|
Jesuitorden har varit hjärnan bakom några av de största bedrägeriena i historien. Datum, mål, och agendor kopplar dem till det globala, moderna jordklotsbedrägeriet. En noggrann granskning av Skriften, arkeologi, och historia knyter dem också till en lögn som sträcker sig över nästan 1 700 år: den breda uppfattningen att lördag är den sjunde dagens sabbat i Bibeln. Andra lögner grenar ut från dessa två diaboliska lögner: 1. En klotformad jord, som snurrar genom rymdens oändlighet, skiljer människosjälen från Skaparen och minskar ens självkänsla och närhet till Skaparen. 2. Den gregorianska kalendern hävdar lögnen att en kontinuerlig veckocykel har rullat oavbrutet sedan Skapelsen. Detta bedrägeri är grundläggande för antagandet att lördag är Bibelns sabbat och att söndag, den första veckodagen, är dagen för Frälsarens uppståndelse. Denna lögn påverkar den dag man dyrkar på och är därför en viktig bidragande faktor till införandet av vilddjurets märke.
|
Esoterisk visdom.
Det är ord som får Kristna att resa ragg. De anspelar på svartkonst. De viskar om förbjuden kunskap. Kunskap sprungen från kunskapens träd om gott och ont.
En vanlig fras inom esoterisism / ockultism är "som ovan, så nedan." Denna fras avslöjar en dold hemlighet, en hemlighet som alla borde veta.
Satans agenda har alltid varit att avsätta Fader Yahuwah. I årtusenden har han vigt sitt enorma intellekt för att uppnå detta mål. Skrifterna upptecknar hans skrytfulla ambitioner:
Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!
Du sade i ditt hjärta: Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Yahs stjärnor skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.
Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste. (Jesaja 14:12-14)
Ett träd växer och frodas inte utan rötter, och kunskapens träd sträcker sig tillbaka till Eden. De är starka och djupt etablerade. Ur dessa har vuxit det enorma, komplicerade maskineri som lurar hela jorden i Satans försök att få alla att gå miste om Himmelriket.
 |
|
Den pråliga skruden av grönska lockar ögat och distraherar sinnet från det komplicerade systemet som gömmer sig där bakom. En lögn kräver fler lögner för att stödja och dölja den ursprungliga lögnen. |
För att gå till botten med detat och hitta sanningen är det nödvändigt att börja vid det som ses, till det som inte ses. Kunskapens träd är täckt med vackra, distraherande gröna blad. Man behöver plocka bort den kamouflerande lövskruden och spåra kvistarna tillbaka till grenarna, ner till de enorma lemmarna, som utgör det kolossala bedrägeri som är kunskapens träd.
Jesuiterna, planläggare och upphovsmännen bakom den 500-åriga jordklotsmyten, därtill döljandet av den platta jorden, är experter på att dölja sanningen under flera lager av lögner. Sedan deras början har jesuiterna institutionaliserat bedrägeri. De är källan till ett överväldigande antal olika ondskefulla konspirationer genom tiden.
I takt med att kunskap har tilltagit har en expanderande mängd vittnen höjt sina röster i sanningens försvar. Vissa har avslöjat att jordklotet är en lögn. Andra varnar för farorna med läkemedelsindustrin och nanopartiklar inbäddade i modern medicin och genetiskt konstruerade livsmedel. Ytterligare andra uppenbarar elitmakternas mörka handlingar.
Den som står på ena sidan av kunskapens träd, och begåvad med gudomlig urskillning ser att klustret av lögner döljer ett bedrägeri, förstår ofta inte att de lögner som upptäckts av någon annan är delar av samma träd, med samma vilseledande agenda, genomförd av samma grupp.
I nästan 500 år har jesuiterna samarbetat med övernaturliga intelligenser i en stor konspiration. Denna komplott är mycket större än man tidigare har insett. Jesuiterna var direkt involverade i förverkligandet av jordglobslögnen. Sanningen om den platta, inneslutna jorden är emellertid bara sanningens senaste framsteg. Det finns en annan jesuitisk lögn som också har direkt inverkan på den sista generationen. Det är något som tas för givet så ofta att ingen vet att ens ifrågasätta det. Men det eviga ödet för många hänger på sanningarna begravda under detta enorma bedrägeri: den gregorianska kalendern.
