Kalenderreform behövs. Istället för att modifiera den påvliga (gregorianska) kalendern till någon ny form så måste Skaparens verkliga kalender återställas åt de som önskar dyrka Honom. Skrifterna förklarar:
Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan Mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att Jag är Yahuwah som helgar er. Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. ... Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt Yahuwah. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden.1
Det är absolut nödvändigt att alla har vetskap om dessa viktiga frågor. Förfalskad dyrkan kräver en förfalskad kalender och Satan är väl förberedd för att förleda sinnen med en mängd falska metoder för tidshållning. Den moderna veckan som används idag, hela världens kalender, grundar sig på hedendom:
Denna planetvecka var hedendomens förfalskning av den verkliga bibliska veckan som utformades av Skaparen i jordens begynnelse. ... Precis som den sanna sabbaten är oskiljaktigt kopplad till den bibliska veckan, så behövde den falska sabbaten av hedniskt ursprung en veckocykel. Således har vi funnit att de två förfalskade institutionerna var sammanlänka ... Genomförandet [vid konciliet i Nicæa, A.D. 321-325] av den veckoliga observationen av söndagen gav officiellt erkännande åt sjudagarsveckan och resulterade i införandet av den i den officiella civila kalendern i Rom. Romarna nedhandade den kalendern åt oss, och i den har vi ännu veckodagarnas gamla planetnamn.2
Den kalenderreform som behövs idag är en återgång till sann, biblisk tidhållning. Sabbatsreform kräver kalenderreform.
Sabbatsreformen som ska genomföras under de sista dagarna förutses i Jesajas profetia: "Så säger Yahuwah: Håll fast vid det som är rätt, handla rättfärdigt, ty Min frälsning kommer snart, Min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort. Välsignad är den människa som gör så, den människoson som håller fast vid det, den som tar vara på sabbaten så att han inte ohelgar den, den som avhåller sin hand från att göra något ont." "De främlingar som har slutit sig till Yahuwah och som vill tjäna Honom och älska Yahuwahs namn, ja, som vill vara Hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid Mitt förbund, dem skall jag föra till Mitt heliga berg. Jag skall ge dem glädje i Mitt bönehus." [Jesaja 56:1, 2, 6, 7.]
Dessa ord gäller i den kristna tiden, vilket framgår av sammanhanget: "Så säger Yahuwah Elohim, Han som samlar de fördrivna av Israel: Ännu fler skall Jag samla till Honom, till Hans församling." [Jesaja 56:8] Här förutspås hedningarnas samlande genom evangeliet. Och på dem som sedan hedrar sabbaten uttalas en välsignelse. Således sträcker sig observationsplikten för det fjärde budet förbi Kristi korsfästelse, uppståndelse, och uppstigning till den tid då Hans tjänare skulle predika för alla nationer det glada budskapet.
[Yahuwah] befaller genom samma profet, "Bind ihop vittnesbördet och försegla undervisningen bland Mina lärjungar." [Jesaja 8:16] Förseglingen av [Yahuwahs] lag finns i det fjärde budet. Endast detta bud, av alla tio budorden, innehåller både namnet och titeln på laggivaren. Den förklarar att Han är skaparen av himlarna och jorden och visar således Hans krav på vördnad och dyrkan framför alla andra. Bortsett från denna föreskrift finns det inget i dekalogen som visar med vilken myndighet lagen ges. När sabbaten förändrades av den påvliga makten, togs detta sigill bort från lagen. Yahushuas lärjungar uppmanas att återställa den genom att upphöja sabbaten i det fjärde budet till dess rättmätiga position som Skaparens minnesmärke och tecken på Hans myndighet.
