Förälskade människor gör allt för att behaga den de älskar. Detta är den naturliga reaktionen från hjärtat som älskar. Det ses inte som en plikt, utan en glädje och privilegium! Detta är vad den sanna sabbaten betyder för alla som älskar sin skapare och vill hedra Honom. I världens begynnelse utsågs den sjunde dagen som en dag att vila och dyrka Skaparen. De som uppskattar den omsorg som en kärleksfull himmelsk far har över dem, vill lyda honom och tillbe honom på sabbatsdagen.
Frågan uppstår då: "Vilken dag är Bibelns sabbat? Vilken dag är den verkliga sjunde dagens sabbaten?" Det finns många olika, breda uppfattningar om när man ska tillbe. Tre av dessa åsikter är följande:
Även om det är sant att man borde tillbe varje dag så beordrade universums Suverän uttryckligen att arbete ska avsättas på sjunde dagen och särskild tid tillbringas med Honom. Sabbaten är inte bara en dag för tillbedjan. Det är också specifikt en dag utan arbete. Yahuwah sade till och med att sabbaten är ett tecken mellan sig själv och Hans barn för alltid. Den här artikeln kommer att undersöka bevisen för huruvida den sanna sabbaten är en "lördagssabbat" eller vad som kallas en "månsabbat".
| “Det finns ingen ursäkt för någon att anta att det inte finns någon mer sanning som ska uppenbaras, och att alla våra utläggningar ur Skrifterna är felfria. Det faktum att vissa doktriner har hållits för sanning i många år. . . är inte ett bevis på att våra idéer är ofelbara. Ålder kommer inte att ingjuta fel i sanningen och sanningen har råd att vara rättvis. Ingen sann lära kommer att förlora någonting för att man granskar den.” Counsels to Writers and Editors, s. 35 |
För alla som vill veta sanning kommer det en tid när vägen delar sig. Personliga fördomar, tradition och förutfattade idéer bör inte ha någon ställning i sinnet hos en som vill veta "Sanningen, hela sanningen och ingenting annat än Sanningen". Om den som söker efter sanningen kommer att studera med ett öppet sinne, är villig att lyda det som uppenbaras om övertygad om att det är sanning, så kommer sanningen att avslöjas för dennes sinne och man behöver inte förbli i fel. Det här krävs av alla som studerar den sanna Bibelsabbaten.
Skrifterna avslöjar att konflikten mellan Skaparen och Satan innefattas i striden om dyrkan. Det är ett krig för varje man, kvinna och barn som lever idag. Därför skulle det vara klokt av alla på jorden att undersöka detta ämne för sig själva. Alla bör studera och veta med säkerhet om den sanna tillbedjan är en lördagssabbat eller en månsabbat.
Om det är viktigt att dyrka på en viss dag (sabbaten) så är det av avgörande betydelse att rätt beräkningsmetod används för att hitta den dagen. Med andra ord måste rätt kalender användas. Tid kan endast mätas med rörelse. Det finns tre huvudtyper av kalendrar:
Historia och arkeologi avslöjar att alla forntida civilisationer använde luni-solkalendrar. Egyptierna var de första som antog en strikt solbaserad kalender, men deras ursprungliga kalender var även den sol-och-månbaserad. Denna forntida och mycket exakta metod för tidsberäkning binder månens omloppsbana till solåret genom observerbara punkter i naturen.
| Solens, månens, och stjärnornas rörelse är den enda noggranna mätningen av tid. Även med moderna atomklockor så mäts all tid av himlakropparnas cykler. Dagar och år mäts båda genom ljusets rotation sett från jorden. |
Ett solår är 365 dagar långt. Månåret är 11 dagar kortare än solåret. Således flyter datumen för en strikt månkalender genom solårets säsonger. Olika kulturer som använde en mån-solkalender, förankrade månmånaderna till olika punkter under solåret. En del, liksom de forntida egypterna, använde stjärnan Sirius vid sommarsolståndet. Andra, som aztekerna och mayafolket, använde vintersolståndet för sitt nyår. Frankrike antog en annan kalender under den franska revolutionen. Deras år började på höstdagjämningen.
Historiska bevis visar att majoriteten av antika kalendrar började sitt år på våren, vid eller nära tidpunkten för vårdagjämningen. Israeliterna använde också en luni-solkalender och började sitt år på våren. Både deras årliga högtider och Sjundedagssabbaten beräknades med mån-solkalendern som etablerades av Skaparen i världens begynnelse.
