“Det är synd att du ska in till chefen idag. Han fick precis veta att en trälast som skulle kommit in idag har försenats. Ta det inte personligt om han skriker på dig. Han skriker åt alla.” Med dessa olycksbådande ord släppte föreståndaren in reklamförsäljaren, Roger Morneau, till chefens kontor.
"Kom in och sätt dig ner," sade chefen utan att titta upp. "Jag måste ringa ett samtal innan jag kan prata."
Efter att ha knappat in ett telefonnummer med illa dold återhållsamhet började ägaren skrika på en av sina affärschefer om en kvartalsrapport som han var olycklig med. Svordomar flög och ju mer han höll på, desto argare och brutalare blev de verbala övergrepp.
Roger blev förskräckt. Den här snubben får mig att vilja kräkas, tänkte han. Det föll honom in att be för affärsmannen, men mannen var så motbjudande att Roger verkligen inte ville. Men tanken slog han igen och i tysthet bad han: “Fader, jag behöver Din hjälp. Jag vill verkligen inte be för den här killen. Jag skulle hellre bara ställa mig upp och gå härifrån. Jag behöver hjälp! Snälla hjälp mig att se denna man, inte som han är nu, men som han kommer att vara i Din nåd.”
Omedelbart fylldes Rogers hjärta av en känsla av medlidande för mannen. Han fortsatte att be: “Yahuwah, genom din heliga Andes kraft, ber jag dig tillrättavisa de demoniska krafterna som förtrycker den här mannen. Snälla omge honom med en gudomlig atmosfär av ljus och fred. Låt Din heliga ande närma sig honom idag och led honom till Dig.”
Roger erinrade om händelsen senare och sade:
Det tog inte mer än fem sekunder innan jag bevittnade en förändring hos mannen. Som natt och dag. Hans konversation tog helt ny riktning. I stället för att prata nästan kontinuerligt och skrika svordomar så mildrades tonen i hans röst och började föra intelligenta resonemang. Långa pauser gav den andra personen en chans att förklara situationen. Konversationen avslutades vad som tycktes vara spänningsfritt. . . Hans stränga uttryck. . . [hade] nu mjuknat.2
När han lade på telefonen vände sig affärsmannen till Roger med ett vänligt leende medan han ställde sig upp för att skaka hand.
“Ett nöje att träffa dig, Roger. Jag heter Dennis. Beklagar att vi var tvungna att träffas på en dag då allt är så galet.” Då pausade han och skakade på huvudet. “Nej, jag måste vara ärlig. Det här är inte så ovanligt. Jag vet inte varför, men ibland känner jag bara denna okontrollerbara ilska svepa över mig. Det blir värre och jag tycks inte kunna sluta. Jag känner mig galen ibland.” Han drog ett andetag i besvikelse och tillade: "Om jag inte betalade mina anställda två gånger vad de är värda skulle ingen jobba för mig."
Plötsligt insåg han att han öppnade upp sig för en främmande människa. “Jag vet inte varför jag säger det här. Jag är ledsen. Jag menar inte att dumpa alla mina problem på dig. Låt oss prata reklam.”
“Oroa dig inte, Dennis,” log Roger lugnande. “Jag förmedlar aldrig någonting man anförtrott mig. Faktum är att kunder ofta berättar saker för mig de aldrig har sagt till någon annan. Av någon anledning säger de att de känner sig bekväma runt mig och föredrar att tala med en främling snarare än någon som känner dem väl.”
Dennis satte sig igen och gestikulerade åt Roger att också sätta sig. “Jag måste instämma med dina kunder. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men det finns. . . det är som någon kraft som följer dig. Jag kan inte riktigt sätta ord på det, men det är inte av denna värld. Jag har aldrig haft den lugn och ro jag känner just nu.”
Roger kände fruktan över ett så snabbt och uppenbart svar på sin bön. "Tja, jag känner att jag borde säga att så snart jag såg att du hade svårigheter i telefonen så började jag be för dig, att Galaxernas monark skulle omge dig med sin frid."
"Fantastiskt." Dennis studerade den andra mannen ett ögonblick. “Jag gav upp Gud och religion för många år sedan. Galaxernas monark omger mig med fred... jag gillar det! Du har gett mig något att tänka på. Missförstå mig inte,” tillade han hastigt, “jag ska inte börja gå i kyrkan och bli religiös eller någonting, men tror du att du kan fortsätta be för mig? Det skulle jag verkligen uppskatta!”
Efter att ha avslutat sin verksamhet tillsammans, följde Dennis Roger till ytterdörren och var livskraftig hela vägen.
På grund av en förflyttning och befordran så tog det två år innan Roger såg Dennis igen. Under den tiden fortsatte han att be för honom. När han återigen befann sig i närheten så följde han den nya försäljaren på egen uppmaning till affärsmannens kontor. Dennis var glad över att se Roger igen och presenterade honom för sina anställda som mannen som hade förvandlat hans liv.
Förändringen var verkligen häpnadsväckande. Han utstrålade glädje, belåtenhet, och en positiv anda. Hängande bakom sitt skrivbord var en bild med orden: "Bön förändrar saker."
Rogers upplevelse är tyvärr alltför sällsynt. Det är inte så att himlen är långsam eller motvillig att besvara bön. Problemet är att människor så sällan ber! Eller, om de ber, görs det på ett sätt som är halvhjärtat och vagt formulerat. Himmelen väntar med längtan för att tillgodose behoven hos varje mänskligt hjärta. Men det finns några “stridsvillkor” och det gäller även för bön i rådande konflikt mellan Yahushua och Satan.
 |
|
Berättelsen tagen från The Incredible Power of Prayer, av Roger J. Morneau. |
För att kunna skydda mänskligheten från att överväldigas av Satan så har Yahuwah etablerat särskilda regler. En av dessa regler är att direkt involvering, från vardera sida, endast får ske som ett svar på en särskild förfrågan. Det är sannerligen skam och vanära att luciferianer och djävulsdyrkare ofta har mer “tro” på Satans förmåga och villighet att besvara deras böner än Yahs föregivna folk gör på den Allsmäktige.
Förtrösta på [Yahuwah] med hela ditt hjärta, Han kommer aldrig förråda din tillit. Om du ber [Yahuwah] om hjälp så ber du inte förgäves. För att uppmuntra oss till tillit och förtroende så närmar Han sig oss genom sitt heliga Ord och Ande och försöker på tusen olika sätt att vinna vårt förtroende. Men det finns inget Han fröjdas i mer än att motta den svage som kommer till Honom för styrka. Om vi endast finner mod och tar till stämma för bön så kan vi vara trygga att Han har ett öra att lyssna till oss med och en arm redo att förlösa oss.
|
“Det är en del av [Yahuwahs] plan att ge oss, som svar på bön i tro, det som Han inte skulle skänkt oss om vi inte hade frågat.” 3 Yahushua förstod denna princip. I sin bergspredikan så uppmuntrade Han alla att presentera sina behov inför Fadern:
Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, eller en orm, när han ber om en fisk? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom. (Matt. 7:7-11)
Yahuwah tycker om att svara på bön och det finns ingen bön som Han glädjer Honom mer än att hjälpa till att befria själar undertryckta av Satan. Bönen: “Mästare, rädda oss! Vi förgås!” kommer alltid att få ett omedelbart svar.
De vars hjärtan är fyllda med kärlek till Frälsaren delar också Hans börda för att frälsa andra. De längtar efter att se sina familjemedlemmar, sina vänner, och sina tidigare församlingsmedlemmar omfamna de sanningar de älskar. “När jaget dör kommer det att väckas en intensiv önskan om andras frälsning, – en önskan som kommer att leda till ihärdiga ansträngningar för att göra gott. Det kommer att bli en sådd bredvid gott vatten; och uppriktig förbön, enträgna böner kommer att nå himlen för själarna som går om intet.” 4 Särskilt när man följer sanningens främjande; sanning som leder till att en person skiljs åt från “vanliga” trosystem, så kan relationer komma att svaja och prövas. Vänskaper kan kännas besvärliga; äktenskap kan drabbas. Under sådana omständigheter är det både ett privilegium och en skyldighet att be för dem som vänder sig bort från sanningen.