Världen idag förenas i användadet av den gregorianska kalendern för den civila beräkningen av tid. Detta innefattar arbetstid och skolkalendrar men våra dagar för dyrkan regleras också av den gregorianska kalendern.
| “Den verkliga striden i Israel är striden om kalendern: för den som kontrollerar kalendern, kontrollerar de andliga årstiderna för alla levande själar.” (https://www.templeinstitute.org/archive/month_adar.htm) |
Faktum är att kalendern utformades för att förutbestämma den exakta tiden för högtider som hedrar gudarna. Kalendern var med andra ord en religiös enhet.1
Det är den fortfarande. Ett gammalt ordspråk lyder: "Den som kontrollerar kalendern, kontrollerar världen." Jesuittorden, arkitekten för den gregorianska kalendern, är på ett väldigt riktigt sätt de som styr världens dyrkan. De kontrollerar och reglerar dyrkan för alla som beräknar sina dagar för tillbedjan i denna kalender. Ironiskt nog omfattar det samtliga av de Abrahamitiska religionerna:
Tillbedjan definieras som: “att återge gudomlig vördnad till den Allrahögste; eller den vördnad och hyllning som tilldelas Honom i religiösa handlingar.” 2 Därför är den som kontrollerar (eller har auktoritet eller inflytande över 3) kalendern också den som kontrollerar tillbedjan.
Katoliker hävdar öppet att denna universella kontroll av tillbedjan är deras myndighetstecken eller märke:
Detta bedrägeri antar att lördagen är Bibelns Sabbatsdag och att söndagen är dagen för Kristi uppståndelse.
Detta är en öppen lögn och falskhet.
Antagandet är som följer: eftersom tiden är kontinuerlig så har också veckocykeln alltid varit kontinuerlig. Man antar därtill att den moderna veckan som börjar på söndag och slutar på lördag alltid har varit sådan.
Man behöver inte gräva djupt innan man upptäcker att fakta strider mot dessa antagande. Det sista landet som antog den gregorianska kalendern var Turkiet 1927 strax efter Grekland, som antog den 1923. Men det var inte förrän kommunismen tog över Kina efter andra världskriget som dess bruk blev universellt.4
Nikolaus Kopernikus, den katolska forskaren vars teorier om en klotformad jord användes av jesuiterna för att främja deras agendor för ändens tid, kontaktades av en påvlig kommission redan i början av 1500-talet. De ville veta vad han ansåg om en kalenderreform. Inledningsvis drog han sig för att svara.
Kopernikus hade uppmanats av den påvliga kommissionen 1514 att uttala sina åsikter, och hans beslut var att solens och månens rörelser ännu inte var tillräckligt kända för att kunna reformera kalendern. Kommissionen skulle lämna konkreta förslag under rådets tionde session. Även om detta sköts upp från 1514 till 1515 kom man aldrig till någon slutsats. Efter Laterankoncilierna gjordes betydande framsteg. Kopernikus hade lovat att fortsätta observera solen och månen och han gjorde det i mer än tio års tid. Resultaten som fastställts i hans odödliga verk "De Revolutionibus Orbium Cœlestium" (1543) gjorde det möjligt för Erasmus Reinhold att beräkna de pruteniska tabellerna (Wittenberg, 1554), som senare utgjorde grunden för den gregorianska reformen.5
Enligt Catholic Encyclopedia var Aloisius Lilius “huvudarkitekten” bakom den gregorianska kalendern. Lilius var en katolsk läkare och professor i medicin. Hans manuskript om kalenderreformen presenterades för den romerska kurian 1576 av hans bror, Antonius. Hans idéer användes av jesuiternas astronom-präst, Christopher Clavius, som underlag för den nya kalendern. Kalendern är uppkallad efter påven Gregorius XIII. Det är en påvlig institution, rakt igenom.
