Print

FALSKA NYHETER! ''Lördagen är Sabbaten''

Noggrann studie av historia, Skrifterna, och astronomi avslöjar chockerande fakta – lördagen är inte Sjundedagssabbaten i Skrifterna och söndagen är inte dagen Frälsaren återuppstod på!

life-saverArthur S. Maxwell berättade historien om ett antagande som gjordes i krigstid som förändrade historien. Enligt Maxwell jagade den spanska armadan de mindre, sämre beväpnade brittiska fartygen under viceadmiral Lord Nelsons befäl. De brittiska fartygen var underlägnsa de spanska fartygen och en enkel seger verkade säkrad. Men plötsligt föll en brittisk sjöman överbord. Under omständigheterna skulle de flesta befälhavare fortsätta segla vidare. Varför riskera alla människors liv bara för att rädda en mans liv?

Det var dock inte vad som hände. Order gavs att rädda den brittiska sjömannen. De brittiska fartygen saktade in. En livbåt sänktes och skickades för att rädda den ensamma mannen.

När han såg detta så kunde den spanska befälhavaren inte tro att någon skulle våga riskera nederlag för att rädda livet på en enda sjöman. Han antog att den brittiska befälhavaren säkert måste ha sett förstärkningar i horisonten. Varför skulle de annars ha stannat och tagit sig tid att rädda en man? Under detta felaktiga antagande vände de spanska fartygen om och flydde och lämnade de brittiska fartygen oskadda.

I slutändan bidrog detta antagande till den spanska marinflottans tillintetgörelse när Spanien allierade sig med Frankrike för att bekämpa de brittiska styrkorna vid slaget vid Trafalgar. Den brittiska segern vid Trafalgar, “[…] förstörde Napoleons sjöfartsstrategi och invasionsplaner. . . [Detta] satte gränsen för Napoleons imperium och kartlagde hans undergång.”1 Hade den spanska befälhavaren inte gjort det falska antagandet som han gjorde så hade kanske Nelson besegrats långt tidigare, och slaget vid Trafalgar kunde ha fått ett mycket annorlunda slut; om det ens hade utkämpats. Historia skulle ha varit mycket annorlunda om inte för ett litet falskt antagande.

Faran med antaganden

Ett antagande är att använda fakta (eller idéer som accepterats som sanna) för att extrapolera övertygelser som ej bevisats. Problem uppstår när ett inkorrekt antagande accepteras som fakta.

Extrapolering: “Att antyda eller uppskatta genom att utvidga eller projicera erkänd information.”

Översatt från American Heritage Dictionary of the English Language

Antaganden kan vara roliga. Till exempel: Dr. Dionysius Lardner varnade under tidigt 1800-tal att att alla som färdades med de nya rälsbussarna i full hastighet skulle kvävas av syrebrist. Antaganden kan också vara farliga. Ett exempel detta gjordes på 1600-talet där man förmodade att allt blod var detsamma. Utifrån denna inkorrekta förmodan har ett antal människor dött för att deras läkare gjort blodtransfusioner med djurblod. Ju mer antagandet spridits, desto större dess förmåga att bedraga.

Kristendomen har fastnat i en villfarelse. Denna villfarelse baseras på ett falskt antagande. Dessvärre har detta antagande en vikt på 1600 år i dess favör. Man håller fast vid detta antagande istället för att undersöka sanningen.

Antagandet är att den moderna veckan, söndag till lördag, kontinuerligt och utan avbrott, rullat sedan Skapelsen. Detta antagande har lett till inbillningen att lördagen är Skrifternas Sjundedagssabbat, medan söndagen, som veckans första dag, är dagen Yahushua återuppstod på. Inbillningen är ett resultat av detta antagande. Men antagandet är felaktigt.

Sanningen är att den moderna lördagen inte är den ursprungliga Sabbaten som Yahuwah vilade på efter Skapelseverket. Det är inte den uråldriga Sabbaten som ristades ned på stentavlorna vid Sinai; samma vilodag som Yahushua och lärjungarna höll och efterlevde. Det är inte samma Sabbat som de tidiga Kristna under de första århundraden efter Kristus observerade. Inte heller är söndagen den dag som Yahushua återuppstod på. Sådana påståenden låter chockerande men kan faktiskt bevisas vara sanna. Det är just det som Skrifterna och historia gör.

Istället för att direkt förkasta dessa påstående som kätteri – “Det där kan bara inte vara rätt!” – så bjuder WLC in dig till noggrant studium av dessa fakta som, om än glömda på jorden, är bevarade i Himmelen. Bemöt det med ett öppet sinne: ett sinne villigt att acceptera och lyda om Yahs Ande bekräftar för dig att detta är sanning. Du kan lita på att Yahuwah kommer ta väl hand om dig på denna resa. Han kommer att visa, i enlighet med Skrifterna, “Bud på bud; ljud på ljud, ljud på ljud; lite här, lite där!”. (Se Jesaja 28:10)

Glömt i det förflutna

Konversationen var likadeles frustrerande och förbluffande. Jag respekterade min vän. Han var välutbildad. Han hade imponerande utmärkelser. Jag trodde att han var intellektuellt ärlig, en man som höll sanningen över allt annat. Som pastor för sjundedagsadventisterna så hade jag hört honom tala på gudstjänster och möten, hört honom förklara hur viktigt det var att tillbe på en specifik dag (Sjundedagssabbaten). Andra dagar (i synnerhet då söndagen) dög helt enkelt inte.

Så när jag lärde mig att Sabbaten som hölls på Bibelns tid beräknades med en helt annorlunda kalender så var han en av de första som jag ville dela detta med. Jag var tvärsäker på att han, med sin förkärlek för sanning och höga lärdom, skulle vilja höra om detta. (Jag hade ännu inte insett att det ofta är svårare att dela med sig av kunskap med de som tror sig veta mer än dig.)

Till en början så avfärdade han konceptet att en kontinuerlig veckocykel som rullat sedan Skapelsen är falsk.

“När den gängse kalendern övergick från den julianska till den gregorianska kalendern så gick inga dagar förlorade. Efter torsdagen den 4:e oktober så följde fredagen den 15:e oktober.” Detta kände jag redan till.

Han hade på sätt och vis rätt, men han hade inte gått längre än så bakåt i tiden! För att finna sanningen så behöver man gräva mycket djupare än så och gå längre än blott 400 år bakåt i tiden. Veckocykelskiftet – och till och med veckans längd – skedde över tusen år innan den moderna gregorianska kalendern ens fanns.

De mest antika kalendrarna, från de mest avancerade civilisationerna, var lunisolära. Egypten var den första nation som började använda en solbaserad kalender. Men ursprungligen så var alla kalendrar på ett eller annat sätt kopplade till månen. Vissa som helt och hållet månbaserade kalendrar (som har problemet att månaderna flyter genom året och inte förhåller sig till årstiderna alls) eller mån- och solbaserade; dvs att månaden var förankrad till solåret, och ser då till att årstiderna är konsekventa från år till år. Detta faktum har gång på gång etablerats av diverse arkeologer. Dr. Nicholas Campion vid University of Wales skrev: “Bruket av astronomi för samhällets funktion, såväl religiösa som politiska, är uppenbara i de tidigaste av astronomiska uppteckningar. Allt från bevis för paleolitiska månkalendrar till megalitiska monument och mesopotamiska himlaobservationer.”

Tiden är i sig, förstås, kontinuerlig. Men det betyder inte att metoden som den beräknas på alltid har varit densamma. Veckorna på den moderna kalendern tycks rulla oavbrutet. Men det har inte alltid varit så och vi behöver inte gå hela vägen till den paleolitiska tidsperiodens kalendrar för att etablera detta faktum.

Den planetära veckan

Forskare kallar den moderna veckan som man använder idag för den “planetära veckan”. Detta gör man för att veckans dagar har fått sina namn efter planeterna, eller mer exakt, gudarna som planeterna fått sina namn efter. Tisdag, onsdag, torsdag, och fredag, har fått sina namn efter asagudarna Tyr, Oden, Tor, och Frigg.2

planetveckans dagar

Beroende på vilket språk man använder så är detta mer eller mindre uppenbart. Detta för att den romersk-katolska kyrkan, när man hade makt att göra så, ville dölja den planetära veckans hedniska ursprung och lura människor till att tro att det bara var en förlängning av den Bibliska veckan. (Framgången som man haft kan rönas i det faktum att många idag antar att den moderna lördagen är detsamma som Sabbaten i Bibeln.) En gemensam anstränging antogs för att ändra de hedniska dagsnamnen till Bibliska namn. Med andra ord: “Första dagen”, “Andra dagen”, “Tredje dagen”, etc.