"Till Eloahs undervisning, till vittnesbördet!". Medan motstridiga läror och teorier finns i överflöd så är [Yahuwahs] lag den enda måttstock som alla åsikter, läror, och teorier ska jämföras med. Profeten säger: "Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem." [Jesaja 8:20]
Återigen ges befallningen: "Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för Mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder." Det är inte den onda världen, utan de som [Yahuwah] utser som "Mitt folk", som ska avvisas för sina överträdelser. Han förklarar vidare, "Väl söker de Mig dag ut och dag in och vill ha kunskap om Mina vägar, som om de vore ett folk som övar rättfärdighet och inte överger sin Eloahs domslut." [Jesaja 58:1, 2] Här får man se en klass som anser sig vara rättfärdig och verkar visa stort intresse för [Yahuwah] tjänst; men Hjärtats rannsakares stränga och högtidliga bestraffning bevisar att de trampar på de gudomliga föreskrifterna.
Profeten påpekar sålunda förordningen som har övergivits: "Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på Min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till Yahuwahs ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord, då skall du fröjda dig i Yahuwah." [Jesaja 58:12, 13, 14] Denna profetia gäller också i vår tid. Överträdelsen gjordes i [Yahuwahs] lag när sabbaten ändrades av den romerska makten. Men tiden har kommit för att den gudomliga institutionen ska återställas. Brottet ska repareras och grunden för många generationer skall återställas.
Helgad av Skaparens vila och välsignelse, sabbaten hölls av Adam i sin oskyldighet i heliga Eden; av Adam, fallen men ändå omvänd, när han drevs från sitt lyckliga jordagods. Det hölls av alla patriarkerna, från Abel till rättfärdiga Noa, till Abraham, till Jakob. När det utvalda folket var i träldom i Egypten, förlorade många mitt i rådande avgudadyrkan sin kunskap om [Yahuwahs] lag; men när [Yahuwah] överlämnade Israel, förkunnade Han sin lag i en fruktansvärd storhet för den församlade folkmassan, så att de kunde känna Han vilja och frukta och lyda Honom för evigt.
Från den dagen till denna dag har kunskapen om [Yahuwahs] lag bevarats på jorden, och det fjärde budets sabbat har hållits. Även om "syndens man" lyckades trampa under fot [Yahuwahs] heliga dag så fanns det, till och med under sin överhöghet, trogna själar som ärade budet om än på dolda platser. Sedan Reformationen har det i varje generation funnits några som upprätthållit dess efterlevnad. Fastän under anklagelse och förföljelse så har ett ständigt vittnesbärande om lagens evinnerlighet och den heliga sabbatens skyldighet upprätthållits.
Dessa sanningar som presenteras i Uppenbarelseboken 14, i samband med "evigt evangelium", kommer att skilja Kristi kyrka vid tidpunkten för Hans framträdande. På grund av det tredubbla budskapet tillkännages det: "Här är de som håller [Yahuwahs] bud och [Yahushuas] tro." Och detta meddelande är det sista som ges innan [Mästaren] kommer. Omedelbart efter dess förkunnelse ses Människosonen av profeten och kommer i härlighet för att skörda jordens skörd.3
Detta är ett ämne som är lika opopulärt som alltid. Det är en obekväm sanning. Den protestantiska reformationen inledde en process av återställande av förlorade sanningar för ärliga, sökande hjärtan. Det första steget i sabbatsreformen var att upptäcka att söndagen inte var Bibelns sabbat som många trott.
När folkets uppmärksamhet uppmanades till frågan om sabbatsreform, förvred populära pastorer [Yahuwahs ord] och tystade de vars vittnesbörd bestred deras egna. Och de som inte själva sökte i Skrifterna nöjde sig med att acceptera slutsatser som var i enlighet med deras önskningar. Genom argument, sofisteri, fädernas traditioner och kyrkans myndighet försökte många kullkasta sanningen. Sabbatens förespråkare drevs till sina biblar för att försvara giltigheten av det fjärde budet. Ödmjuka människor, beväpnade med sanningsordet allena, motstod attackerna från de lärda som med överraskning och ilska fann sina välformulerade lögner maktlösa mot det enkla, okomplicerade resonemanget från människor som kände till skrifterna snarare än skolornas raffinemang.
