|
Himmelens budskap till den sista generationen är att fly från alla organiserade religioner och samfund. Religiösa ledare har emellertid anledning att hålla kvar folk som kommer till kyrkan. De har använt de åttonde och nionde kapitlen i Hesekiel för att få människor att tro att de är skyldiga att förbli medlemmar även när det är uppenbart att kyrkan är i förfall! |
Jag stirrade på min vän i chock. Cynthia hade varit en medlem i Worldwide Church of God hela livet. Hon berättade nu om den förödande uppdelningen av samfundet när teologiska förändringar inträffade efter att grundaren Herbert W. Armstrong dog. Samfundet tappade upp till 50% av sitt medlemskap när det gav upp festhögtiderna och Sjundedagssabbaten och blev mer som huvudfåran evangelikaner.
“Det var fullständigt bedrövande” sade Cynthia tårögt. “Vi fick höra att vi var kvarstoden och att alla andra kyrkor var fallna. Vi dyrkade på Sjundedagssabbaten - som vi då trodde var lördagen. Vi observerade Yahuwahs högtider. Vi trodde inte på treenighetskätteriet. Vi hade sanningen! Och för kyrkans ledare att bara kasta bort alla dessa trosuppfattningar, avvisa högtiderna, och börja dyrka på söndagen var den mest upprörande upplevelsen i hela mitt liv. Det finns inga ord för att beskriva det.
“Vi förlorade de flesta av våra vänner när vi vägrade att förbli medlemmar i en kyrka som skulle ge upp alla dess Bibelbaserade trosuppfattningar. Vi fick höra att vi behövde stanna kvar i kyrkan och försöka göra förändringar från insidan. När vi lämnade så avvisade våra vänner oss eftersom de fortfarande trodde att de fortfarande var kvarstoden. Och genom att lämna så “bevisade” vi för dem att vi nu var bland de förlorade.”
Det är en grundsats för de flesta kyrkor att deras församling är den enda sanna kyrkan och att alla är förlorade eller “fallna”. Så om du vill vara medlem i “kvarlevan” så måste du vara en medlem i den enda sanna kyrkan: deras kyrka. Och betala tionde. Det är ett faktum att pastorer, präster, och rabbiner vill behålla så många medlemmar som möjligt. När allt kommer omkring är den organisation som människor ger sina tionde till och sina gåvor samma organisation som betalar ledarnas löner.
I deras ansträngningar att hålla så många människor som kommer till kyrkan som möjligt, citerar religiösa ledare från Hesekiel 8-9. Men hur de tolkar dessa kapitel är vilseledande och håller inte med resten av Skrifterna.
Hesekiel levde samtidigt som Daniel och var en av de fångar som togs till Babylon. Hesekiel 8 upptecknar en vision som gavs honom där Yahuwahs ande visade honom de styggelser som begicks i Jerusalem och templet där. (Templet ännu inte förstörts av Nebukadnessars tredje och sista invasion av Juda.)
Profeten visades fyra styggelser, var och en värre än den förra och djupare in i staden och templet. Dessa inkluderar bland annat dold avgudadyrkan och kvinnor som gråter för Tammuz - en praxis känd inom den katolska kyrkan som kallas “påskfastan” och som har främjats som en ritual för andlig hängivenhet i många protestantiska kyrkor.
Den sista styggelsen som Hesekiel är den värsta: “Så förde han mig till den inre förgården till Yahuwahs hus. Och där, vid ingången till Yahuwahs tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Yahuwahs tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen i öster.” (Hesekiel 8:16) Detta är inget annat än soldyrkan som man hävdar ska ära Yahuwah!
 |
|
Kyrkans ledare är mycket bra på att använda retorik för att övertyga uppriktiga troende om att Yah vill att de ska stanna i kyrkan.
|
På universitetet var en av de mest spännande klasserna som krävdes för min examen “Argumentation & Debatt”. Ett av knepen för ett övertygande argument, sade professorn till oss, var att ange din motståndares argument åt honom. Om du, i din egen presentation, tydligt erkänner argumenten mot dina resonemang så kommer du att vara i bättre ställning för att visa varför dessa argument är fel. Att helt enkelt blåneka anspråken mot din ståndpunkt är inte vidare övertygande. Det är mycket mer övertygande att uttrycka den motsatta åsikten och sedan logiskt visa varför den motsatta åsikten är fel.