I detta försök var katolska kyrkan bara delvis framgångsrik. I endast ett antal språk idag så kallas den ursprungliga “Saturnus dag” för “Sabbaten” medan den ursprungliga “Solens dag” kallas för “Herrens dag”.

Fördunkla: “Att komplicera eller förvirra något till den grad att det blir obegripligt. Att göra något indistinkt eller dunkelt; att mörka något.”

Men låt ingen bedragas av detta: syftet är och har alltid varit att lura och för att dölja den sanna Bibliska Sabbaten. Eviatar Zerubavel, en israelisk professor i sociologi vid Rutgers-universitetet, dokumenterar den moderna veckans hedniska rötter såväl som det katolska försöket att dölja dess ursprung i sin grundligt dokumenterade bok The Seven Day Circle: The History and Meaning of the Week. Zerubavel etablerar att den moderna veckans längd var ett medvetet val – inte en automatisk förlängning av den Bibliska veckan. Kyrkan, uppbackad av kejsarens inflytande och makt, valde medvetet ut en sjudagarsvecka för att kunna härma den judiska sjudagarsveckan. Han skriver:

Trots sina uppenbara försök att förse denna vecka med en specifikt Kristen spinn så valde kyrkan icke desto mindre att bevara den judiska sjudagarsrytmen. Detta bör inte tas lättsamt; eftersom man kunde valt att församlas som vanligt i enlighet med den för romarna traditionella åttadagarscykeln. … Genom att upphäva Sabbaten så förstörde också kyrkan det existenssyfte den judiska veckan hade.

Bevarandet av sjudagarsrytmen var delvis ett uppenbart resultat av kyrkans djupa och omedvetna sammanlänkning med judaismen. Men också av pragmatiska skäl ville man undvika att fjärma den betydande judiska delen av samhället. Men vid en anblick av veckodagarnas namn i de flesta europeiska språken så bör man minna sig att den judiska veckan inte är den enda kontexten inom vilken evolutionen av den ecklesiastiska sjudagarscykeln bör ses. Som vi snart kommer att se så var det konvergensen av både den judiska och den astrologiska veckan omkring den tiden Kristendomen introducerades i det romerska riket som producerade den sjudagarscykel som senare kom att spridas genom den större delen av den civiliserade världen.3

Med andra ord så säger Zerubavel att konstruerandet av den moderna veckan var ett medvetet val och inte en automatisk förlängning av hur tiden beräknades dessförinnan. Andra veckolängder förkastades medvetet i förmån för en sjudagarsvecka i syfte att emulera den judiska sjudagarsveckan.

När man presenteras av det historiska faktum att den moderna lördagen inte är den Bibliska Sabbaten så pekar många till det fullt demonstrerbara faktum att många språk kallar veckans sjunde dag för “Sabbat” istället för de ursprungliga planetära namnen. Zerubavel utvecklar detta. Han skriver:

Medan den romersk-katolska kyrkan officiellt har klamrats fast vid den traditionella judiska nomenklaturen [namngivningssystemet] av veckodagarna, dök dessa planeters ursprungliga namnbeteckningar upp så tidigt som andra århundradet i kyrkfädernas skrifter och användes populärt av kristna åtminstone sedan 269 e.Kr. (Det enda betydande organiserade kristna försöket att återställa den ursprungliga hebreiska nomenklaturen under veckodagarna verkar ha varit den officiella eliminering av "hedniska namn" av den första generalförsamlingen i Pennsylvania, som uppenbarligen representerar anden hos Society of Friends, mellan 1682 och 1706. Apropå detta så kallas, till denna dag, kväkare fortfarande sina söndagsskolor "Första dagen-skolor."). Vi kan utröna från det etymologiskt fascinerande faktum att inga planetära namn på veckodagarna finns på antingen grekiska eller något av de slaviska språken. Det är bara östkyrkan som verkar ha lyckats undertrycka det betydande inflytandet från en astrologin. Rom var uppenbarligen mycket mindre framgångsrik, eftersom planetnamnen på åtminstone några av veckodagarna på engelska, tyska, holländska, danska, norska, isländska, svenska, finska, samiska, ungerska, albanska, rumänska, italienska, franska, katalanska, spanska, bretonska, gäliska, walesiska, och korniska, tycks tyda på.

Det framgår av de etymologiska [språkhistoriska] bevisen att astrologin hade spridit sig över hela Romarriket förmodligen mycket snabbare än kristendomen. I början av det fjärde århundradet, när kyrkan äntligen fick kontroll över kejsardömet, var det uppenbarligen för sent för någon allvarlig kyrklig ansträngning att helt eliminera de astrologiska föreningarna under veckans sju dagar. … även i hjärtat av det romerska imperiet, där språk som härstammar från latin råder, är det bara med avseende till de två "nyckel"-dagarna i den judisk-kristna veckan, alltså lördag (sabbaten) och söndagen (Herrens dag), som kyrkan har lyckats ersätta astrologin. Det astrologiska inflytandet är uppenbarligen ännu mer uttalat kring det romerska rikets ytterkanter, där kristendomen anlände först mycket senare. Engelska, nederländska, bretonska, walesiska och korniska, som är de enda europeiska språken som till modern tid har bevarat de ursprungliga planetnamnen på alla de sju dagarna i veckan. Alla dessa språk talas i områden som var fria från kristligt inflytande under de första århundradena av vår era, då den astrologiska veckan spriddes över hela imperiet. Inte härrör dessa språk från varken grekiska eller latin – de språk som är mest förknippade med kyrkan. Det är för övrigt också sant för alla andra språk som har bevarat planetbeteckningarna för åtminstone en av de två "nyckel"-dagarna i den judisk-kristna veckan - tyska, gäliska, danska, norska, isländska, svenska, finska, ungerska och albanska.4

Det är därför många språk har ersatt den gamla "lördagen" med "sabbaten" och den ursprungliga "söndagen" med "Herrens dag."

En undersökning avslöjar att veckodagarna på minst sextiofem språk är uppkallade efter de sju planetgudarna i forntida hedningatro - Sol, Måne, Mars, Merkurius, Jupiter, Venus, och Saturnus. Och praxis att kalla dagarna efter dessa hedniska gudar är nu allmän i de länder där kristendomen är dominerande.

“Bön till planeterna på deras respektive dagar var en del av tillbedjan av himlakropparna.”

Robert L. Odom, Sunday in Roman Paganism, s. 158.

Det skulle emellertid vara absurt att anta att veckodagarnas hängivelse till himlakropparna är av hebreiskt eller kristet ursprung. De heliga skrifterna avslöjar att de forntida judarna och de tidiga kristna utsåg dagarna med siffror, varav den sjätte och den sjunde också kallades "beredningen" respektive "sabbaten".

Ordböckerna, encyklopedierna, och andra allmänna informationskällor är praktiskt taget enhälliga när de tilldelar dagarnas kalendernamn en hednisk källa5

Återigen, som tidigare nämnts: planetveckan härrör inte från den bibliska veckan. Den kom från hedendomen. Kyrkan försökte dölja detta faktum genom att ändra namnen på veckodagarna och i detta var de bara delvis framgångsrika.

Den planetära veckans ursprung

Den moderna veckan har samma längd som den bibliska veckan. Men som nämnts kommer namnen på veckodagarna och veckans cykler inte från Skrifterna. Som Zerubavel tidigare noterade så valde “kyrkan icke desto mindre att bevara den judiska sjudagarsrytmen. Detta bör inte tas lättsamt; eftersom man kunde valt att församlas som vanligt i enlighet med den för romarna traditionella åttadagarscykeln.” Vi kommer att återkomma till denna punkt, men för tillfället räcker detta för att förstå att den moderna veckan inte var en naturlig förlängning av den bibliska veckan. Snarare kommer det från hedendomen och man valde medvetet att emulera längden på den bibliska veckan från vilken den inte är rotad.