Skaparens kalender är ett oerhört viktigt verktyg för att hitta den verkliga sjunde dagens sabbat som innehåller "Yahuwahs sigill": ens lojalitet till Skaparen. Skrifterna avslöjar att både solen och månen skapades i Begynnelsen för att ge ljus såväl som för att markera tidens gång. Den moderna solkalendern använder inte månen för att hålla tiden. Inte heller använder hinduisk eller muslimsk kalender solen. Endast den antika mån-solkalendern uppfyller kriterierna för att använda både solen och månen i sitt system för tidshållning.
Många människor som håller festdagarna som anges i 3 Mosebok 23, håller fortfarande en lördagssabbat. De tror att mån-solkalendern endast användes för de årliga högtiderna, men att lördagen i den moderna solkalendern har nedhandats i en kontinuerlig veckocykel sedan skapelsen. Men det här är två olika metoder för tidshållning! Ingenstans i Skriften nämns två separata och distinkta system för tidshållning. Vid Skapelsen inrättades en kalender och den krävde användning av både solen och månen.
Yahuwah sade: Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten! De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden. Och det skedde så. Yahuwah gjorde de två stora ljusen, [. . .] Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, till att härska över dagen och natten och till att skilja ljuset från mörkret. (1 Mosebok 1:14-18)
 |
|
Skaparens specifika system för tidshållning
använder både solen och månen för att spåra tiden. |
I detta textstycke, i det allra första kapitlet i Bibelns första bok, fastställs principen att de två stora ljusen skulle användas för att markera tiden för tillbedjan och som lojalitetstecken mot Skaparen. Ordet översatt till "tecken" kommer från det hebreiska ordet ôwth, vilket betyder ett tecken eller märke. "Detta ord representerar något som en person eller grupp kännetecknas av ... Ordet betyder "tecken" som en påminnelse om ens plikt." (Se # 226, The New Strong's Expanded Dictionary of Bible Words.)
Sabbaten är det tecken genom vilket skaparens folk markeras och skiljs åt från alla andra på jorden. Det hebreiska ordet som översätts "säsonger" är ännu mer avslöjande. Det är ordet mo’ed. Det är användningen av detta ord som avslöjar att skapelsens sabbatsräkning beräknas genom månen. Mo'ed är det ord som används specifikt för att hänvisa till de årliga högtiderna.
Eftersom de judiska festivalerna inträffade med jämna mellanrum, blir detta ord nära identifierat med dem. . . Mo’ed används i bred mening för alla religiösa församlingar. Det var nära förbundet med tabernaklet. . . [Yahuwah] träffade Israel där vid specifika tidpunkter i syfte att avslöja Hans vilja. Det är en vanlig benämning för [Yahuwahs] folks dyrkande församling. (Se # 4150, "Lexical Aids to the Old Testament," Hebrew-Greek Key Word Study Bible, KJV.)
Långt ifrån att presentera två olika system för tidshållning presenterar Skriften endast ett: den mån-solkalendern med vilken de årliga högtiderna liksom den sjunde dagens sabbat ska beräknas. 3 Mosebok 23 är en lista över Yahuwahs heliga högtider. Från vårmånaderna till höstfestarna beskriver Leviticus 23 dem alla ut. Men den allra första "högtiden" som listas är den veckovisa festen: den sjunde dagssabbaten.
Yahuwah talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: Yahuwahs högtider skall ni utlysa som heliga sammankomster, de är Mina högtider. Under sex dagar skall arbete utföras, men den sjunde dagen är vilosabbat, en dag för helig sammankomst. Inget arbete skall ni då utföra. Det är Yahuwahs sabbat, var ni än bor." (3 Mosebok 23:1-3)
Därefter fortsatte Yahuwah med att lista de årliga högtiderna (eller mo'edim ) men den allra första högtiden Han gav var den sjunde dagens vilosabbat.
| Månsabbaten: En helig vilodag, det är den sjunde och sista dagen i månadens veckor. Den veckoliga cykeln börjar om med varje Nymåne. Fyra kompletta veckor följer Nymånadsdagen. |
Psalm 104:19 är ännu ett vittne från Skrifterna att den sjunde dagens sabbat ska beräknas genom månen:
“Du gjorde månen till att bestämma tider, …” (Psalm 104:19)
Ordet här översatt "tider" är, återigen, mo'edim. Det bibliska registret är konsekvent: det finns bara en metod för tidshållning som presenteras i Skrifterna. Det är mån-solkalendern som etablerades av Yahuwah själv vid Skapelsen. Denna kalender fastställer alla tidpunkter som utsetts för tillbedjan, mo’edim.
