Print

Sabbat vid solnedgången? Absurt och omöjligt!

Ökat ljus under de senaste åren har avslöjat att den Bibliska dagen - och därmed Sabbaten - börjar i gryningen. Kronologin över Yahushuas död och begravning bevisar att judarna på Yahushuas tid fortfarande observerade Sabbaten som börjar i gryningen.

coup de grâceHar du hört talas om uttrycket coup de grâce? Journalister rapporterar ibland om ett s.k. coup d'état i politiska sammanhang. Men en coup de grâce är annorlunda. En coup de grâce är ett kvickt dödshugg.

Uttrycket började ta vid på den tiden då slagfältsjukvården var primitiv. I grund och botten var coup de grâce ett barmhärtighetsdråp där en uppenbarligen döende kamrat skulle dödas så snabbt och smärtfritt som möjligt. Frasen har utvecklats till att i modern användning betyda "en handling eller händelse som avslutar eller förgör något som har blivit svagare eller värre." 1

Argumentet att Sabbaten är en 24-timmarsperiod, från solnedgång till solnedgång, har blivit svagare och svagare med upptäckten, bland andra bevis, att den primära texten som praxis bygger på, 3 Mos 23:32, har tagits ur sitt sammanhang och inte gäller Sjundedagssabbaten.

Det coup de grâce som för evigt förintar tron på en sabbat från solnedgång till solnedgång finns i berättelsen om Frälsarens död och begravning. Denna viktiga händelsekronologi fastställer med absolut säkerhet att Sabbatens timmar börjar på morgonen, inte vid solnedgången.

KRONOLOGI

Yahushuas död:

“Och vid nionde timmen ropade Yahushua med hög röst: Eli, Eli, lema sabaktani? Det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? … Men Yahushua ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.” (Matteus 27:46 & 50)

Innan uppfinningen av mekaniska klockor delades dagsljuset jämnt in i 12 segment. När Yahushua frågade: "Har inte dagen tolv timmar?" (Johannes 11:9) så argumenterade ingen emot Honom. Alla kunde läsa av ett solur och visste att dagen började med det att ljuset kom. Följaktligen var vintertimmarna kortare än sommartimmarna.

Yahushua dog "ungefär den nionde timmen" på påsken, Abib 14. Detta motsvarar ungefär klockan tre på eftermiddagen. På den årstiden, strax efter vårdagjämningen, var det faktiskt lite över klockan tre. De som insisterar på att Sabbaten börjar vid solnedgången tror att Yahushua togs ned från korset och begravdes när solen sjönk under horisonten. I Jerusalem på den tiden av året går solen ned mellan 18:59 och 19:19. En noggrann undersökning avslöjar att det hade varit omöjligt för allt som är antecknat i Skriften att ha skett under de ungefär fyra timmar som förflutit mellan Frälsarens död och solnedgång.

3:07

Yahushua dog strax efter klockan 3 på eftermiddagen.

Man begär Yahushuas kropp

“När det hade blivit kväll, kom en rik man från Arimatea som hette Josef och som hade blivit en Yahushuas lärjunge. Han gick till Pilatus och bad att få Yahushuas kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den.” (Matteus 27:57-58)

Det finns två stycken ur Skriften som uttryckligen avslöjar att dagen börjar i gryningen. En av dessa är korsfästelsen. Men på grund av tradition och felaktig översättning så förbiser de som insisterar på att sabbaten börjar vid solnedgången dessa stycken.

Tradition: Folk har traditionellt antagit att 1 Mosebok 1 lär att dagen börjar vid solnedgången på grund av den upprepade frasen: "Och det blev afton och det blev morgon. Det var den [första, andra, tredje osv.] dagen." Men denna fras tas ur sitt sammanhang. I det första kapitlet i 1 Mosebok så hade Yahuwah redan klargjort vad som utgjorde en dag: ljus! “Elohim sade: Varde ljus! Och det blev ljus. Elohim såg att ljuset var gott, och Han skilde ljuset från mörkret. Elohim kallade ljuset dag, och mörkret kallade Han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.” (1 Mosebok 1:3-5)

Ur förskapelsens ogenomträngliga mörker skapades första dagen när Yahuwah förklarade: "Varde ljus." Hans nästa handling var att dela ljuset från mörkret. Han namngav sedan de två sakerna som Han hade delat. Yahuwah "kallade ljuset dag, och mörkret kallade Han natt." Att därför insistera på att “dagen” börjar med mörkret är att slå samman vad Yahuwah har separerat.

Uttrycket, "och det blev kväll, och det blev morgon, en dag" måste förstås i samband med att ljuset är "dag" och förknippas med ljus, och "natt" mörkret.

Ordet översatt "kväll" som felaktigt antas vara nattetimmarna kommer från det hebreiska ordet, ereb.