En stickkalender hittad vid Titusbaden i Rom

En stickkalender hittad vid Titusbaden i Rom.

Planetveckan har en historia oberoende av Skrifterna. När planetveckan först kom i kontakt med och började accepteras in i den julianska kalendern så började den nya sju dagar långa veckan på lördag! Observera till exempel denna "stick"-kalender som finns i Titusbaden, som byggdes i Rom 81 e.Kr. I toppen finns de sju planetgudarna i ordning efter veckodagarna. Den allra första gud som visas är Saturnus. Han håller en lie för att han ansågs vara "skördens gud."

Nästa gud, på veckans andra dag, är Sol, eller solguden, krönt med ljusstrålar. Den tredje dagen har mångudinnan, Luna, krönt av månskäran. De andra gudarna följer i sin ordning: Mars, den hjälmprydde krigsguden; Merkurius, med sin bevingade hjälm och en kaducé; Jupiter ihop med sina åskviggar; och slutligen den sista dagen i veckan med kärleksgudinnan Venus.

Detta visar tydligt att den moderna veckan inte kunde ha härstammat från Skrifterna eftersom den, när den började användas med den julianska kalendern, började på Saturnus dag, lördag, och slutade på Venus dag, fredag. Först senare standardiseras veckan och började på söndag och slutade på lördag.

Den tidiga julianska veckan

Den julianska kalendern var en relativt ny uppfinning när Frälsaren vandrade på jorden. Romarna hade ursprungligen använt den romerska republikens kalender, som, liksom den hebreiska kalendern, var mån- och solbaserad.

Romerska republikens kalender var baserad på månfaser. Hedniska romerska präster, kallade pontiffer, var ansvariga för reglerandet av kalendern. …

Vid Julius Cæsars tid var månaderna helt i fas med årstiderna. Julius Cæsar utövade sin rätt som pontifex maximus (överstepräst) och reformerade vad som hade blivit en besvärlig och inexakt kalender.6

Julius Cæsar bjöd in Sosigenes, en astronom från Alexandria, att räkna ut ett nytt sätt att beräkna tid.

Sosigenes beslutade att det enda praktiska valet var att överge månkalendern helt. Månader måste ordnas på säsongsbasis och ett tropiskt (sol) år användes, som på den egyptiska kalendern. . . Den stora svårigheten som en [kalender-] reformator står inför var att det inte verkade finnas något sätt att genomföra en förändring som fortfarande skulle göra det möjligt för månaderna att förbli i takt med månens faser och året med säsongerna. Det var nödvändigt att göra ett grundläggande avbrott med traditionell tideräkning för att utforma en effektiv säsongskalender.7

Julius Caesar-staty

Den hedniska, solbaserade, julianska kalendern har fått sitt namn efter Julius Caesar. Han är ansvarig för åsidosättandet av den romerska republikens månbaserade kalender.

Den nya kalendern kallades för den "julianska" kalendern efter Julius Cæsar. År 45 f.Kr. lades hela 90 dagar till i kalendern för att få tillbaka månaderna i rätt fas med årstiderna. Men just här är ett viktigt faktum som de flesta är okunniga om. Den nya julianska kalendern hade en kontinuerlig veckocykel. . . men veckorna var åtta dagar långa! "Tidiga julianska kalendrar konstruerades inte i rutnät liksom moderna kalendrar, utan datumen listades i kolumner, med veckodagarna betecknade med bokstäverna A till H."8

Detta är ett faktum som lätt kan fastställas av historia och arkeologi. I själva verket visar varje enskild av de tidiga julianska kalendrarna (kallad fasti) en åttadagarsvecka. Dessutom är de alla från Cæsar Augustus till Tiberius Cæsars tid, eller 32 f.Kr. till 37 e.Kr. Detta omfattar mer än Yahushuas liv på jorden. Den åtta dagar långa veckan i den julianska kalendern användes av romarna under Yahushuas liv. Det var den som de romerska legionerna stationerade i Palestina använde. Det leder oss till en intressant insikt: Det fanns två kalendrar som judarna kände till under Yahushuas tid:

  1. Den solbaserade kalender deras romerska härskare hade med sin kontinuerliga åttadagars veckocykel; och,
  2. Skapelsens mån-och-solbaserade kalendern, återetablerad vid Utvandringen, med dess sjudagarsvecka som började om vid varje Nymåne.

Vilken kalender tror du att judarna skulle ha använt? Det är intressant att majoriteten av Dödahavsrullarna innehåller försök att korrelera två olika metoder för tidshållning. Enbart detta avslöjar att det fanns minst två olika kalendrar man kände till i Palestina vid den tiden. Detta är också bevis på omständigheter som påvisar att judarna använde en annan kalender än den som användes av deras romerska härskare.

Dessa stenfragment från en tidig juliansk kalender visar månaderna Augusti till December. Bokstäverna A till H anger veckodagarna.
Detta kan tydligt ses på stenfragmenten, vilket bevisar längden på åtta dagar i den tidiga julianska kalendern.

Den julianska kalendern var både hednisk och solbaserad. Den gregorianska kalendern som används idag är likaledes både hednisk och solbaserad. Den är nästan identisk med den hedniska, julianska solkalendern och har nästan inget gemensamt med Yahuwahs bibliska luni-solkalender.

Gravinskriptioner

Inskriptioner som kristna har ristat in på gravar ger ytterligare arkeologiska bevis på att de tidigaste kristna hade kunskap om både den julianska kalendern och den bibliska kalendern och skillnaden mellan de två kalendrarnas veckocykler. Således är det inte orimligt att dra slutsatsen att de valde att dyrka enligt den bibliska kalendern, även om de bedrev affärer med den sekulära, julianska kalendern. I Inscriptes Latinæ Christianæ Veteres, registrerar Ernst Diehl följande inskription från 269 e.Kr.:

Konsulatet under Claudius och Paternus, November månads Nonae, Venus dag, månmånadens 24:e dag. Leuces reste [denna minnestod] för sin kärt älskade dotter Severa, och Din Helga Ande. Hon dog vid 55 år, 11 månader [och] 10 dagars [ålder].9

Detta är en av de äldsta daterade kristna gravinskriptionerna som finns i Rom och är fascinerande eftersom det anger två olika datum! "Nonae" i November hänvisar till 5:e November. Det året föll detta på "Venus dag" – alltså fredag. I just denna månad motsvarade detta den 24:e dagen i måncykeln som i sin tur skulle ha varit "Andra dagen" på den Bibliska veckan.

Detta är oerhört viktigt eftersom om "Andra dagen" i måncykeln föll på en fredag så skulle den sjunde dagen - och Sabbaten - sammanfallit med den hedniska onsdagen eller "Merkurius dag"!

Medgivande från judiska forskare

Alltför länge har det faktum att judar dyrkar på lördag som deras sabbat använts för att ”bevisa” att lördagen är Bibelns sabbat. Men det är inget annat än cirkelresonemang: judarna dyrkar på Sabbaten. Därför är lördagen Sabbaten eftersom det är då judarna dyrkar.

Faktum är att judiska forskare är väl medvetna om att lördagen inte är den ursprungliga Sabbaten i Skrifterna. Följande är citat från judiska forskare, all betoning tillagd.

I ett brev till Dr. L. E. Froom, daterat 20 februari 1939, erkände [Rabbi Louis] Finklestein [vid Jewish Theological Seminary of America ]: “Den nuvarande judiska kalendern fixerades under det fjärde århundradet.” Maimonides och de flesta andra judiska kronologerna håller med om att den moderna judiska kalendern är baserad på “medeltalet av rörelserna för solen och månen; den sanna [kalendern] har avsatts.10,11

Maimonides (1135-1204), rabbin, filosof, och läkare.

Maimonides (1135-1204), rabbin, filosof, och läkare.