Även om världen idag är enad i sin användning av den gregorianska kalendern så förkastades när den först introducerades av protestantiska länder som en katolsk institution. En påvlig bulla, Inter Gravissimas, utfärdat den 24 februari 1582, beordrade katolska präster att acceptera den och uppmanade katolska monarker att göra detsamma. Då var de enda länderna som accepterade kalendern de katolska länderna Italien, Spanien, Portugal, Polen, och områden i Frankrike. Det tog nästan 350 år innan alla länder antog påvens kalender.
Det måste tydligt förstås att påvens kalender som används i hela världen idag är en plan för religiös kontroll.
Katoliker erkänner själva: “Kalenderreformen var från början kopplad till koncilier och rådslag, nämligen Nicæa (325), Constance (1414-1418), Basel (1431), Femte laterankonciliet (1512-1517) och Trent (1545-1563).” 6
Människor kopplar vanligtvis inte religiös iakttagelse till astronomi, men det finns ett nära samband. Från första början har jesuiter dominerat astronomisk forskning och andra nära besläktade vetenskapliga områden. Till och med Big Bang-teorin uppfanns av en jesuittränad präst, fader Georges Lemaître. Astronomin var avgörande för jesuiterna för utan den kunde de inte ha reformerat kalendern eftersom tidsmätning alltid är beroende av de himmelska kropparnas rörelse.
Den gregorianska kalendern, liksom alla andra grenar på kunskapens träd, utformades med ett primärt motiv: att dölja och ersätta sanningen med sin egen sanning. Ur kalendern slog nya skott ut med mer lövverk som döljer sanningen för sanningssökaren.
Detta är fakta. Och från detta faktum dras ett felaktigt antagande: eftersom veckodagarna inte stördes när den gregorianska kalendern infördes så har den moderna veckocykeln förblivit oförändrad sedan skapelsen. Denna extrapolering är inte korrekt men den skapar en avledning som döljer sanningen: Sabbaten, som observerats av patriarker, apostlar, och Yahushua, beräknades med en annan kalender, med en annan veckocykel, som inte överensstämmer med lördagen som sjunde dagen i veckan.
Denna kalenderändring skedde för över 430 år sedan. Tiden har gett en ytlig myndighet åt lögnen. Detta tycks överensstämma med antagandet att en kontinuerlig veckocykel har rullat utan avbrott sedan skapelsen. Sanningssökare finner den smidiga övergången från den julianska till den gregorianska kalendern och de undersöker inte ytterligare.
Men den gregorianska kalendern var bara ytterligare ett skikt av bedrägeri. Om man skalar bort detta lager så upptäcker man den post-niceanska julianska kalendern: en kalender med en kontinuerlig veckocykel och forskare är övertygade om att de har avslöjat sanningen!
För att gå till botten med det hela och hitta sanningen om Skaparens utsedda dag för tillbedjan så behöver man gå bortom det vackra lövverket, förbi de felaktiga kvistarna som de är bundna till och gräva ytterligare. Den påvliga gregorianska kalendern baserades på den hedniska julianska kalendern. Jesuitastronomen Christopher Clavius erkände själv detta.
Clavius ... bekräftade att den julianska kalendern är förankrad i ren hedendom och inte har några kopplingar till den bibliska kalendern ... I sin bok, Romani Calendarii A Gregorio XIII P.M. Restituti Explicato, avslöjar Clavius att när den julianska kalendern gjordes till kyrkans kyrkliga kalender vid rådet i Nicæa så avvisade kyrkan medvetet biblisk kalendering och antog istället hednisk kalendering.7
Dessutom kan den moderna veckan, söndag till lördag, spåras tillbaka (förbi kalenderövergången 1582) till rådet i Nicea. Veckan som man känner till den idag standardiserades då.