Detta ord representerar tiden på dagen omedelbart före och efter solnedgången. ... Uttrycket "på kvällen" [bokstavligen "mellan kvällarna"] betyder perioden mellan solnedgång och mörker, "skymning." 2

Ordet här översatt till svenska kan inte hänvisa till den mörkerperiod som Skaparen kallade Natt, för det börjar före solnedgången! Ljuset reglerar dagen; mörkret styr natten. Alltså, om det finns lite ljus kvar på himlen, räknas det fortfarande som dag.

Felaktig översättning: Andra gången som Skrifterna klargör att solnedgången inte är dagens början är, som sagt, berättelsen om Yahushuas begravning. Specifikt det när Josef från Arimathea gick och bad Pilatus om kroppen. Eftersom svenskan inte har en direkt översättning för det grekiska ordet valde översättare att använda ordet "kvällning." Eftersom det låter som ordet "kväll" som används i 1 Mos 1, har resultatet varit förvirring och en fortsatt tro på att dagen börjar vid solnedgången.

Detta stöds dock inte av Skrifterna. I själva verket ger detta korta avsnitt i Matteus den tydligaste bekräftelsen på att Sabbaten inte börjar vid solnedgången. Överväg textstycket igen: “När det hade blivit kväll, kom en rik man … som hette Josef … Han gick till Pilatus och bad att få Yahushuas kropp.” (Matteus 27:57-58)

Ordet "kvällning" kommer här från det grekiska ordet opsios och även om det liknar det hebreiska ordet som används i 1 Mosebok så har dess vanliga användning inte en identisk betydelse. Ordet betyder "Skymning … Ordet hänvisar specifikt till den ‘sena kvällen’, den senare av de två ‘kvällarna’ såsom judarna tolkar det, där den tidigare börjar klockan 15:00 framtill solnedgången, och den senare efter solnedgången; detta är den huvudsakliga betydelsen. Det används dock om de båda.” 3

Även utan något av de ytterligare kronologiska bevisen så borde detta vara tillräckligt för att konstatera att Sabbaten inte börjar vid solnedgången eftersom ordet i sig avslöjar att Josef inte ens närmade sig Pilatus för tillåtelse att ta kroppen förrän efter solnedgången!

Syftet med denna studie är dock inte att bevisa att Josef från Arimathea for till Pilatus efter solnedgången. Det är för att visa att det är omöjligt att fullborda Yahushuas begravning före solnedgången. Den vanliga användningen av ordet opsios hänvisar till efter solnedgången. Men eftersom det ibland användes för tiden från mitten av eftermiddagen till solnedgången så kommer den tidigare tiden att användas här. Återigen är detta inte den vanliga användningen av ordet, men eftersom det ibland användes för att hänvisa till de sena eftermiddagstimmarna före solnedgången så kommer det att vara utgångspunkten för vår studie.

I granskningen valdes alltid de kortaste, mest konservativa tidsberäkningarna.

Evangelierna var noga med att ange vilka av Frälsarens följare som var närvarande vid Hans död. Varken Josef från Arimathea eller Nikodemus angavs som närvarande i något av evangelierna. Närvaron av så högt uppsatta följare skulle med all säkerhet ha nämnts om de varit där.

På grund av timmarnas längd på den tiden av året dog Yahushua troligen omkring klockan 15:10. Det skulle ha tagit tid för Josef av Arimathea att få vetskap om Hans död. Några av de judar som hade glatt sig över Frälsarens död återvände efteråt till Jerusalem, skrämda av mörkret och jordbävningen. “Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet när de såg vad som skedde och vände hem igen.” (Lukas 23:48) Det hade fortfarande tagit tid för nyheterna att nå Josef.

Det är inte orimligt att anta att det tog minst 45 minuter till en timme eller mer för Josef att få veta att Yahushua hade dött. Det skulle säkert ha tagit honom lite tid att återhämta sig från den stora chocken och sorgen, besluta sig för en handlingsplan och skrida till verket. Han kan till och med, vid denna tidpunkt, ha konsulterat med Nikodemus. Vi pratar om riktiga mänskliga hjärtan med verkliga mänskliga känslor och gensvar. Även om Josef fick veta om Frälsarens död i ganska kort följd så är det inte realistiskt att anta att han gick för att be om kroppen lika snart som han fått höra detta. Han skulle ha ägnat åtminstone lite tid åt att sörja. Det skulle då ha tagit några minuter att gå från hans hem till där Pilate bodde. Han skulle ha kommit dit tidigast klockan 16:30.

Josef kan mycket väl ha varit en högt uppsatt jude, men Pilatus överträffade fortfarande honom. Det skulle ha tagit några minuter för vakterna att skicka Josefs begäran till Pilatus och återvända med ett svar och ge honom en audiens.

Med konservativ uppskattning att Josef begav sig till Pilatus cirka klockan 16:30 så anlände han först – och detta är verkligen med all hast – omkring klockan 16:45.

4:45 

Som tidigast skulle Josef kunnat få tillträde hos Pilatus omkring klockan 16:45. Dock troligtvis senare än så.