Nymånen är ännu, och Sabbaten var ursprungligen, beroende av måncykeln… Ursprungligen firades Nymånen på samma sätt som man firar Sabbaten… gradvis blev den mindre betydande medan Sabbaten alltmer blev en religionens och humanitetens dag, en dag för religiös meditation och instruktion, av fred och själens fröjd.12

Med utvecklingen av sabbatens betydelse som en invigningens dag och betoningen på den betydande siffran sju så blev veckan mer och mer frånskild sin förbindelse med månen. …13

Årets månader var månbaserade och började med nymånen (hodesh, som kom att betyda "månad.") Under kungarnas era observeras den som en två-dagarsfestival (1 Sam. 20: 24-47.)14

Observera i citatet ovan att Rabbi Finklestein öppet medgav att den nuvarande judiska kalendern skiljer sig från den som användes före fjärde århundradet och Maimonides gick ännu längre med att säga att originalet hade lagts åt sidan.

Detta berodde på den extrema förföljelsen som utfördes av den tidiga kristna (romersk-katolska) kyrkan när den tog makten under det fjärde århundradet e.Kr. Judar är mycket öppna om dessa historiska fakta och medger att de ändrade kalendern under den extrema förföljelsen.

“Under Konstantius (337-362) styre nådde förföljelsen av judarna en sådan kulmen att … beräknandet av kalendern förbjöds med svåra straff.”15

Endast Sanhedrinen kan utropa en ny månad genom observation av nymånen och nyåret med vårens ankomst. Under Hillel II [fjärde århundradet e.Kr.], Sanhedrinens sista president, förbjöd romarna denna praxis. Hillel II tvingades därför införa sin fasta kalender, vilket i praktiken gav Sanhedrins förhandsgodkännande till alla kommande års kalendrar.16

Medgivande från katolska forskare

Nicaeakonciliet

Nicæakonciliet anses fortfarande vara ett av de mest
inflytelserika kyrkoråden som någonsin har hållits.

Intressant nog är romersk-katolska forskare också mycket raka om det faktum att de är ansvariga för den kalenderförändring som påverkade kristendomens tillbedjan. Förändringen inträffade vid konciliet i Nicæa och sammanfattas bäst av Heinrich Graetz i hans monumentala History of the Jews som publicerades av Jewish Society of America 1893!

Då bevittnade världen det hittills otänkbara spektaklet som var den första allmänna sammankallelsen vid Nice [Nicæa]. Flera hundra biskopar och präster med kejsaren i spetsen slöt upp. Kristendomen ville fira sin triumf men lyckades bara uppenbara sin svaghet och inre splittring. För i detta sammanhang, dess första officiella uppträdande i all prakt och överflöd av andlig och temporär kraft, förblev inga spår av dess ursprungliga karaktär. . . Vid rådet i Nice klipptes den sista tråden som kopplade kristendomen till dess ursprung. Påskfestivalen hade hittills firats till största delen samtidigt som den judiska påsken och faktiskt på de dagar som beräknats och fastställts av Synhedrionen [Sanhedrinen] i Judæa för sitt firande; men i framtiden skulle dess iakttagande göras helt oberoende av den judiska kalendern, “För det är opassande bortom förståelse att vi på denna heligaste av högtider skulle följa judarnas seder. Låt oss framöver inte ha något gemensamt med detta förhatliga folk; vår Frälsare har visat oss en annan väg. Det skulle verkligen vara absurt om judarna skulle kunna skryta med att vi inte är i stånd att fira påsk utan hjälp av deras regler (beräkningar).” Dessa kommentarer tillskrivs kejsaren Konstantin. . . [och blev] kyrkans vägledande princip som nu skulle bestämma judarnas öde.17

Det råder ingen tvekan om att det var de romersk-katolska biskoparnas handlingar vid Nicæakonciliet som var direkt ansvariga för den kyrkliga förändring i kalendern som användes för tillbedjan av både judarna och de apostoliska kristna. Som kronologen David Sidersky förklarade: “Det var inte längre möjligt under Constans att applicera den gamla kalendern.”18

Under efterföljande år gick judarna genom "järn och eld". De kristna [påvliga; romerska] kejsarna bannlyste den judiska beräkningen av kalendern och tillät inte dess tillkännagivande av högtidarna. Graetz säger: "De judiska [och apostoliska kristna] samhällena lämnades i total ovetskap om de viktigaste religiösa besluten vad gällande deras festivaler." Den omedelbara följden var fixeringen och beräkningen av den hebreiska kalendern av Hillel II.19

Författningarna som formades i Nicæa “förstörde lagens tempel i Judéen” och Moses uråldriga förordning som harmoniserade månens gång med solens började till slut ersättas med beräkningar som inbegriper vårdagjämningen, varefter den närmaste fullmånen valdes att vara påskmånen. Utifrån denna tidspunkt byggde den [katolska] kyrkan upp sin kyrkliga kalender och dess påskfest. Det är lätt att förbise den verkliga betydelsen av rådet i Nicæa och dess påverkan på det judiska tidssystemet, för även om kyrkan ville avvika från judisk beräkning och anta en flyttbar festhögtid så visade det sig att både de judiska och romersk-katolska festivalerna kom att utgå från samma tidpunkt -. . . vårdagjämningen.20

“För att förlika hedningarna med nominell Kristendom så vidtog Rom, ständigt bedrivande sin sedvanliga politik, åtgärder för att få de Kristna och hedniska högtiderna amalgamerade. Genom en komplicerad men skicklig justering av kalendern så visade det sig att inte vara en svår sak att, på det stora hela, få hedendomen och Kristendomen (nu djupt nedsjunken i avgudadyrkan) … att skaka händer.”

Alexander Hyslop, The Two Babylons, s. 105.

Katolska forskare känner till detta. Det är därför American Catholic Quarterly Review kunde publicera detta uttalande: "Söndagen ... är helt och hållet en skapelse av den katolska kyrkan." 21 Eller, som publicerades i Ecclesiastical Review:

“De [protestanterna] anser att det är deras plikt att hålla söndagen helig. Varför? Eftersom den katolska kyrkan säger åt dem att göra det. De har ingen annan anledning. . . Söndagens efterlevnad blir således en kyrklig lag som helt skiljer sig från den gudomliga lagen om sabbatshållning. . . Författaren till söndagslagen. . . är den katolska kyrkan.”22

Detta är betydelsefullt eftersom det bevisar att söndagen inte är dagen för Yahushuas uppståndelse. Medan lördagssabbatister sedan länge har insisterat på att det fjärde budet fortfarande är bindande och att det spelar roll för Yahuwah vilken dag man dyrkar på så avvisar de flesta söndagshållare sådana påståenden genom att insistera: "Jag dyrkar på alla dagar."

Detta är ett argument baserat på okunnighet. För det första säger det fjärde budet inte bara att man skall dyrka på den sjunde dagen. Det säger också att inget arbete skall utföras på den sjunde dagen, att arbete skall utföras de andra sex dagarna i veckan. Dessutom är skälet som traditionellt ges för tillbedjan på söndag baserat på argumentet att söndagen är dagen för Yahushuas uppståndelse. Men som vi har sett fanns söndagen inte på den tidiga julianska kalenderns åttadagarsvecka. Därför kunde Frälsaren inte ha återuppstått den dagen. Söndagen har ingen grund för dyrkan eftersom det är en tradition ur den romersk-katolska kyrkan. Precis som de alltid har hävdat.

Katolsk författare och radiovärd, Patrick Madrid.

Katolsk författare och radiovärd, Patrick Madrid.

Även moderna katolska forskare vet detta faktum. Patrick Madrid är en amerikansk romersk-katolsk författare, apologet, och radiovärd. Den 5 januari 2006 var Madrid på EWTN, det globala katolska radionätverket. På "Open Line", ett samtal under radioprogrammet så ringde en lyssnare in med en fråga. Lyssnarens svåger hade sagt att den katolska kyrkan hade ändrat sabbaten från lördag till söndag. Madrids svar, med ett katolskt "spinn" på det hela för att rättfärdiga att inte längre tillbe på den bibliska sabbaten, avslöjar att han är väl medveten om historiska fakta och Skriften. Han sade:

Vad din svåger kanske inte förstår är att den katolska kyrkan inte ändrade det budordet [Sabbaten]. Den katolska kyrkan observerar budet att hålla Sabbaten helig, men den gör så på Herrens dag, och de tidigaste Kristna överförde sin efterlevnad av det budordet från lördag till söndag.

