Tillber du ensam? Längtar du efter gemenskap med likasinnade troende? Saknar du en kärleksfull kyrkofamilj?
Tilltagande ljus och sanning skiner alltjämt över dem som vill följa Lammet. Således kommer varje uppriktig sanningssökare villig att följa Yahuwah, förr eller senare, möta avancerat ljus som är annorlunda än vad man tidigare trott eller praktiserat. Om de som man tidigare tillbett med inte accepterar den nya sanningen så kommer ditt anammande av denna nya sanning att skilja er åt och du kommer ledas bort från dessa.
En uppriktig person deltar inte i en kyrka såvida denne inte tror att de lärdomar som lärs ut är Himmelens sanktionerade sanningar. Det kan då bli en mycket enkel sak att förväxla lojalitet till ens kyrka med lojalitet till Yahuwah. Ett antal ofta citerade bibeltexter verkar stödja idén att kyrkan är porten till Himlen. Vissa kyrkor förkunnar verkligen att medlemskap i deras samfund är ett krav.
Ett av de mest citerade av dessa bibeltexter är ett uttalande Yahushua gav Simon Petrus:
Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall Jag bygga Min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen. (Matteus 16:18-19)
Med denna bibelvers har den romersk-katolska kyrkan undervisat att frälsning är exklusivt dess samröre i över 1500 år.
Andra bibeltexter används också för att stödja tro på och stark lojalitet till “Kyrkan”. “Och Yahuwah ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.” (Apostlagärningarna 2:47)
I King James-versionen av Skrifterna har ordet "kyrka" använts 80 gånger, samtliga gånger i Nya testamentet. Problemet är att definitionen av det svenska ordet "kyrka" inte korrekt definierar det ursprungliga ordet. Ordet som används är ĕkklēsia (Strong's # 1577) och betyder "en uppmaning" som är en mycket annan betydelse än den moderna förståelsen av "kyrka."
Ordboken definieras "kyrka" som:
Ett särskilt organ kristna förenades under en form av kyrklig regering, i en trosbekännelse, och använder samma ritualer och ceremonier ... det organiserade organet av kristna i ett visst distrikt, stad, stat, eller land; ... varje organiserad kropp av kristna som har samma uppbyggnad för religiös tillbedjan ... som har att göra med organiserad kristen dyrkan. (Webster's New Universal Abridged Dictionary)
Detta skiljer sig mycket från den korrekta tolkningen av det Nytestamentliga order som hänvisar till ett “utkall”. Att förvirringen är ett faktum rotar sig att många ser "kyrka" och "samfund" som mer eller mindre samma sak.
Ett samfund är "En klass, samhälle, eller samling individer, som kallas med samma namn." (American Dictionary of the English Language, 1828)
"Konfessionell" som betyder "av, sponsrad av, eller under kontroll av, religiös sekt eller sekter." (Webster's New Universal Abridged Dictionary)
Kärnan i det hela, oavsett om ordet är "kyrka" eller "samfund", berör en organiserad grupp som styrs av någon form av hierarkisk struktur. Människor tänker sig ofta en grupp troende som ger tionde och andra gåvor, ett styrande organ som i större eller mindre grad övervakar gruppens drift. Ledningen har ofta makt att definiera strukturens övertygelser och hur de ekonomiska resurserna skall spenderas.
Det kanske viktigaste är det faktum att ledningen för en organiserad “kyrka” åtar sig ansvaret att samarbeta med regeringen för att uppfylla kraven för en juridisk enhet. För att få vara ett erkänt samfund måste vissa rättsliga krav, som fastställts av staten, uppfyllas. Dessa krav varierar från land till land.
Det finns olika skäl till att man söker statens erkännande av en organiserad kyrka. I vissa länder är det olagligt att samlas för tillbedjan om inte gruppen av troende har detta erkännande från sin regering. I andra länder är det av rent ekonomiska skäl så att kyrkan inte behöver betala skatt.
Att vara ett samfund, lagligt erkänt av regeringen, är inte per definition en synd. Men det öppnar dörren för Satan att få kontroll över kyrkan genom att senare ändra de lagliga kraven. När en kyrkas läror blir politiskt inkorrekta är det frestande att anpassa teologin för att kunna bibehålla det önskade juridiska erkännandet och dess tillhörande fördelar.
Detta har, i olika utsträckning, hänt med alla samfund. När en kyrka blir en legaliserad enhet som erkänns av sin stat så underkastar den sig regeringen. Statens tillstånd kan dras tillbaka närhelst den önskar.
Hemkyrkor är inte bara en alternativ form av tillbedjan för Yahuwahs folk under dessa sista dagar av jordens historia. Snarare är de det enda livskraftiga alternativet som är tillgängligt för alla som skulle "tillbe i ande och i sanning." (Johannes 4:24)
Alla organiserade samfund beräknar sina tillbedjelsedagar enligt den moderna gregorianska kalendern - påven Gregorius XIII:s kalender, som i sig är en revidering av den hedniska julianska kalendern. Som sådan dyrkar ingen organiserad kyrka Skaparen på Hans heliga dagar som måste beräknas med Hans utsedda metod för tidshållning: luni-solkalendern.