Pilatus chock och misstro

Död genom korsfästelse var en långsam och plågsam död. Det tog vanligtvis flera dagar innan musklerna slutligen kollapsade och offret dog av kvävning. Men Yahushua dog inte av kvävning. Han dog av ett brustet hjärta.

Pilatus visste inte detta. Så när Josef bad om tillstånd att få ta kroppen så “blev [Pilatus] förvånad över att Yahushua redan var död.” (Markus 15:44) Kort sagt trodde Pilatus inte att någon kunde dö av korsfästelse så snabbt. han “kallade till sig officeren och frågade honom, om Yahushua redan hade dött. När han fick veta det av officeren, lät han Josef få den döda kroppen.” (Markus 15:44-45)

Detta tog tid. Pilatus bodde inte i Jerusalem. Han bodde i Caesarea. Uppgifter indikerar att han bara kom till Jerusalem vid nationella högtider då man visste att judarna var mer benägna att göra uppror. Nya arkeologiska fynd avvisar det tidigare föreslagna scenariot att Pilatus tillfälligt bodde i Antonia-fästningen och tyder på att det var troligare att Pilatus var gäst hos Herodes Antipas i palatset som byggdes av Herodes den Store.

Modell av Herodes palats

Modell föreställande Herodes palats, där man tror Pilatus befann sig i egenskap av gäst hos Herodes Antipas.

Att få tillträde till palatset för att tala med Pilatus tog sannolikt längre tid än de 15 minuter som tilldelats i denna studie. Med all säkerhet så skulle det, när Josef blev inledd för att se Pilatus, hade utbytt hälsningar i enlighet med orientalisk sed, förklarat sin begäran, lyssnat på Pilatus förvånade frågor och sedan bevittnat när Pilatus skickade en budbärare efter den centurion som var ansvarig vid Golgota, tagit mer tid än så. Som absolut tidigast så skulle det ha varit klockan 17:00 men troligen 17:15, eller till och med senare beroende på när Josef anlände och började söka tillåtelse att få en audiens hos Pilatus.

För sakens skull kommer vi emellertid att ange den konservativa tiden 17:00.

Korsfästelseplatsen var ungefär 1 kilometer från Herodes palats. 4 En frisk soldat kunde korsa detta inom några minuter, särskilt om han färdades med häst. Men man måste komma ihåg att officeren hade saktats ned av de många pilgrimer som hade rest till Jerusalem för Påsken och Det osyrade brödets högtid. Efter att (1) budbäraren tillkallats, varskotts, och skickats, (2) tagit sig igenom massorna av människor, (3) vidarebefordrat meddelandet, (4) officeren utsett en annan soldat att stanna kvar i egenskap av befäl under hans frånvaro, (5) och sedan tagit sig tillbaka genom folkmassorna, så skulle tiden troligen ha varit minst 17:15.

5:15 

När officeren återvände för att besvara Pilatus förfrågan så skulle klockan åtminstone varit klockan 17:15.

Pilatus ger Josef tillstånd att ta kroppen

“När han fick veta det av officeren, lät han Josef få den döda kroppen.” (Mark 15:45)

Det är omöjligt att veta om Pilatus helt enkelt gav en muntlig befallning till centurionen att tilldela Yahushuas kropp till Josef av Arimathea, eller om han skrev ned sin befallning. När väl officeren beviljats inträde, besvarat Pilatus frågor, försäkrat honom om Frälsarens död, Pilatus beviljat Josefs förfrågan, och Josef lämnat salen, så skulle den snabbaste möjliga tiden vara åtminstone ytterligare 15 minuter, vilket då för oss till klockan 17:30. Om Pilatus skickade efter en skribent för att nedteckna kommandot och förseglat det med sin sigillring, så skulle det ha skjutit upp Josefs avresa från palatset med ytterligare minst 15 minuter.

5:30

Josef skulle inte ha lämnat Pilatus innan klockan 17:30.

 

Direct route from Herod's Palace to Golgotha

Golgata låg omkring 1 kilometer bort från Herodes palats. Om man försökte ta sig mellan dessa två så passerade man genom massvis av genomresande och besökare som samlats för Påsken och Det osyrade brödets högtid.

Josef förbereder för begravningen

“När han fick veta det av officeren, lät han Josef få den döda kroppen. Josef köpte då ett linnetyg …” (Markus 15:45-46)

Joseph skyndade sig inte omedelbart till Golgata. Han visste inte om han ens skulle få tillstånd att ta en dömd brottslings kropp. Efter att ha fått tillstånd gjorde han följande:

  1. Han återvände hem för att ge instruktioner till sina tjänare att börja samla de verktyg och förnödenheter som behövdes för att ta ned kroppen från korset, bära det till gravplatsen och där rensa och förbereda det för begravning.
  2. Han skickade sannolikt bud till Nikodemus, eftersom Nikodemus skulle ha framförhållning att ta med kryddor för begravning.
  3. Han gick (eller skickade en tjänare) och köpte begravningsskruden. (Markus 15:46)

Vissa kanske ifrågasätter hur Josef kunde köpa begravningsmateriel sent på eftermiddagen på Påsken. Det finns tre viktiga punkter att komma ihåg. Dessa gäller för båda betydelserna av ordet opsios vilket indikerar att Josef gick till Pilatus efter solnedgången.