Först och främst, eftersom det var en klar brytning mellan de Gammaltestamentliga kraven: ritualerna och det mosaiska förbundet som fordrade Sabbatsdyrkan och djuroffer, och sådana saker. Och de ville visa att Kristenheten var annorlunda judendomen. Den kom ur judaismen, men var distinkt … Att fira Herrens återuppståndelse och död på den dag som Han uppstod från de döda tycktes vara den mest passande.

En annan sak vi också bör minnas är att vår kalender som vi brukar, inklusive sjundedagsadventisterna, inte bara är en kalender som katolska kyrkan planerade, utan också en kalender baserad på solåret och inte månåret. Den judiska kalendern som man hade på Kristi tid följde en månkalender, som är åtskilliga dagar kortare än solåret.

Så den stora ironin i det hela är att t.o.m. sjundedagsadventisterna själva inte tillber på exakt samma Sabbatsdag som judarna under Kristi tid gjorde, eftersom den nu är åtskilliga dagar förskjuten efter man bytt [från] att följa månkalendern.23

Hela frågan är större än bara lördag eller söndag. Det har att göra med ett helt system av falsk tillbedjan: hednisk / påvlig soldyrkan mot ren, biblisk dyrkan av den Allsmäktige.

När jag hade lagt fram alla bevis om kalenderhistoria till min vän och pastor inom sjundedagsadventismen så var han tyst en lång stund. Till slut sade han: “Du har rätt. Men allt Gud kräver är att vi håller den sjunde dagen på den kalender som samhället brukar helig.”

Jag var slagen med häpnad. En sådan konstatering motsade klart och tydligt allt han tidigare sagt om att Fadern förväntar oss att tillbe på en specifik dag.

Förlorad i Skrifterna

Det finns ett misstag som nästan alla gör när de läser Bibeln. Det är mycket vanligt och mycket förståeligt. När folk läser Bibeln gör de det med en specifik uppsättning ideologiska “glasögon”. Dessa glasögon är utformade av deras individuella, kulturella, och utbildningsbakgrund. Detta formar hur de tolkar vad de läser.

predikant inför församlingen

Kristna dyrkar antingen på lördag eller söndag eftersom de antar att veckan som den är idag har rullat kontinuerligt och utan avbrott sedan Yahushuas dagar.

Detta uppenbaras tydligast i frågan om sabbaten. Hela världen har förenats i användandet av den påvliga gregorianska kalendern sedan 1940-talet. Därför är det naturligt att när människor läser om sabbaten i Skrifterna att man antar att den hänvisar till den sjunde dagen i den moderna veckan: lördag. Detta antagande är dock fel.

Den största skillnaden mellan Bibelns kalender och den moderna kalendern finns i veckocyklerna i de två tidräkningsmetoderna. Som nämnts tidigare har den moderna kalendern en kontinuerlig veckocykel. Detta innebär att varje månad börjar på en annorlunda veckodag. Inte så med den bibliska kalendern. Veckoprocessen på Yahs kalender börjar om vid varje nymåne. Men utöver detta har den moderna kalendern, som grundar sig på solen, ingen koppling mellan veckorna i sig och något i naturen. Däremot är veckocykeln i Yahuwahs kalender oåterkalleligt bunden till månens faser.

Det finns ingen enskild text i Skrifterna som förklarar hur den bibliska kalendern fungerade av en mycket enkel anledning: det var allmänkunskap. Alla använde den kalendern. Det fanns inget behov av att beskriva hur kalendern fungerade. Det är inte nödvändigt att förklara hur den gregorianska kalendern fungerar eftersom alla bara vet.

Emellertid finns ledtrådar och är spridda över hela Bibeln. När den bibliska principen om föreskrift på föreskrift; rad på rad; här lite, där lite tillämpas så blir skillnaderna mycket uppenbara.

Nymånadsdagar

Bibeln innehåller många referenser till en viss kategori av dagar som helt enkelt inte finns i den moderna kalendern: nymånar. Det står klart att ett annat sätt att beräkna tid användes. Detta ses som först under skapelseveckan på den fjärde dagen: "Då sade Elohim: 'Låt det vara ljus på himlavalvet för att dela dagen från natten; låt dessa vara till tecken och säsonger, och för dagar och år ... och det var så. " (1 Mosebok 1:14, 15)

Ordet som översatts till "tecken" kommer från det hebreiska ordet owth, vilket betyder en signal, monument, tecken, eller symbol. Ännu mer betydelsefullt är ordet översatt till "säsonger." Detta kommer från det hebreiska ordet mo'ed som betyder en fast tid eller säsong, specifikt en festival. Det används i hela Tredje Mosebok 23, med hänvisning till Yahuwahs högtider: “Och Yahuwah talade till Mose och sade: Tala till Israels barn och säg till dem: När det gäller Yahuwahs högtider, som ni skall förkunna vara heliga sammankomster, dessa är Mina högtider.” (3 Mosebok 23:1-2) Den allra första högtiden som angavs var veckofesten på den sjunde dagen: Sabbaten. De som ges efteråt är de årliga högtiderna.

“Eftersom de judiska festivalerna inträffade med jämna mellanrum blir detta ord nära kopplat med dem . . .Mo’ed används i större mening för alla religiösa församlingar. Det var nära förbundet med tabernaklet . . . [Yah] träffade Israel där vid specifika tider i syfte att uppenbara Hans vilja. Det är en vanlig benämning för den dyrkande församlingen för [Yah's] människor.24

Grunden för den kalender som etablerades av Yahuwah vid skapelsen är månens rörelse. Tid mäts genom rörelse. Syftet med att spåra månens rörelse var att upprätta heliga dagar! “Han utsåg månen till att bestämma tider.” (Psalm 104:19) Här används också ordet mo’ed för “tider”, eller “den dyrkande församlingen för Yahs folk”.

Nymånadsdagarna är de funktionsmässigt viktigaste dagarna eftersom hela den bibliska luni-solmetoden för tidshållning hänger på dessa dagar som reglerar månadens början såväl som början på veckocykeln. Bara för att dessa fakta är okända för de flesta kristna så betyder inte det att kristna forskare är lika okunniga:

Månaden var en tidsenhet nära knuten till månen. Det hebreiska ordet för "månad" betydde också "måne" ... Anledningen till kopplingen mellan månaden och månen är att början av en månad markerades av en nymåne. Månen var noggrant observerad av folket i Bibeln.25

Veckocykeln

Det som vanligtvis är svårast att begrip till en början för människor som studerar luni-solkalendern är skillnaderna i veckocykler. Och ännu en gång är forskare väl bekanta med dessa fakta, även om de aldrig lyckas ge predikningar om det. Emil G. Hisrch, i en artikel med titeln Week: Connection with Lunar Phases i Jewish Encyclopedia, skriver:

Sjudagarsveckan var förbunden med månmånaden och cirka en fjärdedel av dess längd. Uppdelning av månaden i kvartal var uppenbarligen något som hebréerna och andra forntida folk gjorde. Men det är inte klart om det har sitt ursprung bland just hebréerna. Det är dock onödigt att anta att det härstammar från babylonierna för det är lika möjligt att observationen av månens fyra faser ledde de hebreiska nomaderna att spontant och oberoende utforma systemet för att dela intervallen mellan de påföljande nymånarna i fyra grupper om sju dagar vardera. . . . Emfas lades på kravet [Tredje Mosebok 23:15] att Pingstveckorna skulle “uppfyllas” (“temimot”), vilket antyder att veckorna kanske kan beräknas på ett sådant sätt som bryter mot detta föreläggande.

Detta citat är intressant eftersom det, för det första, kopplar den antika veckocykeln till månfaserna; och för det andra visar det att nedräkningen till Pingsten kräver "kompletta" veckor. Detta antyder på att den veckoliga cykeln som används inte per automatik skulle ge “kompletta” veckor.