Det är just detta som pastorerna och andra ledargestalter har gjort när de citerar från Hesekiel 8 och 9. De erkänner att det finns fel i kyrkan. Det finns missbruk av myndighet; missbruk av kyrkans medel; teologiprofessorer som undervisar fel; pastorer som använder neurolingvistisk programmering; och kyrkledare som tydligt främjar en agenda för försoning med Rom ... men, insisterar man, kyrkan kommer att härda ut. Förbli med kyrkan.
Ett exempel på detta är en artikel skriven av Carey Nieuwhof där han uppger:
Du hör det hela tiden.
Jag är färdig med kyrkan.
Jag behöver inte riktigt gå i kyrkan ... min relation med Gud är personlig.
Jag fått nog av organiserad religion.
Kyrkan är ett mänskligt påfund och inte Guds idé.
Jag förstår fullständigt varför ett växande antal människor bailar i kyrkan. Även människor som brukade leda i kyrkan slutar ofta att gå ...
… Jag fattar. Kyrkan är långt ifrån perfekt. Livet är komplext. Det finns ett växande antal alternativ. Och det postmoderna sinnet misstror det mesta som är organiserat eller institutionellt. Men hur trendig idén att skriva ur sig ur kyrkan än må vara så är det ett misstag.
När man anser det som sofistikerat tänkade när man räknar bort kyrkan så ska man veta att det i själva verket är motsatsen; tänk om det är en förenklad och till och med reduktionistisk tankegång som inte leder något konstruktivt? 1
Därefter fortsätter Nieuwhof med att bygga upp en komplicerad väv som är utformad för att få Kristna att tro att det är deras Kristna skyldighet att stanna kvar i kyrkan. Han hävdar till exempel: “Om du är kristen är kyrkan inte något du går till. Det är något du är. Du kan avskilja dig från kyrkan som Kristen lika lite som du kan avskilja dig från mänskligheten som person. Du går inte i kyrkan. Du är kyrkan.” 2 Problemet med ett sådant resonemang är att det förenar sanning med fel. I detta har han rätt: “Du är kyrkan”. Detta eftersom “kyrkan” är ekklesian, eller de “utkallade”. Det är emellertid inte sant att något samfund är eller kan vara ekklesian. Och ändå hävdar Nieuwhof just detta.
 |
|
Medlemmarna får lära sig att de ska “sucka och gråta” när de ser problem i kyrkan, när de ser raka felaktigheter som predikas från predikstolen, eller andra avskyvärdheter. Men de får inte, under några som helst omständigheter, lämna kyrkan. Ledarna hävdar ju trots allt att deras kyrka är den sista kyrkan. Om de lämnar så är de inte längre en del av dem.
|
Detta är fel. Argument som dessa är utformade för att lägga skuld på människor och tvinga dem till att stanna i en religiös organisation som den Helige Ande säger åt dem att lämna. Medlemmarna får lära sig att de ska “sucka och gråta” när de ser problem i kyrkan, när de ser raka felaktigheter som predikas från predikstolen, eller andra avskyvärdheter. Men de får inte, under några som helst omständigheter, lämna kyrkan. Ledarna hävdar ju trots allt att deras kyrka är den sista kyrkan. Om de lämnar så är de inte längre en del av dem.
Predikan skallar, konferenser hålls, böcker och artiklar skrivs om hur man kan hindra etablerade medlemmar från att lämna och istället öka kyrkans medlemskap. De skäl som anges låter väldigt bra. I sitt förord till boken, Church Transfusion: Changing Your Church Organically—from the Inside Out, beskriver Dave Ferguson en trestegsprocess som “hjälper kyrkor att göra övergången mot att bli en missionär rörelse.” Han skriver:
Under de senaste tjugofyra månaderna har jag upptäckt att det finns åtminstone tre kritiska drag som dessa kyrkor måste göra för att göra det skiftet:
Gå mot praxis som lär människor om Jesus sätt.
Gå mot tydlig förståelse och artikulering av Jesu uppdrag.
Gå mot en vision om en rörelse som utför Jesu uppdrag.3
Vackra ord till trots så är fokuset på att kontrollera och påverka gruppen, snarare än den intima, andliga anslutningen av individen till Frälsaren. Frälsning har alltid varit en individuell fråga. Som Hesekiel nedtecknade: “Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Yahuwah.” (Hesekiel 14:14)
Kyrkans ledare fokuserar dock på siffrorna. Naturligtvis! De vill fullfölja evangeliets uppdrag. Men behovet av att upprätthålla sitt ekonomiska uppehälle påverkar deras tolkning av detta stycke i Hesekiel. De försöker få desillusionerade medlemmar att stanna kvar och berättar för dem att Yahuwah förväntar sig att de kommer att göra förändringar från insidan.