  1. Påsken var en arbetsdag.
  2. Antingen var butikerna ännu öppna; eller,
  3. så kunde han hitta butiksägare som inte tvekade att sälja till honom, även på natten, på grund av judarnas stränga begravningskrav som krävde omedelbar begravning.

Man kan tänka sig att Josef köpte begravningsmaterialet efter solnedgången. Judarna, ökända för sin obevekliga strävan att tjäna pengar, skulle fortfarande ha butikerna öppna efter solnedgången. I Amos 8 fördömdes inte judarna för att de sålde på nattetid. Snarare fördömdes de för att de ville skynda sig igenom Sabbatens heliga timmar.

Hör detta, ni som står efter den fattiges liv och vill göra slut på de olyckliga i landet, ni som säger: När är nymånadsdagen förbi så att vi får sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna vårt sädesförråd? Då skall vi göra efa-måttet mindre och höja priset och förfalska vågen så att den visar orätt vikt. (Amos 8:4-5)

Observera att om alla butiker rutinmässigt stängde vid solnedgången så skulle det inte ha funnits någon uttrycklig önskan att skynda igenom de heliga timmarna eftersom alla skulle veta att de inte kunde öppna butiken förrän nästa dag i alla fall.

Skallkullen Golgata

Golgata, den skallformade kullen, låg omkring 1 kilometer från Herodes palats.

Om butikerna var stängda så skulle Josef emellertid tagit sig hem till dem som sålde begravningsmaterial. I många länder bor än i dag butiksägare över eller bakom sina butiker. Det hade inte varit svårt för honom att köpa materialet även sent på eftermiddagen eller kvällen. Men detta skulle ha tagit ännu mer tid eftersom butiksinnehavaren skulle fira (eller göra sig redo att fira) påsk med familj och vänner. Om vi antar att Josef visste vart han skulle gå och inte tog några onödiga omvägar, så skulle det ändå tagit honom lite tid. Jerusalem var inte en modern stad, planerad med breda, raka avenyer. Gatorna var smala, vridna, och trånga med alla bås och pilgrimer.

Golgata var bara några hundra meter utanför stadsporten. Men det var cirka en hel kilometer från Herodes palats. Om man lägger till de ytterligare avstånd som Josef vandrade när han återvände till sitt hem, gick för att hitta och köpa begravningsmaterial, återvände hem för att samla resten av vad som behövdes, reste till stadsporten, så läggs mer och mer tid på nedräkningen.

Från när Josef lämnade Pilatus, tills dess att begav sig mot Golgata, så skulle det ha tagit minst två timmar. Troligen tog det mer tid än så. Det är rimligt att anta att Josef och Nikodemus troligen träffades vid stadsportarna och fortsatte till Golgata tillsammans. Genom att addera de andra aktiviteterna som inträffade sedan Josef först gick till Pilatus så skulle detta ha fört nedräkningen till tidigast cirka 19:30. Då som först började han bege sig mot Golgata med tjänare och antagligen en åsna eller två för att bära nödvändiga förnödenheter.

När man tar i beaktning de realistiska tidsbegränsningar som är involverade i denna process så blir det snabbt uppenbart att en begravning vid solnedgången (18:59 - 19:19) är omöjlig. Om de tidigaste och kortaste möjliga tiderna antas så skulle solen redan ha gått ner när Josef lämnade staden.

7:30

 

Josef, med tjänare och förnödenheter, skulle ha begett sig mot Golgata efter solnedgången.

Nedtagningen av kroppen

“… tog ner honom …” (Markus 15:46)

Det skulle inte ha tagit lång tid för Josef, Nikodemus, och tjänarna att nå Golgata. Det var trots allt avsiktligt beläget längs huvudvägen in i Jerusalem. När de anlände dit med Pilatus tillstånd att ta ned kroppen så skulle de ha anlänt till en hittat en hektisk scen.

En tid efter att Yahushua dött så beslutade judarna som observerade alltsammans att inga av kropparna kunde förbli kvar på korsen eftersom nästa dag var Sabbaten och den första dagen av Det osyrade brödets högtid.

Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre. När de därefter kom till Yahushua och såg att Han redan var död, krossade de inte Han ben, (Johannes 19:31-33)

Detta stycke bevisar ytterligare på att sabbaten inte kunde ha börjat vid solnedgången. Betänk följande fakta:

  1. Pilatus blev så chockad att någon dött så snabbt av korsfästelse att han skickade efter officeren ansvarig för avrättningen för att förhöra honom.
  2. Officeren bekräftade Yahushuas död.
  3. Om judarna hade begett sig till Pilatus för tillåtelse att bryta benen på de fördömda innan Josef gick till honom så skulle guvernören inte behövt skicka efter officeren för att bekräfta Yahushuas död. Han skulle redan ha vetat att Han var död pga. kvävning efter att ha benen brutits.