Bevisen i datumen

Eftersom månadens första dag (nymånadsdagen) alltid började om veckocykeln så faller alltid Sabbaten på samma datum på varje månvarv. Nymånadsdagen var i en klass för sig. Men det var en dag för tillbedjan. Månadens andra dag var alltså arbetsveckans första dag. Även på den gregorianska kalendern så ser vi ibland ett arrangemang som liknar detta. Till exempel var April 2017 en sådan månad:

April 2017

Skillnaden mellan den gregorianska månaden april för år 2017 och luni-solmånaderna är att detta är den månatliga / veckoliga utläggningen för varje månad på luni-solkalendern. Eftersom månadens första dag alltid är en nymånadsdag så inträffar Sjundedagssabbaten alltid på den åttonde, femtonde, tjugoandre, och tjugonionde dagen på den synodiska månaden. Detta stöds av det faktum att varje gång ett datum för Sjundedagssabbaten anges i Skriften så faller det alltid på dessa datum. Varje gång ett datum för Sjundedagssabbaten kan extrapoleras från omgivande texter så faller det också på samma datum. Detta skulle vara omöjligt med en kontinuerlig veckocykel.27

 

Försvunna Sabbater

“Varje gång i Bibeln då sabbater och nymånar anges så är alltid månens eller månadens andra dag den första arbetsdagen, och den 8:e, den 15:e, den 22:e. och den 29:e dagen i månaden sabbater utan undantag!

John D. Keyser, “Biblical Proof for the Lunar Sabbath.”

Intressant nog är de människor som har svårast att acceptera det faktum att lördagen inte är den sanna sabbaten de som tydligast förstår dess betydelse: de som redan tillber på lördagen. De protesterar: “Gud skulle aldrig ha tillåtit att sabbaten skulle glömmas! Det är omöjligt! Därför måste lördagen vara sabbaten.”

Ett sådant argument är ett logiskt felslut. Inte nog med att lördagen bevisligen inte är den sanna sabbaten; i Skrifterna förklarar Yahuwah själv att Sabbaten kommer att glömmas och att Han kommer att vara den som försäkrar att den är glömd!

Profeten Jeremia beklagade det som hade hänt Jerusalem när babylonerna invaderade. Men eftersom “Babylon” också är en symbol för hela infrastrukturen för falsk tillbedjan så har Jeremias klagomål en sekundär, en profetisk, tillämpning som pekar fram till en tid då kunskapen om den ursprungliga antika sabbaten förlorades.

Yahuwah var som en fiende. Han fördärvade Israel, Han fördärvade alla dess palats, Han förstörde dess fästen. Han hopade hos dottern Juda bedrövelse och jämmer.

Han bröt ner sin boning som en trädgård, Han förstörde sin mötesplats. Högtid och Sabbat lät Yahuwah falla i glömska i Sion, och i sin brinnande vrede förkastade Han kung och präst. (Klag. 2:5-6)

Inte heller är detta den enda platsen i Skrifterna där Yahuwah förklarar att Han ska dölja sabbaten. Hoseas bok illustrerar otrohet hos Yahs folk genom att likna dem med en otrogen hustru som följer andra älskare. Yahuwah är en gudomlig make till troende. “Ty din skapare är din make; Yahuwah Sebaot är Hans namn; och din Förlossare, Israels helige; Hela jordens El skall Han kallas.” (Jes. 54: 5)

Genom att vända sig till falsk tillbedjan har Yahuwahs "brud" (troende) varit otrogna mot Honom.

Det finns många vackra löften som nedskrivits i Hoseas andra kapitel. Vi gillar att läsa dessa löften; vi vill hävda dem. Men de måste läsas i sitt sammanhang och i sitt sammanhang kommer först ett fördömande av andlig otrohet.

Gå till rätta med er mor, gå till rätta. Ty hon är inte Min hustru, och Jag är inte hennes man. Må hon skaffa bort sin otukt från sig och sina äktenskapsbrott mellan sina bröst.

Annars skall Jag klä av henne naken, och låta henne stå där sådan hon var den dag då hon föddes. Jag skall göra henne lik en öken, låta henne bli som ett torrt land och låta henne dö av törst.

Ty deras mor var en otrogen kvinna, hon som födde dem bedrev skamliga ting. Hon sade: Jag vill följa efter mina älskare som ger mig min mat och mitt vatten, min ull och mitt lin, min olja och min dryck. (Hosea 2:2, 3, 5)

Straffet för andligt äktenskapsbrott? Sabbatsgåvan borttagen:

Nu skall Jag blotta hennes blygd inför hennes älskares ögon, och ingen skall rädda henne ur Min hand.

Jag skall göra slut på all hennes fröjd, på hennes fester, nymånader och sabbater och på alla hennes högtider. (Hosea 2:10-11)

“Nymånader" är en tydlig hänvisning till kalendern med vilken sabbaterna och de solenna högtiderna (mo'edim) beräknas. “Det var genom kompromiss med hedendom som den tidiga kristna kyrkan förlorade sin apostoliska renhet. Detta öppnade slussarna för Satans bedrägerier. Genom att inte värdera och bevara sanningen så förlorade [Yahs] folk den. När himmelens sanning inte uppskattas som den borde så tar [Yah] bort den; Han får det att glömmas.” 28 Och det var precis det som hände.

Införandet av den hedniska veckan av kyrkliga myndigheter som förenade sin makt med sekulära myndigheter under det fjärde århundradet ledde till förföljelse av alla som ville hålla sig till biblisk kalendering. Som Robert Odom konstaterade i sitt nyskapande verk Sunday in Roman Paganism: “Det verkar som att något andligt geni med kontroll över den hedniska världen anordnat det så att den hedniska planetära veckan skulle introduceras i precis rätt tid för alla tiders mest populära solkults framträdande och upphöja solens dag som dagen över och heligare än de andra. Detta var säkerligen ingen slump.”29

Denna långsamma metamorfos från den rena, apostoliska Kristenheten, till en Kristendom sammanflätad med hedniska kalenderprinciper är på det stora hela ansvaret för dagens bristande kunskap vad gällande Skaparens sanna kalender. Den hedniska kontinuerliga veckocykeln sträcker så långt tillbaka i historien att man bara antar att en kontinuerlig veckocykel alltid funnits. Historisk fakta om den julianska kalendern har glömts bort och cirkelresonemang används för att “bevisa” att lördagen är den Bibliska Sabbaten. Lördagen måste därmed vara det fjärde budordets “Sjundedagssabbat”.30

Himmelens Kalender

I hela Bibeln är Sabbaten viktig. Från 1 Mosebok till Uppenbarelseboken är det en gyllene tråd som sammanväver Yahs utlovade vila genom allt. Det är inte logiskt att Skaparen, Himmelens och jordens härskare, inte skulle ha skapat en metod för beräkning av tid där någon, var som helst och när som helst, kunde veta när Sabbaten skall komma. Denna punkt illustreras av en lördagshelgande pastor. Han blev arresterad av KGB och kastades i fängelse under sovjettiden. Först förvarades han i isoleringscell. Senare skickades han till gulag. Han höll mycket noga reda på dagarna så att han kunde veta när sabbaten kom. GulagMen så småningom tappade han räkningen. Vare sig det var för att han tappade medvetandet under en tid på grund av att de misshandlade honom eller något annat så spelar detta ingen roll. Han tappade räkningen på vilken veckodag det var.

Vakterna gjorde narr av honom. De plågade honom utan nåd. Och han led verkligen den djupaste ångest. Han älskade Yahuwah och ville hedra Honom. Han satt i fängelse just för att han vägrade kompromissa med sin tro. Och nu visste han inte när sabbaten kom och huruvida han arbetade på den eller inte.

Detta är resultatet av okunnighet om den sanna Sabbaten och Yahuwahs sanna kalender som etablerades vid Skapelsen. Det är inte Hans vilja att någon förblir i okunnighet. Han räckte inte heller Adam och Eva ett papper för att sätta fast på ett träd för att behålla räkningen. Något så viktigt skulle aldrig anförtros till något så som så lätt kan förstöras eller förändras!

Kom ihåg att Yahuwah är skaparen av allt. Han behövde inte ge Adam och Eva en kalender tryckt på ett papper. Han inbäddade sitt tidhållningssystem i själva skapelsen och inplanterade det i himlen så att alla, oavsett var de är på jorden, kan se den.

