"Helgdag." För de flesta associeras detta ordet med ett särskilt firande … julen!
Definitionen av ordet "helgdag" visar att det finns ett religiöst element till benämningen som de flesta människor är omedvetna om.
Helgdag: "en religiös inrättning; [en] helig dag."
Jämför detta med engelskans holiday:
Holiday: "a religious festival; [a] holy day." (Webster's New Universal Unabridged Dictionary)
Julen är en religiös helgdag. Trots det moderna firandets kommersiella grannlåt så förblir julen, i kärnan, en religiös festivitet. Det är en tid då en gudom blir ihågkommen och äras.
Kristna firar Jesu födelse vid juletid. De utbyter gåvor till den “största gåvan någonsin givits” ära. Man säger: “Jesus is the Reason for the Season!” och det talas om att stoppa tillbaka ”the Christ into Christmas!”
Problemet är att Yahushua Frälsaren aldrig var "i" julfirandet till att börja med! Medan Skrifterna inte ger oss Frälsarens födslodatum, så är de flesta lärda eniga att Han föddes på hösten, inte den 25:e december!
För att upptäcka vilken gud som hyllas vid julen, så behövs dess hedniska rötter spåras. Firandet på den 25:e december började en kort tid efter syndafloden med Tammuz födelse som Nimrods reinkarnation. Dagens jultraditioner kommer direkt från gamla Babylon och hedniska Rom.
 |
| Saturnus, med barnoffer |
De hedniska Romarna hyllade guden Saturnus med en veckolång festival i december som kallades Saturnalia. Saturnus var den Romerska guden över tiden och skörden, Så han var oftast framställd bärandes en lie. Han var den grymmaste, mest ondskefulla av alla de hedniska gudarna. Han krävde barnaoffer.
Romarna var inte ensamma i dyrkan av denna onda gud. Saturnusdyrkan var förekommande i den forntida världen. Även Israeliterna dyrkade Saturnus i sin revolt mot Himmelen. Den gud Israel oftast dyrkade som avfälliga var guden Saturnus, som i Bibeln också kallas Kiun, Moloch eller Remfan. Även Israeliterna frambar deras barn som offer till denna motbjudande, blodtörstiga gud.
"Saturnus hade blivit Afrikansk hedningatros förkämpe [också] … precis som Baal-Hammon i det feniciska Kartago, var han målet för barnaoffer … Fastän en fertilitetsgud, Saturnus-Baal … var inte desto mindre skoningslös i de offer han krävde. " (Quodvultdeus of Carthage, översättning och kommentarer, Thomas Macy Finn, s. 14 & 115.)
Fastän Romarna tidigt upphörde med människooffer, spilldes blod fortfarande av gladiatorerna under Saturnaliafirandet i december. Saturnalia var ett religiöst firande och alla förstod att gladiatorernas blodsutgjutelse var ett framburet offer till Saturnus.
"De gladitoriala showerna var helgade [åt Saturnus]." (Johann D. Fuss, Roman Antiquities, s. 359)
"Amfiteatern gör anspråk på sina gladiatorer åt sig själv, när vid slutet av december de försonar den liebärande Himlasonen [Saturnus] med sitt blod." (Ausonius, Eclog, i. s. 156)
"Gladiatorerna stred under Saturnalia, och … de gjorde så för att blidka och försona Saturnus." (Justus Lipsius, tom. ii. Saturnalia Sermonum Libri Duo, Qui De Gladiatoribus, lib. i. kap. 5)
"Principen som dessa [gladiator-] spel förrättades var … [att] de firades som försoningsoffrande … när en sådan mängd människor blev 'Slaktade för utgörandet av en romersk helgdag.' När man till detta också förstår att Saturnus själv skars i bitar så är det lätt att se hur idén att frambära ett välkomstoffer till honom genom att skicka människor att skära sönder varandra på hans födelsedag kom till som ett sätt att blidka hans gunst." (Alexander Hislop, The Two Babylons, s. 153)
Trots våldet och blodspillet var Saturnalia en festmåltidens och lyckönskandets tid. De olika urtida firanden som hyllar denna ytterst blodtörstiga gud har gått i arv till denna dag som de mycket omtyckta jultraditionerna som firas världen över.