“Intill den plats där Yahushua hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd.

“I den lade de Yahushua, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.” (Johannes 19:41-42)

Judarna gick således till Pilatus för tillåtelse att påskynda de andra två fångarnas död efter 5 Josef hade fått tillstånd att ta kroppen. De lade sannolikt fram sin begäran inför Pilatus medan Josef sammanstrålade med Nikodemus för begravningen av Yahushua.

Att avlägsna Frälsarens kropp från korset skulle ha varit en tidskrävande och mödosam uppgift. Skrifterna upptecknar att inga av Yahushuas ben bröts i enlighet med profetia. Josef, Nikodemus, och deras tjänare, skulle ha varit extremt försiktiga när man tog ned kroppen. Det var ingen lätt uppgift att ta bort så stora spikar, djupt inslagna i träet. Arkeologer har upptäckt ben i ett benhus där spikarna satt kvar. Det står klart att den som begravde kroppen inte kunde ta bort spiken eller åtminstone inte ansåg det vara värt besväret.

Josef och Nikodemus skulle ha spenderat den tid som behövdes för att noggrant och med respekt ta ned kroppen från korset. De skyndade sig inte för att kunna bege sig hem och äta påskmåltiden. De var engagerade i den viktigaste händelsen i deras liv. De skulle sedan ha låtit sina tjänare bära kroppen till trädgårdsgraven som var i närheten. Detta kunde utan vidare ha tagit en timme att slutföra, vilket innebär att den upplupna tiden blir 20:30.

8:30

Nedtagningen av kroppen utan att ytterligare skada den var en mödosam uppgift.
Det skulle ha tagit till omkring klockan 20:30 innan de vore klara.

Kroppen rentvås inför begravningen

“Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd.” (Lukas 23:53)

Att förbereda en kropp för begravning är alltid tidskrävande. Med den allvarliga misshandel som Frälsaren lidit innan Han dog, i kombination med ritualerna för den judiska begravningsprocessen, så skulle det ha tagit än mer tid. Josef, en mycket rik man, hade en ny grav förberedd för sin fru och sig själv i en stilla trädgård. På den platsen fanns en extremt stor reservoar för uppsamling av regnvatten. De hade gott om tillgängligt vatten, men det skulle ändå varit en extremt tidskrävande och svår uppgift att rensa en kropp så trasig och skämd. Varje hink med vatten måste sänkas och höjas; håret och vad som återstod av skägget, tvättas. Rituell rengöring går långt utöver en snabb sköljning. Den rengöringsgrad som behövdes skulle troligen ha krävt minst två timmar. Vid denna tidpunkt skulle det vara cirka 22:30 på natten.

22:30

Rengörningen av kroppen skulle ha varit en svår uppgift, vilket för oss vidare till klockan 22:30.

 

Liksvepningen inför begravningen

“Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Yahushua om natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra pund. De tog Yahushuas kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna.” (Johannes 19:39-40)

Graven

Graven.

När kroppen hade rengjorts noggrant, kvarstår det minutiösa arbetet med att förpacka den med linnebindlar och kryddor. Till skillnad från kroppar placerade i kistor i västvärlden så skulle ingen del av kroppen röra vid en annan del. Alla kroppsdelar behövde ha bindlar som skiljde dem åt. Händer och fötter var vanligtvis bundna separat liksom ansiktet. Att detta var den typiska praxis kan man se utifrån beskrivningen av Lasaros efter hans uppståndelse: “Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Yahushua sade till dem: Befria honom och låt honom gå.” (Johannes 11:44)

För juden var begravningsprocessen oerhört viktig. Om en kropp inte begravdes ordentligt ansågs individen förbannad av Yahuwah. Därför skulle begravningsprocessen, särskilt den som var högt älskad, ha varit en grundlig och noggrann process.

Alla begravdes dock inte insmorda i kryddor. Endast kungar och de allra rikaste hade råd med begravningskryddor. Kung Hiskia lagrade kryddor i sitt skattehus. De ansågs vara en del av hans rikedom. “De kryddor som användes av Nikodemus för beredningen av vår Herres kropp, Joh[annes] 19:39, 40, var ‘myrra och aloe’, där det sistnämnda inte bör förväxlas med medicinalväxten utan det mycket väldoftande träslaget Aquilaria agallochum.” 6 Vissa forskare har uppskattat värdet på de kryddor som Nikodemus tog med sig vara uppåt 2.000.000 kronor med dagens valutakurs. 7

"Hundra skålpund kryddor" är en enorm mängd extremt dyra kryddor! Myrra var en vätska. Aloe pulveriserades. Ritualen att smörja in en kropp med kryddor var mer än bara ett snabbt mumifierande, med lite rökelse därtill. Varje del av kroppen förpackades i flera lager, individuellt. Blandningen av flytande och pulveriserade kryddor applicerades på varje skikt, försiktigt och vördnadsfullt. Det var en extremt tidskrävande process.