I sin stora kärleksfullhet och barmhärtighet förlåter Yahuwah okunnigheten som leder till tillbedjan på hedniska helgdagar. “Yahuwah har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller Han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.” (Apostlagärningarna 17:30) Med återupprättandet av kunskapen om den sanna Sabbaten, beräknad genom Skapelsens ursprungliga kalender, så behöver ingen längre vara ovetande. Alla som har lärt sig sanningen har nu ansvaret att följa sanningen.
Att fortsätta att delta i en kyrka som har presenterats med sanningen och som ändå inte har accepterat och efterlevt den är att vanära Yahuwah. För att en kyrka ska bli välsignad med Yahuwahs närvaro måste allt känt ljus följas. Ett enda misstag, som man klamrar fast vid i motsats till det nya ljuset, kommer att förneka den kyrkan den gudomliga närvaron.
Alla som verkligen älskar Sabbaten och dess Skapare kommer att dela sanningen om den bibliska Sjundedagssabbaten med dem de älskar. Om denna sanning förkastas, så har personen som lojalt och lydigt omfamnat framskridet ljus inget annat alternativ än att dra sig ur samröre med en kyrka som han eller hon inte längre instämmer med. "Vandrar två tillsammans utan att de kommit överens om det?" (Amos 3:3)
Det enda organiserade organet av troende som erkänts av Yahuwah är de utkallade personer vars huvud är Yahushua och vars styrande organ är baserat i Himlen. Paulus skrev detta om Yahushua:
Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att Han i allt skulle vara den främste. (Kolosserbrevet 1:18)
Den verkliga “kyrkan” består av de som kallas ut och är spridda över hela jorden. Okänd på jorden, men älskad och hedrad i Himlen. Det är de som följer sin Frälsare med en djup och ständig kärlek, villiga att ge upp allt för att hedra Han som är evigt liv.
De tillhör Yahushua och räknas som medlemmar i den Himmelska familjen - en mycket högre ära att ingå i ens den största världsliga kyrkans medlemsregister.
Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Eloahs stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Eloah och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Yahushua, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod. (Hebreerbrevet 12:22-24)
Frälsaren framlade en viktig princip när Han sade till Pilatus: “Mitt rike är inte av den här världen. Om Mitt rike vore av den här världen, hade Mina tjänare kämpat för att Jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är Mitt rike inte av den här världen.” (Johannes 18:36)
Precis som Yahushua var i världen men inte av världen ska Hans efterföljare också vara. De ska inte anpassa sig till organiserade religiösa organ som för bekvämlighetens skull tillber med en förfalskad kalender. Huvudet för de utkallade är Yahushua. Precis som Hans närvaro är dold för allt utom trons öga, så är tillbedjan en privat fråga mellan den enskilde själen och Yahuwah. Det är inte en yttre handling som utförs i en strukturerad hierarki där dina övertygelser måste överensstämma med majoriteten om du vill vara medlem. Sådan överensstämmelse har Yahuwah aldrig sanktionerat.
Tillbedjan som är acceptabel för Yahuwah kräver ingen grupp. De utkallade är få och spridda – ofta är det bara Yahuwah som känner till dem. Med tiden kan Han skicka andra till dig men Han kan också leda dig till att tillbe Honom ensam. När Yahuwah talar till sina barn med den lilla, stilla rösten så kan det vara så att Han vet att det du behöver mest just då är att tillbe Honom på egen hand i tystnaden och stillheten så att kan du höra Hans viskningar tydligare och hantera dina egna andliga behov.
Himmelens sista varningsmeddelande presenteras för världen i Uppenbarelseboken 18 där de som älskar Yahuwah kallas ur Babylon:
Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom. Och han ropade med stark röst och sade: Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes omåttliga lyx. Och jag hörde en annan röst från himlen säga: Gå ut från henne, Mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Yahuwah har kommit ihåg hennes brott.” (Uppenbarelseboken 18:1-5)
Vin är en berusande dryck som bedövar hjärnan och förvirrar sinnena. Babylons “vin” som hela världen har druckit av är antagandet av en falsk kalender för religiösa ändamål. Ingen som svarar på uppmaningen att fly från Babylon kommer att finnas i hennes kyrkor som tillber på falska heliga dagar.
Skrifterna är tydliga. Den kvarvarande "kyrkan" är inte det sista organiserade samfundet. Per definition kan det inte finnas någon slutlig organiserad struktur. Snarare är de den sista kvarlevan av de Utkallade. De kallas ut ur alla samfund. Skrifterna visar oss att den sista generationen gör den slutliga separationen FRÅN Babylon, hennes kyrkor, och från alla falska läror och praxis.
Stå med de utkallade i dag. Hedra Han som älskade dig tillräckligt för att offra sin egen Son för dig och dyrka Honom frigjord från alla fel och traditioner. Gå med i de Förstföddas ekklesia.