De hedniska namnen på planetveckan har förvarats i kalendern som används bland de så kallade kristna nationerna. Varje gång vi tittar på kalendern ser vi en ständig påminnelse om amalgameringen av hedendom och kristendom som ägde rum till följd av det stora religiösa avfallet. 8
Innan rådet i Nicea fanns regionala skillnader i hur den julianska kalendern användes i hela Romerriket. Planetveckan kom inte, som kristna har antagit, från judarna och skapelsesveckan. Snarare kom det från de persiska mysteriereligionerna.
Det råder ingen tvekan att spridningen av de iranska [persiska] mysterierna har haft en betydande roll i hedningarnas allmänna antagande av veckan med söndagen som en helig dag. Namnen som vi använder, omedvetet, för de övriga sex dagarna togs i bruk samtidigt som mithraism vann anhängare i provinserna i väst, och man är inte förslagen om man finner en koppling mellan dess triumf och det åtföljande fenomenet.9
Observera att även den moderna veckan kan spåras till en hednisk religion.
Det verkar som om något spirituellt geni med kontroll över den hedniska världen hade planerat och verkställt att den hedniska planetveckan skulle införas precis vid rätt tidpunkt som den populäraste solkulten genom tiderna uppstod och exalterade Solens dag som en dag ovan och mer helig än alla övriga. Detta var sannerligen inte någon slump.10
När den integrerades med den julianska kalendern så började veckoräkningen på lördagen (dies Saturni, alltså "Saturnus dag") och slutade på fredagen (dies Veneris, "Venus dag")! Detta ändrades sedermera när mithraismen vann fler följare och påverkade tidig kristendom. “Den framträdande roll som tilldelades dies Solis (solens dag) bidrog också till det allmänna erkännandet av söndagen som en helgdag. Detta har samband med ett viktigare faktum, nämligen antagandet av veckan av alla europeiska länder.” 11 Det är inte så att de tidiga européerna inte hade en vecka att förhålla sig till, utan att veckan de använde var annorlunda.
Mithraisterna ville starta veckan med söndagen för att hedra sin solgud, Mithras. Många tidiga kristna, som övergav den månbaserade sjundedagssabbaten beräknad enligt den Bibliska kalendern, började också dyrka på söndagen. Detta gjordes till synes för att hedra Yahushuas uppståndelse den första veckodagen. Tertullianus, en kristen apologet från 100-talet, försökte bortförklara denna kristna acceptans av en hednisk dyrkningsdag och konstaterade:
 |
|
Dessa stenfragment visar resterna av en tidig Julian fasti. Den ursprungliga åttadagarsveckan kan tydligt ses indikeras av veckodagarna som har utsetts med bokstäverna A till H. |
När kalendern är demonteras och granskas finner man arkeologiska fynd som utan tvekan bevisar att den moderna veckan kommer från de hedniska mysteriereligionerna. Den julianska kalendern är inte sprungen ur den bibliska veckan. Den tidiga julianska kalendern hade en åttadagarsvecka. Den var inte baserad på sju dagar. Det är rimligt att julianska kalenderns ursprungliga vecka skulle ha en åtta dagar vecka eftersom den veckan i den Romerska republikens kalender också hade en åttadagarsvecka, och det var vad romarna var vana att använda.
Denna mångfald av tillbedjelsedagar då somliga dyrkade på den månbaserade sjundedagssabbaten i den bibliska kalendern, andra på lördagen, än andra på söndagen, fortsatte fram tills Nicaeakonciliet. Då avsattes den antika kalendern för religiösa ändamål. Rådet beslutade hädanefter att den hedniska julianska kalendern skulle användas för alla religiösa observationer. Denna ensidiga förklaring kunde verkställas eftersom rådet stöttades av Konstantin den Stores imperialistiska makt.