Den noggranna inpackningen av kroppen med kryddorna kunde lätt ha tagit upp till två timmar (om inte mer) att slutföra. När de var färdiga skulle det alltså vara strax efter midnatt.

12:30

tt svepa in en kropp med kryddor och smörjelser var en extremt tidskrävande process.
Klockan skulle som tidigast varit 00:30 innan man var färdig.

Begravningen

“Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd.” (Lukas 23:53)

När kroppen var lindad hade det tagit bara några minuter att äntligen lägga kroppen till vila i graven. Att rulla stenen på plats, samla ihop blodiga trasor och verktygen som använts för att ta ned Frälsaren från korset, skulle inte ha tagit så lång tid. Klockan 00:50 skulle den sorgsna skaran ha återvänt till sina hem, utmattade.


12:50

Männen och kvinnorna skulle ha återvänt till Jerusalem omkring 00:50.

 

Women return from Garden Tomb 

Det skulle ha tagit kvinnorna omkring 15 till 20 minuter att återvända från Graven

Kvinnorna

“De kvinnor som hade kommit tillsammans med Yahushua från Galileen, följde efter och såg graven och hur Hans kropp lades där. Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.” (Lukas 23:55-56)

I kulturer i Mellanöstern är det familjemedlemmarna som förbereder kroppar för begravning. Kvinnorna i familjen förbereder kroppen om den avlidne är en kvinna, medan manliga familjemedlemmar förbereder kroppen om den avlidne är en man. Olika källor tyder på att Josef från Arimathea var släkt med Yahushua, så det är logiskt att han skulle ha varit inblandad i Frälsarens begravning.

Som anges i Skrifterna så var kvinnorna inte involverade i begravningsprocessen. De längtade efter att få hjälpa till vid begravning men förberedelsen av kroppen för begravning var männens arbete. Istället iakttog de på respektfullt avstånd och bestämde sig för att samla kryddor och salvor för att smörja kroppen efter att den hade lindats.

När stenen rullades på plats fanns det inget mer att göra vid graven. Kvinnorna återvände hem, förmodligen i sällskap med männen som skydd. Detta var en stillsam resa. De hade varit uppe hela natten. De var mentalt, känslomässigt, och fysiskt utmattade. Det finns naturligtvis inget sätt att fastställa exakt var kvinnorna bodde, men om de bodde omkring salen där Frälsaren hade sin sista måltid, så var det över en kilometer bort från graven. Om de bodde i den lägre delen av staden så tog det ännu längre tid att återvända hem. Med det kortare avståndet hade det emellertid tagit dem cirka 15-20 minuter att korsa avståndet från graven till sina hem.

Del av Nattvardsrummet syns i nedre högra hörnet på denna bild av en modell som föreställer urtida Jerusalem. Notera också Herodes palats i uppe till vänster.
 

Kvinnorna kan mycket väl ha använt tiden för att diskutera vad de skulle göra därnäst. De ville smörja sin älskade Mästares kropp. De ville också ha en liten del i hedrandet av Honom. När de återvände till sina hem tog man fram de smörjelsekryddor man hade tillgängliga. Lukas skriver att kvinnorna “förberedde kryddor och salvor.” Det framgår emellertid tydligt av Bibelns berättelser att de, när de samlade ihop vad de hade, insåg att de inte hade tillräckligt mycket. Men inget kunde göras åt saken just då eftersom Sabbaten började gry. “Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.” (Lukas 23:56)

När Sabbaten var över och marknadsstånden öppnade så “köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom.” (Markus 16:1) Trots all den längtan efter att få återvända till graven för att smörja Yahushuas kropp så väntade de. De kunde inte köpa de extra kryddorna de behövde förrän sabbaten var över. De visste att det bästa sättet att hedra Honom var att lyda Honom. Han hade sagt, “Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.” (Johannes 14:15) De höll sabbatsdagen helig för att hedra Han som var "Herre över Sabbaten".

Som tidigare nämnts är det rimligt att anta att kvinnorna återvände till Jerusalem med männen. Genom att addera 15 minuter för återresan skulle det ha fört hem dem omkring klockan 1:05 tidigt på morgonen. Kvinnorna återvände till sina enskilda hem, tittade igenom de förnödenheter som de hade, och samlades sedan en gång till för att konsultera vilka förnödenheter de saknade som måste köpas när sabbaten var över. Eftersom det här var mitt i natten så var inga butiker öppna. Skäligt talat skulle detta ha tagit minst en timme, vilket för oss fram till strax efter kl. 02.00.

2:00 

Med konservativa uppskattningar så skulle det ha varit omkring klockan 02:00 när kvinnorna lade åt sidan sina förberedelser.