Månens funktion som kalender anges uttryckligen i båda Psalmen 104:19 och 1 Mosebok 1:14-15. Månens oföränderliga natur och funktion hänvisas till och med i en annan psalm: “Som månen skall den bestå för evigt. Och trofast är vittnet i skyn. Selah.” (Psalm 89:38)

Precis som det inte är vettigt att Yahuwah skulle överlåta kunskapen om sitt tidsbevarande system till ett papper eller till och med ett stenblock så är det likaledes bortom all logik att anta att Han skulle anföra beräkningen av sin heliga Sabbat till sin fiende, Lucifer. Och ändå är just detta fallet om en person, trots alla bevis som yrkar på motsatsen, insisterar på att lördag är Bibelns Sjundedagssabbat.

Den moderna “gregorianska” solkalendern är en påvlig uppfinning. Den är till och med uppkallad efter påven Gregorius XIII! När den först introducerades accepterade bara tre länder den och samtliga var katolska länder. De andra länderna avvisade den för att den var katolsk.

Och ändå är den julianska kalendern inte bättre eftersom den var en hednisk solkalender. Endast skapelsens luni-solkalender har förmågan att fastställa Yah's sanna mo'edim, himmelens utsedda tider för tillbedjan.

All tid är baserad på rörelse. Det finns därför bara fyra typer av kalendrar. All tidshållning är någon form av något av följande:

Siderisk: Sideriska kalendrar spårar tid utifrån stjärnornas observerade relativa rörelser. Den hinduiska kalendern använder en kombination av siderisk- och solbaserad kalendering.

Sol: På solkalendrar baseras året på den tid det tar för solen att återvända till samma position inom årstidernas cykler. Detta är cirka 365 dagar. Den julianska och gregorianska kalendern är båda exempel på soltidshållning. På en solkalender finns det inget som förbinder veckocykeln till någonting i naturen.

Lunar: En månkalender baseras enbart på månens faser. Eftersom måneåret, på 354 dagar, är kortare än det 365 dagar långa solåret, flyter månader på månkalendern genom årstiderna. Kalendern som används av muslimer är en månkalender, varför Ramadan driver bakåt igenom året, från ett år till det nästa.

Luni-Solar: Luni-solar-kalendrar är de mest eleganta och exakta av alla kalendrar som används. Veckocykeln och månaderna är baserade på månens rörelser, medan året är förankrat till solen. Således finns det ingen säsongsdrift som med en strikt månkalender. Den bibliska kalendern är luni-solbaserad.


Upptecknad i Himmelen

Sanningen har varit så skingrad och begravd under århundraden av fel och antagande att det krävs tålamod och omsorgsfull uppmärksamhet av detaljer för att samla de olika "pusselbitarna". Dock registreras i stjärnhimlen ytterligare två bevis som hjälper till att fastställa att lördag inte är bibelsabbaten bortom allt tvivel. Dessa är datumet för korsfästelsen och den internationella datumlinjen.

Korsfästelsedatumet

Tiden är naturligtvis kontinuerlig. Det är därför de flesta moderna människor har svårt att begripa ett system för tidsberäkning där veckocykeln inte är kontinuerlig. Folk antar att den moderna veckocykeln alltid har funnits. Därför tenderar de att tänka ur ett perspektiv rotat i den moderna kalendern även när de begrundar historiska händelser.

Ta till exempel slaget vid Marathon. Det allmänt accepterade datumet är 12:e september 490 f.Kr. Ser du något problem här? Det finns faktiskt flera (ganska underhållande) problem med det datumet. För det första fanns den gregorianska kalendern inte år 490 f.Kr. Även om den julianska kalendern hade en månad som heter september så är datumet nästan 450 år innan den julianska kalendern antogs!

Slutligen fanns inte "september" på den grekiska kalendern 490 f.Kr. Den grekiska kalendern, liksom dåtidens israelitiska kalender, var luni-solar med vissa variationer mellan de olika grekiska stadsstaterna. Månaderna i Aten kallades:

Hekatombion

Metageitnion

Boedromion

Pyanepsion

Maimakterion

Poseidon

Gamelion

Anthesterion

Elaphebolion

Munychion

Thargelion

Skirophorion

En tidig grekisk kalender från c.a. 1600 f.Kr

En tidig grekisk kalender från c.a. 1600 f.Kr.

Lägg märke till att inte ett enda "september" finns bland dem! Så vad innebär det då att slaget vid Marathon ägde rum den 12:e september?

Att använda moderna kalenderdatum innan den kalendern faktiskt kom till är faktiskt ett användbart verktyg. Det gör det möjligt för människor idag att förstå, i förhållande till det moderna systemet för tidsbevakning, när en händelse inträffade. Att räkna bakåt i tiden med moderna kalenderdatum kallas för en proleptisk kalender. En proleptisk kalender är helt enkelt en kalender som utvidgar sitt dateringssystem bakåt till tiden innan dess faktiska introduktion. Men även om det är användbart så är det viktigt att veta när detta händer. De troende idag har försökt räkna bakåt till Yahushuas tid för att “bevisa” att han korsfästes på en fredag. Andra har gjort detsamma och försökt "bevisa" att han faktiskt korsfästades på en onsdag.

Som redan har konstaterats är båda omöjliga av inget annat skäl än det faktum att varken "fredag" eller "onsdag" ännu hade införts i den julianska kalendern. Under Yahushuas liv på jorden använde den julianska kalendern fortfarande en vecka om åtta dagar. Därför är alla påståenden om att Frälsaren offrade sitt liv på en fredag eller en onsdag baserade på proleptiska datum, och ingenting mer.

Det stämmer emellertid att Yahushua korsfästes på veckans sjätte dag. 3 Mosebok 23 anger datumet för påsken: "På fjortonde dagen i den första månaden på kvällen är Yahuwahs påsk". Veckans sjätte dag. Så utan tvekan dog Yahushua dagen före den sjunde dagens Sabbat.

Det var just av denna anledning som de judiska ledarna bad Pilatus att krossa benen på de tre korsfäste så att de snabbt skulle dö av kvävning och kunde begravas: “Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort.” (Johannes 19:31)

Dagen efter Påsken är inte bara Sabbaten, det är också den första dagen av högtiden för Det osyrade brödet. "Och på den femtonde dagen i samma månad är festen för osyrade bröd för Yahuwah: sju dagar skall ni äta osyrade bröd." (3 Mos 23:6) Med andra ord, en "hög" Sabbat.

Många forskare har argumenterat kring vilket år korsfästelsen inträffade eftersom de om och om igen letar efter ett år när den 14:e dagen i månmånaden (Påsken på 14:e Abib) sammanfaller med en proleptisk fredag. Med hjälp av beräkningar från Astronomical Applications Department of the United States Naval Observatory är det möjligt att bevisa att den 14:e dagen på månmånaden inte kunde ha sammanfallit med en proleptisk fredag på det enda året som kan vara Frälsarens korsfästelse: 31 e.Kr. Astronomiska fakta, bevarade i himlen, beräknas enkelt eftersom de är så förutsägbara.

Yahuwah skulle inte låta den sista generationen vara helt okunnig om dessa viktiga frågor. Han etablerade principerna för astronomi som gör det möjligt för oss att veta månens rörelser för 2000 år sedan med extrem noggrannhet! Och det är just dessa rörelser, när de tillämpas på en luni-solkalender och jämförs med den moderna veckan man kan konstatera att Yahushua, fastän Han korsfästes på sjätte dagen i månveckan, inte korsfästes på en fredag.

Detta är betydande eftersom det etablerar två ytterligare fakta:

  1. Den forntida sabbaten som fortfarande observerades vid Frälsarens korsfästelse inte var en lördag;
  2. Dagen för Yahushuas Uppståndelse - anledningen till att man dyrkar på söndag - var inte en söndag.

Enbart dessa två fakta påvisar felet i beräkningen av tillbedjan med användandet av den moderna solkalendern. Lördagen är inte Bibelns sanna, forntida sabbat, och söndagen är inte dagen för Yahushuas uppståndelse och därför inte en dag som man bör tillbe på just för att hedra Uppståndelsen.