I avsaknad av Bibelns vittnesmål till egen förmån, uppmanade många med outtröttlig ihärdighet, - samtidigt som man glömde att samma resonemang hade använts mot Kristus och Hans apostlar, - "Varför förstår inte våra stora denna sabbatsfråga? Bara ett fåtal tror som ni gör. Det kan inte vara så att ni har rätt, och att alla lärda i världen har fel."
För att motbevisa sådana argument behövde man endast citera Skriftens läror och historien om [Yahuwahs] handlingssätt med sitt folk i alla åldrar. [Yahuwah] arbetar genom dem som hör och lyder Hans röst, de som, om så behövs, talar obehagliga sanningar, de som inte fruktar att fördöma populära synder. Anledningen till att Han inte ofta väljer män lärda och med hög position att leda reformrörelser är att de litar på deras trosbekännelser, teorier, och teologiska system och känner sig inte behöva läras av [Yahuwah]. Endast de som har en personlig koppling till visdomskällan kan förstå eller förklara skrifterna. Män som har litet av skolornas läror kallas ibland för att förklara sanningen, inte för att de är outlärda, utan för att de inte är för självförsörjande för att bli lärda av [Yahuwah]. De lär sig i Kristi skola, och deras ödmjukhet och lydnad gör dem stora. Genom att ge dem en kunskap om Hans sanning, skänker [Yahuwah] dem en ära, i jämförelse med vilken jordisk ära och mänsklig storhet sjunker i obetydlighet.4
Nästa steg i återställandet av sanning är kunskapen om att lördag inte är den bibliska sabbaten lika lite som söndagen är. För att dyrka på sabbaten måste den bibliska kalendern användas för att hitta den dagen. Denna sanning måste delas med världen så att alla som vill ha kunskap om sanningen inte kommer att lämnas i okunnighet.
Nu, som i tidigare åldrar, kommer presentationen av en sanning som tillrättavisar gängse synder och fel, väcka motstånd. "Var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, så att hans gärningar inte ska avvisas." [Johannes 3:20] När människor ser att de inte kan bibehålla sin position med Skrifternas vittnesbörd så bestämmer sig många för att klamra sig fast vid osanningen trots alla faror, och med en ondsinnad ande angriper de karaktären och motivationen hos dem som försvarar den opopulära sanningen. Det är samma politik som har bedrivits i alla åldrar. Elias anklagades vara en besvärare av Israels folk, Jeremia en förrädare, Paulus en templets förorenare. Från den dagen till denna har de som varit lojala mot sanningen fördömts som lögnare, kättare, eller upprorsmakare. Folkmassor som är för otroende för att acceptera de trygga profetiorna kommer ofelbart att lita mer på anklagelserna mot dem som vågar ifrågasätta populära synder än dessa sanningsivrare. Denna anda kommer att tillta mer och mer. Och Bibeln lär oss tydligt att en tid närmar sig när statens lagar kommer att strida mot [Yahuwahs] lagar till den grad att de som vill följa alla gudomliga föreskrifter måste vara beredda att bemöta förräderi och straffas som illgärningsmän.
Och med tanke på detta, vad är sanningens budbärares plikt? Skall man dra slutsatsen att sanningen inte borde presenteras, eftersom den enda effekten är att andra undviker eller motstår dess hävdan? Nej; man är inte ursäkta från att kungöra vittnesbörd om [Yahuwahs] ord för att det väcker motstånd. Den trosbekännelse som gjordes av helgonen och martyrerna nedtecknades till förmån för efterföljande generationer. De levande exemplen på helighet och trofast integritet har nedhandats för att inge mod hos dem som nu kallas att stå som vittnen för [Yahuwah]. De fick nåd och sanning, inte för sig egen del, utan för att kunskapen om [Yahuwah] genom dem kunde upplysa jorden. Har [Yahuwah] gett ljus till sina tjänare i denna generation? Då ska de låta det lysa inför världen.
Förr i tiden förklarade [Yahuwah] till de som talade i Hans namn: "Israels hus kommer inte att lyssna till dig, ty de kommer inte att lyssna till Mig." Ändå sade Han: " Du skall tala Mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, ty de är upproriska." [Hesekiel 3: 7; 2: 7.] Till [Yahuwahs] tjänare är befallningen: "Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder."