Sabbaten gryr

“Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.” (Lukas 23:54)

Evangeliernas berättelse om Yahushuas död och begravning förkortas kraftigt. Bibeln antyder bara hur mycket tid som är involverat i begravningsprocessen. Men när händelserna granskas, steg för steg, när viktiga ord undersöks på grekiska, blir fakta tydliga: begravningen av Yahushua kunde inte ha skett före solnedgången. Om den mer vanliga användningen av opsios accepteras så tog det nästan hela natten! Allt som hände under nattetimmarna ansågs vara en del av den sjätte veckodagen, förberedelsedagen. Enligt Lukasevangeliet var de inte färdiga förrän nästa dag då sabbaten började börja gry. 8 Även om detta inte framgår av den svenska översättningen fastställer den ursprungliga grekiska detta utan tvekan.

Frasen översatt "skulle just börja" i denna text är det grekiska ordet, ... (epifosko). Definitionen är häpnadsväckande: "att börja ljusna: - börja gry." 9 Det är en form av #2017, ... (epifauo), vilket betyder "att belysa ... ge ljus." 10 Eftersom de väntade tills kvällen innan man påbörjade processen med att söka tillåtelse att få kroppen, ta ner den, rengöra, lasta in den etc., så tog det dem till långt in på nattetimmarna att slutföra sitt arbete. De slutade inte förrän sabbaten började när det började ljusna.11

The New Strongs Expanded Dictionary of Bible Words utvecklar denna definition och anger att epifosko "sägs om sabbatens tillvägagångssätt." 12 Om ordet används med hänvisning till sabbatens början, och om ordet i sig själv betyder “börja gry,” är slutsatsen uppenbar: Sabbaten började med ljusets gryning, inte solnedgången och efterföljande mörker.

I Jerusalem inträffar soluppgången vid den årstiden mellan klockan 05:54 och 06:27. Gryningen - ljusets början - anländer dock ännu tidigare. Astronomisk skymning i Jerusalem för april månad tillkommer mellan 05:05 (i månadens tidigare skede) och 04:25 (i månadens senare skede, när dagarna förlängs mot sommarsolståndet).

Som tidigare nämnts valdes medvetet de kortaste tidsuppskattningarna för denna studie. Det finns inget behov av att lägga på ytterligare tid för de olika tidssegmenten. Antingen kunde hela processen slutföras före solnedgången eller så kunde den inte det. Förutsatt att Josef sökte tillåtelse att få kroppen före solnedgången så kommer vi nu till kvinnorna som förbereder kryddor för smörjning. De skulle ha insett att de inte hade tillräckligt och inget sätt att köpa mer mitt i natten. De väntade tills de kunde köpa mer efter att sabbaten var över. Enligt våra beräkningar var det cirka sju timmar efter solnedgången. Men förvånansvärt nog så felar våra konservativa uppskattningar med ungefär fyra timmar. Med andra ord så klargör Skrifterna att processen faktiskt tog mer tid än vad som är möjligt för en solnedgångssabbat i denna studie!

Bibeln anger att Sabbaten började gry när de lägger sina förberedelser åt sidan. När männens begravningsarbete var över så hade de återvänt till Jerusalem. När kvinnorna hade samlat de smörjkryddorna som de hade och insåg att de behövde mer så var det faktiskt närmare klockan 5 på morgonen! Sabbaten, Abib 15, anlände med gryningen och kvinnorna vilade enligt budet.

5:00

Bibeln uppger att hela processen var över när Sabbaten började gry, så omkring klockan 05:00! Dessa händelser och aktiviteter höll på hela natten.

Uppståndelsen

“När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom. Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp.” (Markus 16:1-2)

Det är här som det ännu finns en sista bekräftelse på att dagen börjar med gryningen, inte solnedgången: “Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven.” (Matteus 28:1) Uttrycket "i gryningen" kommer från exakt samma ord som användes i Lukas 23:54 för att indikera att sabbaten "annalkade" när kvinnorna lade sina förberedelser åt sidan eftersom sabbaten började. Det betyder "att börja ljusna: - börja gry." 13

Om judarna började sin dag vid solnedgången skulle de ha börjat varje dag vid solnedgången, inklusive den första veckodagen. Matteus 28:1 säger dock tydligt att efter sabbaten var över (den upphörde i takt med att ljuset avtog kvällen innan) när det började gry mot den första veckodagen (den första veckodagen hade inte börjat vid solnedgången kvällen före) återvände kvinnorna till graven för att smörja Yahushuas kropp. Detta var på Förstlingskärven, Abib 16.

Han är inte här! Han är uppstånden!

 

Han är inte här! Han är uppstånden!

“Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning.” (Psalm 119:18)

Yahuwahs allvetande visdom hade medvetet utformat sin enfödde Sons död i varje detalj. Hans förkunskap visste att sanningen om Sabbaten skulle döljas i nästan 2000 år. Den allra sista handlingen i sitt osjälviska liv var att redogöra en kronologi över händelser som kunde visa för de troende i den sista generationen när sabbaten börjar.

Lördagssabbatister som observerar sabbaten från solnedgången fredag kväll till solnedgången lördag kväll, vill passa in hela kronologin mellan Yahushuas död strax efter kl. 15:00 och solnedgången runt kl. 19:00 - mindre än fyra timmar! Detta är dock en omöjlig uppgift. Som påvisat är de mest konservativa tidsberäkningarna att processen skulle ha tagit åtminstone nio timmar! Och som bevisat med tiden för astronomisk skymning (gryning) tog hela processen faktiskt längre tid än beräknat.