Månadens första dag på luni-solkalendern är en s.k. Nymånadsdag. (För användning av termen "Nymåne" i Skrifterna, se: 1 Sam. 20:5, 18 & 24; 2 Kun. 4:23; Ps. 81:4; Jes. 66:23; Hes. 46:1; Amos 8:5.)
 |
| På den antika kalendern infaller alltid Sjundedagssabbaten på samma datum på månaden. |
På den bibliska månsolkalendern börjar varje lunation (eller månmånad) alltid med en nymånadsdag, som är en dag för tillbedjan helt i en klass för sig själv. Sex arbetsdagar följer därefter med månadens andra dag upp till månadens sjunde dag. Sjundedagssabbaten faller alltid på månmånadens 8:e, 15:e, 22:e, och 29:e dag.
Skrifterna stöder själv denna kalenderkonfiguration. Varje gång Sjundedagssabbaten ges ett numrerat datum i Bibeln, faller den alltid på den 8:e, den 15:e, den 22:e, eller den 29:e dagen i månaden. Antingen är själva datumet angivet eller så kan andra detaljer extrapoleras och dessa datum finnas. Till exempel innehåller berättelsen om Utvandringen ur Egypten specifika datum under tre månaders tid, som samtliga har Sjundedagssabbaten på den 8:e, 15:e, 22:e, och 29:e under samtliga av dessa tre månader! Dessa kalenderdetaljer bekräftades 40 år senare vid Josuas tid och återigen vid Frälsarens korsfästelse på påsken.
Som tidigare nämnts är månåret kortare än solåret och utan något sätt att förankra månmånaderna till solåret skulle årstiderna flyta genom kalendern. Det sanna nyåret är förankrat till vårdagjämningen. Således beräknades en extra trettonde månad in i vartannat till vart tredje år. Detta kallades ett embolismiskt år, eftersom en hel månad lades till för att föra tillbaka lunationerna i linje med årstiderna. Hesekiel tillhandahåller skriftliga bevis för den trettonde månaden.
Skapelsens mån-solkalender är den mest exakta metoden för tidshållning. Den är elegant och exakt. Det är gudomligt utformad tidhållning. Jeremia 31:35 hänvisar till Yahuwah som ger månens dess "förordningar" (eller lagar). Förordningarna för gudomlig tidhållning är så enkla att herden på sluttningen kan vara lika exakt genom observation, som astronomen i sitt observatorium är genom beräkning. Till och med räkningen till Pingsten, som länge har förvirrat människor eftersom de två detaljerna i räkningen verkar motsägelsefulla, kan man enkelt uträkna genom mån-solkalendern.
 |
| Judiska forskare medger att kalendern som de ännu använder inte är kalendern från Skrifterna. |
Auml;ven om det är sant att judarna idag dyrkar på en lördagssabbat så bevisar detta inte att det är den sanna sabbaten. De dyrkade inte alltid på lördagssabbaten. Judiska forskare är mycket tydliga på att den ursprungliga metoden för kalendering skilde sig från den moderna kalendern och att judarna gav upp sin ursprungliga sol-kalenderkalender under intensiv förföljelse under fjärde århundradet e.Kr.
Att förklara den nya månaden genom observation av den nya månen och det nya året vid ankomsten av våren, kan bara göras av Sanhedrinen. Under Hillell II [400-talet], den sista presidenten för Sanhedrinen, förbjöd romarna denna praxis. Hillel II tvingades därför införa sin fasta kalender, vilket i praktiken gav Sanhedrins förhandsgodkännande till alla kommande års kalendrar. ("The Jewish Calendar and Holidays (incl. Sabbath)": The Jewish Calendar; Changing the Calendar, www.torah.org, betoning tillhandahållen.)