Alla som har fått sanningens ljuset är under samma högtidliga och fruktansvärda ansvar som Israels profeter, åt vilka [Yahuwahs] Ord kom och sade: "Du människobarn, Jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du på Mitt uppdrag skall varna dem, när du hör ett ord från Min mun. När Jag säger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du måste dö! och du då inte varnar honom för den väg han går, så skall den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall Jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv. " [Hesekiel 33: 7-9.]
Det stora hindret både för acceptansen och för förkunnandet av sanningen, är det faktum att det innebär besvär och förebråelse. Detta är det enda argumentet mot sanningen som dess förespråkare aldrig har kunnat nedslå. Men detta avskräcker inte Kristi verkliga anhängare. Dessa väntar inte på att sanningen ska bli populär. När de är övertygade om sin plikt accepterar de medvetet korset, med aposteln Paulus som räknar att "vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet." [2 Korinthierbrevet 4:17] med en av de gamla som "räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen." [Hebreerbrevet 11:26.]
Vad än deras yrke är så är det bara de som i hjärtat är världens tjänare som agerar utifrån politik snarare än princip i religiösa saker. Vi bör välja rätt eftersom det är rätt och lämna konsekvenserna hos [Yahuwah]. För män med princip, tro, och mod står världen i skuld för sina stora reformer. Av sådana män måste reformarbetet för denna tid föras.
Så säger [Yahuwah]: "Hör på Mig, ni som känner rättfärdigheten, du folk, som har Min undervisning i ditt hjärta. Frukta inte för människors smädelser, var inte rädd för deras hån. Ty mal skall förtära dem som en klädnad, mott skall äta dem som ylle. Men Min rättfärdighet skall förbli för evigt, Min frälsning från släkte till släkte." [Jesaja 51: 7, 8] 5
Hela den stora kontroversen mellan Kristus och Satan handlar om dyrkan. Detta är ett ämne som berör alla som bor på jorden. Eftersom Skaparen har rätt att bestämma när Han ska tillbedas, är den dag då du väljer att tillbe ett tecken på lojalitet till din Eloah / eloah. Din dag för tillbedjan avslöjar om du dyrkar Yahuwah Skaparen eller den kraften som avslöjades i Daniel 7:25 som vill ställa sig i opposition mot Yahuwah genom "att ändra kalendern och förordningen". (Daniel 7:25)
Skaparen återställer återigen för sitt folk sanningen om hur Hans sabbater ska beräknas. Hans smörjelse finns på sabbaten, eftersom det fjärde budet är det enda av alla tio som innehåller Hans namn och position som skapare. Yahuwahs insegel presenterades för Johannes som Yahuwahs namn skrivet i de heligas pannor: "Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade Hans namn och Hans Faders namn skrivna på sina pannor." 6 "Alla som kommer in i [himlen] kommer att ha på sig manteln som är Kristi rättfärdighet, och Yahuwahs namn kommer att vara skrivet i deras pannor. Detta namn är symbolen som aposteln såg i synen och innebär hjärnans intelligenta och lojala lydnad mot alla [Yahuwahs] bud." 7
Det krävs kalenderreform. De som älskar sin Skapare bör återställa sin kalender och hedra Honom genom att dyrka Honom på Sjundedagssabbaten i den bibliska kalendern. Det kräver att man med sitt intellekt återger lojal lydnad mot Yahuwahs alla bud.
Vad kommer du att välja?
Relaterat innehåll:
1 2 Mos. 31:13-15
2 Robert L. Odom, Sunday in Roman Paganism, (New York: TEACH Services, Inc., 2005, s. 243-244.
3 E. G. White, The Great Controversy, (Oakland, California: Pacific Press, 1888), s. 451-454.
4 White, op cit., s. 455-456, emphasis supplied.
5 White, op cit., s. 458-460, emphasis supplied.
6 Upp. 14:1
7 E. G. White, Sons and Daughters of God, s. 370.