Internationella datumlinjen

Den internationella datumlinjen är ett av de mest uppenbara och mest underhållande bevisen på att den moderna kalendern inte kan användas för att upprätta den bibliska sabbaten. Det är en konstgjord uppfinning. Fullständigt godtycklig och har förändrats ett antal gånger av ingen annan anledning än av bekvämlighetsskäl.

Det amerikanska handelsdepartementets National Oceanic and Atmospheric Administration medger att den internationella datumlinjen är rent godtycklig och anger:

Den internationella datumlinjen, som inrättades 1884, passerar genom mitten av Stilla havet och följer på det stora hela en 180 graders longitud från nord-till-syd på jorden. Det är beläget halvvägs runt världen från den främsta meridianen - nollgradslongituden etablerad i Greenwich, England, 1852.

Den internationella datumlinjen fungerar som en "gränslinje" som skiljer två på varandra följande kalenderdatum. När du passerar datumlinjen blir du en slags tidsresande! Korsa västerut och det är en dag senare; korsa tillbaka och du har "gått tillbaka i tiden."

Trots sitt namn så har den internationella datumlinjen ingen rättslig status internationellt och alla länder kan välja datumen de vill hålla. Fastän datumlinjen generellt sett löper från nord till syd, från pol till pol, så sicksackar den runt politiska gränser som t.ex. östra delen av Ryssland och Aleuterna.32

Den östra delen av Ryssland är faktiskt längre öster än den mest västra delen av Alaska! En blick på en karta över datumlinjen visar hur godtycklig den är.

En världskarta som visar banan för den internationella datumlinjen, som sicksackar sig över Stilla havet

En världskarta som visar banan för den internationella datumlinjen, som sicksackar sig över Stilla havet.

Så sent som 2012 så ändrades den internationella datumlinjen. Detta skapade ett problem för de Kristna på Samoa som vill helga Sabbaten på den gregorianska lördagen. Skulle de nu tillbe på den “nya” Sjundedagssabbaten? Eller skulle de hålla fast vid den gamla, vilket isåfall skulle innebära att de nu dyrkade på söndagen?

skifte i internationella datumlinjen 2011-2012

Datumlinjen är påhittad och helt godtycklig. Det är skrattretande att anta att Yahuwah skulle låta något så viktigt som Hans Sabbat vara beroende av något så föränderligt som den moderna kalendern som med en enkel omröstning kan ändras.

Den konstgjorda internationella datumlinjen är nödvändig endast om du ska beräkna Sabbaten enligt den påvliga gregorianska kalendern. Men om du använder månen för att fastställa början av månader, och därmed Sabbaten, är en sådan konstgjord entitet inte nödvändig. Månen skapades för att etablera säsonger ( mo’edim ). Den är korrekt oavsett var man bor.

Enda Sanna Sabbaten

Dr. Martin Luther King, Jr.Pseudoreligion är precis som pseudovetenskap. Den är falsk, ett lurendrejeri som maskerar sig själv som sanning. I pseudovetenskapen såväl som pseudoreligion baseras en hypotes på ett antagande. Sedan anstränger man sig för att bevisa hypotesen snarare än att försöka nå sanningen. Men om antagandet är inkorrekt så finns det inga “bevis” i världen som kommer förvandla fel till rätt.

Likaså kan inte gammal tradition, som att kalla lördagen för “Sabbat”, förvandla något till Sabbatsdag. Det faktum att dagens judar tillber på lördagen bevisar inget annat än vad deras lärde redan medgivit: de tillber inte längre på den Bibliska kalendern.

Arkeologi, Skrifterna, och astronomi demonstrerar sanningen för oss: den ursprungliga Sabbaten i Bibeln beräknades med lunisolarkalendern baserat på månens rörelser. På så vis är lördagen inte den sanna Sabbaten enligt 2 Mosebok 20:10 och söndagen är inte dagen Yahushua återuppstod. Båda är felaktiga tillbedjelsedagar, upprättade av Satan för att tillskansa sig den dyrkan endast Yahuwah är värdig.

Dessa fakta kommer dock fortfarande aldrig övertyga någon som inte vill erkänna sanningen för att den är obekväm. Abraham Lincoln observerade en gång: “När en människa som ärligt är misstagen hör sanningen kommer denne antingen upphöra att vara misstagen eller upphöra att vara ärlig.” WLC vädjar till dig att lägga åt sidan varje antagande och omhuldade fördomar. Sätt sanningen främst och följ Lammet vart Han än leder.

Beslutet är nu ditt. Med denna fakta framlagd inför dig – vad tänker du göra? Avslutningsvis upprepar vi Dr. Martin Luther King, Jr. bevingade ord: “Feghet frågar sig: är det säkert? Lämpligheten frågar sig: är det välbetänkt? Fåfängan frågar sig: är det populärt? Men samvetet frågar: är det rätt? Och det kommer en tid då man måste ta en ställning som är varken säker, välbetänkt, eller populär; men man måste ta den för det är rätt.”


1. http://www.bbc.co.uk/history/british/empire_seapower/trafalgar_01.shtml

2. “Some scholars say her name was Frigg; others say it was Freya; other scholars say Frigg and Freya were two separate goddesses. Whatever her name, she was often associated with Venus, the Roman goddess of love, beauty and fertility. ‘Friday’ comes from Old English ‘Frīgedæg.’” (https://www.livescience.com/45432-days-of-the-week.html)

3. Eviatar Zerubavel, The Seven Day Circle, p. 23, emphasis supplied.

4. Ibid., pp. 23-24, emphasis supplied.

5. Robert L. Odom, Sunday in Roman Paganism,“The Pagan Planetary Week,” http://4angelspublications.com/Books/SiRP/CHAPTER%201.pdf, emphasis supplied.

6. eLaine Vornholt & Laura Lee Vornholt-Jones, Calendar Fraud, “Time’s Greatest Conspiracy Theory: The Continuous Weekly Cycle.”

7. “The Julian Calendar,” Encyclopædia Britannica, emphasis supplied.

8. Calendar Fraud, op cit., p. 31.

9. Inscriptiones Latinæ Christianæ Veteres, Vol. 2, p. 118, #3033.

10. Calendar Fraud, op cit.

11. Maimonides, Kiddusch Ha-hodesch, Tr. Mahler, Wein, 1889.

12. “Holidays,” Universal Jewish Encyclopedia, p. 410.

13. The Universal Jewish Encyclopedia, Isaak Landman (ed.), Vol. X, “Week,” (1943 ed.), p. 482.

14. The Universal Jewish Encyclopedia, “Calendar,” p. 631.

15. “Calendar,” The Jewish Encyclopedia, emphasis supplied.

16. “The Jewish Calendar and Holidays (incl. Sabbath)”: The Jewish Calendar; Changing the Calendar, www.torah.org, emphasis supplied.

17. Heinrich Graetz, History of the Jews, Vol. II, pp. 563-564, emphasis supplied.

18. David Sidersky, Astronomical Origin of Jewish Chronology, Paris, 1913, p. 651, emphasis supplied

19. Grace Amadon, “Report of Committee on Historical Basis, Involvement, and Validity of the October 22, 1844, Position”, Part V, Sec. B, pp.17-18, emphasis supplied; Box 7, Folder 1, Grace Amadon Collection, Center for Adventist Research, Andrews University, Berrien Springs, Michigan.

20. Ibid.

21. January, 1883

22. February, 1914

23. To listen to a transcript, click here.

24. Mo’ed (#4150), The Key Word Study Bible, King James Version, “Lexical Aids to the Old Testament.”

25. Nelson’s Illustrated Bible Dictionary, Thomas Nelson Publishers, 1986, emphasis supplied.

26. It is beyond the scope of this article to explain in detail how the Biblical calendar worked. For more information, click here and here.

27. For a detailed and in-depth study of this subject, see Weekly Sabbath Days Are Determined By The Moon by Arnold Bowen and Matthew Janzen.

28. eLaine Vornholt & Laura Lee Vornholt-Jones, The Great Calendar Controversy, p. 87, emphasis in original.

29. Odom, op cit., p. 157.

30. Calendar Fraud, op cit. p. 44.

31. For a detailed explanation on why 31 C.E. is the only year possible for the crucifixion date, read: “When Was Christ Really Crucified?

32. http://oceanservice.noaa.gov/facts/international-date-line.html