När Israel gjorde uppror och insisterade på att få en kung, sörjde profeten Samuel över denna stora synd, och visste att Israel med ett sådant krav hade avvisat Yahuwahs styre. (Se 1 Sam. 8: 6-7.) Men även inför ett sådant uppror mot den gudomliga regeringen vände Samuel inte ryggen mot Israel. Hans ord vid tidpunkten för avfallet är en uppmaning till alla som har älskade som kämpar med olika problem eller som verkar ha förkastat sanningen: “Det vare också fjärran från mig att jag skulle synda så mot Yahuwah att jag slutade be för er. Jag vill i stället lära er den goda och rätta vägen.” (1 Sam. 12:23)
Det är här förbönen kommer in. Att be för andra är av avgörande betydelse! “Hela himlen tittar på er som hävdar att ni tror på den heligaste sanningen som någonsin har tilldelats dödliga. Änglar väntar med längtan efter att samarbeta med er för att arbeta för själens frälsning.” 5
Våra böner ska inte vara en självisk förfrågan, som bara är till vår egen fördel. Vi ska be att vi kan ge. Principen i Kristi liv måste vara principen i våra liv. “Och jag helgar mig för dem”, sade Han och talade om sina lärjungar, ”för att de skall vara helgade i sanningen.” (Joh. 17:19) Samma hängivenhet, samma självuppoffring, samma underkastelse av [Yahs] yttranden, som var uppenbara i Kristus, måste ses i Hans tjänare. Vårt uppdrag i världen är inte att tjäna eller behaga oss själva; vi ska förhärliga [Yahuwah] genom att samarbeta med Honom för att rädda syndare. Vi ska be välsignelser från [Yah] som vi kan kommunicera till andra. Mottagningskapaciteten bevaras endast genom vidarebefordran. Vi kan inte fortsätta att få himmelska skatter utan att kommunicera med de omkring oss. 6
För att samarbeta med himlen för själars frälsning så måste Yahuwahs folk följa Frälsarens exempel och engagera sig i bön för andra. På grund av de begränsningar som himlen satt i och med dessa “stridsvillkor” i den stora striden mellan gott och ont så är det mycket viktigt att du ber för dem som du kommer i kontakt med. Himlen längtar efter att göra mer och bara väntar på att bli ombedd om hjälp. Skriften säger att Yahuwah "förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker." (Ef. 3:20) Yahushua uppmanade, "Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig." (Joh. 16:24) Om det inte vore viktigt att fråga så skulle Skriften inte så ofta uppmana alla att be för egens och andras del.
Effektiv förbön innehåller vissa viktiga beståndsdelar:
Innan du börjar be för någon annan, bekänn dina egna synder. Se till att det inte finns något mellan din själ och Frälsaren som kan förhindra den välsignelse du söker. Naturligtvis är det alltid lämpligt att lyfta en bön mot Himmelen. Roger Morneau hade inte tid för en lång bön när han lyssnade på Dennis rasande på sin anställde, men Himlen hörde likväl och svarade på hans bön. Men när du presenterar ett specifikt fall inför Yahuwah så är det viktigt att tillägna ditt eget jag om och om igen till Yah.
Skrifterna uppmanar upprepade gånger alla att "åkalla Hans namn." Psalm 105:1 befaller: "Tacka Yahuwah, åkalla hans namn." Att åkalla det heliga Namnet samtidigt som man tackar Honom inspirerar tro i människans hjärta. Tro som leder oss till att fatta grepp om de himmelska löftena. Detta är en viktig del av effektiv förbön. När du erkänner den Eviges överlägsenhet, Hans eviga kraft, och majestät så kommer din kärlek, tacksamhet, och ditt förtroende att öka. Detta kommer i sin tur att stärka din tro på Yahuwahs kraft och Hans villighet att svara på din framställning. “Yahuwahs namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.” (Ords. 18:10)
Den Allrahögstes Son har bjudit in dig att presentera dina förfrågningar inför den eviga tronen i Hans namn. “Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.” (Joh. 14:13, 14) Vilken försäkran att vi blir hörda!
Att be i Yahushuas namn betyder mer än att bara avsluta din bön med, "I Yahushuas namn, Amen." Det betyder att be i enlighet med Hans vilja och Faderns vilja. Liksom Kristus bön i Getsemane skall alla böner vara: "inte min vilja utan din." (Se Lukas 22:42.)
Rädsla för obesvarad bön leder ofta till att människor ber mycket vaga böner. De kommer att lämna förfrågningar, men förfrågningarna är så allmänna, så öppna, och oklara att även om Yahuwah svarar på deras böner så kan man inte se svaren! Att be Yahuwah "Vänligen välsigna syster Chang" är annorlunda från att fråga honom: "Vänligen ge syster Chang ett jobb som gör att hon kan hålla sabbaten." Den stora protestantiska evangelisten och reformatorn från 1800-talet, Charles Spurgeon, observerade: “Det finns en allmän typ av bön som misslyckas på grund av brist på precision. Det är som om ett regemente soldater alla skulle avfyra sina vapen i alla möjliga riktningar. Måhända skulle någon bli träffade, men majoriteten av fienden skulle man bomma.” 7
Var inte rädd för att be mycket specifikt för det du behöver!
Var inte rädd för att vara väldigt specifik när du ber. Det finns ingen fara i att be om exakta saker om du i varje bön underkastar din vilja den gudomliga viljan och ber om att Hans vilja i allt ska ske.
När du ber för en person eller situation ska du göra anspråk på att Yahushuas blod täcker både dig själv (som framställaren) och den person du ber för. Slå upp Matteusevangeliet 27 i din Bibel och hänvisa till den som anledning till att himlen bör arbeta i kraft för dig. Det är bara genom Yahushuas utgjutna blod på Golgata som Adams fallna söner och döttrar ständigt är mottagare av gudomlig nåd. Hävda frälsarens meriter i sitt utgjutna blod för att förlåta dina synder och den eller de personer som du ber förs synder. Om en speciell situation involverar andra, såsom läkare, advokater, pastorer, arbetsgivare etc., be också för dem.
Det är oerhört viktigt att hävda Yahushuas blod meriter när man deltar i förbön. Synden skiljer individen från källan till all makt och fred. Därför är det nödvändigt att be om förlåtelse för sina synder för att se till att vägen öppnas för den önskade välsignelsen. Yahushua bad själv för de som korsfäst honom. (Se Luk. 23:34.) Stefanus bad på samma sätt att hans mördare skulle bli förlåtna. (Se Apg. 7:59-60.)
Allison Ryder8 stod i Payless Shoe Source och letade efter ett par löparskor. Plötsligt fångades hennes uppmärksamhet av en kvinna som stormar in i butiken och in i gången bredvid, allt medan hon högljutt skäller ut sin tonårsdotter: “Du ska ha på dig det jag köper idag! Jag bryr mig inte om vad du vill. Det är jag som bestämmer. Det är mina pengar och du kommer att ha på dig dem till skolan!”
Allison var chockad över ett sådant raseri så hon steg runt hörnet för att se vad som hände. En ung flicka stod, axlarna krökta, ansiktet olyckligt, medan den verbala fördämningen fortsatte rasa: “Här! Du kan ha på dig dessa! Eller dessa! De skulle fungera bra.”
"Det här är skor för gamla damer," protesterade flickan.
“Jag bryr mig inte om att du inte gillar dem! Jag är den som köper skorna. Det är mina pengar och jag ska köpa vad jag vill att du ska ha på dig och du kommer att ha på dig dem! ” Med de eftertryckliga orden stormade mamman ner i gången, bort från Allison, alltmedan hon fortfarande högljutt rasade mot sin dotter och hennes tidigare "dumma val". Allison ledsnade på denna föreställning av orimlig ilska men ville inte generera den unga flickan mer än hon redan hade förnedrats och gled tyst tillbaka till sin gång. Hennes tankar vändes mot himmelen i bön.
Hon erinrade om händelsen senare och sade: Först bad jag Mästaren att förlåta mina synder så att min bön kunde höras. Sedan bad jag att Han skulle förlåta kvinnan och flickan för deras synder. Jag bad Honom att skicka heliga änglar för att fördriva demonerna som plågade modern och ge henne en lugn, fridfull ande.
När jag hade bett: "Snälla, Mästare, snälla hjälp i den här situationen!" så var det tyst! Det nästa jag hörde var mamman. I en lugn, tyst ton, sade hon, “Förlåt mig. Jag är ledsen att jag blev så arg. Det är inte rättvist av mig att få dig att bara ha de skor jag gillar. Visa mig vad du vill ha.”
Den mest otroliga förändring hade ägt rum och den var nästan omedelbar! Även om det hände för tio år sedan så har jag aldrig glömt det. Jag vet att det finns kraft i bön!
Yahuwah tvingar aldrig någon. Om en person motstår den Helige Ande så kan man mycket väl insistera på sitt eget sätt. Men som svar på trosbön kan Yahuwah fördriva demonerna som kastar bränsle på raseriet.
Många människor är bekanta med Yahushuas ord från bergspredikan, citerad ovan, där Han sade: “Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.” (Matt. 7:7) Det som de flesta inte inser är att den grammatiska konstruktionen i den ursprungliga arameiskan översätts korrekt: “Bed och fortsätt att be och ni skall få, sök och fortsätt söka och ni skall finna, bulta och fortsätt att bulta så skall dörren öppnas för er.”
När du ber för någon deltar du i aktiv krigsföring mot alla Satans härer. Paulus varnar uttryckligen: “Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.” (Ef. 6:12) Bli inte avskräckt om saker och ting blir sämre. Onda änglar lämnar inte slagfältet utan en hård kamp.
Detta var fallet för herr och fru Harvey. Deras son, Henry, hade experimenterat med droger och blev vid 20 års ålder allvarligt hjärnskadad. Han kunde inte ta hand om sig själv och den, vid detta tillfälle, 32-åriga mannen bodde hos sina föräldrar där han satt i tystnad och kedjerökte i timtal. Ibland slog han sig själv tills han blev helt blåslagen. När han fick höra att han inte skulle skada sig själv så kunde han bli rasande. Hans hår var nästan midjelångt och han vägrade att låta någon klippa det. Hans tal var inget annat än obegripligt.
Fru Harvey var förkrossad för sin son men ansåg att hans situation var hopplös. En dag föreslog en bekant att de kanske kunde be att Fadern skulle återställa Henrys mentala förmåga att förhärliga Yahuwah och stärka andras tro.
Det var ingen omedelbar förbättring, men de framhärdade i bön. Efterhand, över flera månader, var fru Harvey stolt över att se att Henry verkade förbättras. Hans tal var tydligare och för första gången på många år bad han sin mamma att klippa hans hår! Några månader senare meddelade Henry sin mor att han hade beslutat att sluta röka. Fru Harvey var lite skeptisk. Efter att ha varit en tung rökare i så många år trodde hon inte att Henry faktiskt skulle kunna sluta. Men till hennes glädje rökte han aldrig mer!
Fru Harvey gav glatt Yahuwah all ära för förändringarna i Henrys liv. Men efter nästan ett år erkände hon för sin bönepartner att hennes tro på Yahuwahs makt att återupprätta Henry började vackla. Trots alla förändringar till det bättre var hans mentala förmågor fortfarande allvarligt handikappade. Vännen uppmuntrade henne att fortsätta be, och påminde henne om Jakobsbrevet 1:6-7: “Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Yah.”
Sent en natt, bara en och en halv vecka senare, ringde fru Harvey sin vän. Hon grät så hårt att hon knappt kunde tala. Henry hade fullkomligen exploderat, kastat möbler genom fönster och hotat sina föräldrar. Herr Harvey hade tvingats ringa till sheriffen och Henry hade förts till ett mentalsjukhus. “Jag hatar att säga detta,” grät Harvey, “men jag har tappat all tro på bönens kraft. Jag kommer inte att besvära [Yahuwah] med mina behov längre.”
"Nej, sluta inte nu!" Utbröt hennes vän. “Jag kommer att be hårdare än någonsin. Satan försöker avskräcka dig. Han försöker få dig att sluta be. Ta detta som uppmuntran att be hårdare än någonsin eftersom Satan bara attackerar så här när Ljusets krafter segrar!”
Några dagar senare vaknade Henry upp på sjukhuset och kände sig väldigt bra. Tester visade att han var mentalt alert. Efter att ha hållit honom några dagar längre för observation, sade läkarna till herr och fru Harvey att de kunde komma och hämta sin nu förvandlade son. Han var frisk i sinnet och kroppen.
“Det finns ingen fara att [Yahuwah] kommer att försumma sitt folks böner. Faran är att de i frestelse och prövning kommer att bli avskräckta och misslyckas med att framhärda i bön.” 9 Detta var en lektion som illustrerades när Israels barn kämpade mot amalekiterna.
Varför skulle [Yahuwahs] söner och döttrar vara motvilliga bönen, när bön är nyckeln i trons hand som låser upp himmelens förrådsrum, där Allmaktens gränslösa resurser finns?
|
"Då sade Mose till Josua: Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Elohims stav i handen." (2. Mosebok 17: 9) Medan Josua ledde Israels styrkor mot fienden så stod Mose på en närliggande kulle, händerna upplyfta i bön. Men ingen kan stå med armarna uppe i timtal. När Moses armar blev trötta och han lät dem falla, inträffade ett slående resultat på slagfältet: "Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget." (2 Mos. 17:11)
Aron och Hur, som hade följt Mose uppför kullen, kom snabbt till undsättning, inte bara för Mose, utan för hela Israel:
När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner.
Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd. (2 Mos. 17:12-13)
Detta är en viktig lektion att komma ihåg. Glöm inte att fortsätta att be. Du vet inte vilka anklagelser Satan gör bakom kulisserna, som han gjorde med Job. Ibland besvaras böner endast efter månader eller år har passerat. Yahuwah behöver att du fattar tag i löftena och inte släpper taget. Låt Jakobs bön vara din: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig!" (Se 1 Mos. 32: 24-28.)
Den avlidne Josephine Cunnington Edwards, missionär och produktiv författare, bad i åratal för sin bror Bills frälsning. Deras föräldrar hade gått bort och de hade, i sin tur, också bett att deras son skulle omvändas, men såg aldrig att hans hjärta mjuknade. Bills fru, Mary, bad också om hans omvändelse.
En morgon, när Bill satt i vardagsrummet och läste morgontidningen, hörde Mary honom göra ett konstigt ljud. Hon skyndade sig till rummet och såg tårar strömma ner för sin mans ansikte.
"Bill! Vad står på? Vad har hänt?” Frågade Mary.
“Åh, Mary! Jag såg just [mästaren Yahushua]. Han gick precis genom dörren! Åh, Mary, om du bara kunde ha sett Honom! Uttrycket i Hans ansikte var så fyllt av kärlek. Det finns inga ord som kan beskriva det!
“Och Han talade till mig! Han sa till mig: Bill, dina föräldrar gick i graven utan att sluta be för dig men oroade sig för att de aldrig skulle se dig i Kungariket. Jag vill överraska dem på Uppståndelsedagen. Skulle du inte vilja ge ditt hjärta till Mig? Låt oss vänta på dem tillsammans.”