Nymånen är fortfarande, och sabbaten var ursprungligen beroende av måncykeln. (Universal Jewish Encyclopedia, s. 410)
När den antika mån-solkalendern hade avsatts gick kunskapen om den sanna sabbaten förlorad när den hedniska julianska kalendern accepterades.
 |
| Dessa stenfragment från en tidig juliansk kalender visar tydligt en åttadagarsvecka. Israeliterna använde inte den julianska kalendern för att beräkna Sjundedagssabbaten. De använde Skapelsens ursprungliga mån-solkalender. |
Den romerska republikens kalender, liksom den hebreiska kalendern, var också en mån-solkalender. År 45-46 f.Kr. reformerade Julius Cæsar den ursprungliga romerska kalendern och skapade med hjälp av en alexandrisk astronom, Sosigenes, en ny solkalender med kontinuerliga veckocykler: den julianska kalendern. Den julianska kalendern fanns och var i bruk under Messias tid – men israeliterna använde den inte eftersom den tidiga julianska veckan var åtta dagar lång! Israeliterna använde fortfarande sin ursprungliga sol-månkalender och dyrkade på veckans sjunde dag.
Från den tiden, fram till fjärde århundradet, fortsatte israeliter och apostoliska kristna att använda den bibliska kalendern för sina religiösa observationer. Men det tilltagande inflytandet från hedniska “kristna” i Rom ledde till en århundradelång strid om när man skulle åminnas Frälsarens död och uppståndelse. De kristna i Rom ville fira Messias uppståndelse under den hedniska påsken. Apostoliska kristna ville å andra sidan minnas Yahushuas död på den ursprungliga påsken.
Stridspunkten verkade bedrägligt enkel: Påsk kontra påsk. Frågorna som stod på spel var emellertid enorma. Det enda sättet att fastställa när påsken inträffar är att använda den bibliska luni-solkalendern. . .
Kalendrar beräknar tid och vid rådet i Nicæa beslutade man den judiska beräkning skulle avsättas och att man skulle anta den hedniska julianska kalendern. Detta förstörde effektivt kunskapen om den sanna sabbaten och ersatte den hedniska lördagssabbaten i dess ställe. Judiska forskare erkänner också detta.
I en målande beskrivning av rådet i Nicæa skrev den judiska forskaren Heinrich Graetz:
Vid rådet i Nice [sic] klipptes den sista tråden som anslöt kristendomen till dess moderstam. Påskfestivalen hade hittills firats till största delen samtidigt som den judiska påsken, och på de dagar som beräknades och fastställdes av Synhedrionen i Judæa för sitt firande; men därefter skulle dess efterlevnad göras helt oberoende av den judiska kalendern. . . . (History of the Jews, published by the Jewish Publication Society of America, 1893, Vol. II, se s. 563-564.)
Nicæakonciliet hade den mest djupgående och långtgående effekten på den sanna sabbaten. Fram till idag baserar katolska forskare den katolska kyrkans myndighet på denna handling att man ändrade sabbaten från den sanna sabbaten i månsolkalendern till söndagen på den kontinuerligt rullande julianska veckan. Den hedniska julianska kalendern lagstiftade därigenom ett helt förfalskat religionssystem. Således begravdes den sanna sabbaten under århundraden av tradition och antagandet att den moderna veckan har rullat kontinuerligt sedan skapelsen.
Jesaja 58 innehåller en vacker profetia om det verk som ska utföras av den sista generationen. "Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas ‘han som murar igen sprickor’, ‘han som återställer stigar, så att man kan bo i landet’." (Jes. 58:12)
|
De tre änglarnas budskap i Uppenbarelseboken 14 innehåller en uppmaning att tillbe på Skriftens sanna Sabbat
|
Detta är arbetet för de som har lovat sin trohet till Skaparen genom att dyrka Honom på Hans sanna heliga dag, den sanna Bibelsabbaten. Att reparera brottet i Yahuwahs lag, att rensa bort misstag och tradition, århundraden av antagande, är det stora arbetet för den sista generationens människor. Uppenbarelseboken innehåller en trefaldig varning som kallar alla till att “Frukta ... [Yahuwah] och ge Honom äran... Tillbe Honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.” (Se Uppenbarelseboken 14:6-10.)
Detta ämne är av yttersta vikt för alla som nu lever. Den sanna sabbaten är lojalitetstecknet som skiljer de som är villiga att lyda åt från dem som håller fast vid tradition och antagande. Alla bör studera månsabbaten, kalenderhistoriska fakta, och relevanta avsnitt från Bibeln. Slaget vid Harmagedon, som allt annat i det långvariga kriget mellan Yahuwah och Lucifer, handlar om tillbedjan.
Alla som önskar hedra sin Skapare kommer att välja att dyrka Honom dagen som Han har välsignat och avsatt: den sjunde dagen i veckan på månsolkalendern, den verkliga vilosabbaten.
För mer om detta viktiga ämne, hänvisar vi till WLC:s Innehållsregister: