|
"70-veckorsprofetian" i Daniel kapitel 9 är en av de mest anmärkningsvärda profetiorna i hela Skriften, eftersom den identifierar de exakta åren för Frälsarens dop och korsfästelse. Tyvärr har många antingen grovt misstolkat1 denna stora profetia eller förbiser dess större implikationer. En noggrann granskning av Daniels "70 veckor" motbevisar oåterkalleligt en "fredagskorsfästelse" och att den moderna 7-dagarsveckan har rullat utan avbrott sedan Skapelsen! |
I Daniels nionde kapitel finner vi att profeten mycket känslomässigt vädjar till Yahuwah å Jerusalems och Israels fördrivna barns vägnar, för han hade nyligen fått en mycket oroande syn (Daniel 8), vars betydelse han inte helt förstod. När Daniel ber, framträder ängeln Gabriel för honom och börjar mycket detaljerat förklara tidpunkten för händelserna som skulle föregå den profetiska rengörningen av helgedomen.2 Det är denna förklaring som otvetydigt anger de exakta åren för Yahushuas dop och korsfästelse. Gabriel börjar med att säga till Daniel:
|
Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste. (Daniel 9:24) |
Här klargör Himmelen att 70 profetiska veckor hade bestämts för Daniels folk (judarna) och för den heliga staden (Jerusalem) där följande skulle genomföras:
Innan vi går vidare är det absolut nödvändigt att vi förstår vad en profetisk vecka är. När vi studerar profetior måste vi alltid låta Bibeln tolka sig själv. Yahuwah har i sitt ord förklarat betydelsen för varje symbol som profeterna använder. I Skriften är en profetisk dag = ett bokstavligt år.
. . . Jag har tilldelat dig en dag för varje år. (Hes. 4:6)
Så som ni under fyrtio dagar har bespejat landet, skall ni under fyrtio år - ett år för varje dag - bära på era synder . . . (Se 4 Mos. 14:34.)
Utifrån detta måste vi dra följande slutsats:
Låt oss nu fortsätta till nästa vers i profetian. I vers 25 börjar Gabriel detaljerat förklara de händelser som skulle inträffa under de 70 profetiska veckorna. Yahuwahs budbärare börjar med att ge startpunkten och slutpunkten för de första 69 profetiska veckorna av räkningen.
|
Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar skall på nytt byggas upp, trots tider av svårigheter. (Daniel 9:25) |
Här lär vi oss att från "den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp" till Messias ankomst så skulle det gå 69 profetiska veckor (7 veckor + 62 veckor). Detta motsvarar 483 bokstavliga år.
Det finns fyra händelser som kan ses som svar på "den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp". Dessa är:
Tre av dessa fyra dekret kan vi omedelbart avfärda.
Koresh dekret 536 f.Kr. och Darejaves dekret 519 f.Kr. måste avfärdas eftersom räkningen av de 483 åren från någon av dessa dekret inte kommer att inträffa Messias ankomst, vilket var den specificerade slutpunkten för de första 69 profetiska veckor. Att räkna 69 profetiska veckor från Koresh dekret skulle leda oss till 53 f.Kr. Att räkna från Darejaves dekret skulle leda oss till 36 f.Kr. Återigen kommer båda till korta och måste avfärdas.
Det tredje alternativet som vi kan avfärda är Nehemja uppdrag av Artasastas 444 f.Kr. Kungen tillät Nehemja att återvända till Jerusalem, men det verkar inte finnas något officiellt dekret. Artasastas beviljade då endast Nehemjas personliga begäran att få återvända till Jerusalem under en viss tid. När Nehemja anlände till Jerusalem fann han folket redan engagerade i uppbyggandet av staden. De agerade uppenbarligen enligt dekretet som gavs Esra tretton år tidigare. Nehemja avslutade det arbete han ville utföra i Jerusalem efter bara femtiotvå dagar (Nehemja 6:15).
Detta tydliggör vilket dekret som skulle vara utgångspunkten för de 70 profetiska veckorna, varav de första 69 skulle sträcka sig till Messias ankomst: Förordningen som Artasastas gav Esra 457 f.Kr.3
Artasasta, konungarnas konung, till prästen Esra, han som är lärare i himmelens Guds lag, och så vidare. Jag befaller att var och en av Israels folk och av dess präster och leviter som bor i mitt rike och som vill fara till Jerusalem, skall resa med dig. (Se Esra 7:12-13.)