“Åh, älskling! Om du kunde se Hans ansikte så skulle du aldrig vilja göra någonting för att svika eller såra Honom igen. Det finns så mycket kärlek där! Jag vill ge mitt hjärta till Honom och vara redo för Hans ankomst.”
Aposteln Paulus förstod faran med att ge upp för tidigt. Han uppmanade: “Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Yahs vilja och få vad han har lovat.” (Hebreerbrevet 10:35-36)
[Yahuwah] säger: “Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig.” Psalm 50:15. Han inbjuder oss att lägga fram inför Honom våra svårigheter och nödvändigheter och vårt behov av gudomlig hjälp. Han bjuder oss vara omedelbara till bön. Så snart svårigheter uppstårs så ska vi erbjuda Honom våra uppriktiga framställningar. Genom våra enträgna böner visar vi vårt starka förtroende för [Elohim]. Känslan av våra behov leder oss till att be än mer uppriktigt, och vår himmelske Fader rörs av våra uppmaningar.10
Det är både en skyldighet och ett privilegium att samarbeta med Yahushua för att frälsa själar genom att be för dem. Skriften är full av löften som du kan göra anspråk på för andra, till exempel: “Och om hans Ande som uppväckte Yahushua från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.” (Rom. 8:11) När du ber om en annan, be att personen som du ber för skall återföras dit Adam var innan han syndade. Återskapandet av sinne och hjärta är hela poängen med frälsningsplanen.
Förtvivla inte när nära och kära verkar härdade mot sanningen. Yahushua lärde sina lärjungar “att de alltid borde be utan att tröttna.” (Luk. 18:1)
Aldrig avvisas en som kommer till honom med ett botfärdigt hjärta. Inte en enda uppriktig bön går förlorad. Mitt i himmelskarans lovsång hör [Yahuwah] rop från den svagaste människan. Vi häller ut våra hjärtans önskan i våra garderober, vi andas in en bön när vi går på vägen och våra ord når Universums monarks tron. De kan vara ohörbara för det mänskligt örat, men de dör inte bort i tystnad, och de kan inte heller gå förlorade genom verksamheter som omger oss. Ingenting kan dränka själens önskan. Det stiger över gatornas oväsen, över folkmassornas förvirring, till de himmelska hoven. Det är [Yahuwah] som vi talar till och vår bön hörs.11
Himmelen samarbetar med de som söker andras frälsning. “[Yahuwahs] barn lämnas inte ensamma och försvarslösa. Bön förflyttar den Allsmäktiges arm.” 12 En bön i tro, enkel, tillförlitlig, enkel och specifik, som hävdar Yahushuas blod, kommer att få svar.
[Fadern] arbetar på många sätt för att vinna ditt hjärtas självförtroende. Det finns inget Han gläds mer åt än när du avlastar dig dina sorger och besvär; kom till Honom för ljus och styrka! Han har lovat att du ska finna ro för din själ. Om du finner mod och en stämma till bön så kommer han med säkerhet lyssna, och en arm sträcks ut för att rädda dig. Det finns [en El] som hör bön, och när allt annat misslyckas så är Han din fristad, en mycket närvarande hjälp i nödens tid. . . 13
1 Taget från The Incredible Power of Prayer av Roger J. Morneau.
2 Ibid., s. 70-71.
3 E. G. White, The Great Controversy, s. 525.
4 E. G. White, Gospel Workers, s. 470.
5 E. G. White, Selected Messages, Vol. 2, s. 136.
6 E. G. White, Christ’s Object Lessons, s. 142.
7 C. H. Spurgeon, Sermons, s. 21.
8 Namnen har ändrats.
9 E. G. White, Christ’s Object Lessons, s. 175.
10 Ibid., s. 172.
11 Ibid., s. 174.
12 Ibid., s. 172.
13 E. G. White, This Day With God, s. 184.