Judiska forskare erkänner påverkan Nicea hade på den forntida bibliska kalendern. The Jewish Society of America publicerade Heinrich Graetzs monumentala verk, History of the Jews. I hans redogörelse för Nicaeakonciliet skrev Graetz:
|
“Nymånen är fortfarande, och sabbaten var ursprungligen beroende av måncykeln. . . Ursprungligen firades Nymånen på samma sätt som sabbaten; gradvis blev den mindre viktig medan sabbaten blev alltmer en religionens och mänsklighetens dag; av religiös meditation och instruktion, av fred och själens glädje.” (Universal Jewish Encyclopedia, p. 410) |
Detta är mycket mer betydelsefullt än vad de flesta människor idag - inklusive judar - inser. Kalendern som upprättades av Fader Yahuwah vid skapelsen hade verkligen en sjudagarsvecka. Hur veckorna rullade var dock helt annorlunda.
Den bibliska kalendern, liksom alla forntida kalendrar som härstammar från tiderna innan syndafloden, var mån-och-solbaserade. Detta innebär att månaderna började med att nymånen firades. Faktum är att själva ordet "månad" ursprungligen kommer från "månvarvet". Månadens första dag var alltid en dag för tillbedjan. Arbetsveckan började på månadens andra dag. Den största skillnaden mellan skapelsekalendern och de julianska / gregorianska kalendrarna är att de julianska / gregorianska kalendrarna hade / har en kontinuerlig veckocykel. På den bibliska kalendern börjar veckocykeln om varje månad.
Ur pålroten, djävulen, förgrenar sig alla icke-mänskliga, demoniska krafter som samverkar med honom. Ur dessa finner vi sedan en viss skara, inspirerade av demoner, som arbetar för att främja ormens ändamål. Bibeln hänvisar till dem som “ryktbara män”. 1 Mosebok 6:4 anger: “Vid denna tid, då Elohims söner gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.”
 |
| Det synliga trädet stöds alltid av ett osynligt rotsystem. |
Dessa “ryktbara män” är inte idag, och har heller aldrig varit, gudomliga män. Genom hela jordens historia blir man inte ryktbar om man inte samarbetar med de onda krafterna. De ryktbara befrämjas och avanceras av Satan för att göra det möjligt för dem att verka för hans agenda.
I alla tider har de haft stort inflytande; de som arbetar bakom kulisserna. De har kallats olika saker. De har kallats påvar; frimurare; Illuminati; bilderbergare; Romklubben. De har hänvisats till som "eliten". En av de mest kraftfulla och inflytelserika av dessa grupper har varit Jesu sällskap, annars kända som jesuiterna.
I nästan 500 år har jesuiterna arbetat för att främja ormens agenda. Redan från början var de under påverkade av demoniska intelligenser genom sina “Andliga övningar” som författades av deras grundare, Ignatius de Loyola.
A. De är upphovsmännen bakom den klotformade jorden i ett enormt universum för att förbereda världen för en slutgiltig illusion vid tidens ände;
B. De författade den gregorianska kalendern för att lägga till ytterligare ett lager av bedrägeri för att dölja sanningen om den bibliska kalendern och den ursprungliga månsabbaten. Deras avsikt var att begrava den så djupt att denna sanning aldrig skulle upptäckas och återställas, vilket ger plats åt vilddjurets märke.
“De ryktbara” visste från sina ockulta källor när kunskapen skulle tillta. De ville ha kunskapen reserverade för sig själva. För att hålla det från massorna inledde de en kampanj för att “dumma ner” allmänheten. Denna kampanj började med bildandet av jesuitorden samtidigt som gudomliga sanningar återställdes via den protestantiska reformationen. Jesuiter är kända över hela världen för tre saker: 1) deras hänsynslösa missionärsiver; 2) deras närvaro inom astronomi; 3) deras utbildningssystem.
Jesuittagendan bakom både jordklotet och den falska kalendern kan urskiljas av alla som är villiga att studera bevisen:
Jordklotet: Tron på en jordglob lägger grunden för den slutgiltiga villfarelsen: en falsk Andra Ankomst avsett att lura hela världen precis innan Yahushuas sanna Återkomst.