När vi nu med säkerhet har fastställt de 70 profetiska veckornas början, låt oss räkna 69 veckor (483 år) för att se om detta tar oss till Messias tid som ängeln hade siat.
Att räkna 483 år framåt från 457 f.Kr. tar oss till 27 e.Kr.
-457 + 483 = 26 e.Kr.
Vi måste dock lägga till ett år eftersom det inte finns något år 0.
26 e.Kr. + 1 år = 27 e.Kr.
Vad hände 27 e.Kr.? Yahushua, Messias, döptes! "Den Allraheligaste" smordes (Daniel 9:24) vid den exakta tid som Gabriel angav.
Ni känner till den förkunnelse . . . som följde på det dop som Johannes förkunnade: hur Yahuwah smorde Yahushua från Nasaret med den helige Andes kraft . . . (se Apg. 10:37-38.)
Yahushua visste mycket väl att de första 69 veckorna av Daniels profetia hade fullgjorts vid Hans dop, för det var efter det att Han började kalla människor till omvändelse och sade "tiden är fullbordad och Yahuwahs rike är nu här". (Markus 1:15)
Under kejsar Tiberius femtonde regeringsår . . . (Luk. 3:1)
När nu allt folket döptes, blev även Yahushua döpt. Och medan Han bad, öppnades himlen och den helige Ande sänkte sig ner över Honom i en duvas skepnad. Och från himlen kom en röst: Du är min Son, den Älskade. I Dig har Jag Min glädje. (se Luk. 3:21-22.)
Tiberius började officiellt regera som medregent 12 e.Kr. och som kejsare 14 e.Kr.4 Femton år framåt från 12 e.Kr., det första året av Tiberius styre, för oss till 27 e.Kr. Detta är i perfekt harmoni med vad ängeln hade avslöjat för Daniel cirka 600 år tidigare!
Minns också ängelns ord angående staden Jerusalem själv:
|
. . . Gator och vallgravar skall på nytt byggas upp, trots tider av svårigheter. (Daniel 9:25) |
Jerusalems murar byggdes om under de första sju profetiska veckorna (49 bokstavliga år) efter Artasastas dekret 457 f.Kr. Det var verkligen "tider av svårigheter". Nehemja berättar att på grund av ständiga yttre hot så "gjorde [man] sitt arbete med ena handen och i den andra höll de vapnet.". (Nehemja 4:17) År 408 f.Kr. var återställandet av Jerusalem och templet avslutat.
-457 + 49 = -408 (408 f.Kr.)
Fantastiskt! Profetian slutar dock inte där. Låt oss nu fortsätta till nästa vers.
|
Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Intill änden skall det råda krig. Förödelse är fast besluten. (Daniel 9:26) |
Här får vi höra att någon gång efter att de 69 profetiska veckorna hade uppfyllts skulle Messias "förgöras" och då skulle staden förstöras. Fortsätter vi vidare till den sista versen i profetian så går Gabriel in på detaljer om den 70:e profetiska veckan:
|
Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, och mitt i veckan skall Han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge skall förödaren komma, till dess att förstöring och oryggligt beslutad straffdom utgjuts över förödaren." (Daniel 9:27) |
Här säger ängeln att under den 70:e profetiska veckan skulle Han (Messias) bekräfta ett förbund med många. Sedan fortsätter han med att säga att Messias skulle avskaffa offertjänsten i mitten av denna sista profetiska vecka.
Låt oss först undersöka vad som skedde i mitten av den 70:e veckan. Om vi räknar framåt 7 år (en profetisk vecka) från Yahushuas dop hösten 27 e.Kr. så kommer vi till hösten 34 e.Kr. Detta skulle placera mitten av den 70:e veckan våren 31 e.Kr. Vad hände våren 31 e.Kr. som gjorde att offertjänsten upphörde? Messias korsfästes vid påsktiden, och förlåten i templet där offren utfördes slets itu uppifrån och ned av Yahuwah själv!
Men Yahushua ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade. (se Matt. 27:50-51.)
Yahushua, vår Messias, var det slutgiltiga syndoffret som alla djuroffer som föreskrivs i lagen pekade mot. Han blev "förgjord" (Daniel 9:26); Han korsfästes, inte för vad Han hade gjort, utan för vad du och jag har gjort.
Den som inte visste av synd, Honom har Yah i vårt ställe gjort till synd, för att vi i Honom skulle stå rättfärdiga inför Elohim. (se 2 Kor. 5:21.)
Efter korsfästelsen skulle tempeloffren för evigt upphöra.
Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder. När [Messias] träder in i världen säger Han därför: Offer och gåvor begärde Du inte, men en kropp har Du berett åt Mig. Brännoffer och syndoffer gladde Dig inte. Då sade Jag: Se, Jag har kommit, [Yahuwah], för att göra Din vilja. I bokrullen är det skrivet om Mig. Först säger Han: Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer begärde Du inte och gladde Dig inte, fast de bärs fram enligt lagen. Sedan säger Han: Se, Jag har kommit för att göra Din vilja. Så upphäver Han det första för att fastställa det andra. Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Yahushuas kropp blev offrad en gång för alla. (se Heb.10:4-10.)
Stefanus gudomliga inspiration i sin sista vädjelse bekräftades av Yahuwah när himmelen öppnades för honom och han såg Yahushua stå vid sin Faders högra hans:
Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Yahs härlighet och Yahushua som stod på Yahs högra sida. Och han sade: Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Yahs högra sida. (se Apg. 7:55-56.)
I stället för att omvända sig blev medlemmarna av Sanhedrinen mycket arga och vägrade att höra. De avvisade bestämt deras sista möjlighet att acceptera Yahuwahs förbund.
Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom, och de drev ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. (Apg. 7:57-58)
(Obs: Rådets medlemmar lägger ned sina kläder framför Saulus, mannen som kort därefter skulle byta namn till Paulus och få i uppdrag av himlen att föra evangeliet till hedningarna.)
Himmelen gav oss en sista bekräftelse att de 70 profetiska veckorna som tilldelats den judiska nationen och det jordiska Jerusalem hade uppfyllts när staden och templet förstördes 70 e.Kr. precis som ängeln hade sagt.
|
. . . Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Intill änden skall det råda krig. Förödelse är fast besluten. (Daniel 9:26) |
Obs: "[…] folket till en furste som kommer" betecknar att Rom genomförde Himmelens dom när man förstörde den jordiska staden och templet. "Men slutet kommer som en störtflod" betecknar den snabbhet som domen föll med. "Intill änden skall det råda krig. Förödelse är fast besluten." (1) Detta förutspådde den snabba förstörelsen av Jerusalem som uppfylldes 70 e.Kr. (2) Det förutsade det faktum att från templets förstörelse till tidens ände [dvs. vid Yahushuas Andra Ankomst] så kommer landet som ockuperas av forntida Israel aldrig se fred och stabilitet. Detta bekräftas idag av de oändliga krig mellan Israel och dess grannar. Denna ödeläggelse hänvisas också till i Daniel 9:27.
Efter att den tid som tilldelats den judiska nationen nu fullbordats så gick nu evangeliet till hedningarna. (Se Matteus 21:33-43 för en anmärkningsvärd liknelse som pekade fram till den tid då "Yahuwahs kungarike" skulle tas från den judiska nationen och ges till en annan.)
Nu när vi med säkerhet har fastställt att 31 e.Kr. var året då Yahushua korsfästes enligt Skriften så ska vi nu undersöka de större konsekvenserna av detta faktum, nämligen att den veckovisa 7-dagarscykeln som vi observerar idag inte har rullat utan avbrott sedan Skapelsen! Den moderna gregorianska kalendern är en förfalskning.
Enligt Skrifterna korsfästes Yahushua på påskdagen, som alltid är den 14:e dagen i den första månaden. Den gudomligt förordnade tidpunkten för korsfästelsen vittnade om att Yahushua från Nasaret i själva verket var påsklammet: "Se Yahuwahs lamm som tar bort världens synd." (Johannes 1:29)
I första månaden, vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden, är Yahuwahs påsk. (se 3 Mos. 23:5.)
Skrifterna berättar också att detta var "dagen före sabbaten", som är den sjätte dagen i veckan.
När officeren som stod mitt emot honom såg att han gav upp andan på ett sådant sätt, sade han: Den mannen var verkligen Elohims Son. … Det var redan kväll, och eftersom det var tillredelsedag, dagen före sabbaten, kom Josef från Arimatea dit, . . . Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Yahushuas kropp. (se Mark. 15:39-43.)
|
Vissa har föreslagit att "sabbaten" som hänvisas till i ovanstående vers hänvisar till den första dagen av det osyrade brödets högtid, som de säger kan infalla på vilken veckodag som helst. Felslutet i detta kan lätt demonstreras eftersom dagen efter denna "sabbat" var "den första veckodagen". Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, Vissa lördagssabbatister hävdar att Frälsaren korsfästes på en gregoriansk onsdag, att torsdagen var den första dagen för det osyrade brödet (en "högtidssabbat"), och att "sabbaten" som nämns i ovanstående vers är en lördag. Felet med denna tro kan emellertid ses i det faktum att detta scenario skulle placera Abib 10 på en gregoriansk lördag, den dag som lördagssabbatister felaktigt tror är Bibelns sabbat.
Det här scenariot kan inte vara korrekt eftersom israeliterna blev anvisade att välja sitt lamm på den 10:e dagen i denna månad (2 Mos 12:3); om de inte hade det nödvändiga boskapet att välja ett lamm från så skulle man köpa ett. Att köpa och sälja är naturligtvis förbjudet på sjundedagssabbaten, så de som felaktigt håller sig fast vid lördagen som sabbaten måste erkänna felaktigheten i detta scenario.5 |
Vi vet nu utifrån Skriften att Yahushua korsfästes:
Låt oss nu sammanställa alla dessa detaljer. Nedan visas ett diagram över månens faser 31 e.Kr., korsfästelseåret. (Obs: Den astronomiska "New Moon"-kolumnen visar månens och solens konjunktionstider.)
Källa: http://astropixels.com/ephemeris/phasescat/phases0001.html
Det finns olika tankar om när en biblisk månad och ett bibliskt år börjar. Det är WLC:s undersökta övertygelse att Nymånadsdagen börjar vid gryningen efter mån-solkonjunktionen och att nyåret inleds med nymånadsdagen som är närmast vårdagjämningen.8 Vi kommer nu att granska korsfästelseåret från alla vinklar och använda alla möjliga beräkningsmetoder för att se om det ens är möjligt att ha en "fredagskorsfästelse".
First, we must note the time of the conjunction for both March and April in 31 AD, for the New Year could have begun in either of these months when all reckoning methods are equally considered.
Conjunction:
When reckoning New Moon Day (day one of the lunar month) as the day after conjunction, we find that Passover (the 14th day of the Lunar Month) would have fallen on March 25 (the equivalent of what the Gregorian calendar today calls "Sunday") or on April 24 (the equivalent of what the Gregorian calendar today calls "Tuesday"). You can view the 31 AD planetary weekday calendar6 here: http://www.timeanddate.com/calendar/?year=31&country=34
Detta kommer inte ens nära en "fredagskorsfästelse".
Låt oss nu försöka använda den första synliga månskäran som månadens början, som många traditionalister förespråkar. Enligt forskare och astronomer blir den tidigaste månskäran rent generellt synlig ungefär 17-23 timmar efter konjunktionen, medan vissa har rapporterat att de såg den "så tidigt som 15.5 timmar efter nymånen [konjunktionen]" (United States Naval Observatory).
"Cirka 17-23 timmar efter nymånen [konjunktion] blir en tunn månskära synlig på jorden." (http://www.moonsighting.com/faq_ms.html7)
"1855 förberedde Sir G. B. Airy ... astronomiska beräkningar ... avseende år 29 till 34 e.Kr. Han tog i särskild beaktning att för mars och april månad, och med klimatet i Judea, så skulle 18 timmar efter konjunktionen räcka för synlighet. Men som en försiktighetsåtgärd beräknade han också 23 timmar." ("The Moon's visibility and the date of the Crucifixion," Courtenay R., The Observatory, vol. 34, s. 228-232 (1911))
Enligt Historical Research Committee of the General Conference of Seventh-Day Adventists så kan man i Främre Orienten se den första synliga månskäran mindre än 42 timmar efter konjunktionen:
"I Främre Orienten tar det 16.5 till 42 timmar efter konjunktionen, beroende på om hennes rörelser i förhållande till hennes avstånd från jorden är snabba eller långsamma innan månen blir synlig igen i form av en tunn månskära, som växer sig större och större tills det att hon blir en fullmåne." (The Chronology Of Ezra 7, A Report of the Historical Research Committee Of the General Conference of Seventh Day Adventists, s.11)
För att sammanfatta så kan den tidigaste månskäran:
Det betyder att vi bör förvänta oss att den första synliga månskäran konsekvent dyker upp 17-42 timmar efter konjunktionen i Jerusalem.
Nu när vi har klart definierade parametrar för att identifiera den första synliga månskäran (dvs 17-42 timmar efter konjunktion), låt oss undersöka mars månad 31 e.Kr. för att se om det är möjligt att komma fram till en "fredagskorsfästelse" med hjälp av första synliga månskäran för att börja månaden.
Konjunktion = 11 mars klockan 22.00 (UTC) = 12 mars kl. 12.00 (Jerusalemtid, UTC + 2). Nedan visas ungefärlig tid mellan konjunktion och solnedgång för det givna datumet. (Solnedgång i Jerusalem inträffar cirka 17.45 i mitten av mars.)
Det var uppenbart att det inte var möjligt att ha en "fredagskorsfästelse" i mars månad 31 e.Kr. Låt oss nu undersöka april månad för att se om det är möjligt att komma fram till en "fredagskorsfästelse" med den första synliga månskäran som inledning på månaden.
Konjunktion = 10 april kl. 11: 33 (UTC) = 10 april kl. 14.00 (Jerusalem - sommartid, UTC + 3). Nedan visas ungefärlig tid mellan konjunktion och solnedgång för det givna datumet. (Solnedgång i Jerusalem inträffar runt kl. 19 i mitten av april.)
Kom ihåg igen att den tidigaste månskäran:
Månen skulle troligen ha upptäckts den 11 april när den var 28,5 timmar gammal. Om den emellertid inte gjorde det så skulle den med säkerhet ha blivit sedd den 12 april när den gick ned omkring 2 timmar efter solen vid 52,5 timmars ålder med 5% belysning.
Att hävda att månen var 76,5 timmar gammal innan den kunde ses är helt enkelt inte rimligt. Även om en sådan avvikelse var möjlig medför detta påstående oåterkalleliga återverkningar som onekligen vittnar om dess absurditet:
Att hålla sig till en "fredagskorsfästelse" i april 31 e.Kr. skulle innebära att månen fem månader i rad (februari-juni) avvek kraftigt från de erkända parametrarna för fastställandet av synlighet (17-42 timmar efter konjunktion). Om man ska hävda att korsfästelsen inträffade fredag 27 april 31 e.Kr. så måste man också tro att det tidigaste man kunnat se månen mellan februari och juni samma år var 47,75 timmar gammal.
Konjunktion = 10 februari kl. 12.15 (Jerusalem-tid, UTC + 2)Traditionalister som håller fast vid att fredagen den 27 april 31 e.Kr. är dagen korsfästelsen ägde rum måste också acceptera att den 13 februari var nymånadsdag eftersom en månmånad aldrig kan ha mer än 30 dagar. Att räkna bakåt 30 dagar från nymånadsdagen i mars tar oss till 13 februari. Det betyder att de som följer denna paradigm måste tro att månen inte kunde ses förrän den 12 februari när den var 53,25 timmar gammal. (Obs: Månen gick ned omkring 2 timmar efter solen med 6% belysning.) Månen skulle troligen ha varit synlig den 11 februari när den gick ned omkring 1 timme efter solen vid en ålder av 29,25 timmar med 2% belysning.
Konjunktion = 12 mars kl 12: 20 (Jerusalem tid, UTC + 2)Traditionalister som håller fast vid att fredagen den 27 april 31 e.Kr. är dagen korsfästelsen ägde rum måste också acceptera att den 15 mars var en nymånadsdag eftersom en månmånad aldrig kan ha mer än 30 dagar. Att räkna bakåt 30 dagar från nymånadsdagen i april tar oss till den 15 mars. Det betyder att de som följer denna paradigm måste tro att månen inte kunde ses förrän den 14 mars när den var 65,5 timmar gammal. (Obs: Månen gick ned omkring 2 timmar efter solen med 6% belysning.) Månen skulle troligen ha varit synlig den 11 februari när den gick ned omkring 1 timme efter solen vid en ålder av 29,25 timmar med 2% belysning.
Konjunktion = 10 april kl. 14.00 (Jerusalem - Sommartid, UTC + 3).
Traditionalister som håller fast vid att fredagen den 27 april 31 e.Kr. är dagen korsfästelsen ägde rum måste också acceptera att den 14 april var en nymånadsdag. Det betyder att de som följer denna paradigm måste tro att månen inte kunde ses förrän den 13 april när den var 76,5 timmar gammal. (Obs: Månen gick ned omkring 3 timmar efter solen med 10% belysning.) Återigen skulle månen troligen ha upptäckts den 11 april när den var 28,5 timmar gammal. Om den emellertid inte blev det så skulle den säkert ha blivit sedd den 12 april när den gick ned omkring 2 timmar efter solen vid 52,5 timmars ålder med 5% belysning.
Konjunktion = 10 maj kl. 04:58 (Jerusalem - Sommartid, UTC + 3)Traditionalister som håller fast vid att fredagen den 27 april 31 e.Kr. är dagen korsfästelsen ägde rum måste också acceptera att den 13 maj var en nymånadsdag. Detta är det bästa fallet för denna paradigm, eftersom att beräknandet av en extra dag för att göra det föregående månvarvet till en 30-dagars månad skulle kräva att man accepterade en ännu äldre måne som den första synliga månskäran. Det betyder att de som följer denna paradigm måste tro att månen inte kunde ses förrän den 12 maj då den var 62,5 timmar gammal. (Obs: Månen gick ned omkring 2,25 timmar efter solen med 6% belysning.) Månen skulle definitivt ha varit synlig den 11 maj när den gick ned omkring 1,25 timmar efter solen med en ålder på 38,5 timmar med 2% belysning.
Konjunktion = 8 juni kl. 20:06 (Jerusalem - sommartid, UTC + 3)Traditionalister som håller fast vid att fredagen den 27 april 31 e.Kr. är dagen korsfästelsen ägde rum måste också acceptera att den 11 juni var en nymånadsdag. Detta är det bästa fallet för denna paradigm, eftersom att beräknandet av en extra dag för att göra det föregående månvarvet till en 30-dagars månad skulle kräva att man accepterade en ännu äldre måne som den första synliga månskäran. Det betyder att de som följer denna paradigm måste tro att månen inte kunde ses förrän den 10 juni då den var 47,75 timmar gammal. (Obs: Månen gick ned omkring 1,75 timmar efter solen med 3% belysning.) Månen skulle troligtvis ha varit synlig den 9 juni när den gick ned omkring 45 minuter efter solen med en ålder på 23,75 timmar med 1% belysning.
|
Anhängare till ovanstående modell måste tro att den tidigaste synliga månen mellan februari och juni 31 e.Kr. var 47,75 timmar gammal. Åldrarna för den tidigaste synliga månskäran som måste accepteras är 53,25 timmar, 65,5 timmar, 76,5 timmar, 62,5 timmar, och 47,75 timmar. Samtliga av dessa sträcker sig utan undantag långt utöver de fastställda parametrarna för att bestämma synlighet. Kom ihåg att den tidigaste månskäran:
Obs: Modellen ovan är bästa möjliga scenariot för dem som klamrar sig fast vid en "fredagskorsfästelse" år 31 e.Kr. Att göra ännu en justering av antalet dagar under dessa månmånader skulle kräva att man accepterar en ännu äldre måne som den första synliga månskäran. Allt måste räknas från nymånadsdagen som förankringspunkten den 14 april, för det är från denna dag som den 14:e dagen av månmånaden (påsk / korsfästelse) räknas. Att ändra denna dag skulle resultera i att dag 14 i månmånaden inte landar på en "fredag". Räknar du bakåt från denna punkt (14 april), kan du inte räkna mer än 30 dagar eftersom månmånaderna aldrig har mer än 30 dagar. Räknar du framåt från den här punkten (14 april) måste du räkna minst 29 dagar eftersom månmånaderna aldrig har mindre än 29 dagar. |
Detta innebär att man inte bara måste acceptera en avvikelse (oförklarlig oegentlighet), utan 5 i rad! Hur kan någon i gott samvete anta ett så överdrivet påstående? Ärligheten kräver att vi följer bevisen vart det än leder, även om det inte överensstämmer med våra traditioner och omhuldade förutsättningar.
Det faktum att det inte kunde ha förekommit en "fredagskorsfästelse" 31 e.Kr. har bekräftats av alla forskare, inklusive Sir Isaac Newton (mannen som många anser vara "den moderna fysikens fader").
"Han [Newton] uteslöt således 31, 32, och 35 e.Kr. eftersom 14 Nisan inte kunde ha varit en fredag, vilket har bekräftats av alla moderna forskare." ("Newton's Date for the Crucifixion," Pratt, J. P., Quarterly Journal of the Royal Astronomical Society, Vol.32, NO. 3/SEP, P.301, 1991)
Skriften tydliggör genom Daniels anmärkningsvärda “70-veckorsprofetia” att Frälsaren korsfästes år 31 e.Kr. Skriften tydliggör också att korsfästelsen ägde rum på veckans 6:e dag och den första månmånadens 14:e dag. När alla de kalendriska detaljerna sammanställs är det obestridligt klart att israeliterna använde en annan kalender än vad världen observerar idag. De använde inte den julianska kalendern, som var föregångaren till den moderna påvliga gregorianska kalendern med dess kontinuerliga veckocykel.
Att hålla sig fast vid en "fredagskorsfästelse" 31 e.Kr. är inte resultatet av att ärligt följa bevisen till dess logiska slutsats. Snarare är det en följd av att hålla fast vid tradition och att avvisa bevisets vikt.
Många uppriktiga kristna tror att lördagen är Bibelns sabbat av ingen annan anledning än den är den dag som observeras av moderna "judar". Även om det är sant att judarna idag dyrkar på lördag så var detta inte alltid fallet. Judiska forskare är mycket tydliga att den ursprungliga metoden för tidshållning skilde sig från den moderna kalendern och att judarna övergav den ursprungliga mån-solkalendern under intensiv romersk förföljelse under fjärde århundradet e.Kr.
"Under Constantius II:s regeringstid (337-362) nådde förföljelserna av judarna en sådan höjd att ... beräkningen av kalendern [var] förbjuden mot svåra straff." ("Calendar", The Jewish Encyclopedia)
"Nymånen är fortfarande, och sabbaten var ursprungligen, beroende av måncykeln." (Universal Jewish Encyclopedia, s. 410)
De som lär att lördagen är sabbaten baserar denna tro uteslutande på antagande och tradition. Ingen kan bekräfta en romersk, gregoriansk lördagssabbat utifrån Skriften allena. Alla som håller sig fast vid lördagen baserar sin praxis på traditionerna hos dem som nation förkastade Messias och den moderna kalendern som används av dem som korsfäste Honom.
Tvärtemot vad många tror så står det ingenstans i Skriften att sabbaten ska hållas "var sjunde dag". Det står att den sjunde dagens sabbat kommer efter sex arbetsdagar.
Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Yahuwahs, din Elohims, sabbat. (se 2 Mos. 20:8-10.)
Se även: 2 Mos. 16:26, 23:12, 31:15, 34:21, 35:2; 3 Mos. 23:3; 5 Mos. 5:13-14
Det är först när en kontinuerlig veckocykel antas som man drar slutsatsen att sabbaten måste infalla var sjunde dag. När Skriften accepteras för exakt vad den säger och alla texter som hänvisar till kalendern och festdagarna (inklusive sabbaten) studeras noggrant så står det klart att den bibliska kalendern är mån-solbaserad och inte alls är synonym med den moderna påvliga gregorianska kalendern och dess föregångare [den julianska kalendern].
I Bibeln börjar varje månvarv med firandet av en speciell dag för tillbedjan: Nymånadsdagen.10 Sex arbetsdagar följer och sedan en sjundedagssabbat på månadens åttonde dag. Tre veckor följer därefter och slutar vid den 29. Veckocykeln startas sedan om efter nästa Nymånadsdag. (Ingen månad har någonsin mer än 30 dagar.)
Varje gång en Sjundedagssabbat i Skriften tilldelas ett datum,
så faller det alltid på den 8:e, 15:e, 22:e, eller 29:e dagen i månaden.