När Hesekiel 8 och 9 läses i sitt sammanhang är det emellertid inte vad Bibeln säger.
Yahuwahs svar på styggelserna i Jerusalem och templet är tydligt: total förstörelse krävs.
Han sade till mig: Ser du detta, du människobarn? Är det inte nog för Juda hus att bedriva de vidrigheter de har bedrivit här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för näsan!
Därför skall jag också handla i vrede. Jag skall inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, skall jag ändå inte lyssna till dem. (Hesekiel 8:17-18)
Domen är kvick.
Jag hörde honom ropa med hög röst: Kom hit, ni som skall straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen. Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid sin höft. De kom och ställde sig vid sidan av kopparaltaret. (Hesekiel 9:1-2)
Det här är allvarligt! Yahuwahs kommando kallar fram män som håller vapen i sina händer. Men även här ses Yahuwahs nåd. “Yahuwah … har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” (2 Petrusbrevet 3:9)
Härligheten från Israels Eloah hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel och ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och som hade skrivdonet vid sin höft. Yawhuah sade till honom: Gå mitt igenom Jerusalems stad och sätt ett tecken på pannan på de män som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som bedrivs därinne.
Till de andra hörde jag honom säga: Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni skall döda för att förgöra, men inte röra någon som har tecknet på sig. Börja vid min helgedom. Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset. (Hesekiel 9:3-6)
Inte alla ska dödas i förgörelsen som följer. De som “suckar och jämrar sig över för alla de vidrighteter som bedrivs” skonas. Detta är stycket som religiösa ledare använder för att övertyga kyrkans medlemmar att stanna trots att den Helige Ande upprepade gånger uppmanar dem att lämna. Ledargestalterna erkänner att det finns synd i kyrkan, men de skyndar att tillägga att de som får frälsningsmärket är de som suckar och gråter för alla de styggelser som görs i kyrkan. Betydelsen är därför att man måste stanna kvar i kyrkan för att sucka och gråta över de styggelser som begås där.
Det finns emellertid inget i detta stycke som säger att Yahs folk måste stanna kvar där en sådan grov styggelse äger rum. Skriften lär faktiskt tvärtom.
Varje vecka indoktrineras de troende till att “Förbli med kyrkan!”. Men den Helige Ande befaller: “Därför säger Yahuwah: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er.” (2 Korinthierbrevet 6:17)
Himlen befaller den sista generationen: “Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Yahuwah har kommit ihåg hennes brott.” (Uppenbarelseboken 18:4-5) Såsom behandlas i andra artiklar på WLC är detta en befallning åt alla troende. Ingen ska förmoda att deras kyrka, samfund, eller organisation är undantagen för alla har gjort avfall för att de avvisar nytt ljus.
Men det finns andra skrifter som tydligt lär oss att avskilja sig från organisationer som är i avfall. Yahuwah hade makten att bevara Lot även i Sodom. Men det gjorde Han inte. I stället skickade Han änglar för att dra ut den motvillige Lot och hans familj och gav sedan det brådskande budet: “Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.” (1 Mosebok 19:17)
Lot räddades ut ur Sodom, inte in i det. På samma sätt räddades Noa ur den onda världen innan syndafloden, inte i den. Petrus förstod detta koncept mycket väl:
Ty Yahuwah skonade inte … den gamla världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, tillsammans med sju andra, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld.
Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga.
Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.
Yahuwah vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag. (Se 2 Petrusbrevet 2:4-9.)
Lot suckade och grät för de avskyvärda handlingarna i de vedervärdiga städerna på slätten. Enligt Jasherboken dödades en av hans egna döttrar av korrupta män när hon visade vänlighet mot en främling. Och ändå, på Abrams bön, sändes änglar för att överlämna budskapet att han skulle lämna omedelbart. Det här är vad himlen förväntar sig att de troende kommer att göra; inte stanna kvar i kyrkan och genom sin närvaro ge tyst stöd till avfallet som sker i kyrkan.
Hesekiel visade att människor i staden suckade och grät. Religiösa ledare tolkar att människor ska stanna i kyrkan. De lär att församlingen ska sucka och gråta och att det är beviset på att de är kvarlevan och därför måste stanna kvar i “den sista kyrkan”. Alla förändringar, säger de, kan endast åstadkommas från kyrkans medlemmar.