Gregorianska kalendern: Skapandet av den gregorianska kalendern under samma århundrade som den katolska kyrkan upprättade jesuitorden och kungjorde teorin om en jordglob, bildade ytterligare ett lager av bedrägeri. Det stärkte antagandet att den moderna, kontinuerliga veckocykeln alltid har funnits. Således skulle alla bevis som visar att lördag inte är Bibelns sabbat omedelbart avfärdas som omöjliga.
Båda felen är så fast etablerade i allmänt accepterad kunskap att de nu är arketyper. Med andra ord accepteras de utan någon tvekan som självklara fakta. Att ifrågasätta antingen jordens form eller antagandet att lördag är Bibelns sabbat lämnar ifrågasättaren öppen för att bli förlöjligad och avvisad. Detta grupptryck avskräcker många från att våga tänka självständigt. Det har nettoeffekten att det förhindrar att massorna drar nytta av den ökade kunskap som Himmelen ställer till vårt förfogande.
Den genomsnittliga personen har inte längre förmågan att sitta ner och fokusera på ett ämne tillräckligt länge för att kunna undersöka det noggrant. De blir snabbt uttråkade. Ämnet kommer att läggas undan innan det någonsin löses. Få har förmågan att dra en slutsats baserat på den ackumulerade vikten av bevis. Färre lyckas anamma den nya informationen praktiskt i sina dagliga liv på meningsfullt vis. Kritiskt tänkande har gått förlorat och det är också en del av jesuiternas stora plan.
Utan kritiskt tänkande tittar folk på externa myndigheter. I stället för att lita på sin egen förmåga att komma fram till en logisk slutsats vänder de sig till respekterade forskare, deras pastorer eller präster, till och med de statskontrollerade medierna, för att berätta för dem vad som är sanning och vad de ska tro. Således kan befogenheterna kontrollera allmänhetens beteende eftersom de styr deras tankar genom informationsflödet som når massorna.
Det är hög tid att frigöra sanningen från alla felaktigheter. Det är dags att veta vad du tror och varför. Det är av största vikt när du studerar alla nya ämnen att du bibehåller ett öppet sinne. Låt ingen partiskhet leda dig åt något håll! Den engelska prästen och kristna filosofen, William Paley, observerade korrekt: “Det finns en princip som är ett hinder mot all information som är bevis mot alla argument och som har förmågan att fjättra en människa till evig okunnighet. Den principen är förakt före utredning.”
 |
|
William Paley, (1743-1805), uppgav: "Hedningens otrohet ... sammanfattas i en princip som enligt min bedömning kommer att redogöra för ineffektiviteten i deras argument, eller vilka bevis det än må vara: förakt före utredning." |
Var inte rädd för att ifrågasätta. Fader Yahuwah skapade den mänskliga hjärnan att vara logisk. Han bjuder in: “Kom, låt oss gå till rätta med varandra.” (Jesaja 1:18) Det kan vara skrämmande att öppna sinnet till blotta möjligheten att det du har trott vara sanning i själva verket är fel. Fader Yahuwah har dock lovat att skydda den som har anförtrott sig till Hans omsorg. Aposteln Paulus ord är vittnesbörd för alla som anförtror sin själ till Fadern: “Jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig.” (2 Timotheos 1:12)
Eftersom den sista prövningen handlar om dyrkan så är det viktigt att känna till rätt dyrkan. För att beräkna rätt tillbedjelsedag är det nödvändigt att använda den sanna kalendern. Om du bara byter auktoriteten du tillfrågar, (säg från en romersk-katolsk präst till en protestantisk pastor) så kan du förledas på nytt. Andliga ledare, vars lönecheck är hämtade från en religiös organisation som undervisar tillbedjan på lördag eller söndag ur den gregorianska kalendern, har ett intresse av att bevara den traditionella teologin.
Att bara ändra myndigheter räcker inte. Du måste själv gå till visdomens källa: Skaparen. Lita på att Han kommer att lära dig vad som är sanning när sanningen och felaktigheten blåser med stormkraft omkring din själ.