Dessa traditioner inkluderar:
Järnekbär
(gudarnas föda) Till och med framställandet av Fader Jul, eller Jultomten, har en slående likhet till Saturnus: en gammal man, med långt skägg, omgiven av barn.
Saturnus, den onde, barnofferkrävande gamla mannen uppträder i det moderna samhället i ytterligare två skepnader. Varje december återkommer Saturnus, tidens gud, som “Gamla Fader Tid”. Nyårsbarnet är en symbol för barnoffren.
En blodisande framställning av Fader Tid med Barnanyår står att finnas i denna illustration från 1800-talet (nedan). Fader Tid (Saturnus, som tidens gud), står framför ett stort urverk, hållandes sin lie. De forna åren passerar bort när fullvuxna kroppar blir inlindade i liksvepning. Nyåret kommer som ett ungt barn. Medan bilden i sig är rätt mörk, så lyser ljuset från elden upp den lilla pojken medans det på den andra sidan är virvlar av rök. De nya åren som ännu inte kommit porträtteras som barn redo att offras. De barn som blev offrade blev alltid tungt beslöjade så att föräldrarna inte skulle känna igen sitt barn när det brändes. Alla denna vidriga guds groteska element finns i denna bild.
Saturnus återkommer också i det moderna samhället som Liemannen, som samlar in sin bleka själaskörd. Ytterst få i det moderna samhället har insett att Fader Jul; Jultomten, Liemannen och Gamla Fader Tid inte är någon annan än denna mest förkastliga av gudar. Men en forntida människa skulle direkt känna igen samtliga av dem som ingen mindre än Saturnus. De emblem som kännetecknar Saturnus är detsamma som kännetecknar Gamla Fader Tid och Liemannen: liar och någonting som håller reda på tidens gång.
Det finns många ursäkter som uppriktiga människor ger idag för kvarhållandet av hedniska högtider som hyllar Saturnus:
Hedningarna visste inte vem Yahuwah,
Skaparen, var. De dyrkade demongudar eftersom de inte kände till något bättre. Detsamma
kan inte sägas om dagens Kristna.
Skrifterna lär oss:
"Yahuwah har hittills haft överseende med okunnigheten, men nu förkunnar Han att alla människor överallt skall omvända sig.” (Apg. 17:30, Reformationsbibeln)
Att veta att julen är en hednisk högtid, att veta att de moderna ritualerna är identiska med de urtida hedniska riterna som helgade Saturnus, och ändå påstå sig vara ursäktade från synden för att man vet, är extremt inkonsekvent.
Julen är sannerligen en högtid, en religiös festivitet. Genom hyllandet av den onde guden, Saturnus, så ger man VANhelgan åt Yahuwah, Himmelens och Jordens Skapare.
Frälsaren Själv fastställde en himmelsk princip när Han sade:
"Ingen kan tjäna två herrar. Ty antingen skall han hata den ene och älska den andre, eller så skall han hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna Yahuwah och Mammon." (Matt. 6:24)
Saturnus, mer än någon annan falsk gudom, hade karaktärsdrag som mest efterliknade Satan själv. Julen är hans religiösa festival. Deltagan i julfirande helgar denna ondskefulla, sataniska gudom.
Den älskande Faderns ord till det avfälliga Israel ljungar åter med makt till Kristna idag:
"Men som en kvinna är otrogen mot sin man, så var du, Israel, otrogen mot Mig, säger Yahuwah. … De har slagit in på villovägar och glömt Yahuwah, sin Elohiym. Vänd tillbaka, ni trolösa barn, Jag skall bota er från er trolöshet." (Jer. 3:20-22)
Deltagan i hedniska traditioner vanhelgar Skaparen. Vänd tillbaka till din älskande Förlösare.
"Hur förlikar sig Kristus och Belial [ondska], eller vilken delaktighet har den troende med den som inte tror? Och vilken enighet finns det mellan Yahuwahs tempel och avgudar? … Gå därför ut från dem och skilj er från dem, säger Yahuwah och rör inte vid det som är orent, och så skall Jag ta emot er." (2 Kor. 6:15-17)
Gå ut från ibland dem! Rör inte vid det som är orent!
Kommer DU gå ut?
Klicka här för att titta på videon!