Det finns helt enkelt inget sätt att passa in allt som skedde inom en fyra timmars tidsperiod. Att göra det motsäger dessutom följande fakta som anges i Skrifterna:

  1. Om den vanliga användningen av ordet opsios accepterades så kom inte Josef från Arimathea till Pilatus för tillstånd att ta kroppen förrän efter solnedgången. (Matteus 27:57-58) Även om Josef for till Pilatus före solnedgången så hade det fortfarande varit omöjligt att anpassa hela händelsekronologin till ett stramt fyra timmars fönster.
  2. Efter att ha fått tillstånd att begrava kroppen gick Josef för att köpa begravningsmateriel. (Markus 15:46)
  3. Begravningsprocessen var så lång att Skrifterna uppger att den nya dagen redan började gry när kvinnorna lade sina förberedelser åt sidan och vilade över sabbaten. (Lukas 23:54)
  4. Efter att sabbaten var över gick kvinnorna och köpte fler kryddor för att smörja kroppen. (Lukas 23:56 och Markus 16:1.)
  5. Kvinnorna återvände till graven när dagen "började gry mot den första veckodagen." Matteus (28:1)

Kronologin kring Yahushuas död och begravning fastställer det faktum att den Bibliska dagen och den sjunde dagens Sabbat börjar vid gryningen, inte vid solnedgången. Det dags att lägga bort misstagen från tradition och antagande och välkomna de heliga sabbatstimmarna som avsett: från det att ljuset kommer i gryningen, tills ljuset lämnar på natten. Allt annat är bara tradition baserat på felaktiga antaganden.

WLC utmanar alla som fortsätter att hålla sig fast vid en sabbat från solnedgång till solnedgång att påvisa en alternativ kronologi som bevisar motsatsen. Det skulle nödvändigtvis behöva passa in mellan Yahushuas dödstid kort efter kl. 15 och solnedgången, ungefär kl. 19. Visa tid, distans, och händelseförloppet. Om det är sanning kan det bevisas. Om inte är det dags att göra en nygranskning av den traditionella förståelsen.


Relaterat innehåll:


1 översatt från Merriam-Webster Dictionary

2 The New Strong’s Expanded Dictionary Of Bible Words, 2001 ed., #6153, emphasis supplied.

3 Ibid., #3798, emphasis supplied.

4 Den "traditionella" korsfästningsplatsen som katoliker hävdar är Golgata kan uteslutas av olika skäl, varav ett är att det ligger strax väster om staden. Judiska rituella renhetslagar såväl som vindrelaterade faktorer föreskrev att ingen fick begravas på den västra sidan av Jerusalem. Eftersom Bibeln tydligt säger att graven där Yahushua begravdes låg nära avrättningsplatsen så utesluter detta den traditionella platsen som den verkliga avrättningsplatsen.

5 Johannes 19 beskriver soldaterna som bryter benen på de andra männen, men inte Yahushua, eftersom Han redan var död. Vers 38 översätts som att säga att "Josef från Arimathea, … , bad därefter Pilatus att få ta ner Yahushuas kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog Hans kropp.” Här uppstår återigen frågor om översättning. Ordet "därefter" betecknar faktiskt "ackompanjemang; "bland" ... (gen. association eller succession) som det förenas med; innehar en mellanliggande position.” (Strong's Expanded Dictionary, # 3326, emphasis supplied.)

Med andra ord beskriver det en tid där många olika saker händer på en gång, som överlappar vartannat utan tydligt avgränsad kronologisk sekvens. Det är fortfarande möjligt att precisera när judarna närmade sig Pilatus genom att ta hänsyn till Markus redogörelse för samma händelser, som bevisar att Pilatus var omedveten om någon av fångarnas dödsfall när Josef kom till honom.

6 Smith’s Bible Dictionary.

7 Bibeln uppger inte att Nikodemus gick och köpte begravningskryddorna. Även detta stämmer överens med hur den tidens rika bevarade sin rikedom. Utan banker att sätta in pengar på var det vanligt att köpa "riktiga" tillgångar som vid behov kunde säljas.

8 Lukas lägger faktiskt fram kommentaren om att sabbaten började gry omedelbart efter texten som anger att männen rullade stenen på plats. Men alla berättelser om evangeliet måste beaktas. Detta var uppenbarligen en generaliserad slutsats, vilket förstärkte det faktum att begravningen omfattade alla nattetimmarna, snarare än att fastställa ett specifikt ögonblick i tid.

9 The New Strong’s Exhaustive Concordance of the Bible, #2020, 1990 ed.

10 Ibid.

11 eLaine Vornholt and Laura Lee Vornholt-Jones, The Great Calendar Controversy, p. 40.

12 Op. cit., #2020, emphasis supplied.

13 Ibid.

14 N/A