Jesuiterna är denna tidens “ryktbara”. Med övernaturlig intelligens har de skapat två av de största bedrägerier som någonsin har begåtts mot mänskligheten: en tro på ett jordklot; och antagandet att lördag är den bibliska sabbaten och söndagen är dagen för Yahushuas uppståndelse. Båda dessa övertygelser är farliga fel eftersom båda ämnar vilseleda världen till att acceptera Satans bedrägerier i den sista tiden och få vilddjurets märke.
Ökningen av kunskap som ges till slutgenerationen är dock av mycket större betydelse än bara teknik. Denna ökade kunskap hänvisar till exponeringen av alla lögner som har hållits för sanning.
Joels tredje kapitel hänvisar till resultatet som denna kunskapsökning har: varje själ på jorden har ett beslut att fatta innan den slutliga domen.
Skynda er att komma, alla ni hednafolk häromkring, och församla er. Sänd, Yahuwah, dina hjältar dit ner.
Låt hednafolken resa sig och dra ut till Josafats dal, ty där skall jag sitta till doms över alla hednafolk häromkring.
Låt lien gå, ty skörden är mogen. Kom och trampa, ty pressen är full, presskaren flödar över, ty deras ondska är stor.
Det är skaror på skaror i Domens dal, ty Yahuwahs dag är nära i Domens dal. (Joel 3:11-14)
Mångfalden i dag befinner sig i beslutets dal. Vetenskap och organiserad religion har båda byggts på flera lögner. Yahuwahs stora dag är nära och varje själ som lever idag står inför ett beslut: ”Följer jag obekväma sanningar? Eller håller jag fast vid en bekväm lögn?” Kom ihåg: även om man inte känner till sanningen så förändrar det inte verkligheten i vad som är sanning.
Att följa sanningen oavsett kostnad kräver offer. Det kräver engagemang. Att acceptera opopulär sanning öppnar upp för ett förlöjligande av dem som håller sig fast vid lögn. Det kan också påverka ens jobb och ens äktenskap. Det är ett beslut som varje individ på jorden står inför: Sanningen? Eller lögnen?
Lögnen verkar trygg. Rimlig. Bekväm. Det är den grundläggande förståelsen som andra övertygelser har byggts på. Men nu, när sanningen återställs, med kunskapen ökad, är det av avgörande betydelse för ditt eviga öde att avslöja lögner och acceptera sanningen, oavsett hur bespottad den är, eller hur obekväm dess inverkan på ditt liv.
Acceptera sanningen oavsett vad det för med sig. En evighet av lycka väntar på alla som överlämnar sina förutfattade meningar och låter fader Yahuwah leda dem till sin sanning.
1 Zecharia Sitchin, When Time Began, (Santa Fe, New Mexico: Bear & Co., Publ., 1994), p. 198, emphasis supplied.
2 Noah Webster, American Dictionary of the English Language, 1828 ed., emphasis supplied.
3 See The American Heritage Dictionary of the English Language, 4th Edition.
4 China had adopted the Gregorian calendar on January 1, 1912. Shortly thereafter, however, China descended into political turmoil with various parts of China using differing calendars. It was not until the People’s Republic of China was founded in 1949, that there was unified use of the Gregorian system.
5 http://www.newadvent.org/cathen/09247c.htm
6 Ibid.
7 eLaine Vornholt & Laura Lee Vornholt-Jones, “ ‘Continuous Weekly Cycle Theory’ Proven False By Julian Calendar.”
8 R. L. Odom, Sunday in Roman Paganism, p. 202.
9 Franz Cumont, Textes et Monumnets Figures Relatifs aux Mysteres de Mithra, (Brussels: H. Lamertin, 1899), Vol. I, p. 112.
10 Odom, p. 157.
11 Franz Cumont, Astrology and Religion among the Greeks and Romans, p. 163.
12 Tertullian, Ad Nationes, Book 1, Chapter 13 in J. P. Migne, Patrologiæ Latinæ Cursus Completus, (Paris, 1844-1855), Volume 1, columns 369-372.
13 See Heinrich Graetz, History of the Jews, Vol. II, pp. 563-564, emphasis supplied.