Detta är fel! Att sucka och gråta bevisar, i sig, ingenting. Fariséerna på Yahushuas tid var stora anhängare av denna praxis, och därtill fasta, och andra yttre demonstrationer på deras helighet. De anställde till och med människor för att sucka och gråta vid begravningar. Att sucka och gråta som en extern yttring för att demonstrera ens hängivenhet vinner intet hos Yahuwah. Som Yahushua sade: “Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull.” (Matteus 6:7)
Laodicéer är, liksom fariséerna, också stora suckare och gråtare. Genom att sucka och gråta över andras synder bevisar de för sig själva att de inte är Laodicéer. Allt som allt så har de ju den andliga urskillningen att inse att det finns något att sucka och gråta om! De är minsann inte blinda!
 |
|
De som får märket är de som suckar och gråter av själens äkta ångest. Himlen uppmanar idag var och en av oss att skilja sig från de fallna kyrkorna! Vad väntar du på?
|
De som får märket är de som suckar och gråter av själens äkta ångest. Det är inte någon yttre demonstration eller charade á la fariséer eller Laodicéer för att bevisa för sig själva och andra hur hängivna de är. De som får märket är öppna för att lämna kyrkan - och skulle göra så! - om de hade mer tid och mer klarhet för att förstå att Yahuwah inte kräver att de stannar kvar.
Yahuwah “har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” (2 Petrusbrevet 3:9) Han kommer inte att avvisa någon vars hjärta är villig att följa sanningen oavsett kostnaden, även om de ännu inte har haft tid eller möjlighet att lära sig all aktuell sanning. Deras uppriktiga sorg avslöjar att deras hjärtan är känsliga för den Helige Andes vägledning, eftersom att erkänna avfallet i kyrkan är det första steget att så småningom lämna kyrkan. De har bara inte kommit till den punkt att förstå att de kan och bör lämna. Yahuwah läser deras hjärtan och sätter ändå ett märke på dem.
Själva märket är ytterligare bevis på att de så småningom skulle lämnat om de hade tid att utveckla en mer mogen förståelse. Märket i sig är Yahuwahs Ande som leder till sanningen. Yahushua förklarade att den Helige Andes arbete är att övertyga om synd och att leda till mer sanning! “Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom.” (Johannes 16:7-8)
Detta är nyckeln till att förstå hur vissa - även så sent i tiden - kan vara i kyrkan, sucka och gråta och fortfarande får frälsningens märke. De uppriktiga hjärtan som gråter över de styggelser som görs i kyrkan gör det från en sann förståelse av syndens svärta. Detta kan bara läras av den Helige Ande.
Skrifterna liknar alltid försegling med att vara fylld med den Helige Ande: “Bedröva inte Yahs helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag.” (Efesierbrevet 4:30)
“Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Yah. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.” (2 Korinthierbrevet 1:21-22)
|
“för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.” (Efesierbrevet 1:12-14) |
Ta dig ut. Be för dem som är kvar. Men lita på en kärleksfull, himmelsk Fader som vet vilka hjärtan som ännu inte har förhärdat mot Hans manande Ande. Alla som kommer att svara på den Helige Ande kommer att få det märke som skiljer dem. Medan vi gör allt för att gå den väg som läggs framför oss, kan vi säkert överlämna till fadern de som befinner sig på en annan punkt i deras förståelse.
Det faktum att vissa kanske ännu inte har nått den punkt där de kan förstå ljuset som leder dem ut ur kyrkorna ursäktar inte de andra som har det ljuset. Stanna inte kvar i de fallna kyrkorna. Det är allas vår plikt att komma ut. Nu.
Alla kyrkor och religiösa organisationer idag är fallna eftersom alla, utan undantag, har avvisat olika strålar av nytt ljus. Vissa kan acceptera visst ljus men avvisar andra sanningar som, om de accepterades, skulle påverka dem för “negativt”.
Liksom änglarna som sändes för att skynda Lot ut ur Sodom, larmar Himmelens budskap och varnar alla för att fly från dessa organisationer och samfund. Det finns inga undantag. Alla har “blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar.” (Uppenbarelseboken 18:2) Tveka inte. Dröj inte.
Ja! Sucka och gråt för de styggelser som görs i kyrkan. Men gör det utanför kyrkan. Med ditt exempel på lydnad, visa andra att det är säkert att följa Lammet varthelst Han går, även ut ur organiserade religioner. Frälsning erhålls genom tro på Yahushua, inte genom kyrkans portar.
Yahuwah kommer att ha en kvarleva, liten som den må vara, som är ofläckad av världen. Dessa utropade är Yahuwahs sanna kyrka och Hans ögonsten.
1 http://careynieuwhof.com/a-response-to-christians-who-are-done-with-church/
2 Ibid.
3 Dave Ferguson, in the foreword to Church Transfusion, by Neil Cole & Phil Helfer.