Ursprungligen var alla forntida kalendrar luni-solbaserade med en veckocykel (av varierande längd) som startade om varje nymåne. Kronologer daterar den första kalendern med en kontinuerlig veckocykel till Babylon omkring 600 f.Kr. Innan den tiden använde ingen kalender en veckocykel som inte hade några avbrott. Veckocykeln startade om antingen i början av månaden / månvarvet eller i början av året efter fem interkalerade dagar som avslutade det föregående året men inte var del i någon veckocykel.11
|
"Vi ber er, ni älskade av Yahuwah, att inte blint acceptera våra ord. Undersök gärna dessa saker för er själva. Många invändningar mot månsabbaten, som på ytan verkar giltiga, misslyckas under noggrann granskning." |
Faktum är att den moderna påvliga gregorianska lördagssabbaten inte kan underbyggas av Skriften eller kalenderhistoria.12 Den felaktiga läran om en kontinuerlig veckocykel är etablerad på inget annat än antagande. Det är hög tid att Yahuwahs trofasta slog sig fria från detta bedrägeri och låter Skriften allena vara måttstock för tro och praxis.
Vi ber er, ni älskade av Yahuwah, att inte blint acceptera våra ord. Undersök gärna dessa saker för er själva. Många invändningar mot månsabbaten, som på ytan verkar giltiga, misslyckas under noggrann granskning.
Vi ber er att gräva djupt i denna fråga med ett ärligt hjärta.
Klicka här för en lista med artiklar och videor om Månsabbaten.
Klicka här för en lista med artiklar och videor på den bibliska kalendern.
 |
 |
 |
 |
1 Tyvärr är det denna anmärkningsvärda profetia som många grovt misstolkar för att komma fram till den alltmer populära men ändå obibliska uppfattningen att en mystisk "antikrist" inom en nära framtid kommer att träda fram och underteckna ett 7-årigt fredsfördrag med Israels nation.
2 n/a
3 Artasastas I tillträdesår var 465-464 f.Kr. Hans första regeringsår sträckte sig från hösten 464 f.Kr. till hösten 463 f.Kr. Vi vet att Artaxerxes dekret var 457 f.Kr. eftersom Esra berättar att han lämnade Babylon under våren i den första [bibliska] månaden och anlände till Jerusalem i den femte [bibliska] månaden av Artasastas sjunde år. “Esra kom till Jerusalem i femte månaden i kungens sjunde regeringsår. Den första dagen i första månaden blev det nämligen bestämt att man skulle lämna Babel, och på första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, eftersom Elohims goda hand var över honom. (Esra 7: 8-9)
4 http://en.wikipedia.org/wiki/Tiberius
5 Med hjälp av den bibliska månsol-kalendern som inrättades vid skapelsen så är detta aldrig en fråga. Fariséerna som skrev talmuden var tvungna att skapa särskilda förhållningsregler för att hantera denna typ av situationer, varav inga stöds av Skriften. http://www.truthontheweb.org/postpone.htm (Obs: WLC stöder inte på något sätt de läror som finns på denna webbplats. Länken som tillhandahålls illustrerar emellertid de mångsidiga uppskjutningsreglerna som skapats av dem som förkastade både Messias och himmelens kalender.)
6 Rom, vid Kristi tid, observerade inte den 7-dagar långa planetveckan som världen idag observerar. Snarare observerade de den julianska kalenderns 8-dagarscykel:
7 http://www.moonsighting.com/faq_ms.html - WLC stöder inte på något sätt de läror som denna webbplats förespråkar, eftersom den är kopplad till läran om islam. Ingen kan dock hävda att de som utövar islam, även om de lurats, är mycket allvarliga och mycket flitiga i sin studie av månen och dess tidigaste synlighet efter konjunktion, för det är efter denna iakttagelse de börjar sina månader.
8 Genom WLC:s räkningsmetod så skulle påsken ha fallit den 25 mars 31 e.Kr.
9 De listade uppgångs- / nedgångstiderna för månen, liksom procentandelen av belysning bekräftas av Starry Night Pro, Quick Phase Pro och Stellarium-programvaran. Du kan ladda ner Stellarium gratis på följande länk: http://www.stellarium.org/
10 Nymånadens betydelse ses i det faktum att offren som föreskrivs för nymånar var betydligt fler än de som föreskrevs den veckoliga sjundedagssabbaten. (4 Mos. 28:11-15)
11 Eviatar Zerubavel, The Seven Day Circle, s. 7-8.
